Vi använder kakor (cookies) för att du ska få ut så mycket som möjligt av ditt besök på vår webbplats. Så här använder vi kakor och så här ändrar du inställningarna.

Energiunionen: trygg, hållbar, konkurrenskraftig och överkomlig energi för Europa

Vad är energiunionen?

Åtgärdspaketet för en energiunion syftar till att säkerställa överkomlig, trygg och hållbar energi för EU och dess medborgare. De särskilda åtgärderna omfattar fem nyckelområden, däribland energitrygghet, energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp.

Åtgärdspaketet för en energiunion offentliggjordes av kommissionen den 25 februari 2015 och består av tre meddelanden:

  • en ramstrategi för energiunionen – med uppgifter om energiunionens mål och de konkreta åtgärder som ska vidtas för att nå dessa
  • ett meddelande om EU:s vision för det nya globala klimatavtalet som ska ingås i Paris i december 2015
  • ett meddelande om de åtgärder som behövs för att sammanlänkningsnivån i fråga om el ska uppgå till minst 10 % 2020

EU-energi i siffror

  • 6 medlemsstater är beroende av en enda extern leverantör för hela sin gasimport
  • EU importerar 90 % av sin råolja och 66 % av sin naturgas
  • 75 % av bostäderna i EU är inte energieffektiva
  • 94 % av transporterna är beroende av oljeprodukter, av vilka 90 % importeras
  • Grossistpriserna på el är 30 % högre och grossistpriserna på gas över 100 % högre än i USA

    Källa: Europeiska kommissionen

Varför behöver vi detta?

EU är för närvarande den största energiimportören i världen och importerar 53 % av all energi som konsumeras, till en årlig kostnad av ca 400 miljarder euro. Många av EU:s medlemsstater är starkt beroende av ett begränsat antal leverantörer, särskilt för sina gasleveranser. Detta gör dem sårbara för störningar i energiförsörjningen.

Dessutom innebär Europas åldrande energiinfrastruktur, dåligt integrerade energimarknader – särskilt över gränserna – samt brist på samordning mellan ländernas nationella energipolitik att EU:s konsumenter och företag inte kan dra nytta av ökade valmöjligheter och lägre energipriser.

Förbättrad sammanlänkning av energiförsörjningen mellan medlemsstater och moderniserad infrastruktur skulle bidra till att minimera avbrotten och energiberoendet. Dessutom skulle fullbordandet av den inre marknaden för energi förenkla tillträdet till energimarknaderna över nationsgränserna. Detta skulle också göra energin billigare och förbättra energipriskonkurrensen för medborgare och företag.

I linje med EU:s mål som överenskommits i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 måste EU också minska sitt allmänna beroende av fossila bränslen och växthusgasutsläpp.

I detalj

1. Ramstrategi för en motståndskraftig energiunion – COM(2015)80

Klimat- och energiramen fram till 2030

Ramen fram till 2030 innefattar mål för en minskning av växthusgasutsläppen och en ökad användning av förnybar energi

Kommissionens ramstrategi för energiunionen bygger på de tre traditionella målen för EU:s energipolitik:

  • försörjningstrygghet
  • hållbarhet
  • konkurrenskraft

Den bygger på klimat- och energiramen för 2030 och 2014 års strategi för trygg energiförsörjning, och integrerar flera olika politikområden i en enda sammanhängande strategi.

Strategin är uppbyggd kring fem närbesläktade områden:

