Hur fungerar den europeiska planeringsterminen?

Planeringsterminen har en tydlig tidtabell för när medlemsländerna tar emot råd ("vägledning") på EU-nivå och därefter lämnar in de handlingsprogram ("nationella reformprogram" och "stabilitets- eller konvergensprogram") som ska bedömas på EU-nivå.

När planerna blivit utvärderade får medlemsländerna individuella rekommendationer ("landsspecifika rekommendationer") för sin nationella budgetpolitik och reformpolitik. Medlemsländerna förväntas ta hänsyn till rekommendationerna när de fastställer budgeten för kommande år och vid beslut om den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken, utbildningspolitiken och annan politik.

Om det behövs får de också rekommendationer om att korrigera makroekonomiska obalanser.

Den förberedande fasen – analys av läget och uppföljning av föregående år

November och december

Kommissionen offentliggör en årlig tillväxtöversikt och rapport om förvarningsmekanismen för det kommande året. Den lägger också fram ett utkast till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet.

I den årliga tillväxtöversikten ger kommissionen sin syn på EU:s politiska prioriteringar för det kommande året. Medlemsstaterna uppmanas att ta hänsyn till dem när de utformar sin ekonomiska politik för det kommande året.

Rapporten om förvarningsmekanismen innehåller en granskning av den makroekonomiska utvecklingen i enskilda EU-länder.

Med rapporten om förvarningsmekanismen som utgångspunkt kan kommissionen besluta att genomföra fördjupade granskningar av läget i de länder där risken för makroekonomiska obalanser bedöms vara hög.

Med hjälp av sådana granskningar kan man fastställa om det finns några potentiella makroekonomiska obalanser och, om så är fallet, exakt hur de ser ut och deras omfattning. Granskningarna hjälper också kommissionen att ge politiska rekommendationer till medlemsländerna.

I utkastet till rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet uppmanas euroländerna att genomföra den särskilda politiken för euroländer. Syftet är att åstadkomma en bättre integrering av euroområdet och de nationella dimensionerna av EU:s ekonomiska styrning.

Första fasen – politiska riktlinjer på EU-nivå

Januari och februari

Rådet diskuterar den årliga tillväxtöversikten, fastställer övergripande politiska riktlinjer och antar slutsatser.

Rådet diskuterar också utkastet till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet, ändrar rekommendationen om så behövs och godkänner den.

Eftersom planeringsterminen har konsekvenser på en rad politikområden diskuteras den av rådet i dess olika konstellationer.

Europaparlamentet diskuterar också den årliga tillväxtöversikten och kan lägga fram ett initiativbetänkande i denna fråga. Det avger ett yttrande om riktlinjerna för sysselsättningen.

Parlamentet deltar också i planeringsterminen genom den ekonomiska dialogen. Det får bjuda in rådets ordförande, kommissionen och, vid behov, Europeiska rådets ordförande eller Eurogruppens ordförande för att diskutera frågor som rör den europeiska planeringsterminen. Enskilda medlemsländer kan också få delta i diskussionerna.

Mars

Kommissionen offentliggör landsrapporter för alla medlemsstater som deltar i den europeiska planeringsterminen. Landsrapporterna inbegriper fördjupade granskningar av makroekonomiska obalanser för de medlemsstater där man bedömt att risken för sådana obalanser är hög.

Mot bakgrund av granskningarna kan kommissionen utarbeta rekommendationer till medlemsländerna att korrigera de obalanser som man har konstaterat. Kommissionen kan ge rekommendationerna samtidigt som den offentliggör den fördjupade granskningen eller senare tillsammans med andra landsspecifika rekommendationer.

Europeiska rådet ger politiska riktlinjer, på grundval av den årliga tillväxtöversikten och rådets analys och slutsatser.

Medlemsländerna bör ta hänsyn till dessa riktlinjer och resultaten i landrapporterna när de utarbetar sina nationella stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. Programmen redogör för medlemsländernas budgetpolitik och politik för att främja tillväxt och konkurrenskraft.

Andra fasen – landsspecifika mål, strategier och planer

April

Medlemsländerna lämnar in följande handlingsprogram:

  • Stabilitets- och konvergensprogram där medlemsländerna redogör för sin budgetpolitik på medellång sikt
  • Nationella reformprogram där medlemsländerna redogör för sina strukturella reformplaner, med fokus på hur de kan främja tillväxt och sysselsättning

Medlemsländerna ska helst lägga fram programmen före den 15 april, och senast i slutet av april.

Maj

Europeiska kommissionen utvärderar de nationella handlingsprogrammen och lägger fram förslag till landsspecifika rekommendationer.

Juni

Rådet diskuterar förslagen till landsspecifika rekommendationer och kommer överens om en slutlig version.

Europeiska rådet godkänner sedan de slutliga rekommendationerna.

Juli

Rådet antar de landsspecifika rekommendationerna och uppmanar sedan medlemsländerna att genomföra dem.

Tredje fasen – genomförande

Juli till och med årets slut

Under årets sista sex månader, som ibland kallas för den nationella planeringsterminen, tar medlemsländerna hänsyn till rekommendationerna när de utarbetar de nationella budgetarna för det kommande året.

Medlemsländerna i euroområdet måste lämna in sina förslag till budgetplaner till kommissionen och Eurogruppen senast i mitten av oktober.

Medlemsländerna antar sina nationella budgetar i slutet av året.

Början på nästa cykel

Cykeln börjar om igen mot slutet av året när kommissionen ger en översikt över det ekonomiska läget i sin årliga tillväxtöversikt för det kommande året.

Kommissionen börjar se över de framsteg som enskilda länder har gjort när det gäller genomförandet av rekommendationerna.