1. Europeiska rådet sammanträdde i Berlin den 24–25 mars 1999. Förhandlingarna inleddes med ett åsiktsutbyte med Europaparlamentets ordförande José-María Gil-Robles.

2. Europeiska rådet

3. Agenda 2000 handlar om att ge Europeiska unionen ett instrument för en effektivare politik och de finansiella medlen för att genomföra den i solidarisk anda och samtidigt säkerställa samma budgetdisciplin på unionsnivå som på nationell nivå. Europeiska rådet anser att de politiska reformer som anges i dessa slutsatser liksom finansieringsramen för att på medellång sikt finansiera dessa kommer att säkerställa att unionen kan möta utmaningarna under den förestående perioden och framgångsrikt genomföra sin framtida utvidgning.

4. Unionens utgifter måste underordna sig kravet på såväl budgetdisciplin och som kostnadseffektivitet och behovet att säkerställa att unionen får tillräckliga resurser till sitt förfogande så att dess politik till medborgarnas fromma kan utvecklas i god ordning och utvidgningsprocessen klaras av helt och fullt.

5. Den nya budgetplanen bör fastställas för en sjuårsperiod som omfattar perioden 2000–2006. Den bör utformas med utgångspunkt i arbetshypotesen att nya medlemsstater ansluts med början 2002.

6. Budgetplanen bör utformas med utgångspunkt i fasta priser i 1999 års penningvärde med, på samma sätt som nu sker, automatiska årliga tekniska justeringar med hänsyn till inflationen.

7. Europeiska rådet anser att den lämpliga fördelningen av kostnaderna för EU-15 är den som redovisas i bifogad tabell A.

Budgetplan för EU-15 (tabell A)

Utgifter inför anslutningen

8. Utgifter för de tre föranslutningsinstrumenten (Phare, jordbruksinstrumentet och strukturinstrumentet) bör samlas under särskilda underrubriker till en ny rubrik 7 i budgetplanen. Det årliga taket för de tre underrubrikerna bör förbli oförändrat och inte överskrida:

Rubrik 7 Föranslutningsinstrument					(Miljoner euro i 1999 års priser)
	2000	2001	2002	2003		2004	2005	2006
Föranslutnings- instrument	3 120	3 120	3 120	3 120		3 120	3 120	3 120
Phare	1 560	1 560	1 560	1 560		1 560	1 560	1 560
Jordbruks-instrumentet	520	520	520	520		520	520	520
Struktur-instrumentet	1 040	1 040	1 040	1 040		1 040	1 040	1 040

9. Europeiska rådet noterar att politisk enighet råder om lagtexterna till de tre förordningarna i dok. 6886/99. Det uppmanar rådet att anta dem så snart som möjligt efter det att det har mottagit Europaparlamentets yttranden.

10. I budgetplanen för EU-15 (tabell A) bör ett belopp "tillgängligt för anslutning" avsättas under taket för egna medel från 2002 till 2006 som maximalbelopp i betalningsbemyndiganden för täckande av kostnader i samband med nya anslutningar under perioden. De betalningsbemyndiganden som står till förfogande för anslutningen bör inte överstiga:

Tillgängligt för anslutning (betalningsbemyndiganden) (Miljoner euro, 1999 år priser)
	2002		2003		2004	2005			2006
Betalningsbemyndiganden Jordbruk Övriga utgifter	4 140 1 600 2 540		6 710 2 030 4 680		8 890 2 450 6 640	11 440 2 930 8 510			14 220 3 400 10 820

11. En vägledande finansieringsram för EU-21 som framgår av den bifogade tabell B bör åtfölja budgetplanen. Den bör omfatta de ytterligare egna medel som uppkommer genom anslutningen av sex nya medlemsstater samt en ny rubrik 8 (utvidgningen) där de totala utvidgningskostnaderna anges för vart och ett av åren 2002–2006, uttryckta som maximibelopp i åtagandebemyndiganden inom jordbruket, strukturåtgärderna, den interna politiken och administrationen enligt följande:

Rubrik 8 (Utvidgningen) (åtagandebemyndiganden) (Miljoner euro, 1999 års priser)
	2002	2003		2004		2005		2006
Rubrik 8 (Utvidgningen) Jordbruk Strukturåtgärder Intern politik Administration	6 450 1 600 3 750 730 370	9 030 2 030 5 830 760 410		11 610 2 450 7 920 790 450		14 200 2 930 10 000 820 450		16 780 3 400 12 080 850 450

12. Europeiska rådet bekräftar det krav som framställs i slutsatserna från Europeiska rådet i Cardiff om att en tydlig åtskillnad, i samband med framläggandet och genomförandet av den framtida finansieringsramen, måste göras mellan utgifter som är relaterade till unionen i dess nuvarande sammansättning och de som är avsatta för tillkommande länder, även efter utvidgningen. Det nya interinstitutionella avtalet bör i tillräcklig utsträckning återspegla detta krav enligt följande:

13. Utgifter avsatta för EU-15 (rubrikerna 1–6) får inte någonsin användas till stöd inför anslutningen (rubrik 7) och omvänt, utgifter avsatta för stöd inför anslutningen får inte användas av EU-15.

14. Belopp som står till förfogande för anslutningen får endast användas till att täcka utgifter uppkomna som en direkt följd av utvidgningen, och får inte täcka oförutsedda utgifter som uppkommer för EU-15 eller utgifter inför anslutningen (rubrikerna 1–7). Omvänt får inte utgifter öronmärkta för EU-15 eller utgifter inför anslutningen (rubrikerna 1–7) användas för att fylla ut kostnaden för nya anslutningar.

15. Efter utvidgningen, för den händelse något slags faktiska utgifter uppkomna som en direkt följd av nya medlemsstaters anslutning visar sig överstiga taket för de betalningsbemyndiganden som avsatts i tabell A för nyanslutningar, måste de i budgetplanen för EU-15 avtalade finansiella åtagandena respekteras.

16. Vid utvidgningen bör budgetplanen för EU-15 justeras med hänsyn tagen till det faktiska antalet tillträdande länder och de maximibelopp som anges under rubrik 8 i den vägledande tabell B. Rådet skall, när det företar denna justering, besluta med kvalificerad majoritet.

17. Med tanke på att den befintliga finansieringsramen och det interinstitutionella avtalet har visat sig värdefulla genom att möjliggöra ett smidigt genomförande av det årliga budgetförfarandet hoppas Europeiska rådet att ett nytt avtal skall kunna ingås mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen på villkor som säkerställer strikt budgetdisciplin och samtidigt bevarar den allmänna maktbalansen mellan institutionerna och i vilket utgifter inför och i samband med anslutningen tydligt öronmärks för budgetplanens hela varaktighet.

18. Det uppmanar rådet att utifrån en gemensam ståndpunkt, och förutsatt att acceptabla villkor kan nås, enas med Europaparlamentet och kommissionen om ett nytt interinstitutionellt avtal. Detta avtal bör spegla innehållet i dessa slutsatser, inbegripet möjligheten att föra in en bestämmelse som syftar till att säkerställa en viss flexibilitet i budgetplanen under det årliga budgetförfarandet upp till en gräns på 200 miljoner euro per år.

Jordbruksriktlinjen

19. Jordbruksriktlinjen kommer inte att ändras. Den kommer att ses över med utgångspunkt i en rapport som kommissionen skall lägga fram för rådet före den första utvidgningen av unionen, för att de anpassningar som anses nödvändiga skall kunna göras. När det gäller riktlinjens räckvidd skall de belopp som avsatts i budgetplanen för jordbruksinstrumentet inför anslutningen, under rubrik 7, och för den del av det "för anslutningen tillgängliga" beloppet som avser utgifter för jordbruket, falla inom jordbruksriktlinjens tak.

20. Europeiska rådet välkomnar den överenskommelse som uppnåtts av rådet (jordbruk) vid dess möte i mars om en rättvis och meningsfull reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Innehållet i reformen kommer att säkerställa att jordbruket är multifunktionellt, hållbart, konkurrenskraftigt och utbrett över hela Europa, inbegripet regioner med särskilda problem, att det har kapacitet för landskaps- och naturvård och för att lämna ett väsentligt bidrag till landsbygdens livskraft, att det möter konsumenternas farhågor och krav i fråga om livsmedlens kvalitet och säkerhet, miljöskydd och skydd av djurens välbefinnande.

21. Europeiska rådet anser att denna reform kan genomföras inom en finansieringsram på i genomsnitt 40,5 miljarder euro plus 14 miljarder euro under perioden för landsbygdsutveckling samt åtgärder för veterinär- och växtskydd. Detta skulle stämma bättre överens med de faktiska utgiftsnivåerna, och syftar till att stabilisera jordbruksutgifterna under perioden.

22. För att uppnå målet att stabilisera jordbruksutgifterna i fasta priser har Europeiska rådet beslutat att vidta följande åtgärder:

23. Mot bakgrund av dessa beslut anser Europeiska rådet att de belopp som skall föras in under rubrik 1 i budgetplanen inte bör överskrida beloppen i följande tabell:

Rubrik 1 (Jordbruk) (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000		2001		2002		2003		2004		2005		2006
40 920		42 800		43 900		43 770		42 760		41 930		41 660
GJP-utgifter (utom landsbygdsutveckling och kompletterande åtgärder)
36 620		38 480		39 570		39 430		38 410		37 570		37 290
Landsbygdsutveckling och kompletterande åtgärder
4 300		4 320		4 330		4 340		4 350		4 360		4 370

Det interinstitutionella avtalet bör innehålla en bestämmelse som säkerställer att alla dess parter kommer att respektera jordbrukstaket i budgetplanen.

24. Europeiska rådet erkänner de omfattande ansträngningar som har gjorts för att kontrollera budgeten och utöva disciplin när det gäller att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken och som har beslutats inom ramen för Agenda 2000. De ansträngningar som har gjorts, särskilt när det gäller att minska stödpriserna, utgör ett väsentligt bidrag från Europeiska gemenskapen för att stabilisera världens jordbruksmarknader. Europeiska rådet anser att de beslut som har fattats för reformering av GJP inom ramen för Agenda 2000 kommer att ha stor betydelse för att fastställa kommissionens förhandlingsmandat inför de kommande multilaterala handelsförhandlingarna i WTO.

25. Att förbättra struktur- och sammanhållningsfondernas effektivitet för att uppnå fördragets mål om ekonomisk och social sammanhållning är en central reformuppgift i Agenda 2000. Denna målsättning måste behållas i framtiden allt under det att prioriteringarna vidareutvecklas inom en mer mångskiftande union, med hänsyn tagen till målet att uppnå större koncentration av strukturstödet, förbättra den ekonomiska förvaltningen av strukturfonderna samt förenkla deras verksamhet och administration.

26. Större koncentration av fondernas strukturstöd på de områden där behoven är störst kommer att uppnås genom en väsentlig minskning av antalet mål till tre. Genom att gynna den ekonomiska och sociala sammanhållningen i sin strävan att nå dessa mål skall gemenskapen bidra till att främja en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling av den ekonomiska verksamheten, utveckling av sysselsättningen och de mänskliga resurserna, miljöskydd och miljövård, undanröja ojämlikheter och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommissionen och medlemsstaterna skall säkerställa att fondernas verksamhet överensstämmer med bestämmelserna i fördraget, de instrument som antagits i enlighet med detta och att de överensstämmer med andra politikområden och åtgärder inom gemenskapen.

Totala nivån på tilldelningen till rubrik 2

27. Med tanke på den fortsatta prioriteringen av ekonomisk och sociala sammanhållning och som ett resultat av en mer målinriktad koncentration av strukturutgifterna i linje med målet för detta fördrag anser Europeiska rådet att det totala belopp för struktur- och sammanhållningsfonderna som skall föras in under rubrik 2 bör vara totalt 213 miljarder euro under hela perioden, med följande uppdelning:

Rubrik 2 (strukturåtgärder) (Miljoner euro, 1999 års priser)
2000		2001	2002		2003		2004		2005		2006
32 045		31 455	30 865		30 285		29 595		29 595		29 170

28. Denna totalnivå på utgifterna kommer att göra det möjligt för unionen att behålla strukturutgifternas nuvarande genomsnittliga stödintensitet och därigenom befästa den globala ansträngning som nu görs inom detta område.

Totala nivån på tilldelningen till strukturfonderna

29. Europeiska rådet anser att den lämpliga nivån på åtagandebemyndiganden som skall tas upp i budgetplanen för strukturfonderna, inklusive övergångsstöd, gemenskapsinitiativ och innovativa åtgärder, bör vara 195 miljarder euro, med följande uppdelning:

Strukturfonder (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
29 430	28 840	28 250	27 670	27 080	27 080	26 660

30. 69,7 % av strukturfonderna kommer att tilldelas mål 1, inklusive 4,3 % för övergångsstöd (dvs. totalt 135,9 miljarder euro).

11,5 % av strukturfonderna kommer att tilldelas mål 2, inklusive 1,4 % för övergångsstöd (dvs. totalt 22,5 miljarder euro).

12,3 % av strukturfonderna kommer att tilldelas mål 3 (dvs. totalt 24,05 miljarder euro).

31. De utestående obetalda åtagandena vid utgången av den innevarande perioden bör regleras på grundval av ett beslut av budgetmyndigheten. Europeiska rådet noterar att kommissionen som en arbetshypotes beräknat att regleringstakten bör vara respektive 45 %, 25 %, 20 % och 10 % under de fyra första åren av den nya budgetplanen.

32. Enligt mål 1 skall utveckling och strukturell anpassning av de regioner som släpar efter främjas. Mål 1-status för perioden 2000–2006 kommer att ges åt

33. Mål 2 skall stödja den ekonomiska och sociala omställningen i områden med strukturella svårigheter. I dessa skall ingå områden som genomgår ekonomisk och social förändring i industri- och tjänstesektorn, landsbygdsområden på tillbakagång, tätortsområden med problem samt krisdrabbade områden som är beroende av fiske, allt definierat utifrån objektiva kriterier i lagtexterna.

34. Medlemsstaterna kommer att föreslå kommissionen en förteckning över områden som uppfyller de objektiva kriterierna, med förbehåll för ett befolkningstak som skall gälla för varje medlemsstat. Detta befolkningstak för varje medlemsstat kommer att fastställas av kommissionen på grundval av den sammanlagda befolkningen i de områden i varje medlemsstat som uppfyller gemenskapskriterierna och utifrån hur allvarliga strukturproblemen är, vilket skall bedömas på grundval av den totala arbetslösheten och långtidsarbetslösheten utanför mål 1-områdena.

35. Högst 18 % av unionens befolkning kommer att omfattas av nya mål 2. Den vägledande uppdelningen av befolkningen på gemenskapsnivå för de olika typerna av mål 2-områden bör vara 10 % för industriområden, 5 % för landsbygdsområden, 2 % för tätortsområden och 1 % för fiskeberoende områden. I de industri- och landsbygdsområden som uppfyller gemenskapskriterierna i förordningen måste minst 50 % av den befolkning som omfattas av mål 2 i varje medlemsstat ingå, utom när detta är objektivt omöjligt.

36. För att säkerställa att varje medlemsstat lämnar ett rimligt bidrag till den allmänna satsningen på koncentration får den befolkning som omfattas av mål 2 inte minskas med mer än 33 % jämfört med den som för närvarande omfattas av mål 2/5b. Vid beräkningen av största möjliga befolkningsminskning för det nya mål 2 skall f.d. mål 2/5b-områden som är stödberättigade för mål 1 under den nya perioden beaktas . Inga f.d. mål 1-områden som får stöd under en övergångsperiod och som motsvarar gemenskapskriterierna för rätt till stöd under mål 2 skall beaktas.

37. Samma stödintensitet per capita (utom i mål 3) kommer att gälla för alla mål 2-områden i hela gemenskapen. Den totala tilldelningen till varje medlemsstat under mål 2 kommer därför att vara direkt beroende av varje medlemsstats relativa andel av hela den befolkning i unionen som är stödberättigad för mål 2.

38. Mål 3 syftar till att stödja anpassning och modernisering av politiken och systemen för utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning. Det skall gälla utanför mål 1. Varje medlemsstat får en procentandel av de totala tillgängliga resurserna för mål 3, beroende på dess andel av de sammanlagda målbefolkningarna i unionen, som beräknas med hjälp av indikatorer som väljs på grundval av den objektiva kriterierna i punkt 45 nedan.

39. Europeiska rådet anser att man vid fastställandet av den genomsnittliga nivån på stödet per capita under mål 3 bör ta hänsyn till prioriteringen av sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning.

Fiske

40. Åtgärder för fiskesektorn utanför mål 1-områden kommer att få stöd från Fonden för fiskets utveckling (FFU) med ett belopp på 1,1 miljarder euro under perioden, varav 875 miljoner bör komma från rubrik 1.

41. Mot bakgrund av det mervärde som gemenskapsinitiativen erbjuder utöver de allmänna målen kommer antalet gemenskapsinitiativ att minskas till följande tre initiativ: Interreg (gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete), Equal (transnationellt samarbete för att bekämpa alla former av diskriminering och bristande jämställdhet på arbetsmarknaden) och Leader (landsbygdsutveckling). 5 % av strukturfondernas åtagandebemyndiganden bör anslås för gemenskapsinitiativen. Åtminstone 50 % av beviljade anslag bör tilldelas Interreg, varvid uppmärksamhet i lämplig grad bör ägnas åt gränsöverskridande verksamhet, särskilt inför utvidgningen och i fråga om medlemsstater med långa gränser mot kandidatländerna samt åt förbättrad samordning med Phare-, Tacis- och Medaprogrammen. Vederbörlig hänsyn kommer att tas till asylsökandens integrering i samhället och i yrkeslivet inom ramen för Equal. Man är enig om att de tre nya allmänna målen bör omfatta alla befintliga gemenskapsinitiativ som har visats sig vara effektiva men som inte längre behålls som sådana.

Vederbörlig hänsyn kommer även att ägnas regionerna i de yttersta randområdena.

