Vi använder kakor (cookies) för att du ska få ut så mycket som möjligt av ditt besök på vår webbplats. Så här använder vi kakor och så här ändrar du inställningarna.

Rådet (konkurrenskraft)

 

Arrow  Pressmeddelanden

I juni 2002 inrättades rådet (konkurrenskraft) genom att tre gamla rådskonstellationer (inre marknaden, industri och forskning) slogs ihop till en. Tanken var att man på ett mer enhetligt och samordnat sätt skulle kunna behandla frågor rörande Europeiska unionens konkurrenskraft. Beroende på vilka ämnen som står på dagordningen samlas här ministrar med ansvar för bl.a. Europafrågor, näringsliv och forskning. Rådet sammanträder ungefär 5–6 gånger om året.

I och med inrättandet av den nya rådskonstellationen har rådet fått en övergripande roll för att se till att frågor som rör ökad konkurrenskraft och tillväxt i Europa behandlas på ett sammanhållet sätt. Mot bakgrund av detta tar rådet med utgångspunkt i kommissionens analyser regelbundet upp både övergripande och sektoriella frågor som rör konkurrenskraften, och ger synpunkter på hur dessa på lämpligt sätt kan beaktas i alla politiska initiativ som påverkar företagen. Det behandlar också lagstiftningsförslag inom de olika verksamhetsområdena. Besluten fattas med kvalificerad majoritet, oftast tillsammans med Europaparlamentet med medbeslutandeförfarande.

Rådet (konkurrenskraft) behandlar frågor inom följande tre områden:

–        Inre marknaden

Den inre marknaden är en av EU:s viktigaste och ständiga prioriteringar. Syftet är att upprätta ett område med fri rörlighet för personer och varor. Rådet (konkurrenskraft) behandlar här ett stort antal frågor: offentlig upphandling, fritt tillhandahållande av tjänster och etableringsfrihet, fri rörlighet för varor, immateriella rättigheter och industriell äganderätt, konkurrens och bolagsrätt.

–        Industri

Industripolitiken är fortfarande huvudsakligen medlemsstaternas ansvar. När insatser genomförs inom ramen för EG-fördraget måste man alltid se till att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga. Detta ska ske genom nära samarbete mellan gemenskapen och dess medlemsstater.

I fördraget anges att gemenskapens insatser, i överensstämmelse med principen om ett system av öppna och konkurrensutsatta marknader, ska inriktas på att påskynda industrins anpassning till strukturförändringar, främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag inom hela gemenskapen, särskilt i fråga om små och medelstora företag, främja en miljö som är gynnsam för samarbete mellan företag och främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken inom sektorerna för innovation, forskning och teknisk utveckling.

Gemenskapens insatser har hittills syftat till att hjälpa medlemsstaterna att lösa kriser inom gemenskapens viktigaste industrisektorer så att snedvridning av konkurrensen undviks och de berörda sektorerna kan omstruktureras inom en viss period. Kriterierna syftar till säkerställa en samordning av denna omstrukturering och att det sker en bedömning av strategin för att skapa förutsättningar för att lyfta fram sektorer som har förmåga att konkurrera med företagen i andra industriländer eller nya industriländer.

–        Forskning

Vetenskaplig forskning och teknisk utveckling (FoU) spelar en allt större roll i den ekonomiska utvecklingen.

I EG-fördraget anges mål, regler och förfaranden för genomförandet av insatser på FoU‑området. Huvudsyftet med gemenskapens insatser på detta område är att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för den europeiska industrin och dess internationella konkurrensförmåga genom att slå ihop forskningsresurser inom vissa nyckelområden och prioriterade teknikområden.

Sjunde ramprogrammet (2007-2013) är unionens viktigaste instrument för finansiering av forskning i Europa. Det bidrar till inrättandet av ett europeiskt forskningsområde som en vision för forskningens framtid i Europa. Programmet syftar till vetenskaplig excellens, ökad konkurrenskraft och innovation genom utökat samarbete, större komplementaritet och förbättrad samordning mellan olika aktörer på alla nivåer.