  1. Energitrygghet, solidaritet och förtroende
    Denna prioritering bygger på kommissionens strategi för energitrygghet, som antogs i maj 2014. Syftet är att göra EU mindre sårbart för yttre störningar i energiförsörjningen och minska beroendet av vissa bränslen, energileverantörer och tillförselvägar. De föreslagna åtgärderna syftar till att säkerställa en diversifierad energiförsörjning (energikällor, leverantörer och tillförselvägar), uppmuntra medlemsstaterna och energiindustrin att arbeta tillsammans för att trygga energiförsörjningen och öka öppenheten kring gasförsörjningen – särskilt vid avtal om köp av energi från länder utanför EU.
  2. Den inre marknaden för energi
    Syftet är att ge fullbordandet av den inre marknaden för energi en ny skjuts. Till prioriteringarna hör därför att förbättra sammanlänkningen av energinät, säkerställa det fullständiga genomförandet och verkställandet av befintlig energirelaterad lagstiftning, förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna vid utarbetandet av energipolitiken och att göra det lättare för medborgarna att välja energileverantörer.
  3. Energieffektivitet som ett sätt att bidra till att dämpa efterfrågan på energi
    EU bör verka för det mål som fastställdes av Europeiska rådet i oktober 2014 om att öka energieffektiviteten med minst 27 % fram till 2030. Till åtgärderna hör att öka energieffektiviteten i byggnadssektorn – särskilt genom förbättrade uppvärmnings- och kylsystem, samt förbättra utsläpps- och bränsleeffektiviteten inom transportsektorn.
  4. Utfasning av fossila bränslen i ekonomin
    Energiunionens strategi bygger på EU:s ambitiösa klimatpolitik, vars grundval är åtagandet att minska de inhemska växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990. EU:s utsläppshandelssystem bör också fullt ut spela sin roll när det gäller att stimulera investeringar i koldioxidsnål teknik. I strategin fastställs EU:s mål att bli världsledande inom förnybar energi, det globala navet för utvecklingen av nästa generations tekniskt avancerade och konkurrenskraftiga förnybara energi.
  5. Forskning, innovation och konkurrenskraft
    Syftet är att sätta forskning och innovation i centrum för energiunionen. EU bör gå i spetsen för smarta nät och intelligenta hem, rena transporter, rena fossila bränslen och världens säkraste kärnkraftsproduktion. Den nya strategin för forskning och innovation på energiområdet bör bygga på Horisont 2020-programmet och bör påskynda omställningen av energisystemet.

I ramstrategin beskrivs också 15 åtgärder som ska vidtas för att få till stånd en energiunion. 

Kommissionen planerar också att föreslå en dynamisk och integrerad styrnings- och övervakningsprocess för att säkerställa att åtgärderna på alla nivåer bidragit till unionens uppsatta mål. 

2. Parisprotokollet – en plan för att möta de globala klimatförändringarna efter 2020 – COM(2015)81

I meddelandet fastställs EU:s vision för det nya globala klimatavtalet som ska ingås i Paris i december 2015 (Parisprotokollet). Framför allt formaliseras det mål på 40 % mindre växthusgasutsläpp 2030 som Europeiska rådet i oktober 2014 fastställde som EU:s utsläppsmål för Parisprotokollet. Målen, som även benämns "planerade nationellt fastställda bidrag", ska lämnas till UNFCCC senast i slutet av mars 2015.

I meddelandet:

  • redogörs för de mål där Parisprotokollet, bland annat i fråga om utsläppsminskningar, bör leda till hållbar utveckling och investeringar i utsläppssnål och klimattålig utveckling
  • betonas behovet av en process för att se över och stärka åtagandena enligt Parisprotokollet
  • understryks vikten av tydliga regler för övervakning, rapportering, kontroll och redovisning av alla parter till Parisprotokollet
  • anges sätt att främja genomförande och samarbete, t. ex. mobilisering av offentlig och privat finansiering, och utveckling och implementering av klimatteknik stöds
  • framhålls behovet av uppslutning mot klimatförändringen genom andra politikområden, såsom forsknings- och utvecklingspolitik

I meddelandet redogörs också för de kommande åtgärder som EU måste vidta före mötet i Paris i december 2015.

3. Att nå elsammanlänkningsmålet på 10 % – COM(2015)82

I detta meddelande behandlas sätten att uppnå elsammanlänkningsmålet senast 2020, ett mål som godkändes av Europeiska rådet i oktober 2014. Det handlar framför allt om följande:

  • att förbättra situationen i de 12 medlemsstater med en sammanlänkningsgrad under 10 % (Irland, Italien, Rumänien, Portugal, Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Spanien, Polen, Cypern och Malta)
  • projekt som planeras inom ramen för förordningen om transeuropeiska energinät och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), som kommer att bidra till att uppnå målet för sammankoppling
  • tillgängliga finansiella instrument och hur dessa kan utnyttjas till fullo i syfte att stödja projekt för sammanlänkning av elnäten
  • olika sätt att stärka det regionala samarbetet

I rådet

Energiministrarna höll en första diskussion om energiunionen vid ett möte i rådet (transport, telekommunikation och energi) den 5 mars 2015. Ministrarna välkomnade kommissionens förslag och betonade särskilt betydelsen av den inre marknaden för energi och behovet av att minska energiberoendet. Rådet diskuterade även behovet av att respektera medlemsstaternas nationella befogenheter över sin energimix.

