Konferenser med företrädare för EU-ländernas regeringar sammankallas för att diskutera och enas om ändringar av EU-fördragen. Dessa möten kallas också för regeringskonferenser.

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 fanns inget annat sätt att ändra fördragen. Det kallas nu det ”ordinarie ändringsförfarandet”.

Regeringskonferenser på senare år

2007 års regeringskonferens

Deltagarna i den regeringskonferens som Europeiska rådet öppnade i juni 2007 fick i uppdrag att utarbeta ett ändringsfördrag som skulle ”förbättra effektiviteten och den demokratiska legitimiteten i en utvidgad union liksom samstämmigheten i dess yttre åtgärder”.

Konferensen ledde fram till antagandet av Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009.

Efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen konsoliderats.

2004 års regeringskonferens

Vid den regeringskonferens som öppnades i oktober 2003 diskuterades utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, som tagits fram av Europeiska konventet.

Konstitutionen, som undertecknades av EU-ledarna i oktober 2004, var avsedd att ersätta samtliga befintliga fördrag med en enda text.

Alla EU-länder ratificerade den dock inte, och därför trädde den aldrig i kraft.

Ändring av EU-fördrag

Det ordinarie ändringsförfarandet

Detta förfarande gör det möjligt för en medlemsstat, kommissionen eller Europaparlamentet att lägga fram ett förslag om ändring av fördraget för rådet som i sin tur lägger fram det för Europeiska rådet. De nationella parlamenten meddelas.

Om en majoritet av medlemsstaterna i Europeiska rådet är för att ett förslag till ändring av fördragen ska behandlas sammankallar Europeiska rådets ordförande ett s.k. konvent. Europaparlamentet och kommissionen rådfrågas i förväg. Europeiska centralbanken rådfrågas om det gäller monetära frågor.

I konventet samlas företrädare för medlemsstaternas parlament, stats- och regeringscheferna, EU-parlamentsledamöter och EU-kommissionen för att diskutera utkasten till ändring av fördragen. Sedan läggs konventets rekommendationer, som måste antas enhälligt, fram vid regeringskonferensen.

Alternativt kan Europeiska rådet, om de föreslagna ändringarna inte motiverar ett konvent och Europaparlamentet ger sitt godkännande, med enkel majoritet rösta för att inte anordna något konvent och i stället fastställa sina egna villkor för regeringskonferensen.

Regeringskonferensen, som sammankallas av Europeiska rådets ordförande, beslutar om fördragsändringar med enhällighet.

Det förenklade ändringsförfarandet

Genom Lissabonfördraget infördes ett snabbförfarande för ändring av EU:s politik och interna verksamhet, kallat det förenklade ändringsförfarandet. Det kräver inte något konvent eller någon regeringskonferens.

Europeiska rådet enas med enhällighet om ändringarna efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen. Europeiska centralbanken hörs om det gäller monetära frågor.

Beslutet träder inte i kraft förrän alla medlemsstater har godkänt det.

Förfarandet kan inte användas för att ge EU större befogenheter.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Detta beslutsförfarande används för omkring 85 EU-politikområden

Särskilda lagstiftningsförfaranden

Det finns två särskilda lagstiftningsförfaranden: godkännande och samråd.

Övergångsklausuler

Övergångsklausuler gör att Europeiska rådet på vissa politikområden kan ersätta omröstningar med enhällighet i ministerrådet med omröstningar med kvalificerad majoritet.

Europeiska rådet kan också besluta att vissa politikområden inte ska omfattas av det särskilda lagstiftningsförfarandet utan av det ordinarie lagstiftningsförfarandet, som går under namnet medbeslutande, där ministerrådet lagstiftar tillsammans med Europaparlamentet.

I båda fallen agerar Europeiska rådet med enhällighet efter att ha inhämtat Europaparlamentets godkännande. Medlemsstaternas parlament kan inlägga veto mot beslut inom 6 månader och på så sätt förhindra att besluten träder i kraft.

Utöver detta kan ett begränsat antal fördragsbestämmelser ändras genom andra förfaranden.