Gå till innehåll
E-postabonnemang
  • 19.2.2016
  • 23:59
  • Uttalanden och kommentarer
  • 76/16
  • Institutionella frågor

Godkväll! Vi har just nått en överenskommelse som stärker Storbritanniens särskilda ställning i Europeiska unionen. Det är ett rättsligt bindande och oåterkalleligt beslut av alla de 28 ledarna. Överenskommelsen bemöter alla David Camerons farhågor utan att göra avkall på våra grundläggande värden.

Under våra långa och ofta livliga diskussioner förhandlade vi om överenskommelsen in i minsta detalj. Det var kanske inte så vackert att se, och långt ifrån glamoröst. Vad som ändå verkligen betyder något är att EU:s ledare satt kvar vid förhandlingsbordet, eftersom något mycket viktigare stod på spel. Vi har låtit världen veta att vi alla är beredda att i vårt gemensamma intresse ge upp något av det som är viktigt för oss, för att visa att vi är eniga.

Vi lever i en stormig och oförutsebar tid, med alla kriser som rasar omkring oss. Om ni tycker att jag överdriver är det bara att titta vad som händer just nu. Den största migrationskrisen i Europas historia. Det överhängande hotet om stängda gränser på vår kontinent. Terroristattacker i Turkiet, flyganfall i Libyen, det uppflammande kriget i Syrien. Den växande konflikten mellan Ryssland och Turkiet. Tyvärr skulle jag kunna fortsätta.

Exceptionella tider kräver exceptionella ord, och ingen kunde uttrycka sig bättre än Winston Churchill. Låt mig citera vad han sade i Zürich 1946. Hans ord låter kanske alltför allvarliga, men de är värda att minnas, för att inse att även om allt har förändrats under åren, har i själva verket ingenting förändrats. En sak som verkligen inte har förändrats är att hela Europa måste stå enat.

"Om Europa ska räddas från oändligt elände", som Churchill sade, "ja från total undergång, då måste vi förplikta oss att tro på den europeiska familjen. Kan de fria folken i Europa höja sig till dessa beslut, i sin själ, i människoandens renaste instinkter? Vad är då detta oöverträffade botemedel? Det är att återskapa den europeiska familjen, eller så mycket av den som vi kan, och att ge den en konstruktion under vilken den kan leva i fred, i säkerhet och i frihet. Låt Europa resa sig igen."

Jag är fast övertygad om att Storbritannien behöver Europa och att Europa behöver Storbritannien. Att kapa banden nu skulle fullständigt gå emot våra gemensamma intressen. Vi har gjort allt vi kan för att detta inte ska hända. Men det slutgiltiga beslutet ligger i det brittiska folkets händer.