Den ökande instabiliteten i EU:s södra grannskap har lett till att fler människor försöker ta sig till EU. EU och medlemsländerna skyndar på arbetet med att få en effektiv, human och säker europeisk migrationspolitik på plats.

Europeiska rådet spelar en viktig roll i denna insats och beslutar om de strategiska prioriteringarna. Utifrån dessa prioriteringar anger Europeiska unionens råd vissa handlingslinjer och ger mandat för förhandlingar med länder utanför EU. Rådet antar även lagstiftning och fastställer särskilda program.

Under de senaste månaderna har rådet och Europeiska rådet arbetat för att bygga upp en kraftfull handlingsförmåga på flera områden. Följande tidslinje över migrationstrycket ger en överblick över den viktigaste utvecklingen i rådets och Europeiska rådets arbete för att från EU:s sida hantera migrationstrycket.

Vallettatoppmötet om migration – interaktiv karta
Klicka på bilden för att komma till den interaktiva kartan (endast på engelska och franska)

Rådets ordförandeskap har också aktiverat arrangemangen för integrerad politisk krishantering (IPCR). De ger verktyg för att öka stödet för rådets åtgärder i händelse av kris, på både politisk och operativ nivå, med kommissionen, utrikestjänsten och relevanta organ.

EU:s migrationspolitik består av följande delar:

  • samarbete med ursprungs- och transitländer
  • förstärkning av EU:s yttre gränser
  • hantering av migrationsströmmarna och bekämpande av människosmugglare
  • reform av det gemensamma europeiska asylsystemet
  • tillhandahållande av lagliga migrationsvägar
  • främjande av integration av tredjelandsmedborgare

Samarbete med ursprungs- och transitländer

Den övergripande strategin för migration och rörlighet är grundstommen för EU:s förbindelser med tredjeländer. Flera dialoger om migration har inletts och utvecklats inom ramen för denna strategi, och samarbetsramar har inrättats med berörda tredjeländer. För att kunna hantera tillströmningen av migranter till EU, främst från länder i Afrika, enades EU:s ledare 2015 i Valletta om en handlingsplan. 2016 godkände Europeiska rådet inrättandet av en ny partnerskapsram för migration för att stärka samarbetet med viktiga ursprungsländer. Samma år antogs uttalandet från EU och Turkiet för att hantera strömmen av irreguljär migration genom Turkiet till EU. Därtill gör EU insatser för att tillgodose de syriska flyktingarnas akuta humanitära behov i Turkiet, Jordanien och Libanon.

Förstärkning av EU:s yttre gränser

En effektiv förvaltning av EU:s yttre gränser är avgörande om den fria rörligheten inom EU ska fungera. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån inledde sin verksamhet i oktober 2016 till följd av Europeiska rådets uppmaning i september 2015 att skärpa kontrollerna vid de yttre gränserna. Förhandlingar pågår om förstärkta kontroller vid de yttre gränserna och om stärkta kontroller genom användning av ny teknik.

Viktiga begrepp

Återtagandeavtal: fastställer regler för irreguljära migranters återvändande till sina ursprungs- eller transitländer.

Omplacering: förflyttning av en person, som har lämnat in ansökan om internationellt skydd, från den medlemsstat som ansvarar för att pröva personens ansökan (för närvarande Grekland eller Italien) till en annan EU-medlemsstat.

Vidarebosättning: när fördrivna personer från tredjeländer i tydligt behov av internationellt skydd förflyttas från ett land utanför EU till en EU-medlemsstat.

Hantering av migrationsströmmar och bekämpande av människosmugglare

En av de viktigaste prioriteringarna för EU:s migrationspolitik är att förhindra olaglig migration och se till att irreguljära migranter återvänder till sina ursprungsländer. I återvändandedirektivet fastställs tydliga, transparenta och rättvisa regler för irreguljära tredjelandsmedborgares återvändande. EU:s återtagandeavtal är avgörande för genomförandet av EU:s återvändandepolitik. EU har även inrättat ett antal insatser till havs för att säkra EU:s gränser, rädda migranters liv till havs och bekämpa nätverk av människohandlare och människosmugglare.

Reform av det gemensamma europeiska asylsystemet

Migrationskrisen kastade ljus på behovet av att reformera det gemensamma europeiska asylsystemet. Enligt den befintliga ramen behandlas asylsökande inte på ett enhetligt vis och andelen godkända asylansökningar varierar, vilket kan uppmuntra till sekundära förflyttningar och asylshopping. Rådet behandlar sju lagförslag från EU-kommissionen om reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet.

Tillhandahållande av lagliga migrationsvägar

EU är fast beslutet att erbjuda säkra och lagliga vägar till Europa för personer som är i behov av internationellt skydd. I juli 2015 enades medlemsstaterna om att vidarebosätta 22 504 personer. I uttalandet från EU och Turkiet från mars 2016 anges att för varje syrier som återsänds till Turkiet från de grekiska öarna, ska en annan syrier vidarebosättas från Turkiet till EU. Den 13 juli 2016 lade kommissionen fram ett förslag om en permanent unionsram för vidarebosättning, i syfte att fastställa gemensamma normer och förfaranden. Rådet håller dessutom på att granska ett förslag för att förbättra blåkortsdirektivet i syfte att locka högkompetenta arbetstagare som EU:s ekonomi behöver.

Främjande av integration av tredjelandsmedborgare

De åtgärder för omplacering och vidarebosättning som har antagits för att hantera flykting- och migrationskrisen har riktat uppmärksamheten på behovet av att stödja medlemsstater som har mindre erfarenhet av integration. Runt om i EU stöter tredjelandsmedborgare ofta på hinder när det gäller sysselsättning, utbildning och social delaktighet. I sina slutsatser från december 2016 uppmanade rådet medlemsstaterna att utbyta bästa praxis om integration av tredjelandsmedborgare, förbättra övervakningen och utvärderingen av integrationen och ta itu med erkännandet av tredjelandsmedborgares kvalifikationer och färdigheter.