Det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Europeiska unionens råd

Medbeslutandeförfarandet infördes för första gången 1992 och dess användning utökades 1999. Genom Lissabonfördraget döptes medbeslutandet om till det ordinarie lagstiftningsförfarandet och blev det huvudsakliga beslutsförfarandet för antagande av EU-lagstiftning. Det tillämpas på omkring 85 politikområden.

Att nå en överenskommelse

Genom en allmän riktlinje ger rådet ibland Europaparlamentet en fingervisning om sin ståndpunkt i fråga om kommissionens lagstiftningsförslag.

Denna politiska överenskommelse används vanligtvis för att påskynda lagstiftningsförfarandet och göra det lättare att nå en överenskommelse vid första behandlingen mellan Europaparlamentet och rådet.

Överblick

Lagstiftare: Rådet och Europaparlamentet

Rätt att ta initiativ till lagstiftning: EU-kommissionen

De viktigaste delarna i förfarandet:

  1. EU-kommissionen lägger fram förslag för rådet och Europaparlamentet
  2. Rådet och parlamentet antar lagstiftningsförslag antingen vid första eller andra behandlingen
  3. Om de två institutionerna inte når en överenskommelse efter andra behandlingen sammankallas en förlikningskommitté
  4. Om den text som förlikningskommittén kommer överens om kan godtas av båda institutionerna vid tredje behandlingen, antas lagstiftningsakten

Om ett lagstiftningsförslag avvisas i något skede av förfarandet eller om parlamentet och rådet inte kan nå en kompromiss faller förslaget och förfarandet avslutas.

Rättslig grund: Artiklarna 289 och 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt