Europeiska rådet anser att skapandet av arbetstillfällen utgör det främsta sociala, ekonomiska och politiska målet för Europeiska unionen och dess medlemsstater och uttalar sin fasta beslutsamhet att fortsätta att sätta in alla nödvändiga krafter för att minska arbetslösheten.

Europeiska rådet har antagit en strategi för införandet av den gemensamma valutan och har entydigt bekräftat att denna etapp skall börja den 1 januari 1999.

Europeiska rådet har beslutat att ge valutan benämningen euro, vilken skall användas från och med den 1 januari 1999.

Europeiska rådet fortsatte den diskussion om Europas framtid som inleddes i Essen och fortsatte i Cannes och på Formentor.

Efter att med tillfredsställelse ha tagit emot reflexionsgruppens rapport, fattade Europeiska rådet beslutet att påbörja Regeringskonferensen den 29 mars 1996 för att få till stånd de politiska och institutionella förhållanden som är nödvändiga för att anpassa Europeiska unionen till dagens och morgondagens krav, särskilt med tanke på den kommande utvidgningen.

Denna konferens måste oundgängligen kunna nå fram till tillräckliga resultat för att unionen skall kunna tillföra alla sina medborgare ett mervärde och för att den på ett lämpligt sätt skall kunna ta sitt ansvar såväl i inre som yttre angelägenheter.

Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse några anmärkningsvärda framgångar på området för yttre förbindelser som har uppnåtts sedan dess senaste möte och i vilka Europeiska unionen har spelat en avgörande roll:

Europeiska rådet har inlett sitt arbete med ett åsiktsutbyte med Europaparlamentets ordförande Klaus Hänsch om de viktigaste diskussionsfrågorna för detta möte.

Slutligen har idag ett möte ägt rum med stats- och regeringscheferna och utrikesministrarna i de associerade länderna i Central- och Östeuropa, samt de baltiska staterna, Cypern och Malta. Ett omfattande utbyte av åsikter har skett om dessa slutsatser, frågor i samband med strategin för förberedelser inför anslutningen samt diverse internationella politiska frågor.

I. Program för införandet av den gemensamma valutan

1. Europeiska rådet bekräftar att den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen skall inledas den 1 januari 1999 i enlighet med fördragets konvergenskriterier, tidsplan, protokoll och förfaranden.

Det bekräftar också att en hög grad av ekonomisk konvergens är en förutsättning för att fördragets mål att skapa en stabil gemensam valuta skall nås.

2. Namnet på den nya valutan är en viktig del av förberedelserna för övergången till den gemensamma valutan, eftersom det delvis avgör i vilken grad allmänheten skall godta den ekonomiska och monetära unionen. Europeiska rådet anser att den gemensamma valutan bör ha samma namn på alla Europeiska unionens officiella språk med hänsyn till förekomsten av olika alfabet;. det bör vara enkelt och symbolisera Europa.

Europeiska rådet beslutar följaktligen att det fullständiga namnet på den europeiska valutan från och med början av den tredje etappen skall vara euro. Euro skall vara dess fullständiga namn och inte enbart ett prefix som skall kopplas samman med de nationella valutornas namn.

Det specifika namnet euro skall användas från och med den 1 januari 1999 i stället för den allmänna beteckningen ecu som används i fördraget för att referera till den europeiska valutaenheten.

De femton medlemsstaternas regeringar har enats om att detta beslut utgör den godkända och slutgiltiga tolkningen av de relevanta bestämmelserna i fördraget.

3. Som ett avgörande steg i förtydligandet av processen mot att införa den gemensamma valutan antar Europeiska rådet det program för införande av den gemensamma valutan, som återges i bilaga 1, och som på dess begäran utarbetats i samråd med kommissionen och Europeiska monetära institutet på grundval av den rapport som utarbetats av rådet. Det konstaterar med tillfredsställelse att programmet är förenligt med EMI:s rapport om införandet av den gemensamma valutan.

4. Programmet säkrar insyn och godtagbarhet, stärker trovärdigheten och understryker att processen är oåterkallelig. Det är tekniskt genomförbart och tar sikte på att åstadkomma den nödvändiga legala säkerheten, minimera anpassningskostnaderna och undvika snedvridning av konkurrensen. I enlighet med programmet för införande skall rådet i sin sammansättning av stats- och regeringschefer så snart som möjligt under 1998 bekräfta vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren för att övergå till den gemensamma valutan. Den Europeiska centralbanken (ECB) bör upprättas i tillräckligt god för att förberedelserna skall kunna slutföras och verksamheten kunna inledas fullt ut den 1 januari 1999.

5. Den tredje etappen skall inledas den 1 januari 1999 med den oåterkalleliga låsningen av växelkurserna mellan de deltagande ländernas valutor sinsemellan och med euro. Efter detta datum skall penning- och valutapolitiken genomföras i euro, användningen av euro skall främjas på valutamarknaderna och de deltagande medlemsstaterna skall utställa ny omsättningsbar skuld i euro.

6. En rådsförordning, för vilken det förberedande tekniska arbetet bör ha avslutats senast vid slutet av 1996, skall träda i kraft den 1 januari 1999 och ge den rättsliga ramen för användningen av euro. Från och med detta datum skall den vara en verklig valuta och den officiella ecu-korgen upphör att existera. Förordningen skall fastställa, så länge som olika valutaenheter fortfarande finns kvar, en rättsligt bindande ekvivalens mellan euro och de nationella valutaenheterna. Att de nationella valutorna ersätts med euro kommer inte i sig att påverka fullföljandet av avtal, utom när dessa föreskriver något annat. I de fall då valutan för ett avtal bestämts med referens till Europeiska gemenskapens officiella ecu-korg i enlighet med fördraget, skall den ersättas av euro till kursen ett till ett, om inte annat föreskrivs i avtalet.

7. Senast den 1 januari 2002 skall sedlar och mynt i den gemensamma valutan börja cirkulera, tillsammans med nationella sedlar och mynt. Senast sex månader därefter skall de nationella valutorna helt ha ersatts av euro i samtliga deltagande medlemsstater och införandet blir då fullständigt. Emellertid kan nationella sedlar och mynt fortfarande bytas ut vid de nationella centralbankerna.

8. Europeiska rådet uppmanar Ekofin-rådet att påskynda det ytterligare tekniska arbete som är nödvändigt för att genomföra det program för införande som har antagits idag. Dessutom bör det utredas hur euro-sedlarna och euro-mynten skall betecknas i unionens olika alfabet.

Budgetdisciplinen är av avgörande betydelse för såväl Ekonomiska och monetära unionens framgång som för att allmänheten skall kunna godta den gemensamma valutan. Det är därför nödvändigt att säkerställa att den offentliga sektorns finanser förblir sunda efter övergången till den tredje etappen i enlighet med åtagandena i fördraget.

Europeiska rådet har med intresse noterat kommissionens avsikt att 1996 lägga fram sina slutsatser beträffande medlen för att säkerställa budgetdisciplinen och budgetordningen i den monetära unionen i enlighet med fördragets förfaranden och principer.

De framtida förbindelserna mellan medlemsstater som ingår och medlemsstater som inte ingår i detta område från början måste fastställas före övergången till den tredje etappen.

Europeiska rådet ber Ekofin-rådet att tillsammans med kommissionen och Europeiska monetära institutet inom sina respektive behörighetsområden, granska de frågor som uppstår av att vissa länder inte ingår i euro-området. I synnerhet bör anpassningen göras i det nuvarande europeiska monetära systemet när den tredje etappen inletts för att garantera den monetära stabiliteten inom den gemensamma marknaden och underlätta de icke deltagande medlemsstaterna.

Europeiska rådet uppmanar Ekofin-rådet att informera om dessa två frågor så snart som möjligt.

I arbetet med båda frågorna bör man också respektera fördragets krav på att de medlemsstater som går med i euro-zonen efter 1999 skall kunna göra det på samma villkor som tillämpas 1998 för de medlemsstater som deltagit från början.

Europeiska rådet upprepar nödvändigheten av att varaktigt upprätthålla en hög konvergens mellan medlemsstaternas ekonomier, dels för att skapa stabila förutsättningar för en övergång till en gemensam valuta, dels för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt. Europeiska rådet har i det avseendet godkänt rådets rapport om genomförandet av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som fastställdes i juli detta år.

1. Europeiska rådet bekräftar ånyo att kampen mot arbetslöshet och för jämställdhet utgör den prioriterade uppgiften för gemenskapen och för dess medlemsstater.

Den strategi på medellång sikt som drogs upp i Essen och bekräftades i Cannes är den lämpliga ramen för att utveckla de beslutade åtgärderna. Dessa åtgärder har redan börjat tillämpas i medlemsstaterna med allmänt sett positiva resultat, framför allt tack vare en lämplig kombination av strukturella och politiska åtgärder som främjar en hållbar ekonomisk tillväxt.

Europeiska rådet hälsar med tilfredsställelse interimsrapporten från kommissionen och värderingen av vilka ömsesidigt gynnsamma effekter som en ökad samordning av unionens ekonomiska och strukturella politik skulle få. Det begär att kommissionen lägger fram sin slutrapport vid mötet med Europeiska rådet i december 1996.

2. Europeiska rådet välkomnar det sätt på vilket det förfarande för uppföljning av sysselsättningen som angavs i Essen och som inriktar sig på en strategi för samarbete mellan alla aktörer i detta gemensamma arbete, har utarbetats och för första gången tillämpats.

3. Med utgångspunkt från rekommendationerna i enhetsrapporten uppmanar Europeiska rådet

enträget medlemsstaterna att prioritera följande åtgärder i sina fleråriga sysselsättningsprogram:

– Intensifiera utbildningsprogrammen, särskilt för de arbetslösa.

Tidigare åtgärder skall genomföras med särskild inriktning på de grupper som behöver speciell uppmärksamhet som till exempel ungdomar som söker sitt första arbete, långtidsarbetslösa och arbetslösa kvinnor.

Vad beträffar åtgärderna för återhållsamma löneökningar erinrar rådet om att dessa åtgärder är arbetsmarknadens parters ansvar. Utvecklingen av socialförsäkringsavgifterna pekar mot att man bör agera inom ett manöverutrymme som gör det möjligt att behålla stabiliteten i de sociala trygghetssystemen.

Graden av tillämpning av de fleråriga sysselsättningsprogrammen, liksom av de rekommendationer som antagits i Madrid bör ses över i Europeiska rådet i december 1996, i syfte att stärka sysselsättningsstrategin och anta ytterligare rekommendationer.

4. Europeiska rådet upprepar nödvändigheten av att säkerställa en ekonomisk tillväxt som i högre utsträckning kan skapa sysselsättning, och uppmanar enträget medlemsstaterna att fortsätta att tillämpa en politik som är anpassad till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, genom att komplettera den med de strukturella reformer som redan inletts och som är på väg att tillämpas, för att kunna avlägsna befintliga stelheter och åstadkomma bättre fungerande arbetsmarknader för varor och tjänster.

Det är nödvändigt att så långt som möjligt utnyttja det tillfälle som det rådande skedet av ekonomisk expansion erbjuder, för att åstadkomma ytterligare framsteg i de strukturella reformer som behöver genomföras.

5. Europeiska rådet betonar slutligen den viktiga roll som inrikespolitiken och särskilt den inre marknaden, miljöpolitiken, de små och medelstora företagen och de transeuropeiska näten spelar för skapandet av arbetstillfällen.

6. Medlemmarna i Europeiska rådet, vars stater deltar i det avtal som bifogats protokollet om fördragets socialpolitik hälsar med tillfredsställelse att det för första gången har uppnåtts en överenskommelse med parterna på arbetsmarknaden inom ramen för detta avtal med avseende på utkastet till direktiv om möjligheten att förena yrkes- och familjeliv ("föräldraledighet"). Europeiska rådet hoppas att denna överenskommelse kommer att öppna

vägen för senare överenskommelser inom andra viktiga sociala och arbetsmarknadsrelaterade områden.

7. Slutligen, för att fortsätta att garantera att den strategi blir en framgång uppmanas rådet (Ekofin och arbetsmarknads och sociala frågor) och kommissionen att genomföra en permanent uppföljning av dessa programs tillämpningen och att de lägger fram en ny gemensam årsrapport till dess möte i december 1996. För att underlätta den praktiska tillämpningen av förfarandet för uppföljning av sysselsättningsfrågan, vilken beslutats i Essen, är det nödvändigt att snarast fastställa de mekanismer som föreskrivs i den gemensamma rapporten (struktur och gemensamma indikatorer). Europeiska rådet betonar åter sin beslutsamhet att fortsätta att tillmäta skapandet av sysselsättning maximal prioritet inom Europeiska unionen under de närmaste åren.

Europeiska rådet har noterat Ciampi-rapporten om konkurrenskraft och har givit rådet i uppdrag att studera den.

Den inre marknaden skall vara till nytta för medborgarna som skall vara en integrerande del av den genom tillämpandet av bestämmelserna i fördraget om fri rörlighet, ett bättre konsumentskydd, en förbättring av den sociala dimensionen och inrättandet av system för att informera medborgarna om de fördelar som de kan få av den inre marknaden samt bättre lära känna deras behov.

Europeiska rådet betonar vikten av att fullborda genomförandet av den inre marknaden, genom införandet av en ökad konkurrens i flera olika sektorer för att stärka konkurrenskraften och därmed skapa arbetstillfällen. Europeiska rådet bekräftar på nytt i detta sammanhang sina slutsatser från Cannes i juni 1995 angående nödvändigheten av att göra detta mål kompatibelt med de offentliga organens utövande av uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse. Det är av särskild vikt att garantera lika behandling mellan medborgarna, säkerställa kraven på kvalitet och kontinuitet i tjänsterna samt delta i en balanserad fysisk planering.

Europeiska rådet bekräftar att de transeuropeiska näten väsentligt kan bidra till konkurrenskraft, skapande av sysselsättning och unionens sammanhållning. Det noterar med tillfredsställelse kommissionens rapport och de framsteg som nyligen gjorts på detta område. Det uppmanar rådet och parlamentet att skyndsamt fullborda den rättsliga ramen och medlemsstaterna att tillmäta maximal prioritet åt det effektiva genomförandet av projekten

och i synnerhet de som Europeiska rådet har angett som särskilt viktiga. Europeiska rådet uppmanar rådet (Ekofin) att på kommissionens begäran anta de beslut som är nödvändiga för att komplettera de för närvarande tillgängliga ekonomiska resurserna för de transeuropeiska näten.

Europeiska rådet har tagit del av kommissionens rapport om den roll som de små och medelstora företagen spelar, som källa till arbetstillfällen, tillväxt och konkurrens. I rapporten betonas särskilt nödvändigheten av att

– förenkla administrativa formaliteter,

Europeiska rådet uppmanar enträget kommissionen att omsätta dessa mål i praktiken så snart som möjligt inom ramen för nästa integrerade program till förmån för de små och medelstora företagen.

Europeiska rådet välkomnar den tydliga och avgörande roll som unionen har kommit att spela på internationell nivå för miljöskyddet, särskilt vad avser kontrollen av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall och för dess destruktion (Baselkonventionen), biologisk mångfald, ämnen som förstör ozonlagret (Montrealprotokollet) och andra frågor som behandlats vid tredje alleuropeiska miljöministerkonferensen.

Europeiska rådet konstaterar med tillfredsställelse de betydelsefulla överenskommelser som nåtts inom ramen för denna politik, liksom debatten om en ny helhetssyn som inte endast inriktar sig på vattnets kvalitet utan också på bristen på vatten som en begränsad ekonomisk resurs och miljöresurs.

Europeiska rådet välkomnar framstegen i arbetet med reformerna av de gemensamma marknadsorganisationerna. Det uppmanar rådet att anta den gemensamma marknadsorganisationen för ris före årets slut och marknadsorganisationen för vin så snart som möjligt. Det ber Europaparlamentet att avge sitt yttrande över förslaget till reform av den gemensamma marknadsorganisationen för frukt och grönsaker så att den skall kunna antas så snart som möjligt.

Europeiska rådet noterar att rådet med sitt arbete har gjort det möjligt att slutföra uppdraget från Essen att fullt ut integrera Spanien och Portugal i den gemensamma fiskepolitiken.

Europeiska rådet har haft ett åsiktsutbyte om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen enligt dess lydelse i fördraget. Det bekräftar de riktlinjer som fastställts vid dess möten i Birmingham och Edinburgh och som bör vara vägledande för unionens agerande.

Det har noterat kommissionens andra årsrapport om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och välkomnar att programmet från 1993 om anpassning av den befintliga lagstiftningen om subsidiaritetsprincipen praktiskt taget är genomfört.

Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att underrätta Europeiska rådet vid dess möte i Florens om tillämpningen av principerna för subsidiaritet och proportionalitet i Europeiska gemenskapens befintliga lagstiftning och i de förslag som befinner sig under utredning.

Europeiska rådet manar till att gå vidare i kampen mot olika former av social utslagning eftersom solidariteten är en faktor av väsentlig betydelse för integrationen och utvecklingen av gemensamma mål i Europeiska unionen.

Rådet noterar att det fjärde handlingsprogrammet för jämställdhet mellan kvinnor och män har godkänts och önskar att åtgärderna till förmån för kvinnorna skall fortsätta med målet att uppnå full jämställdhet. I samma syfte skall Europeiska unionen genomföra en årlig utvärdering av det åtgärdsprogram som blev resultatet av Pekingkonferensen.

Rådet bekräftar på nytt vikten av åtgärder på kulturområdet för att främja en gemenskapsdimension i kulturen i alla unionens medlemsstater. Rådet betonar sitt intresse av att det inom kort kan träffas ett fungerande avtal om Rafael-programmet som handlar om det kulturarv som har betydelse för Europa.

Rådet välkomnar det förnyade Media-programmet och gläder sig åt de framsteg som gjorts i rådet om förslaget om ändring av direktivet "Television utan gränser" som förhoppningsvis kommer att kunna antas så snart de nödvändiga förutsättningarna föreligger.

Rådet noterar det arbete som utförts för att skydda medborgarnas hälsa och ber enträget att programmen för bekämpning av cancer, bekämpning av aids samt för utbildning och yrkesutbildning på folkhälsoområdet skall antas.

Rådet noterar den viktiga rapporten om hälsoläget i Europeiska unionen och hoppas att parlamentet och rådet så snart som möjligt kommer att anta handlingsprogrammet om uppföljning och kontroll av hälsan.

Rådet gläder sig åt de framsteg som nåtts vad gäller målet att uppnå en större insyn i rådets arbete genom godkännandet av en uppförandekodex som underlättar allmänhetens tillgång till rådets protokoll och förklaringar när detta agerar som lagstiftare samt ökningen av antalet debatter som sänts ut via audiovisuella medier.

Rådet välkomnar antagandet av två beslut om konsulärt skydd som kommer att ge unionens medborgare möjlighet att vända sig till alla medlemsstaternas konsulat i tredje land, genom tillämpning av artikel 8c i fördraget.

Europeiska rådet har noterat rapporten om den verksamhet som genomförts under 1995 på området rättsliga och inrikes frågor som syftar till att unionen skall kunna skapa ett område med frihet och säkerhet för sina medborgare och som redovisar en rad skilda verksamheter bland annat slutandet av fyra konventioner och inrättandet av Europols drogenhet.

Europeiska rådet, som har ambitionen att unionen skapar ett fritt och säkert område för sina medborgare, önskar att den framtida verksamheten skall koncentreras på de prioriterade områden inklusive Europol som kommer att sträcka sig över flera ordförandeskap för att samarbetet skall fördjupas på dessa områden, särskilt på:

Europeiska rådet hälsar med stor tillfredsställelse rådets godkännande av La Gomera-deklarationen om terrorism (bilaga 3) som ett bevis på unionens fasta vilja att stärka samarbetet i kampen mot terrorismen, ett av de viktigaste målen i samarbetet på området rättsliga och inrikes frågor. Det uppmanar enträget rådet att utforma detta samarbete genom konkreta och effektiva åtgärder.

Europeiska rådet godkänner rapporten från expertgruppen "Droger" och framhåller att det brådskar med att överföra riktlinjerna i denna rapport till operativ och samordnad verksamhet inom unionen.

Europeiska rådet uppmanar det tillträdande italienska ordförandeskapet att i samarbete med det kommande irländska ordförandeskapet och efter samråd med medlemsstaterna, kommissionen, Europols drogenhet och Europeiskt centrum för övervakning av droger och drogberoende, utarbeta ett verksamhetsprogram som tar hänsyn till riktlinjerna i denna rapport. Europeiska rådet i december 1996 kommer att granska hur långt tillämpningen av denna rapport kommit.

I detta avseende prioriterar Europeiska rådet inrättandet av en samarbetsfunktion för kampen mot droger mellan Europeiska unionen och Latinamerika inklusive Västindien. Det anser att den internationella strategin för bekämpning av missbruk och olaglig handel med droger bör grundas på en samordnad helhetssyn som inriktas på att minska utbudet och efterfrågan på droger genom ett bilateralt samarbete mellan de båda regionerna. Det välkomnar det fransk-brittiska initiativet om Västindien som föreslår regionala åtgärder för att bekämpa narkotikahandeln och som även är infört som en åtgärd i den transatlantiska agendan.

Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en rapport och motsvarande förslag till åtgärder för de båda områdena före april 1996. I detta syfte skall en ad hoc-grupp inrättas som skall behandla droger.

Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse undertecknandet i Madrid den 18 december av ett avtal om föregångsämnen till droger (prekursorer) mellan gemenskapen och de fem länderna i Andinska pakten, vilket utgör ett viktigt steg i denna strategi. Det stöder upprätthållandet av tullpreferenser för länderna i Andinska pakten och Centralamerika inom ramen för den speciella ordningen för kampen mot droger inom det allmänna tullpreferenssystemet.

Likaledes noterar Europeiska rådet med tillfredsställelse den konferens om droger som ägde rum i Bryssel den 7 och 8 december.

Det noterar arbetet med organiserad brottslighet och uppmanar rådet att anta de operativa åtgärder som krävs för att ta upp kampen mot detta hot som vilar över samtliga medlemsstater.

Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att studera i vilken utsträckning en eventuell harmonisering av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna skulle kunna bidra till en minskning av användning och illegal handel när det gäller droger.

Europeiska rådet anser att arbetet i första hand bör inriktas på utlämning och rättsligt bistånd vad gäller straff, liksom på en utvidgning av Brysselkonventionen och överföringen av civila rättsakter. Det uttrycker sin tillfredsställelse över att Konventionen om insolvensförfaranden har undertecknats.

Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse de resultat som nåtts om illegal invandring av medborgare från tredje land, klausuler om återtagande samt kontroll av illegal invandring och illegalt arbete och uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete på detta område.

Det uttrycker också sin tillfredsställelse över godkännandet av resolutionen om ansvarsfördelning vid mottagande av fördrivna personer, liksom beslutet om ett varnings- och beredskapsförfarande för denna ansvarsfördelning.

Europeiska rådet noterar den gemensamma ståndpunkten om en harmoniserad användning av beteckningen "flykting" i dess mening enligt artikel 1 i Genèvekonventionen och uppmanar till slutförande av ratificeringen av Dublinkonventionen.

Europeiska rådet uppmanar rådet att snarast lösa de frågor som kvarstår för att konventionen om personkontroll vid passage av unionens medlemsstaters yttre gränser skall kunna antas och välkomnar de avtal som träffats om viseringar.