1 % av anslagen från strukturfonderna kommer att reserveras för innovativa åtgärder och tekniskt bistånd.

42. Det är viktigt att en större koncentration av strukturfonderna följs av lämpligt övergångsstöd för områden som inte längre är stödberättigade för att förstärka de resultat som uppnåtts genom strukturstödet i f.d. mål 1-områden och för att stödja avslutningen av omvandlingsprocessen i områden som inte längre är stödberättigade enligt mål 2/5b.

43. Övergångsstöd kommer att ges till alla regioner och områden som inte längre uppfyller de relevanta kriterierna för rätt till stöd. Den totala tilldelningen från strukturfonderna till övergångsstödet bör vara 11,142 miljarder euro, för vilken kommissionen kommer att lämna en vägledande fördelning per medlemsstat. Övergångsstödet i alla regioner och områden där stödet avvecklas kommer att vara lägre under år 2000 än under 1999, och kommer att upphöra för både f.d. mål 1-regioner och f.d. mål 2/5b vid utgången av år 2005. Profilen för övergångsstödet får anpassas efter de särskilda behoven i enskilda regioner i samförstånd med kommissionen förutsatt att den finansiella tilldelningen till varje region respekteras. År 2006 kommer f.d. mål 1-regioner att motta allt stöd de har rätt till vid denna tidpunkt enligt gemenskapens eller nationens relevanta kriterier.

Särskilda situationer (2000–2006)

44. a) För utvecklingen av Lissabonregionen kommer ett särskilt bidrag för avveckling på 500 miljoner euro att anslås till mål 1.

b) Som ett erkännande av de särskilda ansträngningarna för fredsprocessen i Nordirland kommer Peace-programmet att fortsätta i fem år med ett belopp på 500 miljoner euro av vilka 100 miljoner euro kommer att tilldelas Irland. Detta program kommer att genomföras helt i enlighet med additionalitet av bidrag från strukturfonderna. EU:s bidrag till den internationella fonden för Irland (15 miljoner euro per år under rubrik 3) kommer att förnyas för en period på tre år. Kommissionen uppmanas att lägga fram de förslag som är nödvändiga.

c) Ett särskilt bidrag för avveckling, som omfattar 100 miljoner euro, kommer att tillhandahållas enligt mål 1 för den övergångsregion på Irland som blir följden av den nya klassificeringen av områden. Själva omklassificeringen kommer att innebära att Irland tilldelas ytterligare 550 miljoner euro enligt mål 1.

d) Med hänsyn till vad som kännetecknar medverkan på arbetsmarknaden i Nederländerna kommer ett tilläggsbelopp på 500 miljoner euro att anslås till mål 3.

e) Ett särskilt stödprogram på totalt 150 miljoner under perioden 2000- 2006 kommer att inrättas för Sverige inom ramen för mål 3. Ett särskilt stödprogram på totalt 350 miljoner euro kommer att inrättas för de svenska NUTS II-områden som uppfyller kriterierna i artikel 2 i protokoll nr 6 till anslutningsakten för Sverige.

f) Med hänsyn till Östberlins specifika problem i omvandlingsprocessen kommer 100 miljoner euro att läggas till anslaget för avveckling avseende Östberlin (mål 1).

g) Ändringen av bestämmelserna om säkerhetsnätet kommer att innebära att ytterligare 96 miljoner euro för Italien och 64 miljoner för Belgien kommer att läggas till anslaget för avveckling för mål 1.

h) Ett ytterligare belopp på 15 miljoner euro kommer att tilldelas Hainaut-området i Belgien för avveckling enligt mål 1.

i) Med hänsyn till de särskilda strukturproblemen på grund av låg befolkningstäthet tillsammans med den stora fattigdomen kommer Skotska högländerna och Skotska öarna att erhålla ett särskilt avvecklingsprogram på totalt 300 miljoner euro.

j) Ett särskilt ekonomiskt bidrag kommer att tilldelas Grekland, Irland, Portugal och Spanien för att för perioden 2000- 2006 bibehålla den totala stödnivå per invånare som uppnåddes år 1999. Det rör sig om belopp på 450 miljoner euro för Grekland, 450 för Portugal, 40 miljoner för Irland och 200 miljoner euro för Spanien.

k) Ett belopp på totalt 350 miljoner euro kommer att tilldelas Österrike inom ramen för gemenskapsinitiativen.

l) Ett belopp på totalt 550 miljoner euro kommer att tilldelas Nederländerna inom ramen för gemenskapsinitiativen.

m) Vid granskningen av bidragsrätten för mål 2 kommer de områden i Abruzzi som är belägna intill mål 1-områden att ägnas särskild uppmärksamhet.

45. Vid fördelningen av medel mellan medlemsstaterna för mål 1 och 2 kommer i enlighet med kommissionens förslag öppna förfaranden att användas och man kommer att utgå från följande objektiva kriterier: stödberättigad befolkning, regionalt välstånd, nationellt välstånd, och hur allvarliga strukturproblemen är, särskilt arbetslöshetsnivån. En lämplig avvägning kommer att göras mellan regionalt och nationellt välstånd. För mål 3 skall fördelningen medlemsstat för medlemsstat huvudsakligen baseras på den stödberättigade befolkningen, sysselsättningssituationen och på hur allvarliga problemen är när det t.ex. gäller social utslagning, nivån på utbildning och yrkesutbildning och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, med relativ viktning enligt kommissionens utkast.

46. De sammanlagda inkomsterna från strukturåtgärder (dvs. inklusive Sammanhållningsfonden) bör inte i någon medlemsstat överstiga 4 % av den nationella BNP.

47. Europeiska rådet, som betänker att de faktiska satser för stöd från strukturfonderna som tillämpas i praktiken ofta är lägre än maximitaken, är enigt om att följande tak skall gälla för bidragen från strukturfonderna:

48. När det gäller investeringar i företag skall bidraget från fonderna rätta sig efter taken för stödsatserna och för kombinationer av stöd på området för statligt stöd. Europeiska rådet stöder också de lägre satser kommissionen föreslagit för fondernas bidrag till sådana infrastrukturinvesteringar som ger avkastning och investeringar i företag.