Diskussionerna fortsatte under miljörådets möte den 6 mars 2015. Miljöministrarna påpekade att ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 bör utgöra grunden för de aspekter av energiunionen som hör samman med utfasning av fossila bränslen i ekonomin. De diskuterade också förvaltningsstrukturer och underströk att man bör undvika administrativa bördor och respektera medlemsstaternas frihet att besluta om sin energimix.

Resultaten av dessa två rådsdebatter användes som underlag för Europeiska rådets diskussioner om energiunionen den 19–20 mars 2015.

Vid ett möte i rådet (transport, telekommunikation och energi) den 8 juni 2015 diskuterade energiministrarna genomförandet av energiunionen och antog slutsatser. Slutsatserna är inriktade på hur konsumenter – såväl hushåll som företag – ska förses med trygg, hållbar och överkomlig energi samt på investeringsfrämjande.

Vid samma möte höll energiministrarna även en diskussion om läget och om den kommande utvecklingen i genomförandet av strategin för energitrygghet. Diskussionerna handlade främst om hur en trygg energiförsörjning kan säkerställas. Ministrarna var eniga om vikten av diversifierade försörjningsvägar och försörjningskällor, regionalt samarbete, utformningen av energimarknaden och infrastrukturutveckling.

Vid rådets möte (transport, telekommunikation och energi) den 26 november 2015 antog ministrarna slutsatser om styrningen av energiunionen. Detta bör ge kommissionen vägledning att utveckla styrinstrumentet.

Styrningssystemet kommer att övervaka EU:s gemensamma framsteg med uppnåendet av EU:s energi- och klimatmål och dess allmänna politiska mål som omfattar de fem dimensionerna. Det kommer också att möjliggöra en konsekvent och transparent överblick över energiunionens tillstånd.

Hur EU:s politiska dagordning fastställs

I juni 2014 antog Europeiska rådet en s.k. strategisk agenda med fem prioriterade områden för EU:s insatser.

I Europeiska rådet

Energiunionen är en av de fem prioriteringarna i Europeiska rådets strategiska agenda, som antogs den 26–27 juni 2014.  EU-ledarna betonade hur viktig energiunionen är för att undvika att EU blir beroende av importerad energi. Vid sitt möte den 23–24 oktober 2014 upprepade också Europeiska rådet målet att skapa en energiunion.

Vid sitt möte den 18 december 2014 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att lägga fram ett övergripande förslag om energiunionen inför Europeiska rådets möte i mars 2015.

Förslagen rörande energiunionen diskuterades ingående av EU:s ledare vid Europeiska rådets möte den 19–20 mars 2015. Diskussionerna inriktades på särskilda aspekter av åtgärdspaketet för en energiunion, särskilt energisäkerhet och den inre marknaden för energi. EU:s ledare enades bland annat om att:

  • påskynda slutförandet av infrastrukturprojekt för el och gas
  • göra el- och gasförsörjningen tryggare genom att öka energieffektiviteten samt använda interna resurser och koldioxidsnål teknik
  • se till att gasavtal med externa leverantörer blir mer transparenta och fullständigt förenliga med EU:s energitrygghetsbestämmelser
  • utveckla innovativa strategier för en ny generation av förnybara energier och öka energieffektiviteten
  • intensifiera klimatdiplomatin inför klimattoppmötet i Paris i december 2015 

 

Vid Europeiska rådets möte den 17–18 december 2015 betonades betydelsen av en diversifiering av leverantörer, källor och tillförselvägar, vilket är ett av målen med energiunionen.