Europeiska rådet har noterat de resultat som uppnåtts när det gäller att definiera strategier för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet (bilaga 4); det önskar att den gemensamma åtgärden vad beträffar åtgärderna mot rasism och främlingsfientlighet antas för att uppnå en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning och förstärka möjligheterna till rättshjälp mellan medlemsstaterna på detta område.

Europeiska rådet har även uppmärksammat den rådgivande kommitténs preliminära rapport och ger kommittén i uppdrag att fortsätta sitt arbete på grundval av den preliminära rapporten och att för Europeiska rådet i juni 1996 avsluta genomförbarhetsstudien om det europeiska centrum för rasism och främlingsfientlighet som planeras.

Europeiska rådet har noterat den jämförande analys och den sammanfattande rapport om åtgärder som tagits på nationell nivå i kampen mot slöseri och förskingring av gemenskapens inkomster och utgifter vilka utarbetats av kommissionen på grundval av medlemsstaternas rapporter.

Europeiska rådet stöder de av rådet för "ekonomi och finansiella frågor" godkända slutsatserna (bilaga 5) och uppmanar medlemsstaterna och institutionerna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa en likvärdig skyddsnivå i hela gemenskapen och för hela gemenskapsbudgeten samt för den europeiska utvecklingsfonden.

Europeiska rådet välkomnar dessutom att det omedelbart förestående antagandet av förordningen om skydd av gemenskapens finansiella intressen och att ett motsvarande avtal undertecknats.

Det ber kommissionen att snabbt framlägga ett förslag om kontroll och granskning på plats och uppmanar rådet för ekonomi och finansiella frågor att anta denna bestämmelse före Europeiska rådets möte i juni.

Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse att enighet nåtts om ett tilläggsprotokoll till konventionen om skydd av finansiella intressen inom de europeiska gemenskaperna, vars syfte är att harmonisera åtalsförfaranden vid korruption av såväl nationella som europeiska

tjänstemän samt ledamöter av nationella eller gemenskapens institutioner och organ.

Det uppmanar rådet för inrikes och rättsliga frågor att fortsätta med sitt arbete för att komplettera konventionen, i synnerhet på området rättsligt samarbete.

Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse kommissionens initiativ för en sundare finansiell förvaltning, och särskilt dess beslut att tillsätta en grupp av personliga företrädare för att identifiera åtgärder som bör prioriteras på gemenskapsnivå och på nationell nivå för att förbättra verkställandet av budgeten och komma till rätta med de brister i den finansiella förvaltningen som identifierats av revisionsrätten.

Europeiska rådet uppmanar kommissionen och rådet att studera möjligheterna att utsträcka jordbrukets betalningssystem till andra sektorer.

Europeiska rådet betonar på nytt att det är viktigt att undvika onödiga bördor för företagen genom en förenkling av lagstiftning och administration som bör ta till vara gemenskapens regelverk och åtföljas av nationella åtgärder som bidrar till att detta mål uppnås. I detta sammanhang refereras till kommissionens rapport som ansluter till rapporten från den oberoende expertgruppen.

Det uppmanar kommissionen att lämna in sina nya förslag till kodifiering av gemenskapsrätten och rådet att besluta om detta snarast möjligt.

Utvidgningen är både en politisk nödvändighet och ett historiskt tillfälle för Europa. Genom att säkerställa kontinentens stabilitet och säkerhet erbjuder den nya möjligheter till ekonomisk tillväxt och allmän välfärd inte bara för de ansökande staterna utan även för unionens nuvarande medlemsstater. Utvidgningen skall förstärka det europeiska bygget med respekt för gemenskapens regelverk som omfattar den gemensamma politiken.

Mot denna bakgrund har Europeiska rådet noterat kommissionens rapporter om utvidgningens effekter på Europeiska unionens politik, om alternativa strategier för jordbruket och om utvecklingen av strategin inför en kommande anslutning av de associerade länderna i Central- och Östeuropa.

Europeiska rådet uppmärksammar rådets rapport om förbindelserna med de associerade länderna i Central- och Östeuropa under andra halvåret 1995 (bilaga 6).

Phare-programmet, som fått ökad styrka genom Europeiska rådets beslut under mötet i Cannes, liksom Europeiska investeringsbankens aktiviteter, kommer att utgöra viktiga förstärkande inslag i förberedelserna för anslutningen.

Europeiska rådet upprepar att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning till unionen på grundval av kommissionens förslag kommer att inledas sex månader efter det att 1996 års regeringskonferens avslutats och med hänsyn till resultaten från den. Det välkomnar den strukturerade dialog som i juli påbörjades med dessa båda länder inom ramen för strategin inför anslutningen.

Europeiska rådet bekräftar dessutom att det är nödvändigt att noggrant förbereda i utvidgningen på grundval av de kriterier som fastställts i Köpenhamn och inom ramen för den strategi inför en kommande anslutning som definierats i Essen för länderna i Central- och Östeuropa; denna strategi bör intensifieras för att skapa förutsättningar för en gradvis och harmonisk integrering av dessa stater, särskilt med hjälp av utveckling av marknadsekonomin,

anpassning av de administrativa strukturerna och skapande av en stabil ekonomisk och monetär miljö.

Europeiska rådet uppmanar kommissionen att fördjupa sin analys av utvidgningens effekter. på gemenskapens politik och särskilt när det gäller jordbrukspolitiken och strukturpolitiken. Europeiska rådet kommer att fortsätta sina studier på grundval av kommissionens rapporter.

Det uppmanar kommissionen att aktivt förbereda sina yttranden om de ansökningar som inlämnats till rådet så snart som möjligt efter det att regeringskonferensen avslutats och att påbörja förberedelserna av ett samlat dokument om utvidgningen. Denna procedur garanterar en likvärdig behandling av alla ansökande länder.

Europeiska rådet uppmanar för övrigt kommissionen att så snart som möjligt företa en detaljerad analys av Europeiska unionens finansieringssystem för att omedelbart efter avslutandet av regeringskonferensen lägga fram en rapport om unionens framtida ekonomiska ram från och med 31 december 1999, med beaktande av utvidgningsperspektivet.

Efter det att regeringskonferensen avslutats och mot bakgrund av dess resultat och av ovannämnda yttranden och rapporter från kommissionen, skall rådet snarast fatta de beslut som är nödvändiga för att kunna påbörja anslutningshandlingarna.

Europeiska rådet strävar efter att den inledande fasen i förhandlingarna skall sammanfalla med inledningen av förhandlingarna med Cypern och Malta.

Europeiska rådet välkomnar att Förenta nationernas säkerhetsråd antagit en resolution genom vilken det ger sitt stöd till fredsavtalen som undertecknats i Paris och som i sina bestämmelser berör såväl civilpersoner som militär personal.

Vad beträffar de civila aspekterna, ställer sig Europeiska rådet bakom slutsatserna från konferensen i London den 7 och 8 december. Det hälsar med tillfredsställelse utnämningen av Carl Bildt till hög företrädare och försäkrar honom sitt fulla stöd.

Tillämpningen av fredsavtalet medför att en stabil militär jämvikt baserad på lägsta möjliga rustningsnivå åstadkoms. Europeiska rådet hoppas att de berörda parterna kommer att utnyttja den möjlighet till dialog om detta som erbjuds i samband med konferensen i Bonn den 18 december.

Det åligger nu parterna att ta sitt ansvar för en fullständig tillämpning av avtalet för att få ett definitivt slut på kriget.

Europeiska unionen upprepar, för sin del, att den är beredd att bidra till att f.d. Jugoslavien återuppbyggs inom ramen för en rättvis internationell fördelning av åtagandena. En förberedande konferens äger rum i Bryssel den 20 och 21 december för att fastställa de mest angelägna behoven.

Europeiska unionen betonar dessutom åter flyktingars och fördrivna personers rättighet att fritt och i säkerhet återvända till sina hem i hela det område som omfattas av f.d. Jugoslavien eller att erhålla en rättvis ersättning som grundläggande princip.

Europeiska rådet har godkänt den förklaring som återfinns i bilaga 7.

Europeiska rådet välkomnar att det ges förutsättningar för att inrätta avtalsmässiga samarbetsförbindelser mellan unionen och Makedonien och ber rådet att före utgången av 1995 godkänna ett förhandlingsmandat för att ingå ett samarbets- och handelsavtal som till fullo beaktar dess strävanden.

Mot bakgrund av slutsatserna från Cannes och med beaktande av ordförandeskapets kompromissförslag upprepar Europeiska rådet sin önskan att det europeiska associeringsavtalet med Slovenien undertecknas så snart som möjligt.

Europeiska rådet har uppmärksammat kommissionens rapport om det nuvarande läget och framtidsutsikterna när det gäller regionalt samarbete i Östersjöregionen.

Unionen är intresserad att främja den politiska stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i denna region. Europeiska rådet uppmanar dock enträget kommissionen att utarbeta ett lämpligt regionalt samarbetsinitiativ, som skall framläggas för rådets stats- och regeringschefer inom Östersjörådet under dess konferens i VIsby den 3 och 4 maj 1996 och att det därefter informerar Europeiska rådet i Florens.

Europeiska rådet hoppas att Ryssland fortsätter på vägen mot stabilitet, utveckling, fred och demokrati. Det har för avsikt att stödja dess ansträngningar. Det önskar att permanent förstärka banden mellan Europeiska unionen och detta stora land.

Europeiska rådet är övertygat om att utvecklingen av säkerhetssamarbetet mellan Europeiska unionen och Ryssland är väsentlig för stabiliteten i Europa.

Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse att det interimsavtal med Ryssland som undertecknades i Bryssel den 17 juli kommer att träda i kraft den 1 februari 1996 och det uppmanar avtalsparterna att ratificera avtalet om partnerskap och samarbete så snart som möjligt. Det välkomnar också resultaten från toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland i Moskva i september. Det bekräftar den globala inriktningen av Europeiska unionens politik i dess framtida förbindelser med Ryssland, så som den formulerats av rådet för "allmänna frågor" den 20 november 1995 (bilaga 8).

Europeiska rådet har godkänt en deklaration om det stundande parlamentsvalet i Ryssland (bilaga 9).

Europeiska rådet stöder Rysslands strävanden efter fullständig integrering i den internationella ekonomin och anslutning till WTO och andra internationella organisationer. Det bekräftar även sitt stöd för en snar anslutning av Ryssland till Europarådet.

Europeiska rådet betonar åter Europeiska unionen beredvillighet att följa sitt stödprogram till republikerna i f.d. Sovjetunionen med syfte att stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen som dessa republiker har börjat. Det är av stor vikt att en ny TACIS-förordning antas vid kommande råd för allmänna frågor.

Europeiska rådet välkomnar att Ukraina nyligen anslutit sig till Europarådet och stöder dess myndigheters löfte att fortsätta med det pågående ekonomiska reformarbetet. Unionen fortsätter att stödja Ukraina genom makroekonomiskt bistånd och och det välkomnar den viktiga överenskommelse som uppnåtts om att kärnkraftverket i Tjernobyl stängs definitivt år 2000 enligt den tidtabell och de villkor som föreskrivits.

Europeiska rådet upprepar att det anser det vara särskilt angeläget att förbindelserna med Turkiet utvecklas och fördjupas och välkomnar Europaparlamentets positiva yttrande som möjliggör ikraftträdandet den 31 december av slutfasen av tullunionen med Turkiet samt villkoren för en förstärkning av den politiska dialogen och det institutionella samarbetet. Det önskar att förordningen om ekonomiskt samarbete med detta land kommer att träda i kraft snarast möjligt.