49. Administreringen av strukturfonderna bör förenklas väsentligt genom en praktiskt genomförd decentralisering av beslutsfattandet och en riktig avvägning mellan förenkling och flexibilitet så att medel kan utbetalas snabbt och effektivt. För att detta skall kunna genomföras kommer medlemsstaternas, deras partners och kommissionens ansvar att klargöras, byråkratin att minskas samt övervakning, utvärdering och kontroll att stärkas så att man uppnår en förbättrad, sund finansiell förvaltning.

50. Europeiska rådet anser att de grundläggande syftena med Sammanhållningsfonden, som bildades för främjande av ekonomisk och social sammanhållning i unionen samt solidaritet bland medlemsstaterna genom finansiellt bidrag till projekt på området miljö och transeuropeiska nät, är aktuella ännu idag. Europeiska rådet anser att de fyra nuvarande mottagarna bör fortsätta ha rätt till bidrag från fonden år 2000, dvs. medlemsstater med en BNI per capita under 90 % av unionens genomsnitt och ett program som leder till att villkoren för ekonomisk konvergens uppfylls.

51. Med tanke på det oavbrutna framåtskridandet mot verklig konvergens och med hänsyn tagen till det nya makroekonomiska sammanhang i vilket Sammanhållningsfonden nu verkar kommer den totala tilldelningen av bidrag till medlemsstater som deltar i euron att anpassas för att ta hänsyn till förbättringen i nationellt välstånd under den föregående perioden.

52. Europeiska rådet anser sålunda att den totala nivån på de tillgängliga resurser som skall anslås enligt Sammanhållningsfonden bör vara 18 miljarder euro fördelade enligt följande:

Sammanhållningsfonden (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
2 615	2 615	2 615	2 615	2 515	2 515	2 510

53. En översyn av villkoren för rätt till stöd utifrån kriteriet 90 % av genomsnittlig BNI kommer att genomföras 2003, efter halva tiden. För den händelse en medlemsstat inte längre har rätt till stöd, kommer tilldelningen till Sammanhållningsfonden att minskas i motsvarande mån.

54. Angående kriteriet om ekonomisk konvergens kommer nuvarande bestämmelser om makroekonomisk villkorlighet alltjämt att gälla. Sålunda skall inga nya projekt eller stadier av nya projekt finansieras av fonden i en medlemsstat om rådet, genom beslut med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen, skulle finna att medlemsstaten inte har respekterat stabilitets- och tillväxtpakten.

55. Gemenskapens andel av stödet från Sammanhållningsfonden skall oförändrat uppgå till mellan 80 % och 85 % av de offentliga eller likvärdiga utgifterna. Andelen kan minskas med hänsyn tagen till ett projekts förmåga att generera intäkter och till varje slags tillämpning av principen om att förorenaren skall betala. Europeiska rådet noterar kommissionens avsikt att säkerställa att medlemsstaterna till det yttersta utnyttjar fondresurserna som påtryckning genom att verka för ett mer omfattande anlitande av privata finansieringskällor, att dra upp förfaranden för genomförande av principen om att förorenaren skall betala och att när dessa tillämpas beakta den specifika situationen i varje medlemsstat som kommer i åtnjutande av förmånerna.

56. Europeiska rådet anser att bestämmelserna om finansiell förvaltning och kontroll bör vara förenliga med motsvarande bestämmelser i förordningen om strukturfonderna, med hänsyn tagen till Sammanhållningsfondens särdrag.

57. Europeiska rådet anser att överenskommelsen om ovanstående politiska frågor innebär en överenskommelse om innehållet i följande lagtexter med anknytning till strukturfonderna och Sammanhållningsfonden:

• 6896/99 (allmän förordning om strukturfonderna) + COR 1, 2, 3
• 6881/99 (förordning om ERUF)
• 6882/99 (förordning om ESF)
• 6876/99 (förordning om FFU) + COR 1
• 6878/99 (förordningar om Sammanhållningsfonden) + COR 1

58. Europeiska rådet erinrar om att parlamentet och rådet vid Europeiska rådet i Cardiff visade att de var beredda att genomföra det slutliga antagandet av rättsakterna före nästa val till Europaparlamentet och uppmanar båda institutionerna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de antas före denna tidsfrist i synnerhet med tanke på behovet av att förbereda en mjuk övergång till den nya programplaneringsperiod för strukturfonderna som börjar den 1 januari 2000.

59. Nivån på rubrik 3 bör fastställas så att de viktigaste prioriterade utgiftsposterna under denna rubrik behålls, varvid de program som redan beslutats av rådet och parlamentet skall beaktas. Nivån på de åtaganden för unionens interna politik som omfattas av rubrik 3 i budgetplanen bör inte överstiga följande:

Rubrik 3 (Intern politik) (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
5 900	5 950	6 000	6 050	6 100	6 150	6 200

60. En lämplig balans bör även fortsättningsvis hållas i fråga om den geografiska fördelningen av unionens externa åtaganden, med hänsyn till unionens politiska åtaganden, politiska prioriteringar och de länder som har de största behoven. Nivån på de åtaganden för unionens externa politik som omfattas av rubrik 4 i budgetplanen bör inte överstiga följande:

Rubrik 4 (Externa åtgärder) (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
4 550	4 560	4 570	4 580	4 590	4 600	4 610

61. Med hänsyn till objektiva faktorer som bestämmer den nuvarande nivån på administrativa utgifter, restriktionerna i medlemsstaternas administrativa budget och de besparingar som kan göras genom att ny teknik införs samt förbättrad förvaltning av byggnader och förbättrad hantering av mänskliga resurser bör nivån på åtagandena för unionens administrativa utgifter under perioden inte överstiga följande:

Rubrik 5 (Administration) (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
4 560	4 600	4 700	4 800	4 900	5 000	5 100

62. Principen om budgetdisciplin bör tillämpas lika på alla institutioner.

Valutareserv

63. Valutareserven bör ha avvecklats senast 2002 enligt följande:

64. Anslaget för katastrofhjälp bör inte överstiga följande:

Reserv för katastrofhjälp (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
200	200	200	200	200	200	200

65. Nivån på åtagandebemyndigandena för rubrik 4 har fastställts med hänsyn till beloppet för minskning av reserven för att säkerställa att budgetposterna under rubrik 4 inte tär på denna reserv när budgeten utarbetas. Denna reserv bör endast användas för helt nya och oförutsebara behov av humanitärt bistånd.

