EU:s handelsavtal

Handel med varor och tjänster ger ett betydande bidrag till ökad hållbar tillväxt och sysselsättning. Mer än 30 miljoner arbetstillfällen är redan i dag beroende av export till länder utanför EU. Den framtida globala tillväxten kommer till 90 % att ske utanför EU:s gränser. Handel är alltså en tillväxtfaktor och därför en central prioritering för EU.

Rådet har ett starkt engagemang för stabila och regelbaserade multilaterala handelssystem. En ansvarsfull handelspolitik från EU:s sida går hand i hand med en hög grad av öppenhet och en effektiv kommunikation med medborgarna om fördelarna och utmaningarna med handel på öppna marknader.

Vilka är hindren mot handeln?

Regeringar kan tillämpa olika typer av handelshinder för att göra lokala produkter mer konkurrenskraftiga i förhållande till importerade.

Det finns flera typer av handelshinder. Tullar är avgifter som påförs importerade varor. De ger en prisfördel för lokalt producerade varor jämfört med liknande importerade varor. Även efter det att tullar avskaffats kan handeln möta många hinder genom olika tekniska föreskrifter för produkter och tjänster.

Icke-tariffära handelshinder avser begränsningar som härrör från förbud, villkor eller särskilda marknadskrav som försvårar eller fördyrar import eller export.

Vad är handelsavtal?

EU hanterar handelsförbindelserna med länder utanför EU genom handelsavtal. De är utformade för att skapa bättre handelsmöjligheter och undanröja handelshinder.

Handelspolitiken kan också användas som ett verktyg för att främja europeiska värderingar och principer, med utgångspunkt i mänskliga rättigheter och demokrati men också EU:s syn på miljö, sociala rättigheter, arbetstagares rättigheter och utveckling. På så sätt ser rådet till att handelsavtalen skyddar EU:s värderingar, standarder och regelverk. Det kan t.ex. gälla

  • hållbar utveckling
  • goda styrelseformer
  • fri, rättvis och etisk handel
  • miljöskydd
  • mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter
  • folkhälsa och konsumentskydd
  • djurskydd
  • skydd av kulturell mångfald

Vilka typer av handelsavtal förekommer?

EU:s gemensamma handelspolitik baseras på artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Förhandlingar om handelsavtal ska genomföras i enlighet med reglerna i artikel 218 i EUF-fördraget.

Namnen på handelsavtalen skiljer sig åt beroende på innehållet i avtalet: Avtal om ekonomiskt partnerskap med partner i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet syftar främst till att stödja utveckling. Frihandelsavtal med i-länder och tillväxtekonomier är ekonomiskt motiverade och baserade på ömsesidigt öppnande av marknaden. De ger förmånstillträde till marknaderna i de berörda länderna. Vissa handelsavtal är en del av bredare politiska överenskommelser. Det gäller t.ex. vissa associeringsavtal. EU ingår även icke-förmånsberättigande handelsavtal som en del av mer omfattande avtal, exempelvis partnerskaps- och samarbetsavtal.

Vad finns det för handelsavtal mellan EU och länder utanför EU?

EU har ingått ett antal handelsavtal med olika partnerländer.

Infografik över EU:s handelskarta

EU:s handelskarta

Dessutom pågår förhandlingar om flera avtal, däribland

  • TTIP – det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar med USA
  • Ceta – det övergripande avtalet om ekonomi och handel med Kanada
  • frihandelsavtal mellan EU och Japan
  • avtal om handel med tjänster mellan 23 WTO-länder, inklusive EU

Vilka är fördelarna med handelsavtal?

Handeln bör gagna alla – konsumenter, arbetstagare och företag – och ge lika möjligheter för alla EU:s medlemsstater och regioner.

Handelsavtal kan ha många positiva effekter:

  • nya marknader för varor och tjänster från EU
  • ökade investeringsmöjligheter och skydd för investeringar, till gagn för båda parter i avtalet
  • billigare handel genom avskaffade tullar och minskad byråkrati
  • snabbare handel genom enklare tullförfaranden och gemensamma regler för tekniska standarder och hygiennormer
  • mer förutsägbar politik genom gemensamma åtaganden på områden som påverkar handeln, t.ex. immateriella rättigheter, icke-tariffära handelshinder, konkurrensregler och regelverket för offentlig upphandling
  • stöd till hållbar utveckling genom främjande av samarbete, öppenhet och dialog med partner i sociala frågor och miljöfrågor

Infografik över EU:s handelsförhandlingar

EU:s handelsförhandlingar

Modernisera EU:s handelspolitiska skyddsinstrument

Coreper har enats om rådet förhandlingsposition avseende ett förslag om att modernisera EU:s handelspolitiska skyddsinstrument. Det är första översynen av dem sedan 1995. Kommissionen lade fram ett förslag om att modernisera befintliga instument i april 2013. Den föreslagna förordningen ändrar de gällande antidumpnings- och antisubventionsförordningarna så att de bättre kan motverka illojala handelsmetoder. Syftet är att skydda EU:s producenter mot skada till följd av illojal konkurrens och att garantera en fri och rättvis handel.

Vilken roll har rådet i samband med handelsförhandlingar?

Handelspolitiken och ett bättre genomförande av EU:s avtal är ett gemensamt ansvar för kommissionen, medlemsstaterna och Europaparlamentet.

Rådet spelar en avgörande roll under den process där ett nytt handelsavtal tar form: Rådet bemyndigar kommissionen att förhandla om ett nytt handelsavtal på EU:s vägnar genom en handling som vanligen kallas ”förhandlingsmandat”. I sitt bemyndigande ger rådet lämpliga förhandlingsdirektiv, inklusive mål, förhandlingsutrymme och eventuella tidsfrister.

Kommissionen förhandlar med partnerlandet på EU:s vägnar, i nära samarbete med rådet och Europaparlamentet. Kommissionen rapporterar löpande till rådet och Europaparlamentet om hur förhandlingarna går. Under hela förhandlingsperioden samråder kommissionen med rådet.

När parterna har enats om avtalstexten och ett utkast tagits fram och översatts till alla officiella EU-språk förelägger kommissionen rådet formella förslag för antagande.

Efter diskussioner i rådet och efter juristlingvisternas granskning av texten antar rådet beslut om undertecknande. Rådet fattar även beslut om att provisoriskt tillämpa avtalet, helt eller delvis, om avtalet är blandat och inte bara omfattar EU:s behörighetsområden utan också frågor som faller inom medlemsstaternas behörighet.

Avtalet ska sedan undertecknas formellt av parterna. Rådets ordförandeskap utser den person som undertecknar på EU:s vägnar. Om avtalet omfattar områden med delad behörighet (dvs. det inte bara omfattar EU:s behörighetsområde utan också frågor som faller under medlemsstaternas behörighet) måste samtliga medlemsstater också underteckna avtalet.

Efter undertecknande översänder rådet avtalet tillsammans med utkastet till beslut om ingående till Europaparlamentet för godkännande.

Först efter det att Europaparlamentet gett sitt godkännande antar rådet beslutet om ingående. Om avtalet omfattar områden med delad behörighet kan rådet ingå det först efter det att det ratificerats av samtliga medlemsstater.

Du hittar mer information om enskilda handelsavtal i rådets databas över avtal och konventioner.