Europeiska rådet erinrar om den vikt det fäster vid de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och de grundläggande friheterna och stöder beslutsamt alla dem som i Turkiet strävar efter att genomföra reformerna. I denna anda välkomnar det de åtgärder som redan vidtagits av de turkiska myndigheterna och uppmuntrar dem att fortsätta på den vägen.

Europeiska rådet erinrar om den vikt den lägger vid de stora ansträngningarna som läggs ner på att uppnå en rättvis och varaktig lösning av den cypriotiska frågan, i enlighet med Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner, på grundval av en federation bestående av två zoner och två gemenskaper.

På säkerhetsområdet välkomnar Europeiska rådet de framsteg som gjorts inom unionen för att utforma en gemensam politik med avseende på integreringen av länderna i Öst- och Centraleuropa i den europeiska säkerhetsstrukturen och med avseende på Rysslands och Ukrainas plats inom denna.

Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över att Västeuropeiska unionens ministermöte i Madrid i november 1995 godkänt VEU:s bidrag till regeringskonferensen 1996, vilket bekräftar att det är lämpligt att stärka banden mellan Europeiska unionen och VEU. Det noterar VEU:s uttryckliga vilja att på lämpligt sätt bidra till arbetet i regeringskonferensen när det gäller säkerhets- och försvarsfrågor och att nära följa hur dessa utvecklas. Europeiska rådet noterar även reflextionsgruppens bidrag i denna fråga.

Europeiska rådet har understrukit vikten av att fortsätta att främja nedrustning och icke-spridning inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och

Unionen välkomnar resultaten vid OSSE-konferensen i Budapest som strävar efter att förstärka OSSE:s strukturer och förmåga att fullgöra sina allt talrikare uppdrag särskilt inom området för förebyggande diplomati.

Europeiska rådet upprepar Europeiska unionens avsikt att fortsätta att aktivt bidra till en förstärkning av OSSE, och särskilt till utarbetandet av en gemensamma globala säkerhetsmodellen för Europa på 2000-talet.

Europeiska rådet har välkomnat att förklaringen om en process för stabilitet och goda grannförhållanden i sydöstra Europa antagits på begäran av Europeiska unionen den 13 december i Royaumont.

Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över den nya satsningen i unionens förbindelser med Andorra och uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag till utveckling av nya samarbetsområden.

Europeiska rådet framhåller att det är mycket viktigt att den nya transatlantiska agendan och den gemensamma handlingsplanen för Europeiska unionen och Förenta staterna undertecknades vid toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna i Madrid den 3 december 1995 (bilaga 10). Det anser att detta initiativ innebär ett värdefullt steg mot en förstärkning av våra förbindelser, en övergång från samtalsstadiet till ett nytt stadium som

kännetecknas av samråd och gemensam handling. Det är fast beslutet att Unionen, för sin del, fullt ut skall följa upp vad som överenskommits i Madrid och på nytt behandla denna fråga vid Europeiska rådet i Florens.

Europeiska rådet välkomnar de initiativ som framlagts vid mötet i Sevilla om den transatlantiska dialogen mellan företag.

Det hoppas att andra atlantiska demokratier kommer att dela de mål som uppställs i den nya transatlantiska agendan.

Europeiska rådet framhåller den stora betydelse det fäster vid de resultat som uppnåtts vid Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona och uppmanar rådet och kommissionen att genomföra förklaringen och arbetsprogrammet från Barcelona (bilaga 11).

Barcelonakonferensen innebär inledningen till en ny etapp under vilken målet att säkra fred, stabilitet och välstånd i Medelhavsområdet utgör en kollektiv uppgift för alla deltagare i det nya Europa-Medelhavssamarbetet. "Barcelona-andan" bör genomsyra fortsättningen av denna process som bör avslutas i och med ingåendet av Europa-Medelhavspakten.

Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse de avtal som ingåtts med Tunisien, Israel och Marocko. Det uttrycker sin önskan att de pågående förhandlingarna med Egypten, Jordanien och Libanon snabbt fullbordas, samt att Europeiska unionen är beredd att så snart som möjligt förhandla om sådana avtal med Algeriet och Syrien. I detta sammanhang bekräftar Europeiska rådet sina slutsatser från Cannes om villkoren för ett frihandelsområde i Europa-Medelhavsområdet.

Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse de nyligen avslutade presidentvalen i Algeriet och hoppas att det inom kort tas nya steg mot en politisk normalisering i landet genom dialog och fria och oantastliga lagstiftande och kommunala val. Det uppmärksammar landets önskan att ingå ett nytt associeringsavtal med Europeiska unionen och uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett utkast till förhandlingsmandat.

Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över interimsavtalet mellan Israel och PLO som undertecknades i Washington den 28 september.

Europeiska rådet beklagar djupt det tragiska mordet på premiärminister Yitshak Rabin och stöder den nye premiärministern Shimon Peres löfte att med samma beslutsamhet arbeta för fredsprocessen. Det vädjar härvidlag om att snabba framsteg görs från Syriens sida och att alla parter intensifierar sina ansträngningar för att få till stånd en global, rättvis och varaktig fred.

Europeiska rådet välkomnar Europeiska investeringsbankens snabba utbetalning av lån till ett belopp av 250 miljoner ecu till den palestinska myndigheten och hoppas att kommissionen snarast framlägger ett utkast till direktiv för förhandlingar om ett avtal med Europeiska unionen. Det gläder sig också åt att de åtgärder genomförts som krävs för att garantera samordningen av övervakningen av de palestinska valen.

Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse de framsteg som gjorts vid det ekonomiska toppmötet i Amman och hoppas att positiva resultat uppnås vid ministerkonferensen i Paris den 9 januari 1996 om ekonomiskt bistånd till det palestinska folket.

Europeiska unionen fortsätter att bevaka att samarbetet med Iran genomförs med alla nödvändiga garantier, för att undvika varje form av bidrag till att landet förvärvar en militär kärnkraftskapacitet.

Med respekt för de grundläggande rättigheterna och yttrandefriheten kommer Europeiska unionen att fortsätta sina ansträngningar, inom ramen för en kritisk dialog, för att nå en tillfredsställande lösning när det gäller den brittiske författaren Salman Rushdie och begär av de iranska myndigheterna ett konstruktivt svar på sina ansträngningar. Europeiska rådet ber rådet att noggrant följa denna fråga.

Europeiska rådet framhåller de påtagliga framsteg som gjorts när det gäller stärkta relationer med Latinamerika. Det ber rådet och kommissionen att snabbt genomföra slutsatserna om förstärkning av samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika för perioden 1996–2000 (bilaga 12).

Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över undertecknandet i Madrid av det interregionala ramavtalet om ekonomiskt och kommersiellt samarbete mellan Europeiska unionen och Mercosur, vars slutliga mål är en association av politisk och ekonomisk art.

Europeiska rådet framhåller det nära förestående undertecknandet av den gemensamma deklarationen om den politiska dialogen mellan Europeiska unionen och Chile, vilken utgör ett viktigt steg mot snabba förhandlingar om ett nytt avtal som i slutändan syftar till en association av politisk och ekonomisk art.

Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att så snart som möjligt inleda förhandlingar med Mexiko om ett nytt politiskt, ekonomiskt och kommersiellt avtal som omfattar gradvis och ömsesidig liberalisering av handeln, tar hänsyn till vissa produkters känsliga art och står i överensstämmelse med Världshandelsorganisationens regler.

Europeiska rådet erinrar även om att det är intresserat av en förnyelse av San José-dialogen mellan Europeiska unionen och Centralamerika på grundval av kommissionens nyligen framlagda rapport.

Europeiska rådet uppmärksammar det andinska presidentrådets uttryckliga vilja att stärka förbindelserna mellan Andinska pakten och Europeiska unionen och ber kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder. Det anser också att det är särskilt viktigt att snabbt förnya systemet med mest gynnade länder till förmån för länderna i Centralamerika och Andinska pakten och ber rådet att snarast anta denna förnyelse.

Europeiska rådet anser det lämpligt att fortsätta dialogen och samarbetet med Kuba för att aktivt stödja den pågående reformprocessen, uppmuntra respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt utvidga området för privata initiativ och stärka utvecklingen av det civila samhället. Därför ber det kommissionen att under det första halvåret 1996 presentera ett utkast till mandat för förhandlingar om ett ekonomiskt och kommersiellt samarbetsavtal om vilket rådet kommer att granska mot bakgrund av utvecklingen av den politiska och ekonomiska situationen på Kuba.

Europeiska rådet uppmanar slutligen Europeiska investeringsbanken att intensifiera sin verksamhet i Latinamerika med iakttagande av dess förfaranden och kriterier för finansiering.

Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över undertecknandet den 4 november på Mauritius av avtalet om revidering av Fjärde överenskommelsen mellan AVS-länderna och Europeiska gemenskapen samtidigt med undertecknandet av anslutningsprotokollet med Finland, Sverige och Österrike, liksom antagandet av preliminära tillämpningsåtgärder. tillämpning.

Europeiska rådet uttrycker sin djupa oro över situationen i Nigeria, bekräftar de sanktionsåtgärder som antagits av Europeiska unionen och uppmanar på nytt de nigerianska myndigheterna att helt och fullt garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och en snar övergång till ett demokratiskt styre. Om detta inte blir fallet, förbehåller sig rådet möjligheten att vidta ny åtgärder.

För att våldet skall upphöra, särskilt i Burundi, och underlätta för de rwandesiska flyktingarnas möjlighet att återvända, framhäver Europeiska rådet vikten av nationell försoning och stabilitet i regionen vid de stora sjöarna. Det upprepar sitt stöd för sammankallande till en konferens, under Förenta nationernas och Afrikanska enhetsorganisationens ledning, om regionen vid de stora sjöarna liksom ett snabbt utnämnande av en ny särskild representant för Förenta nationernas generalsekreterare i Burundi.

Rådet hälsar med tillfredsställelse den politiska dialog som har påbörjats mellan unionen och OAU, särskilt rådets slutsatser av den 4 december om förebyggande diplomati, lösning av konflikter och upprätthållande av freden i Afrika (bilaga 13).

Rådet noterar med tillfredsställelse de redan inledda förhandlingarna med Sydafrika med syfte att upprätta ett avtal om skapandet av ett område för frihandel. Det är av stor vikt att dessa förhandlingar avslutas skyndsamt.

Europeiska rådet välkomnar rådets rapport som skall utgöra en grund för förberedelsen av Europa-Asien-mötet som skall hållas i Bangkok den 1 och 2 mars 1996 (bilaga 14).

Europeiska rådet bekräftar den vikt som Europeiska unionen fäster vid utvecklandet av förbindelserna med Kina. Det noterar de slutsatser som rådet har antagit om politiken på lång sikt avseende förbindelserna mellan Kina och Europa.

Europeiska rådet upprepar sin djupa oro över domen av den kinesiske försvararen av mänskliga rättigheter Wei Jingshen och ber Kina att visa nåd och att han genast släpps fri.

Europeiska unionen kommer att delta på villkor som skall bli föremål för förhandling, i Organisationen för utveckling av energi på Koreanska halvön (KEDO).

Europeiska rådet, som särskilt har de senaste händelserna i Djakarta i tankarna i samband med den ökade spänningen i Östtimor, uttrycker sitt stöd för alla lämpliga åtgärder som kan bidra till en rättvis, global och internationellt godtagbar lösning av denna fråga och särskilt Förenta nationernas generalsekretariats pågående medlingsansträngningar.

Med anledning av Förenta nationernas 50-årsjubileum, uttryckte Europeiska unionen sitt fortsatta stöd för denna organisation som ett världsforum vilket skall tjäna till att konkretisera människors längtan efter fred, trygghet samt ekonomisk och social utveckling.

