Särskilda lagstiftningsförfaranden

Europeiska unionens råd

Överblick

Lagstiftare:  Rådet är i praktiken den enda lagstiftaren. Europaparlamentet ska ge sitt godkännande till eller höras om lagstiftningsförslag.

Rätt att ta initiativ till lagstiftning:  EU-kommissionen

Typer av förfaranden:

  • godkännande: Europaparlamentet kan godkänna eller avvisa ett lagstiftningsförslag med en absolut majoritet av sina ledamöter, men inte ändra det
  • samråd: Europaparlamentet kan godkänna, avvisa eller föreslå ändringar i ett lagstiftningsförslag

Rättslig grund:  Artikel 289.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Bestämmelser:  I fördragen ges ingen exakt beskrivning av särskilda lagstiftningsförfaranden. Bestämmelserna fastställs därför från fall till fall, på grundval av de relevanta artiklarna i fördragen.

I detalj

1. Godkännande

Enligt godkännandeförfarandet  kan rådet anta lagstiftningsförslag efter godkännande från Europaparlamentet. Parlamentet kan därför godkänna eller avvisa ett lagstiftningsförslag med en absolut majoritet av rösterna, men kan inte ändra det. Rådet kan inte upphäva parlamentets yttrande.

Som lagstiftningsförfarande används godkännande när ny lagstiftning mot diskriminering  antas och det ger också Europaparlamentet veto när den subsidiära allmänna rättsliga grunden tillämpas i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Parlamentets godkännande krävs även vid andra förfaranden än lagstiftningsförfaranden:

  • när rådet antar vissa internationella avtal som har förhandlats fram av EU
  • om det föreligger ett allvarligt åsidosättande av grundläggande rättigheter (artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen)
  • vid anslutning av nya EU-medlemsstater
  • vid arrangemang förutträde ur EU

2. Samråd

Enligt samrådsförfarandet antar rådet ett lagstiftningsförslag efter det att parlamentet har avgett sitt yttrande om det.

I detta förfarande kan parlamentet godkänna, avvisa eller föreslå ändringar  av ett lagstiftningsförslag. Rådet är inte rättsligt bundet att beakta Europaparlamentets yttrande men får enligt domstolens rättspraxis inte fatta beslut innan yttrandet tagits emot.

Förfarandet är tillämpligt på flera områden, såsom inremarknadsundantag och konkurrenslagstiftning.

Samråd med parlamentet krävs också som ett icke-lagstiftningsförfarande, när internationella avtal  antas inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.