Donald Tusks tal vid firandet av Romfördragen 60 år

Europeiska rådet
  • 25.3.2017
  • 11:20
  • Tal
  • 154/17
  • Institutionella frågor
25.3.2017
Presskontakter

Preben Aamann
Talesperson för Europeiska rådets ordförande
+32 2 281 51 50
+32 476 85 05 43

Jag föddes för exakt 60 år sedan så jag är lika gammal som Europeiska gemenskapen. Därför skulle jag vilja göra en mer personlig reflektion i dag. Som ni vet betyder födelseorten ibland mer än födelsedatumet. I mitt fall är det staden Gdansk som under hundratals år ihärdigt byggts upp av tyskar, polacker, judar, nederländare, skottar och fransmän. 1945, även det i mars månad, förstörde Hitler och Stalin på några få dagar min hemstad. Staden brändes till marken.

Jag var 8 år gammal när gemenskapen inrättade ett gemensamt råd och en gemensam kommission genom fusionsfördraget. Den väg jag tog till skolan varje dag gick fortfarande genom ruinerna av den nedbrunna staden. För mig är andra världskriget inte något abstrakt.

1980, ett år efter de första valen till Europaparlamentet, föddes Solidaritet i mitt Gdansk. Jag var där då på varvet bland arbetarna i Gdansk, tillsammans med Lech Wałęsa som hade modet att högröstat säga kommunistregimen sanningen om våra drömmar. Det var enkla drömmar om mänsklig värdighet, om frihet och demokrati. På den tiden blickade vi alla västerut mot ett fritt och enat Europa och kände instinktivt att detta var den framtid vi drömde om. Och trots att tanks och trupper skickades mot oss levde dessa drömmar vidare.

När Europeiska enhetsakten (början på den inre marknaden) trädde i kraft 1987 förberedde vi i Polen oss för sista striden. Solidaritet vann och strax därefter föll även Berlinmuren – vägen till Europa stod därmed öppen för oss. Omkring 20 år senare, då jag hunnit bli Polens premiärminister, fick jag inviga den modernaste idrottsarenan i Europa i, just det, min hemstad Gdańsk. Staden var då helt återuppbyggd och vackrare än någonsin. Mitt land hade då redan varit med i Europeiska unionen i 8 år.

Jag vill påminna om denna historiska bakgrund i dag bara för att göra alla medvetna om att för de miljoner människor som i dag demonstrerar på gatorna i våra huvudstäder – i Rom, i Warszawa, och till och med i London – handlar Europeiska unionen inte om paroller, förfaranden och förordningar. Vår union är en garanti för att frihet, värdighet, demokrati och oberoende inte längre bara är drömmar, utan vår vardag och verklighet.

Under mer än halva mitt liv bodde jag bakom järnridån där det var förbjudet att ens drömma om dessa värden. Ja, på den tiden fanns det verkligen ett Europa med två hastigheter. Och det är därför som jag i dag har rätt att högt påminna om denna enkla sanning – att ingenting i våra liv är oss givet för evig tid, utan att det krävs tid, stora insatser och uppoffringar för att bygga en fri värld. Det är därför som detta kunnat uppnås på så få platser på jorden. Men vi har klarat det. Att förstöra en sådan värld är väldigt lätt. Det tar bara ett ögonblick. Som det skedde en gång, med mitt Gdańsk.

I dag är vi i Rom för att förnya vår unika allians mellan fria nationer som inleddes för 60 år sedan av våra företrädare. Vid den tidpunkten diskuterades inte olika hastigheter och inga utträdesparagrafer var på tal, men trots alla tragiska omständigheter i den närliggande historien lade de all sin tilltro till Europas enhet. De var lika modiga som Columbus när han gav sig ut på okänt vatten för att upptäcka Nya världen.

Kan ni då förklara för mig varför vi i dag skulle sluta att tro på enigheten? Är det bara på grund av att det har blivit verklighet för oss? Eller är det för att vi har tröttnat på det?

Europa som politisk enhet kommer antingen att vara enat, eller inte finnas alls. Endast ett enat Europa kan vara suveränt i förhållande till resten av världen. Och endast ett suveränt Europa kan garantera oberoende för sina nationer och frihet för sina medborgare. Europas enhet är inte en byråkratisk modell. Det är en uppsättning gemensamma värderingar och demokratiska normer. I dag räcker det inte att kräva enighet och att protestera mot flera hastigheter. Det är mycket viktigare att vi alla respekterar våra gemensamma regler såsom mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter, yttrande- och mötesfrihet, maktfördelning och rättsstatens principer. Detta är den verkliga grunden för vår enighet.

Unionen efter Rom bör mer än tidigare vara en union av samma principer, en union av extern suveränitet, en union av politisk enighet. Visa i dag att ni är Europas ledare, att ni vårdar detta stora arv som vi ärvt från hjältarna i den europeiska integrationen som inleddes här för 60 år sedan. Tack ska ni ha.