Rådets slutsatser och resolutioner

Europeiska unionens råd

Europeiska unionens råd förhandlar om och antar inte bara rättsakter utan också dokument som slutsatser, resolutioner och uttalanden som inte har någon rättslig verkan. Rådet använder dessa dokument för att uttrycka en politisk ståndpunkt om ett ämne som rör EU:s verksamhetsområde. Den här typen av dokument fastställer enbart politiska åtaganden eller ståndpunkter – de föreskrivs inte i fördragen. Därför är dokumenten inte heller rättsligt bindande.

Andra EU-institutioner uttrycker sin ståndpunkt på liknande sätt. Kommissionen offentliggör till exempel grönböcker för att främja diskussioner om frågor på EU-nivå. Genom en grönbok uppmanar kommissionen relevanta organisationer eller personer att diskutera kommissionens förslag som senare kan bli lagstiftningsakter. Parlamentet kan också utarbeta utkast till resolutioner och rekommendationer om frågor som rör EU:s behörighetsområden.

Slutsatser och resolutioner 

Man antar rådets slutsatser efter debatt vid ett rådsmöte. De kan innehålla en politisk ståndpunkt om ett speciellt ämne. Det är viktigt att skilja på rådets slutsatser och ordförandeskapets slutsatser. Rådets slutsatser utarbetas av rådet medan ordförandeskapets slutsatser endast uttrycker ordförandeskapets ståndpunkt utan särskilda åtaganden för rådet.

Genom rådets resolutioner fastställer man i regel det framtida arbetet på ett särskilt politikområde. De har ingen rättslig verkan men kan uppmana kommissionen att komma med ett förslag eller vidta ytterligare åtgärder. Om resolutionen omfattar ett område som inte enbart faller inom EU:s behörighet blir det en "resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar".

De viktigaste typerna av slutsatser och resolutioner som rådet antar 

Slutsatser och resolutioner har olika syften, till exempel följande:

  • Att uppmana ett medlemsland eller en annan EU-institution att vidta åtgärder i en särskild fråga. Dessa slutsatser antas ofta på områden där EU har behörighet att stödja, samordna och komplettera, såsom hälsa och kultur.

  • Att be kommissionen att utarbeta ett förslag om ett särskilt ämne. Detta beskrivs i artikel 241 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

  • Att samordna medlemsländernas åtgärder. Dessa slutsatser används i fall när rådet arbetar med ett politiskt mål genom en smidig samordningsprocess. I de här fallen utformar man slutsatserna eller resolutionerna för att fastställa mål eller bedöma framsteg.

  • Att uttrycka EU:s ståndpunkt om en särskild händelse eller ett särskilt land inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp). De uttrycker en politisk ståndpunkt eller bedömer en internationell händelse på EU:s vägnar.

  • Att fastställa en samordnad ståndpunkt för EU och medlemsländerna i internationella organisationer. Rådet kan till exempel utarbeta slutsatser inför EU:s deltagande vid internationella forum.

  • Att göra kommentarer och föreslå möjliga lösningar på problem som fastställts i särskilda rapporter från revisionsrätten

Hur fungerar det? 

Coreper

Coreper förbereder arbetet i alla rådskonstellationer och är indelat i två grupper: Coreper I och Coreper II.

Innan slutsatserna antas behandlas de på tre nivåer i rådet:

  • Arbetsgrupp
  • Ständiga representanternas kommitté (Coreper)
  • Rådskonstellation
  1. Innan ett utkast till slutsatser utarbetas skickar ordförandeskapet ibland ut ett diskussionsunderlag så att frågan kan diskuteras på arbetsgruppsnivå. 
  2. Med utgångspunkt i den diskussionen utarbetar sedan rådets ordförandeskap ett utkast till slutsatser, ofta med hjälp av rådets generalsekretariat. Det politiska ansvaret för utkastet ligger hos ordförandeskapet.
  3. Arbetsgruppen träffas ett antal gånger för att gå igenom dokumentet. Den slutliga diskussionen på arbetsgruppsnivå sker ungefär 7–14 dagar innan slutsatserna skickas till Coreper för vidare behandling.
  4. Coreper går igenom dokumentet ungefär två veckor före rådsmötet och försöker lösa eventuella kvarstående problem.
  5. Den aktuella rådskonstellationen antar sedan texten. Rådets slutsatser måste antas i samförstånd mellan alla medlemsländer. Det går fortfarande att göra ändringar om ministrarna inte kan stå bakom texten.
  6. I undantagsfall händer det att rådet inte kan enas om slutsatserna. I sådana fall antar man ibland texten som ordförandeskapets slutsatser vilket inte kräver att medlemsländerna är eniga.