Europeiska unionen, vars medlemsstater tillsammans är den främste finansiella bidragsgivaren, uttryckte i sin förklaring av den 25 oktober 1995 oro för den allvarliga finansiella kris som Förenta nationerna för närvarande befinner sig i. Europeiska rådet uppmanar på nytt alla medlemsstater i organisationen att fullständigt, punktligt och villkorslöst betala sina avgifter, både till den ordinarie budgeten och till de fredsbevarande verksamheterna.

Europeiska rådet önskar i detta sammanhang att man gör framsteg i syfte att bättre anpassa Förenta nationernas strukturer och institutioner, däri inbegripet säkerhetsrådet.

Europeiska rådet har identifierat de fem utmaningar som medlemsstaterna bör anta för att förbereda Europa för 2000-talet. Under kommande fem år bör vi:

Om alla dessa uppgifter genomförs, kan en stor gemenskap med frihet, välstånd och stabilitet etableras på hela den europeiska kontinenten.

1. Europeiska rådet har med stort intresse mottagit rapporten från reflexionsgruppen, med Carlos Westendorp som ordförande (bilaga 115), vilken rådet givit i uppgift att förbereda regeringskonferensen 1996. Europeiska rådet anser att de riktlinjer som tagits fram inom gruppen, efter en grundlig analys av inre och yttre utmaningar som unionen ställs inför, och

de möjliga svaren, utgör en god grund för konferensens arbete.

2. Regeringskonferensen bör studera bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen, för vilka det uttryckligen förutses en översyn i fördraget, liksom de frågor om vilka det har beslutats att de skall granskas av konferensen i slutsatserna från de Europeiska råden i Bryssel och Korfu och i förklaringarna som antagits i samband med interinstitutionella överenskommelser. Likaså bekräftar Europeiska rådet åter de riktlinjer som fastställdes vid dess möte i Cannes. Rent allmänt bör regeringskonferensen studera de förbättringar som måste genomföras i fördragen för att anpassa unionen till dagens verklighet och till morgondagens krav, mot bakgrund av resultatet av reflexionsgruppens arbete.

3. Europeiska rådet är överens om att det formella revideringsförfarande som föreskrivs i artikel N i fördraget skall genomföras så snart som möjligt för att möjliggöra konferensens högtidliga öppnande den 29 mars i Turin. Europeiska rådet noterar det kommande italienska ordförandeskapets avsikt att anta lämpliga åtgärder för att förbereda konferensen.

4. Konferensen skall hålla regelbundna möten (i princip en gång i månaden) på utrikesministernivå, och dessa ministrar skall ha ansvaret för allt arbete; detta skall förberedas av en grupp bestående av en företrädare för varje medlemsstats utrikesminister och kommissionens ordförande.

Rådets generalsekreterare skall vidta nödvändiga åtgärder för att ansvara för konferensens sekretariat.

5. Europaparlamentet skall vara nära knutet till konferensens arbete, så att det skall bli möjligt att både informera parlamentet på ett regelbundet och noggrant sätt om utvecklingen av diskussionerna och att det kan komma med sina synpunkter, när det anser det vara lämpligt, om alla frågor som diskuteras. Samarbetsformerna skall fastställas av utrikesministrarna med iakttagande av de bestämmelser som är tillämpbara på revidering av fördragen.

6. Företrädare för de länder i Central- och Östeuropa med vilka europaavtal

ingåtts, samt Malta och Cypern, kommer att underrättas regelbundet om utvecklingen av diskussionerna och kommer att kunna redogöra för sina synpunkter i samband med mötena med Europeiska unionens ordförandeskap, vilka skall äga rum i princip varannan månad. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz skall likaså hållas informerade.

BILAGA 1

ÖVERGÅNGEN TILL EN GEMENSAM VALUTA

BILAGA 2

Genomförande av europeiska unionens strategi på sysselsättningsområdet

Vid mötena i Essen och Cannes slog Europeiska rådet åter fast att kampen mot arbetslösheten och för jämställdhet alltjämt är den viktigaste uppgiften för Europeiska unionen och dess medlemsstater.

Denna rapport från rådet och kommissionen avser att fullgöra uppdraget från Europeiska rådet att rapportera om medlemsstaternas åtgärder och framsteg i fråga om att genomföra de riktlinjer som drogs upp i Essen. Aktuell utveckling inom politik och samordning har visat värdet av de överenskommelser som nåddes vid toppmötena i Essen 1994 och Cannes 1995 och som har lett till en stark uppslutning i medlemsstaterna för såväl makroekonomisk politik som strukturpolitik.

Arbetslöshetsnivån inom EU har gått ned från rekordhöga 11,4 % i mitten av 1994 och ligger nu på nivån 10,5 % och omfattar 18 miljoner människor. Denna oacceptabelt höga arbetslöshet drabbar nästan alla medlemsstater. Den beror främst på att det inte på flera år funnits en stadig ekonomisk tillväxt, stelheter på varu- och tjänstemarknaden beroende på alltför långtgående reglering och otillräcklig konkurrens samt bristande överensstämmelse mellan arbetskraftens kunnande och arbetsmarknadens förändrade behov till följd av utvecklingen inom teknik och produktivitet, vilket leder till en skillnad mellan totalkostnaden för arbetskraft och produktivitet.

Europeiska rådet i Essen 1994 kom överens om en gemensam satsning för att påbörja och stärka en strukturell reformprocess för att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera. På så vis skulle ekonomins kapacitet att skapa nya arbetstillfällen och nya resurser förstärkas. Även strukturpolitiken bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning genom att åstadkomma en högre sysselsättningsnivå utan ogynnsamt inflationstryck. Sådana strukturpolitiska åtgärder kan dock endast få full effekt om de får stöd av ett stabiliseringsinriktat makroekonomiskt handlande som stimulerar till investeringar och nya arbetstillfällen. Tillfredsställande ekonomisk tillväxt är nödvändig för att få ned arbetslösheten.

Det finns tydliga tecken på att en stor del av arbetslösheten håller på att utvecklas till strukturarbetslöshet, som utmärks av förlängda arbetslöshetsperioder och av att vissa kategorier drabbas särskilt hårt, dvs. lågutbildade, unga och kvinnor. Därför anser rådet och kommissionen att det nu är tid att överväga ytterligare satsningar inom ramen för den sysselsättningsstrategi som utformades i Essen, när det gäller

En makroekonomisk återhämtning har pågått under ett antal år. Det allmänna utfallet av de viktigaste faktorer som påverkar den ekonomiska verksamheten är i det stora hela positivt och öppnar möjligheter för sysselsättningspolitiska åtgärder:

Den aktuella tillfälliga minskningen av den ekonomiska verksamheten visar på behovet av att fullfölja strategin för ett stabiliseringsinriktat makroekonomiskt handlande. För närvarande finns det en stabil ekonomisk grund för en fortsatt och ökad tillväxt som bör utnyttjas fullt ut så att de strukturpolitiska reformer kan genomföras som krävs för att förbättra resultaten av EU:s insatser för sysselsättningen.

På medlemsstatsnivå har det nyligen skett en kraftsamling som lett till att fleråriga nationella program antagits, vilka ger en sammanhängande bild av de viktigaste befintliga eller planerade åtgärderna för att genomföra den i Essen beslutade strategin för sysselsättning.

De fleråriga programmen har varit föremål för omfattande interna debatter. Förberedelserna främjade en dialog mellan förvaltningsorgan ansvariga för sysselsättning och sociala frågor respektive ekonomisk politik och budgetpolitik. I några fall har arbetsmarknadens parter deltagit. Denna breda samförståndsprocess utgör redan i sig ett utmärkt resultat av strategin från Essen.

Ett antal åtgärder har vidtagits för att genomföra Essenmötets fem prioriteringar när det gäller arbetsmarknadspolitik. Detta var syftet med kommissionens och rådets detaljerade rapporter. De ansträngningar som gjorts på följande områden är särskilt betydelsefulla:

Arbetsmarknadens parter upprepade att de stöder de allmänna riktlinjerna för ekonomisk politik och de prioriteringar som fastställts inom den strukturella arbetsmarknadspolitiken. De spelade en central roll när åtgärder nyligen genomfördes inom dessa områden, särskilt genom överenskommelser om utbildning, arbets- och arbetstidsorganisation, återhållsamhet i lönekrav samt återanpassning till arbetslivet av särskilt utsatta grupper, och de har åtagit sig att intensifiera sina ansträngningar i dessa avseenden.

De extra fördelar som Europeiska unionen medför vid genomförandet av Essenstrategin visar sig genom ökat informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna både inom ramen för Ekofin-rådet och Socialministerrådet i samverkan med kommissionen. Framsteg har gjorts mot ökad samordning av makroekonomisk politik och strukturpolitik.

Dessutom bidrar program som antagits av medlemsstaterna tillsammans med Europeiska kommissionen för utnyttjande av strukturfonderna under perioden 1994–99 på ett värdefullt sätt till genomförandet av prioriteringarna från mötet i Essen.

Som svar på Europeiska rådets anmodan utredde rådet och kommissionen grundligt vissa aspekter på sysselsättningspolitiken.

Skatte- och stödsystemens effekt på såväl benägenheten att skapa arbetstillfällen som att ta anställning och förhållandet mellan ekonomisk tillväxt och miljön utreddes av Ekofin-rådet och kommissionen.

Vid toppmötet i Cannes framhöll Europeiska rådet att Europeiska unionen i egenskap av ekonomisk enhet erbjuder ytterligare handlingsutrymme och ett mervärde för att möjliggöra skapandet av varaktig sysselsättning. Kommissionen gjorde en inledande analys av de ömsesidiga fördelar som skulle kunna uppnås genom närmare samordning av den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken och en slutlig rapport kommer att läggas fram för Europeiska rådet 1996.

Europeiska rådet underströk också de små och medelstora företagens bidrag till sysselsättningen och bad om en utredning av den politik som förts gentemot dem och av hur deras effektivitet skulle kunna förbättras. Kommissionen håller på att utarbeta en rapport om detta.

Genomförandet av de fem prioriteringarna från Essen kommer att fortsätta och förstärkas genom de fleråriga programmen med tyngdpunkt på följande:

___________________

LA GOMERA-DEKLARATIONEN

EUROPEISKA UNIONENS RÅD,

som erinrar om medlemsstaternas justitie- och inrikesministrars informella möte som hölls i La Gomera den 14 oktober 1995,

KONSTATERAR att företeelsen terrorism

ANSER att kampen mot terrorismen, som är en av de allvarligaste formerna av brottslighet, i Fördraget om Europeiska unionen angivits vara en prioriterad målsättning bland frågor av gemensamt intresse.

FÖRKLARAR att för att effektivt förebygga och bekämpa terroristaktioner är det nödvändigt att genomföra en djupgående samordning mellan medlemsstaterna med hjälp av en förbättring av mekanismerna för det polisiära och rättsliga samarbetet genom

1. Arbeten inom den rådgivande kommissionen "Rasism och främlingsfientlighet"

a) Rättsligt samarbete

___________________

___________________

UTVIDGNING

Andra halvåret 1995 har präglats av det fortsatta genomförandet av den strategi för att förbereda för anslutning av de associerade länderna i Central- och Östeuropa som fastställdes vid Europeiska rådet i Essen den 9 och 10 december 1994, samt av intensifiering av unionens bilaterala förbindelser med partnerskapsländerna.

Genom flera ministermöten som hållits på både bilateral (associationsavtal) och multilateral nivå (strukturerad dialog), och de viktiga ämnen som där har behandlats, bekräftas att den valda linjen är den rätta, samtidigt som det framgår hur vitala och utvecklingsbara de ömsesidiga förbindelserna är.

Viljan att tillhöra Europeiska unionen, som de associerade länderna redan vid upprepade tillfällen har uttryckt, har under 1995 yttrat sig i inlämnandet av fyra nya ansökningar om anslutning efter Ungerns och Polens 1994.