66. Med hänsyn till målbeloppet och inbetalningssatsen i den reviderade förordningen om lånegarantifonden om vilken det redan finns en politisk överenskommelse (jfr dok. 13261/98 ADD 5 bilaga II) bör anslagen för lånegarantireserven inte överstiga följande:

Lånegarantireserv (Miljoner euro i 1999 års priser)
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
200	200	200	200	200	200	200

67. Unionens system med egna medel måste innebära att tillräckliga resurser står till buds för ett korrekt utarbetande av unionens politik, med beaktande av kravet på strikt budgetdisciplin. Systemet bör vara rättvist, öppet för insyn, kostnadseffektivt och enkelt. Eftersträvandet av andra mål, som finansiell autonomi, bör inte få undergräva dessa fyra allmänt erkända mål. Systemet måste bygga på kriterier som bäst ger uttryck för varje medlemsstats förmåga att bidra.

68. Visserligen kan de fulla fördelarna med medlemskap i unionen inte mätas enbart i budgettermer, men Europeiska rådet i Fontainebleau erkände att obalanser i budgeten kan uppstå. Dessa bör i möjligaste mån rättas till genom utgiftspolitiken, även om möjligheter till korrigeringar har införts för medlemsstater med en budgetbörda som är orimligt tung i förhållande till deras relativa välstånd. Europeiska rådet är medvetet om att det finns olika faktorer som direkt eller indirekt inverkar på obalanser i budgeten, som den totala utgiftsnivån, innehållet i politiska reformer, utgifternas sammansättning och strukturen i fråga om egna medel.

69. Med dessa principer i åtanke har Europeiska rådet beslutat om följande kombination av åtgärder för att uppnå en mera rättvis finansiell struktur med början 2000.

70. Europeiska rådet har beslutat om ett antal åtgärder på utgiftssidan med omedelbar verkan, vilka både kommer att säkra utarbetandet av unionens handlingslinjer under den kommande perioden och jämna vägen för välkomnandet av nya medlemsstater. Taket för EU:s egna medel skall ligga kvar på den nuvarande nivån 1,27 % av unionens BNI. Genom att enas om en ny budgetplan som kommer att säkerställa samma slags strama budget på unionsnivå som nationellt, och att EU:s utgifter inte växer snabbare än de nationella offentliga utgifterna, håller EU de totala utgifternas nivå liksom nu stadigt inom en fastställd struktur. Särskilt kommer en konkret, genuin och rättvis GJP-reform till producenters och konsumenters fromma, inom strikta budgetparametrar och ledande till nedtrappning av utgifterna under hela perioden, att utgöra ett betydelsefullt bidrag till det övergripande målet att åstadkomma en rättvisare finansieringsram.

71. Beslutet angående egna medel kommer att ändras så att ratificeringsprocessen kan fullföljas och ikraftträdande från början av 2002 möjliggöras. För att hänsyn också i fortsättningen skall tas till varje medlemsstats förmåga att bidra, och för att det nuvarande systemets regressiva aspekter skall korrigeras för de minst välmående medlemsstaterna, skall den högsta faktiska procentsatsen för medel härrörande från mervärdesskatt minskas till 0,75 % år 2002 och 0,50 % år 2004. Traditionella egna medel kommer att behållas, med det procenttal medlemsstaterna fastställer i form av uppbördskostnader som ökar till 25 % från och med 2001.

72. Förenade kungarikets avgiftsrabatt kommer att vara kvar. I enlighet med principerna i slutsatserna från Europeiska rådet i Bryssel 1988 och från Europeiska rådet i Edinburgh 1992 skall i det beloppet inte innefattas oväntade vinster genom ändringar i finansieringssystemet. Tekniska justeringar i det nya beslutet om egna medel kommer därför att som tidigare neutralisera oväntade vinster som härrör från den progressiva minskningen av mervärdesskatteresursen och nu även genom ökningen i den procentandel av traditionella egna medel som medlemsstaterna behåller för att täcka sina insamlingskostnader. På samma sätt kommer en justering i samband med utvidgningen att minska utgifterna för den totala tilldelningen med ett belopp som motsvarar de årliga utgifterna för föranslutningen i kandidatländerna, varigenom man säkerställer att utgifter som nu är oförminskade förblir oförminskade.

73. Den totala effekten av dessa två faktorer uppskattas till 220 miljoner euro 2006.

74. De andra medlemsstaternas finansiering av den brittiska rabatten kommer att ändras så att Österrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige får en minskning av sin finansieringsandel till 25 % av den normala andelen. Justeringen av finansieringsandelarna kommer att ske genom en justering av BNI-baserna. Dessa ändringar kommer att genomföras redan under det första år som man tillämpar det nya beslutet om egna medel på grundval av siffrorna för det föregående året.

75. När kommissionen i redogörelser hänvisar till budgetobalans, skall kommissionen utgå från driftsutgifterna.

76. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att göra en allmän översyn av systemet med egna medel, inklusive effekterna av utvidgningen, före den 1 januari 2006. Som en del av denna översyn bör man också ta upp frågan om att skapa nya autonoma egna medel.

I. Stats- och regeringscheferna har med respekt noterat kommissionens avgång och uttrycker sin tacksamhet för det arbete den har gjort för Europa.

De beslutade enhälligt att be Romano PRODI att tacka ja till den viktiga uppgiften att bli ordförande för nästa Europeiska kommission.

