Aktuellt

"Cercle Municipal" i Luxemburg, där mötena i EKSG:s
särskilda råd hölls från 1952 till 1967
© Johnny Chicago, lb.wikipedia

För 60 år sedan, från den 8 till den 10 september 1952, höll rådet sitt allra första möte i Luxemburg. Det sammanträdde som Europeiska kol- och stålgemenskapens (EKSG) särskilda ministerråd, föregångaren till nuvarande Europeiska unionens råd. På den tiden var det bara de sex grundarmedlemsstaterna (Tyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg) som träffades i rådet. Tjugosju länder är nu medlemmar i EU.

Rådet inrättades vid ett invigningssammanträde i rådhuset i Luxemburg den 8 september. Dess första ordförande var tyske förbundskanslern Konrad Adenauer. De första besluten vid detta möte i september 1952 gällde bland annat antagandet av rådets arbetsordning och inrättandet av rådets sekretariat, som ännu i dag stöder arbetet i EU:s råd.

Den 20 september i år kommer rådet att hålla sitt 3185:e möte, i konstellationen rättsliga och inrikes frågor (RIF). Rådsmötenas nuvarande numrering inleddes i och med fusionsfördragets ikraftträdande 1967, då ett gemensamt råd och en gemensam kommission upprättades. Dessförinnan hade redan omkring 460 möten hållits i EKSG:s råd sedan 1952 och i Europeiska ekonomiska gemenskapens respektive Europeiska atomenergigemenskapens råd sedan 1958.

Bakgrund: Fakta och siffror om rådet 

• Rådet är den EU-institution där företrädarna för medlemsstaternas regeringar sammanträder. Tillsammans med Europaparlamentet lagstiftar denna institution och utövar budgetfunktionen. Den fastställer politiken och fungerar som samordnare, särskilt i ekonomiska frågor, i enlighet med fördragen. Den består av en företrädare på ministernivå för varje medlemsstat med befogenhet att fatta bindande beslut för regeringen i den medlemsstat som han eller hon företräder och att utöva dess rösträtt.
   
•  Rådet är en enda institution men sammanträder i tio olika konstellationer: allmänna frågor, utrikes frågor, ekonomiska och finansiella frågor (Ekofinrådet), rättsliga och inrikes frågor, jordbruk och fiske, sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, konkurrenskraft (inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor), transport, telekommunikation och energi, miljö samt utbildning, ungdom, kultur och idrott. De nuvarande konstellationerna fastställdes av Europeiska rådet i Sevilla i juni 2002 (allmänna frågor och utrikes frågor blev två separata konstellationer i och med Lissabonfördragets ikraftträdande i december 2009).
   
• Ministrarna med ansvar för allmänna frågor, utrikesministrarna, finans- och ekonomiministrarna samt jordbruksministrarna träffas vanligtvis varje månad. De övriga rådskonstellationerna träffas mellan en och tre gånger i halvåret. Det totala antalet rådsmöten varje år har ökat successivt från 20 år 1967 till en topp med 96 möten år 1993. Därefter har antalet möten stabiliserats och är nu omkring 70–75 per år.
   
• Rådet beslutar med kvalificerad majoritet om inte annat föreskrivs i fördragen. Totalt 345 röster fördelas mellan medlemsstaterna. När rådet fattar beslut om förslag från kommissionen har kvalificerad majoritet uppnåtts om minst 255 jaröster avges av minst 14 av rådets medlemmar. Dessutom får en rådsmedlem begära bekräftelse på att jarösterna motsvarar minst 62 % av EU:s befolkning. Från och med den 1 november 2014 kommer nya bestämmelser om kvalificerad majoritet att tillämpas enligt Lissabonfördraget.
   
• Ordförandeskapet för andra rådskonstellationer än utrikes frågor innehas av medlemsstaternas företrädare i rådet på grundval av ett system med en halvårsvis rotation. Rådet (utrikes frågor) har EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik som ordförande.
   
• En kommitté med ständiga representanter för medlemsstaternas regeringar (Coreper) ansvarar för att förbereda rådets arbete. Corepers arbete förbereds å sin sida av mer än 150 kommittéer och arbetsgrupper som består av delegater från medlemsstaterna.
   
• Ökad insyn och öppenhet har varit en central trend i rådet under senare år, både när det gäller tillgång till dokument och offentliga debatter. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 infördes offentliga debatter, och antalet sådana debatter har ökat kraftigt över åren, nu senast genom Lissabonfördraget. Enligt detta fördrag ska rådets möten vara offentliga när rådet överlägger och röstar om ett utkast till lagstiftningsakt. Offentliga debatter och överläggningar kan följas på rådets portal för videoutsändningar http://video.consilium.europa.eu/.
   
• Rådet sammanträder i Bryssel, och i Luxemburg i april, juni och oktober. Möten har dock också hållits på andra platser, särskilt i Genève vid WTO-förhandlingarna.
   
• Vid det första rådssammanträdet 1967 satt endast de sex grundarländerna vid bordet med fyra olika språk. I och med efterföljande utvidgningar 1973 (Danmark, Irland och Storbritannien), 1981 (Grekland), 1986 (Spanien och Portugal), 1995 (Österrike, Finland och Sverige), 2004 (Cypern, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien) och 2007 (Bulgarien och Rumänien) har antalet länder ökat till 27 och antalet officiella språk till 23. Kroatien kommer att ansluta sig till Europeiska unionen i juli 2013.
   
• Utöver de ordinarie och formella rådsmöten som hållits sedan 1967 arrangeras ett antal informella ministermöten under varje sexmånadersperiod av EU:s ordförandeland i det egna landet. Dessa möten leder inte till några formella slutsatser eller beslut, men ministrarna kan föra informella diskussioner, ofta för att utarbeta riktlinjer för framtida insatser.
   
• Rådet biträds av ett generalsekretariat, som lyder under en generalsekreterare, för närvarande Uwe Corsepius. Vid generalsekretariatet arbetar omkring 3 000 tjänstemän.
   
• Rådets generalsekretariat biträder även Europeiska rådet och dess ordförande, Herman Van Rompuy.
   
• Rådet har sitt säte i Bryssel, sedan 1995 i byggnaden Justus Lipsius, i EU-kvarteret vid Rond-Point Robert Schuman/Robert Schumanplein. Rådet flyttade först in i Ravensteinbyggnaden i centrala Bryssel och därefter, mellan 1971 och 1995, i Charlemagnebyggnaden.

Ytterligare information:
Pressmeddelande som publicerades efter rådets första möte i Luxemburg den 8–10 september 1952 (pdf, FR) [skannad bild av originaldokumentet]
Pressmeddelande som publicerades efter det första mötet i EKSG:s särskilda ministerråd (Luxemburg den 10 september 1952) (en)