Rådet beslutade därför beträffande Rumänien och Slovakien den 17 juli 1995, Lettland den 30 oktober 1995 och Estland den 4 december 1995 att genomföra de förfaranden som föreskrivs genom artikel "O" i Fördraget om Europeiska unionen, där det särskilt föreskrivs hörande av kommissionen och Europaparlamentets samtycke.

___________________

Konflikten i f.d. Jugoslavien kvarstår som den svåraste prövningen under övergången från ett delat Europa till ett nytt Europa som är grundat på gemensamma värden som demokrati, tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Europeiska rådet välkomnar med största tillfredsställelse det stora steg som undertecknandet av avtalet om fred i Bosnien-Hercegovina i Paris den 14 december innebar.

Freden i Bosnien-Hercegovina är ett utomordentligt viktigt framsteg, inte bara för befolkningsgrupperna i f.d. Jugoslavien, utan också för hela den internationella gemenskapen. Europeiska rådet ger sitt erkännande åt alla de som har bidragit till detta resultat genom sina ansträngningar, sin solidaritet och sin beslutsamhet. I detta sammanhang gläder sig rådet åt Förenta nationernas säkerhetsråds antagande av den resolution som stöder fredsöverenskommelsen i Paris och verkställer dess bestämmelser, såväl på det civila som det militära området.

Nu ankommer det på parterna att ikläda sig sitt ansvar för att fredsavtalet genomförs fullt ut, så att vi definitivt kan sätta punkt för kriget.

Europeiska rådet bekräftar åter Europeiska unionens önskan att ge ett substantiellt bidrag till genomförandet av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina med utgångspunkt från vad rådet uttryckte i sina slutsatser av den 30 oktober och den 4 december. Europeiska rådet ansluter sig till slutsatserna från Londonkonferensen och anser det nödvändigt att de strukturer som har etablerats genomförs så snart som möjligt.

När det gäller den omedelbart förestående framtiden har Europeiska rådet kommit fram till följande prioriteringar.

Det bekräftar åter att Europeiska unionen är beredd att forsätta sina humanitära ansträngningar i f.d. Jugoslavien så länge som det är nödvändigt. Det bekräftar också än en gång att flyktingar och fördrivna personer har rätt att fritt återvända till sina hem i hela f.d. Jugoslavien under säkra former, eller att som en grundläggande princip ha rätt till skälig kompensation.

Samtidigt som Europeiska rådet konstaterar den historiska betydelsen av de senaste veckornas framgång, är det fullt medvetet om vilken oerhört stor uppgift som ännu återstår. Det är ännu för tidigt att minska våra ansträngningar, tvärtom måste vi nu ge prov på uthållighet och mod. Europeiska rådet kommer att fortsätta att verka i denna anda.

___________________

o

o o

___________________

BILAGA 9

FÖRKLARING OM RYSSLAND

Europeiska rådet anser att parlamentsvalen den 17 december i Ryssland utgör ett viktigt steg mot en konsolidering av de konstitutionella institutionerna och ett befästande av de demokratiska principerna i detta lands politiska liv.

Det hoppas att denna process, som bör fortsätta med presidentvalen 1996, kommer att förstärka respekten för mänskliga rättigheter och konsolideringen av fred, stabilitet och säkerhet i Europa, liksom att de goda relationerna med Europeiska unionen befästs.

I detta syfte stödjer Europeiska unionen helhjärtat en snabb anslutning av Ryssland till Europarådet och upprepar sin beslutsamhet att fortsätta stödja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen.

Den väntar sig att det interimsavtal som kommer att ge en bättre grund för våra relationer skall träda i kraft den 1 februari 1996 i väntan på snarast möjliga ratificering av avtalet om partnerskap och samarbete.

___________________

DEN NYA TRANSATLANTISKA AGENDAN

Vi, Förenta Staterna och den Europeiska unionen, bekräftar vår övertygelse att de band som förenar våra folk är lika starka i dag som de varit under de senaste femtio åren. I mer än femtio år har det transatlantiska partnerskapet varit den ledande kraften för fred och välstånd för oss själva och för världen. Tillsammans hjälpte vi till att förvandla fiender till bundsförvanter och diktaturer till demokratier. Tillsammans inrättade vi institutioner och samarbetsmönster som garanterade vår säkerhet och ekonomiska styrka. Detta var en enorm prestation.

I dag möter oss nya utmaningar på hemmaplan och ute i världen. För att möta dessa utmaningar måste vi ytterligare förstärka och anpassa det partnerskap som varit oss till så stor hjälp. Inrikespolitiska utmaningar är inte en ursäkt för att vända sig inåt; vi kan lära oss av varandras erfarenheter och bygga nya transatlantiska broar. Först och främst måste vi gripa det tillfälle som Europas historiska omvandling representerar, för att befästa demokrati och marknadsekonomi över hela kontinenten.

Vi delar en gemensam strategisk vision av Europas framtida säkerhet. Tillsammans har vi dragit upp riktlinjerna för att kunna garantera fortsatt fred i Europa till nästa århundrade. Vi är engagerade i uppbyggnaden av en ny europeisk säkerhetsstruktur i vilken Atlantpakten, Europeiska unionen, Västeuropeiska unionen, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Europarådet har kompletterande och ömsesidigt förstärkande roller att spela.

Vi bekräftar på nytt den transatlantiska säkerhetens odelbarhet. NATO förblir för dess medlemmar, kärnan i den transatlantiska säkerheten vilket utgör den nödvändiga länken mellan Nordamerika och Europa. En ytterligare anpassning av alliansens politiska och militära struktur så att den speglar både alla dess roller och utvecklingen av den blivande europeiska säkerhets- och försvarsidentitetens utveckling kommer att stärka den europeiska pelaren i alliansen.

Vad beträffar upptagandet av nya medlemmar i NATO och EU, kommer dessa processer som är självständiga men komplementära, att märkbart bidra till utvidgandet av säkerhet, stabilitet och välstånd i hela Europa. Främjandet av arbetet inom Partnerskap för fred och Nordatlantiska samarbetsrådet och upprättandet av ett partnerskap för säkerhet mellan NATO och Ryssland samt mellan NATO och Ukraina kommer att leda till ett hittills okänt samarbete avseende säkerhetsfrågor.

Vi förstärker OSSE så att det kan fullgöra sina möjligheter att förhindra destabiliserande regionala konflikter och främja utsikterna till fred, säkerhet, välstånd och demokrati för alla.

Vår gemensamma säkerhet förbättras alltmer genom förstärkandet och det förnyade bekräftandet av banden mellan den Europeiska unionen och Förenta Staterna inom de befintliga nätverk av relationer som förenar oss.

Våra ekonomiska relationer bekräftar vår säkerhet och ökar vårt välstånd. Vi delar världens största tvåvägshandel och investeringsrelationer. Vi har ett särskilt ansvar att göra multilaterala insatser för ett öppnare system för handel och investeringar i världen. Vårt samarbete har möjliggjort alla globala handelsöverenskommelser, från Kennedyrundan till Uruguayrundan. Genom G7 arbetar vi för att stimulera global tillväxt. Och inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling utvecklar vi strategier för att övervinna strukturell arbetslöshet och anpassa oss till demografiska förändringar.

Vi är beslutna att inrätta en ny transatlantisk marknadsplats som skall utvidga möjligheterna för handel och investeringar och mångfaldiga arbetstillfällena på båda sidor om Atlanten. Detta initiativ kommer även att bidraga till den globala ekonomins dynamiska kraft.

På tröskeln till ett nytt århundrade finns det en ny värld att skapa, full av möjligheter men med utmaningar som inte är mindre riskfyllda än de som tidigare generationer stod inför. Endast om hela världssamfundet arbetar tillsammans kan dessa utmaningar antas och möjligheterna förverkligas. Vi skall arbeta bilateralt med andra i Förenta nationerna och i andra multilatera fora.

Vi är beslutna att förstärka vårt politiska och ekonomiska partnerskap till en mäktig kraft för det goda i världen. I detta syfte skall vi bygga på det omfattande samråd som upprättats av Transatlantiska förklaringen från 1990 samt slutsatserna från toppmötet i juni 1995 och gemensamt skrida till verket.

I dag antar vi en ny transatlantisk agenda grundad på en åtgärdsram med fyra huvudsakliga mål:

Främjande av fred och stabilitet, demokrati och utveckling i hela världen. Tillsammans skall vi verka för ett alltmer stabilt och blomstrande Europa, stödja demokrati och ekonomiska reformer i Central- och Östeuropa såväl som i Ryssland, Ukraina och andra nya oberoende stater, garantera fred i Mellanöstern, främja mänskliga rättigheter, främja icke-spridning och samarbeta om utveckling och humanitärt bistånd.

Svar på globala utmaningar. Tillsammans skall vi bekämpa internationell brottslighet, olovlig handel med droger och terrorism, hjälpa flyktingar och fördrivna personer, skydda miljön och bekämpa sjukdomar.

Bidrag till utvecklingen av världshandeln och närmare ekonomiska relationer. Tillsammans skall vi stärka det multilaterala handelssystemet och vidta konkreta, praktiska åtgärder för att främja närmare ekonomiska relationer mellan oss.

Att bygga broar över Atlanten. Tillsammans skall vi arbeta med våra affärsmän, vetenskapsmän, utbildningsansvariga och övriga för att förbättra kommunikationen och garantera att kommande generationer förblir lika övertygade som vi om att utveckla ett fullständigt och jämlikt partnerskap.

Inom detta ramverk har vi utvecklat en omfattande gemensam åtgärdsplan mellan EU och USA. Vi kommer att från och med nu och fram till och med nästa toppmöte ge särskild prioritet åt följande åtgärder:

Vi fäster stor vikt vid förbättrade parlamentariska förbindelser. Vi skall samråda med ledande parlamentariker från bägge sidor av Atlanten när det gäller nya former för samråd, även inbegripet de som bygger på befintliga institutioner, för att diskutera frågor som hör samman med vårt transatlantiska partnerskap.

Den nya transatlantiska agendan är en omfattande översikt över många gemensamma verksamhets- och samarbetsområden. Vi har gett gruppen av högre tjänstemän i uppdrag att övervaka arbetet med denna agenda med särskild betoning på de prioriterade verksamhetsområden vi har fastställt. Vid de regelbundna toppmötena kommer vi att bedöma framstegen, göra uppdateringar och revidera prioriteringarna.

Under de senaste femtio åren har de transatlantiska förbindelserna varit av central betydelse för säkerheten och välståndet för våra folk. Våra förhoppningar för framtiden måste överträffa gårdagens prestationer.