I enlighet med de förfaranden som föreskrivs i Amsterdamfördraget skall detta beslut underställas det nuvarande Europaparlamentet för godkännande. Efter detta godkännande bör Romano PRODI anstränga sig för att förbereda utnämningen av den nya kommissionen så snart som möjligt i samarbete med medlemsstaternas regeringar. Medlemsstaternas regeringar och Romano PRODI skall i samförstånd utse övriga personer som de avser att utnämna som ledamöter av kommissionen. Efter valen i juni bör det nyvalda Europaparlamentet godkänna både ordföranden och de personer som utsetts till kommissionen. Det nyvalda Europaparlamentet bör påbörja förfarandet för att utnämna den nya kommissionen redan i juli. Efter godkännande av det nyvalda Europaparlamentet skall ordföranden och kommissionens ledamöter utnämnas enhälligt av medlemsstaternas regeringar. Europeiska rådet önskar ge den nya kommissionen möjlighet att börja arbeta snarast möjligt och fortsätta att arbeta med fullständigt mandat från och med januari 2000 och fem år framåt.

II. Europeiska unionen behöver så snart som möjligt en stark, handlingskraftig kommission som iakttar regeln om öppenhet och närhet till medborgarna. Romano PRODI kommer att få i uppdrag att utarbeta ett program för den nya kommissionens arbetssätt. Ett första åsiktsutbyte om detta reformprogram mellan stats- och regeringscheferna och Romano PRODI kommer att äga rum om ett par veckor och under alla omständigheter innan PRODI godkänns av det nuvarande Europaparlamentet.

Den nya kommissionen bör skyndsamt genomföra de reformer som behövs, särskilt när det gäller att förbättra kommissionens organisation, förvaltning och finansiella kontroll.

För att åstadkomma detta bör den kommande kommissionen ge hög prioritet åt utarbetandet av ett program som omfattar långtgående modernisering och reform. I första hand bör alla medel tas i bruk för att garantera att kommissionen, när den förvaltar gemenskapens fonder, program eller projekt, har en struktur som säkerställer högsta möjliga integritet och effektivitet i förvaltningen.

Europeiska rådet är djupt oroat över att ambassadör Holbrooke och de tre förhandlarna från Rambouillet, ambassadörerna Hill, Majorski och Petritsch, har misslyckats i sina medlingsförhandlingar med Förbundsrepubliken Jugoslaviens president Slobodan Milosevic. Dessa ansträngningar syftade gemensamt till att övertala Förbundsrepubliken Jugoslavien att godta ett eldupphör i Kosovo och en politisk lösning på Kosovokonflikten för att förhindra en humanitär katastrof i Kosovo.

Över en kvarts miljon kosovoalbaner är nu hemlösa till följd av attackerna av Belgrads säkerhetsstyrkor. Förra månaden tvingades 65 000 personer lämna sina hem och ytterligare 25 000 sedan fredsförhandlingarna bröt samman i Paris i fredags. Medan kosovoalbanerna undertecknade Rambouilletavtalen strömmade Belgrads styrkor in i Kosovo för att inleda en ny offensiv. Sedan fientligheterna bröt ut i Kosovo i mars 1998 har 440 000 personer, mer än en femtedel av Kosovos befolkning, flytt eller fördrivits. Nya offer rapporteras varje dag. Civilbefolkningen utgör målet för fientligheterna.

Det internationella samfundet har gjort sitt yttersta för att finna en fredlig lösning på Kosovokonflikten. I Rambouillet och nu senast i Paris har intensiva ansträngningar gjorts efter månadslånga förberedelser för att förhandla fram ett avtal som ger Kosovo självstyre, som är rättvist för båda parter i konflikten och som skulle säkerställa en fredlig framtid både för serberna i Kosovo och för kosovoalbaner och alla andra nationaliteter. Utkastet till avtal som undertecknades i Paris av kosovoalbanerna, uppfyller dessa krav: På grundval av Jugoslaviens suveränitet och territoriella integritet ger det Kosovo en hög grad av självstyre, garanterar individuella mänskliga rättigheter för alla invånare i Kosovo i enlighet med de högsta europeiska normerna, innehåller vidsträckta rättigheter för alla nationaliteter som lever i Kosovo och lägger grunden för den återuppbyggnad av det krigshärjade området som krävs.

Den jugoslaviska ledningen under president Milosevic har ihärdigt vägrat att på allvar försöka finna en politisk lösning. Den har gett det jugoslaviska folket en förvrängd bild av förhandlingsförloppet och av de frågor som behandlats. Dessutom har den serbiska polisen och Förbundsrepubliken Jugoslaviens väpnade styrkor under de senaste veckorna på ett omfattande sätt förstärkt sin närvaro i Kosovo och därigenom ytterligare överskridit de gränser som fastställdes i avtalet mellan Holbrooke och Milosevic den 12 oktober 1998. Slutligen genomför de jugoslaviska säkerhetsstyrkorna militära operationer mot civilbefolkningen i Kosovo i strid med bestämmelserna i säkerhetsrådets resolution 1199.

På tröskeln till 2000-talet kan en humanitär katastrof mitt i Europa inte accepteras. Det kan inte tillåtas att majoriteten av befolkningen i Kosovo i Europas mitt kollektivt berövas sina rättigheter och blir offer för svåra brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi, medlemsstaterna i Europeiska unionen, har moralisk förpliktelse att garantera att urskillningslöst beteende och våld, som blev påtagligt vid massakern i Racak i januari 1999, inte upprepas. Vi har skyldighet att se till att de hundratusentals personer som flytt eller fördrivits får återvända hem. Aggression får inte belönas. En angripare måste veta att han måste betala ett högt pris. Det är vad 1900-talet har lärt oss.

Det internationella samfundet kommer inte heller att tolerera brott mot mänskligheten. De som nu driver konflikten i Kosovo bör inte glömma att domstolen i Haag har behörighet som omfattar Kosovo. De och deras ledare kommer att personligen få stå till svars för sina handlingar.

Vi har när allt kommer omkring ansvar för att säkerställa fred och samarbete i området. Därigenom garanteras våra grundläggande europeiska värderingar, dvs. respekten för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, för internationell rätt, för demokratiska institutioner och gränsers okränkbarhet.

Vår politik riktas varken mot den jugoslaviska eller den serbiska befolkningen eller mot Förbundsrepubliken Jugoslavien eller Republiken Serbien. Den riktas mot den oansvariga jugoslaviska ledningen under president Milosevic. Den riktas mot säkerhetsstyrkor som cyniskt och brutalt slåss mot sin egen befolkning. Vi vill få slut på dessa våldshandlingar. President Milosevic måste stoppa den serbiska aggressionen i Kosovo och underteckna Rambouilletavtalen, som innefattar en NATO-ledd fredsstyrka för att garantera stabilitet.

