Donald Tusks rapport till Europaparlamentet från Europeiska rådets möte i februari

Europeiska rådet
  • 24.2.2016
  • 16:00
  • Tal
  • 82/16
  • Inrikes frågor
  • Utrikes frågor och internationella förbindelser
  • Institutionella frågor
24.2.2016
Presskontakter

Preben Aamann
Talesperson för Europeiska rådets ordförande
+32 2 281 51 50
+32 476 85 05 43

Inledande kommentarer

Det senaste Europeiska rådet var lika krävande som tidigare möten under min ordförandeskapstid. Vi lyckades visserligen nå en gemensam lösning men om denna verkligen står sig på sikt kommer vi att få veta i framtiden. Jag talar förstås om Storbritanniens folkomröstning om huruvida landet ska fortsätta att vara medlem i Europeiska unionen. Det är bara det brittiska folket som kan och kommer att fatta detta beslut. Det vi kunde göra från vår sida var att enas om en ny överenskommelse för Storbritannien inom EU, vilket vi också gjorde.

De 28 stats- och regeringscheferna godkände enhälligt och antog en rättsligt bindande och oåterkallelig överenskommelse för Storbritannien inom EU. Beslutet om en ny överenskommelse är förenligt med fördragen och kan inte ogiltigförklaras av domstolen. Det kommer dock endast att träda ikraft om det brittiska folket röstar för att stanna kvar i unionen. Om de röstar för utträde kommer överenskommelsen att upphöra att existera.

Vi har kommit överens om göra allt detta utan att samtidigt rucka på Europeiska unionens grundläggande värden, såsom den fria rörligheten och principen om icke-diskriminering, och utan att äventyra framtiden för den ekonomiska och monetära unionen. Om jag hade hyst de minsta farhågor om detta hade jag aldrig föreslagit en sådan här överenskommelse.

Trots många svårigheter stannade ledarna kvar runt förhandlingsbordet eftersom vi alla insåg vad som stod på spel, nämligen Storbritanniens vara eller icke vara inom EU och Europas framtida geopolitik.

Jag skulle här vilja rikta ett varmt tack till kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och hans medarbetare, som vi har haft ett tätt samarbete med under processen. Jag vill även tacka de förhandlare från parlamentet som deltog i förhandlingarna och som nådde sina mål på ett utomordentligt sätt. Jag är helt övertygad om det var nödvändigt att fullt ut involvera parlamentet i processen. Jag kommer för alltid att minnas de avgörande samtal jag hade med Martin Schulz, gruppledaren Guy Verhofstadt och de synnerligen kompetenta kollegorna Roberto Gualtieri och Elmar Brok. Tack vare er kunde vi inom ramen för överenskommelsen ta hänsyn till hela unionens intressen. En överenskommelse hade inte varit möjlig utan er hjälp. Än en gång, stort tack.

Europeiska unionen kommer att respektera det brittiska folkets beslut. Om majoriteten röstar för att lämna unionen är detta vad som kommer att ske. Det kommer att förändra Europa för all framtid; och det kommer att bli en förändring till det sämre. Det här är förstås min personliga åsikt. Premiärminister David Cameron sade i underhuset i måndags att det här inte är rätt tidpunkt att orsaka splittring inom västvärlden. Jag håller helt och hållet med om detta, och det är därför jag har gjort mitt bästa för att förhindra att det sker.

Om Storbritannien istället väljer att stanna kvar i unionen hoppas jag att det här parlamentet också ser till att överenskommelsen omvandlas till nödvändig lagstiftning som sedan träder ikraft.

Låt mig nu gå över till migrationskrisen. Ledarna var överens om att vår gemensamma handlingsplan med Turkiet förblir en prioriterad fråga, och vi måste göra vårt yttersta för att den ska lyckas. När allt kommer omkring betyder detta att de stora migrationsströmmar vi fortfarande ser måste minska; och det snabbt. Det är också därför vi beslutade att anordna ett särskilt möte med Turkiet den 7 mars.

Diskussionerna bland ledarna var inriktade på att skapa konsensus om krisen. För att nå dit måste vi för det första undvika att ställa olika strategier mot varandra. Det tjänar ingenting till, utan skapar enbart splittring inom Europa utan att vi närmar oss en lösning. I stället måste vi försöka sammanfoga de olika strategierna. Det finns inget bra alternativ till en gemensam europeisk plan.

För det andra handlar Europas agerande inte bara om de beslut som fattas i Bryssel. Det handlar även, och kanske desto mer, om de beslut som fattas i huvudstäderna. Det måste vi acceptera, men samtidigt bör vi sträva efter att samordna de besluten på ett bättre sätt. Meningen med Europeiska unionen är att vi alla ska samarbeta.

Slutligen måste vi respektera de regler och lagar som vi har antagit tillsammans. Detta gäller både besluten om omplacering och behovet av att successivt återgå till ett läge där alla Schengenområdets medlemmar fullt ut tillämpar kodexen om Schengengränserna. Det råder inget tvivel om att vi måste återställa Schengensamarbetet. Det kommer att kosta pengar, ta tid och kräva en enorm politisk ansträngning. Det kommer eventuellt att finnas länder som inte klarar av denna utmaning, men Europa kommer att finnas där för att stödja dem. Vi behöver investera i Schengensamarbetet, inte i dess sönderfall. Dess framtid är en av de huvudfrågor som ledarna kommer att diskutera den 7 mars.

Som ett separat ärende bekräftade ledarna behovet av att upprätthålla leveranserna av humanitär hjälp till Syrien och syriska flyktingar i regionen. Vi välkomnade givarkonferensen i London där två tredjedelar av utfästelserna kom från Europa. Ledarna enades om att agera snabbt för att betala ut de 3,3 miljarder euro som utlovats för 2016 och de 3 miljarder euro som man enats om att ge till hjälp för flyktingar i Turkiet. Detta är inte enbart Europas ansvar, och därför kommer jag vid G7- och G20-mötena senare i år att fortsätta att verka för krishantering på global nivå.

Till sist vill jag avsluta med en vädjan om att vi inte låter våra ansträngningar påverkas av att det stormar. Vi kan helt enkelt inte vänta och se. Vi har trätt in en mycket farlig tid i den europeiska historien. Vi måste agera med beslutsamhet. Jag räknar med ert stöd. Tack. 

Avslutande kommentarer

Det finns ett nära samband mellan de två frågor som vi diskuterar idag, Storbritanniens överenskommelse och migration. Jag är helt säker på att vårt sätt att hantera migrationskrisen kommer att ha en avgörande betydelse för folkomröstningskampanjen. Alla som vill bevara enigheten inom Europeiska unionen och hela västvärlden, och som har upplevt den senaste tiden som episk, bör med största möjliga beslutsamhet ställa sig bakom en gemensam plan.

Med gemensam plan menar jag ett effektivt genomförande av vårt beslut, full respekt för Schengenkodexen och gemensamma insatser med Turkiet. Den som eventuellt rubbar den enighet som nu håller på att uppstå kring migrationskrisen kan faktiskt bidra till att Storbritannien lämnar EU.

Som jag redan har nämnt kommer Storbritanniens överenskommelse endast att träda i kraft om det brittiska folket röstar för att stanna kvar i unionen. Om de röstar för utträde kommer överenskommelsen att upphöra att existera. Ingen bör göra sig illusioner om detta ärende. Det var inte en av många förhandlingsomgångar om en överenskommelse för Storbritannien inom EU. Det var första och sista omgången. Det blir inga fler förhandlingar. Tack.