___________________

MEDELHAVET

BARCELONAFÖRKLARINGEN

(27–28 NOVEMBER 1995)

Europeiska unionens råd, företrätt av sin ordförande Javier SOLANA, Spaniens utrikesminister,

Europeiska kommissionen, företrädd av Manuel MARIN, vice ordförande,

Tyskland, företrätt av Klaus KINKEL, vice kansler och utrikesminister,

Algeriet, företrätt av Mohamed Salah DEMBRI, utrikesminister,

Österrike, företrätt av Benita FERRERO-WALDNER, statssekreterare och utrikesminister,

Belgien, företrätt av Erik DERYCKE, utrikesminister,

Cypern, företrätt av Alecos MICHAELIDES, utrikesminister,

Danmark, företrätt av Ole Loensmann POULSEN, statssekreterare och utrikesminister,

Egypten, företrätt av Amr MOUSSA, utrikesminister,

Spanien, företrätt av Carlos WESTENDORP, statssekreterare för förbindelserna med Europeiska gemenskapen,

Finland, företrätt av Tarja HALONEN, utrikesminister,

Frankrike, företrätt av Hervé de CHARETTE, utrikesminister,

Grekland, företrätt av Károlos PAPOULIAS, utrikesminister,

Irland, företrätt av Dick SPRING, vice premiärminister och utrikesminister,

Israel, företrätt av Ehud BARAK, utrikesminister,

Italien, företrätt av Susanna AGNELLI, utrikesminister,

Jordanien, företrätt av Abdel-Karim KABARITI, utrikesminister,

Libanon, företrätt av Fares BOUEZ, utrikesminister,

Luxemburg, företrätt av Jacques F. POOS, vice premiärminister och minister för utrikes ärenden, utrikeshandel och samarbete,

Malta, företrätt av Prof. Guido DE MARCO, vice premiärminister och utrikesminister,

Marocko, företrätt av Abdellatif FILALI, premiärminister och utrikesminister,

Nederländerna, företrätt av Hans van MIERLO, vice premiärminister och utrikesminister,

Portugal, företrätt av Jaime GAMA, utrikesminister,

Förenade kungariket, företrätt av Malcolm RIFKIND QC MP, utrikesminister,

Syrien, företrätt av Farouk AL-SHARAA, utrikesminister,

Sverige, företrätt av Lena HJELM-WALLEN, utrikesminister,

Tunisien, företrätt av Habib Ben YAHIA, utrikesminister,

Turkiet, företrätt av Deniz BAYKAL, vice premiärminister och utrikesminister,

Den palestinska myndigheten, företrädd av Yassir ARAFAT, ordförande för den palestinska myndigheten,

som deltar i Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona:

är överens om att sinsemellan upprätta ett övergripande partnerskap – Europa-Medelhavspartnerskapet – som skall omfatta följande tre huvuddelar: en förstärkt politisk dialog, utveckling av ekonomiskt och finansiellt samarbete och större hänsynstagande till den sociala, kulturella och mänskliga dimensionen.

Deltagarna uttrycker sin övertygelse om att fred, stabilitet och säkerhet i Medelhavsområdet är en gemensam tillgång som de förbinder sig att främja och förstärka med alla till buds stående medel. Därför är de överens om att med jämna mellanrum föra en förstärkt politisk dialog, grundad på respekt för väsentliga principer i internationell rätt och bekräftar på nytt ett antal gemensamma mål i fråga om inre och yttre stabilitet.

I denna anda förbinder de sig genom följande principförklaring att:

Deltagarna betonar vikten av en hållbar och stabil socio-ekonomisk utveckling i syfte att uppnå sitt mål att bygga upp ett område med gemensamt välstånd.

Parterna erkänner de svårigheter för den ekonomiska utvecklingen i länderna i Medelhavsområdet som skuldfrågan kan ge upphov till. De är, med hänsyn till hur betydelsefulla deras förbindelser är, ense om att fortsätta dialogen i behöriga fora i syfte att göra framsteg.

Då det konstaterats att parterna måste anta gemensamma utmaningar, om än i olika hög grad, ställer deltagarna upp följande långsiktiga mål:

För att dessa mål skall kunna uppnås är deltagarna ense om att upprätta ett ekonomiskt och finansiellt partnerskap som, med hänsyn tagen till de olika utvecklingsnivåerna, skall bygga på

Parterna erkänner att de kulturella och religiösa traditionerna i Medelhavsområdet, dialogen mellan dessa kulturer och ett utbyte på ett mänskligt, vetenskapligt och tekniskt plan är en mycket viktig faktor för att närma folken, främja förståelsen mellan dem och förbättra deras uppfattning om varandra.

I denna anda är parterna ense om att upprätta ett socialt, kulturellt och mänskligt partnerskap. Därför

Deltagarna

antar den bifogade arbetsplanen:

Utrikesministrarna skall mötas regelbundet för att övervaka att denna förklaring tillämpas och för att bestämma lämpliga åtgärder som gör det möjligt att förverkliga partnerskapets mål.

De olika åtgärderna skall följas upp genom ad hoc-möten med ett visst tema där ministrar, högre tjänstemän och experter deltar, utbyte av erfarenheter och information, kontakter mellan det civila samhällets aktörer eller på varje annat lämpligt sätt.

Kontakter mellan parlamentsledamöter, med regionala och lokala myndigheter samt arbetsmarknadens parter skall uppmuntras.

En "Europa-Medelhavskommitté för Barcelonaprocessen" på en högre tjänstemannanivå, som består av Europeiska unionens trojka och en företrädare för varje Medelhavspart kommer regelbundet att mötas för att förbereda utrikesministermötena och granska och utvärdera uppföljningen av Barcelonaprocessen och dess inslag och uppdatera arbetsplanen.

Lämpligt förberedelse- och uppföljningsarbete för mötena som bygger på arbetsprogrammet från Barcelona och på slutsatserna från "Europa-Medelhavskommittén för Barcelonaprocessen" kommer att vidtas av kommissionens avdelningar.

Nästa utrikesministermöte kommer att äga rum under det första halvåret 1997 hos någon av de tolv Medelhavsparterna i Europeiska unionen; vilken kommer att fastställas efter ytterligare samråd.

___________________

Rådet

som har studerat kommissionens meddelande "Europeiska unionen – Latinamerika: nuläget och möjligheter till förstärkning av partnerskapet 1996–2000", som i huvuddrag instämmer i analysen och som beaktar slutsatserna från Europeiska rådet på Korfu, i Essen och Cannes och det grundläggande dokument som rådet för allmänna frågor godkände den 31 oktober 1994, understryker sin vilja att stärka de politiska banden med parterna i Latinamerika, stödja demokratin, göra framsteg inom liberaliseringen av handeln, stödja den regionala integrationsprocessen samt ge samarbetet en tydligare inriktning. I detta syfte kommer den institutionaliserade dialogen med de latinamerikanska parterna att fördjupas.

Rådet är enigt om att besluta om följande prioriteringar för det framtida samarbetet med länderna och regionerna i Latinamerika:

___________________

AFRIKA

___________________

BILAGA 14

Europa–Asien-mötet kommer att utgöra ett av de viktigaste initiativ som tagits av Europeiska unionen, dess medlemsstater och 10 av de mest dynamiska länderna i Asien.

Det är en historisk händelse att stats- eller regeringscheferna i de deltagande länderna samt kommissionens ordförande kommer att sammanträffa, åtföljda av sina utrikesministrar vid en sammankomst som har till syfte att upprätta ett nytt partnerskap mellan Europa och Asien, vilket kommer att bidra till en global utveckling av båda regionernas samhällen.

Detta nya partnerskap bör ha som utgångspunkt att främja den politiska dialogen, fördjupa de ekonomiska förbindelserna och stärka samarbetet på olika områden.

Unionen anser att Europa–Asien-mötet är en öppen, genomblickbar och utvecklingsbar process, av informell natur, vilken inte desto mindre bör sträva efter konkreta och väsentliga resultat. Den bör därför inte påverka deltagarnas särskilda förbindelser med andra delar av världen.

Detta första Europa–Asien-möte bör göras så givande för båda parter så att det kan ge drivkraft till den politiska viljan att intensifiera dialogen och förbindelserna mellan de två regionerna och lägga en fast grund för en ny era i förbindelserna mellan Europa och Asien. Denna sammankomst leder in i framtiden och har till syfte att skapa ett konstruktivt klimat av ömsesidig förståelse och samarbete på alla politiska och ekonomiska områden av gemensamt intresse.

Det är önskvärt att deltagarna, när de lämnar detta första möte, har kommit överens om att ett andra Asien–Europa-möte i Europa skall äga rum vid en tidpunkt som båda parter kan enas om. Unionen bör också föreslå att man överväger en flexibel uppföljning för att granska genomförandet av de beslut som fattas vid Asien–Europa-mötet. Unionen önskar att en slutlig förklaring skall återspegla de överenskommelser i sak som träffats under Asien–Europa-mötet.

Unionen har ställt upp en rad specifika frågor som kan diskuteras (se avdelning II och III) och har förberett utförliga förslag. Den övergripande strategin för hur frågorna skall behandlas bör vara mångsidig och balanserad. Dialogen kan också omfatta ekonomiska frågor av allmän natur.

En överenskommelse bör nås om att följa upp framstegen på ovan nämnda områden på grundval av en verksamhetsrapport över de åtgärder som faktiskt vidtagits och som skall utarbetas av respektive högre tjänstemän under 1997.

___________________

BILAGA 15

I sex månader har medlemmarna i reflexionsgruppen på uppdrag av Europeiska rådet, i en anda av öppenhet och demokrati, arbetat med att bana väg för en revidering av fördraget vid 1996 års konferens och i övrigt förbättra det sätt på vilket unionen fungerar.

Vi anser att det varit vår uppgift att inte bara fastslå en förklarande dagordning för konferensen utan också att initiera en process med en offentlig diskussion och förklaringar beträffande huvudinriktningen för de förändringar som skall göras.

För ett allt större antal européer är den logiska grunden för gemenskapens integrering idag inte självklar.

När Europeiska gemenskaperna upprättades för ungefär fyrtio år sedan fanns det inte något behov av att förklara varför. Behovet av en gemensam konstruktion var tydligt tack vare medvetenheten om att Europa hade misslyckats under århundradets första hälft.

Nästan ett halvt århundrade senare gör de stegvisa utvidgningarna av unionen och en utökning av dess uppgifter samt dagens komplexa problem det mycket svårt att förstå den sanna innebörden och det fortsatta behovet av en europeisk integrering.

Vi är fast övertygade om att denna politiskt sinnrika europeiska skapelse, som inte kan ersätta unionens medlemsstater men som nu utgör ett oskiljaktigt komplement till dessa stater, från vilka dess huvudsakliga politiska legitimitet utgår, har gett ett eget ovärderligt bidrag: fred och välstånd som grundar sig på gemensamma intressen och åtgärder som inte är en bricka i det politiska maktspelet utan hänför sig till gemensamma lagar som alla har enats om.

Idag har Europa förändrats, delvis på grund av unionens framgångar. Alla de europeiska stater som återfinner sin frihet vill bli medlemmar i eller få till stånd ett närmare samarbete med Europeiska unionen. Ändå finns det i Västeuropa ett växande allmänt missnöje, trots att unionen har bidragit till en aldrig tidigare skådad tid av fred och välstånd.

Därför behöver vi tydligt förklara för våra medborgare varför unionen, som är så tilltalande för andra i Europa, också förblir nödvändig för oss.

Ett skäl till detta är att världen utanför Europa har förändrats. Varor, kapital och tjänster strömmar nu fram och tillbaka i världen på en allt mer konkurrensinriktad marknad. Priser fastställs globalt. Välståndet i Europa nu och i framtiden beror på Europas möjlighet att lyckas på världsmarknaden.

Slutet på det kalla kriget har möjligen ökat den allmänna säkerheten i Europa. Men det har också medfört ett större mått av instabilitet i Europa.

Dessutom har hög arbetslöshet, yttre migrationstryck, ökad ekologisk obalans och utvecklingen av den internationella organiserade brottsligheten gett näring åt allmänhetens krav på ökad säkerhet, som inte kan tillgodoses av de enskilda medlemsstaterna var för sig.

Europa har blivit en säkrare, men mer instabil världsdel i en värld där beroendet av andra ökar allt mer. Detta faktum innebär nya utmaningar och öppnar nya möjligheter för unionen.

Vi börjar dock inte från ingenting. De senaste fem åren har Europa framgångsrikt anpassat sig till de föränderliga tiderna. Gemenskapen välkomnade år 1990 de 17 miljoner tyskar som hade levt på andra sidan Berlinmuren.

Maastrichtfördraget lyckas med att staka ut gemenskapens väg mot anpassning i föränderliga tider, det upprättar en europeisk union som står närmare sina medborgare med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen, det bygger en väg mot en enda valuta och lägger upp en strategi för ekonomisk integrering grundad på prisstabilitet som stärker konkurrenskraften och leder till ekonomisk tillväxt. Det förstärker social och ekonomisk sammanhållning och anger höga normer för miljöskydd. Det banar väg för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och försöker skapa ett område med frihet och allmän säkerhet.