Vi uppmanar enträget den jugoslaviska ledningen under president Milosevic att fatta mod i detta kritiska ögonblick och radikalt ändra sin egen politik. Det är fortfarande inte för sent att stoppa det interna förtrycket och att acceptera det internationella samfundets ansträngningar för att medla. Det internationella samfundets enda mål är att hitta en politisk framtid för Kosovo grundad på Förbundsrepubliken Jugoslaviens suveränitet och territoriella integritet och som respekterar den oro och de förhoppningar som hyses av alla invånare i Kosovo.

Kosovoalbanerna visade att de önskar en fredlig lösning genom att underteckna Rambouillet-avtalen. Det är nu avgörande att de visar maximal återhållsamhet.

Vi betonar att det inte är vårt syfte att hålla kvar Förbundsrepubliken Jugoslavien i sin självpåtagna isolering från Europa och världen. Tvärtom skulle vi vilja göra slut på Förbundsrepubliken Jugoslaviens isolering i Europa. Men för att detta skall kunna genomföras måste Milosevic välja den väg som leder till fred i Kosovo och till reformer och demokratisering samt pressfrihet i hela Jugoslavien.

I det uttalande som Europeiska rådet avgav tidigare idag betonades de ansträngningar det internationella samfundet hade gjort för att undvika ett militärt ingripande. Vi uppmanade den jugoslaviska ledningen under president Milosevic att i detta kritiska ögonblick ha modet att radikalt ändra sin egen politik. NATO genomför nu insatser mot militära mål i Förbundsrepubliken Jugoslavien för att få ett slut på den humanitära katastrofen i Kosovo.

Förbundsrepubliken Jugoslavien står nu inför de mycket allvarliga konsekvenserna, som landet upprepade gånger varnats för, av sin underlåtenhet att samarbeta med det internationella samfundet för en fredlig lösning på Kosovokrisen. President Milosevic måste nu ta hela ansvaret för vad som händer. Det åligger honom att hejda de militära insatserna genom att omedelbart avbryta sina angrepp mot Kosovo och genom att godta Rambouilletavtalen.

Europeiska unionens stats- och regeringschefer bekräftar åter unionens stöd för en förhandlingsuppgörelse i Mellanöstern som bör bygga på principerna om "land för fred" och garantera både den kollektiva och individuella säkerheten för de israeliska och palestinska folken. I detta sammanhang välkomnar Europeiska unionen beslutet från Palestinska nationalrådet och associerade organ som åter bekräftar upphävandet av de bestämmelser i den palestinska nationella stadgan enligt vilka Israel skall förstöras och som även bekräftar deras åtagande att erkänna och leva i fred med Israel. Men Europeiska unionen är fortfarande orolig över det nuvarande dödläget i fredsprocessen och uppmanar parterna att fullständigt och omedelbart genomföra Wye River-avtalet.

Europeiska unionen uppmanar också parterna att åter bekräfta att de ansluter sig till de grundläggande principer som fastställdes inom ramen för avtalen i Madrid, Oslo och påföljande avtal i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 och 338. Europeiska unionen vädjar till parterna att komma överens om en förlängning av den övergångsperiod som fastställdes i Osloavtalet.

Europeiska unionen vädjar särskilt om att förhandlingarna om slutstatus snarast återupptas under de kommande månaderna i snabbare takt och utan att förlängas i oändlighet. Europeiska unionen anser att det bör vara möjligt att ha målsättningen att avsluta förhandlingarna inom ett år. Den uttrycker sin vilja att arbeta för att underlätta ett snabbt avslutande av förhandlingarna.

Europeiska unionen vädjar till båda parterna att avstå från sådana handlingar som kan störa utgången av förhandlingarna om slutstatus och från alla handlingar som står i motsättning till internationell rätt, även bosättningar och att bekämpa provokationer och våld.

Europeiska unionen bekräftar åter palestiniernas fortsatta och oinskränkta rätt till självbestämmande samt möjligheten till en stat och ser fram emot att denna rätt tillgodoses snarast. Den vädjar till parterna att uppriktigt kämpa för en förhandlingslösning på grundval av de befintliga avtalen utan att ifrågasätta denna rätt som inte är underkastad något veto. Europeiska unionen är övertygad om att bildandet av en demokratisk, livskraftig och fredlig oberoende palestinsk stat på grundval av de befintliga avtalen och genom förhandlingar skulle vara den bästa garantin för Israels säkerhet och för att Israel skall godtas som en jämställd partner i regionen. Europeiska unionen förklarar att den är villig att överväga erkännandet av en palestinsk stat när det blir aktuellt i enlighet med de grundläggande principer som vi hänvisar till ovan.

Europeiska unionen vädjar också om att förhandlingarna om de syriska och libanesiska spåren i fredsprocessen i Mellanöstern återupptas snarast, så att säkerhetsrådets resolutioner 242, 338 och 425 kan genomföras.

Europeiska rådet godkände det handels- och samarbetsavtal med Sydafrika som har varit föremål för förhandlingar under en viss tid. Det välkomnade detta historiska ögonblick och gav rådet i uppdrag att snarast vidta nödvändiga åtgärder för det formella godkännandet. Detta avtal är ytterligare ett viktigt steg för att befästa och stärka det solida partnerskapet mellan Europeiska unionen och Sydafrika i fråga om politik, ekonomi och handel. Europeiska rådet betraktar detta historiska avtal som en symbol för de starka vänskaps- och solidaritetsbanden mellan folken i Europa och södra Afrika.

Mot bakgrund av resultatet av förhandlingarna om Agenda 2000 den 24–25 mars vill Europeiska rådet sända ett lugnande budskap till de länder som förhandlar om anslutning. Utvidgningen fortsätter att vara en historisk prioritering för Europeiska unionen. Anslutningsförhandlingarna kommer att fortsätta för varje land i sitt eget tempo och så snabbt som möjligt. Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att se till att takten i förhandlingarna bibehålls i enlighet härmed.