Sedan dess har Europeiska unionen under mycket svåra ekonomiska förhållanden kunnat fatta lämpliga beslut om utveckling i överensstämmelse med dess nya behov; den har enats om slutsatserna från Uruguayrundan, den har lyckats nå en överenskommelse om unionens finanser fram till år 1999 och den har utvidgats till att omfatta tre nya medlemmar.

Detta är dock inte tillräckligt. Europeiska stats- och regeringschefer har redan fastställt de mått och steg som behöver vidtas för att utveckla Europas strategi inför dessa föränderliga tider; 1996 års konferens, övergången till en enda valuta, förhandlingen om en ny ekonomisk överenskommelse, den eventuella revideringen eller utvidgningen av Brysselfördraget som upprättar VEU och slutligen det mest ambitiösa målet – att utvidga unionen till att omfatta de associerade staterna i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska staterna, Cypern och Malta.

Denna kommande utvidgning ger ett ypperligt tillfälle till politiskt återförenande av Europa. Detta är inte bara en politisk nödvändighet för oss, utan utgör också det bästa alternativet för stabilitet i världsdelen och för ekonomiskt framåtskridande, inte bara för de ansökande länderna, utan också för vårt Europa i sin helhet. Denna utvidgning är inte någon lätt uppgift. Dess inverkan på hur unionens politik utvecklas måste utvärderas. Den kommer att kräva ansträngningar, både från de ansökande staternas och de nuvarande unionsmedlemmarnas sida, vilka måste fördelas rättvist. Därför innebär det inte bara stora möjligheter för Europa utan också en utmaning. Vi måste göra det, men vi måste göra det väl.

Unionen kan inte ta sig an alla etapperna i den europeiska strategin genast, men den har ingen tid att förlora. Stats- och regeringscheferna har personligen tagit ansvar för att komma överens om en europeisk dagordning för att genomföra denna plan, som bara kan förverkligas om den får demokratiskt stöd av medborgarna i Europa.

1996 års konferens är endast en, om dock viktig, etapp i denna process.

Redan i Maastrichtfördraget förutses att en konferens med en begränsad räckvidd skulle sammankallas 1996. Denna räckvidd har efter hand utvidgats vid olika europeiska råd.

Stats- och regeringscheferna har fastställt att göra behovet av institutionella reformer till en central fråga vid konferensen, så att unionens effektivitet, demokrati och öppenhet kan förbättras.

I denna anda har vi försökt att bestämma vilka förbättringar som behövs för att unionen skall bli mera tidsenlig och förbereda den för nästa utvidgning.

Vi anser att konferensen bör koncentrera sig på nödvändiga förändringar, utan att ge sig i kast med en total revidering av fördraget.

Mot bakgrund av detta bör resultat uppnås inom tre huvudområden:

Unionen är inte och vill inte vara en överordnad stat. Ändå är den mycket mer än en marknad. Den är en unik konstruktion baserad på gemensamma värderingar. Vi bör förstärka dessa värderingar som alla de som ansöker om medlemsskap också vill dela.

Konferensen måste se till att unionen upplevs som mer väsentlig av sina medborgare. Det rätta sättet för unionen att återvinna sina medborgares engagemang är att koncentrera sig på vad som behöver göras på europeisk nivå för att ta itu med de frågor som är av betydelse för de flesta, t.ex. ökad säkerhet, solidaritet, sysselsättning och miljö.

Konferensen måste också göra unionen mer öppen för insyn och föra den närmare medborgarna.

Europas inre säkerhet grundar sig på dess demokratiska värderingar. Som européer är vi alla medborgare i demokratiska stater som garanterar respekten för de mänskliga rättigheterna. Många av oss menar att det klart och tydligt måste ges uttryck för dessa gemensamma värderingar i fördraget.

Mänskliga rättigheter utgör redan en del av unionens allmänna principer. Många av oss anser dock att dessa tydligare borde garanteras av unionen, genom att den anslutit sig till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Idén med en förteckning över rättigheter har också föreslagits och en bestämmelse som medger möjligheten till sanktioner eller till och med upphävande av medlemskap i unionen om någon stat allvarligt kränker de mänskliga rättigheterna och demokratin. Några av oss anser att de nationella regeringarna redan ger adekvat skydd för dessa rättigheter.

Många av oss anser att det är viktigt att det i fördraget tydligt ges uttryck för sådana europeiska värderingar som t.ex. jämlikhet mellan kvinnor och män, förbud mot diskriminering på grund av ras, religion, sexuell läggning, ålder eller handikapp, och att det borde inkludera ett uttryckligt fördömande av rasism och främlingsfientlighet samt ett förfarande för att upprätthålla detta.

En av oss anser att våra rättigheter och skyldigheter som medborgare är en fråga för de enskilda staterna; att gå utöver detta skulle kunna ha en motsatt effekt än den avsedda.

Några av oss menade också att det vore värdefullt att titta närmare på förslaget om att upprätta en gemenskapstjänst eller en europeisk "fredskår" för humanitära aktioner som ett uttryck för unionens solidaritet; en sådan tjänst skulle också kunna användas vid eventuella naturkatastrofer i unionen. Dessutom rekommenderar några av oss att konferensen undersöker hur man i fördraget bättre kan erkänna vikten av att ha tillgång till allmännyttiga samhällstjänster ("services publics d'intérêt général").

Vi anser att Europa också delar vissa sociala värderingar som är grundvalen för vår samlevnad i fred och framåtskridande. Många av oss menar att det sociala avtalet måste ingå i unionens rättsordning. En av oss anser att detta enbart skulle leda till en minskad konkurrenskraft.

En av oss anser att de rättigheter och skyldigheter vi har i egenskap av medborgare är en fråga för de enskilda staterna; att gå utöver detta skulle kunna ha en motsatt effekt än den avsedda.

Unionen är ett område med fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster. Ändå är människornas säkerhet inte tillräckligt skyddad på europeisk nivå; medan beskydd huvudsakligen förblir en nationell fråga, organiseras brottsligheten effektivt på internationell nivå. Erfarenheten från genomförandet av Maastrichtavtalet de senaste åren visar att möjligheterna till effektiva europeiska åtgärder fortfarande är mycket begränsade. Därav följer ett starkt behov av en gemensam lösning på europeisk nivå, som går efter en pragmatisk infallsvinkel.

Vi är alla ense om att konferensen bör förstärka unionens möjlighet att skydda sina medborgare mot terrorism, handel med droger, tvättning av pengar, utnyttjande av illegal invandring och andra former av internationellt organiserad brottslighet. Detta skydd för medborgarnas säkerhet på europeisk nivå får inte minska det individuella skyddet. Många av oss anser att detta kräver vidare användning av gemensamma institutioner och förfaranden, liksom gemensamma normer. Det är också de nationella parlamentens sak att utöva politisk kontroll över dem som administrerar sådana gemensamma åtgärder.

Många av oss menar att vi, för att kunna handla mer effektivt, helt bör överlämna frågor som rör medborgare i tredje land, t.ex. invandring, asyl och viseringspolitik, liksom gemensamma regler för kontroll av de yttre gränserna, till gemenskapens kompetensområde. Några skulle också vilja utsträcka gemenskapens kompetensområde till att omfatta bekämpning av drogmissbruk och bedrägerier på internationell nivå, samt tullsamarbete.

För några av oss ligger dock nyckeln till framgång i en kombination av politisk vilja och en mer effektiv användning av befintliga mellanstatliga överenskommelser.

Vi vet att skapande av arbetstillfällen i ett öppet samhälle grundas på sund ekonomisk tillväxt och företagens konkurrenskraft som måste utvecklas genom initiativ på lokal, regional och nationell nivå. Vi anser att det största ansvaret för medborgarnas ekonomiska och sociala välfärd inom unionen faller på medlemsstaterna. Inom ett integrerat ekonomiskt område som vårt eget, har unionen emellertid också ett ansvar för att skapa rätta betingelser för skapandet av arbetstillfällen. Den gör redan detta genom slutförandet av den inre marknaden och utvecklingen av annan gemenskapspolitik, med en gemensam tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättningsstrategi som uppnår positiva resultat, och med sin plan för Ekonomiska och monetära unionen.

Vi är alla ense om att bestämmelserna om en enda valuta som antogs i Maastricht och ratificerades av våra nationella parlamentet måste kvarstå oförändrade.

Samtidigt som vi alla är medvetna om att arbeten inte kommer att skapas enbart genom ändringar i fördraget, vill många av oss att det i fördraget skall framgå en tydligare utfästelse från unionens sida att uppnå en större ekonomisk och social integrering och sammanhållning, inriktade på att främja sysselsättningen, samt bestämmelser som tillåter unionen att vidta samordnade åtgärder för att skapa arbetstillfällen. Några av oss avrådde från ett införande i fördragets bestämmelser som väcker förväntningar, men vars genomförande huvudsakligen beror på beslut som tas på företags- och statsnivå. Hur som helst understryker de flesta av oss behovet av en starkare samordning av den ekonomiska politiken i unionen.

Miljön har i huvudsak gränsöverskridande effekter. Miljöskydd är ett mål som berör vår överlevnad, inte bara som européer utan också som invånare på denna planet. Därför bör konferensen undersöka hur unionens möjligheter att handla mer effektivt kan förbättras och bestämma närhelst denna åtgärd bör utföras av medlemsstaten.

Medborgarna har rätt att bli bättre informerade om unionen och om hur den fungerar.

Många av oss föreslår att rätten att få tillgång till information skall erkännas i fördraget som en rättighet för unionens medborgare. Det har framförts förslag om hur allmänheten skall få bättre tillgång till unionens dokument som skall behandlas av konferensen.

Innan något omfattande lagförslag läggs fram bör information på lämpligt sätt hämtas in från de berörda sektorerna, experterna och samhället i stort. De studier som ligger till grund för förslaget bör offentliggöras.

När ett sådant förslag läggs fram bör de nationella parlamenten informeras på lämpligt sätt och förses med dokument på deras officiella språk i så god tid att en ordentlig diskussion blir möjlig från lagstiftningsprocessens början.

Vi är alla överens om att unionens lag bör bli mer tillgänglig. Resultatet av 1996 års konferens bör bli ett enklare fördrag.

Unionen kommer närmare medborgarna om den koncentrerar sig på det som bör vara dess uppgifter.

Detta innebär att den måste respektera subsidiaritetsprincipen. Denna princip får därför inte tolkas som ett försvar för en ofrånkomlig ökning av Europeiska unionens befogenheter, ej heller som en förevändning för att undergräva solidariteten eller unionens insatser.

Vi anser det nödvändigt att förstärka dess riktiga tillämpning i praktiken. Edinburgh-deklarationen bör ligga till grund för en sådan förbättring, och några av oss anser att dess grundläggande bestämmelser bör ges fördragsstatus.

Konferensen bör undersöka metoderna och medlen för att förbättra effektiviteten och demokratin inom unionen.

Unionen måste också bevara sin beslutsförmåga efter ytterligare utvidgning. På grund av de berörda ländernas antal och olikheter kommer detta att innebära förändringar i institutionernas struktur och arbetssätt. Det kan också innebära att flexibla lösningar måste uppnås vilka fullt ut tar hänsyn till den enhetliga institutionella ramen samt gemenskapens regelverk.

Europeiska rådet, som består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer och kommissionens ordförande, är det högsta uttrycket för unionens politiska vilja och fastställer dess allmänna politiska riktlinjer. Dess betydelse kommer med nödvändighet att öka på grund av unionens politiska program.

Att stärka demokratin inom unionen innebär både en rättvis representation i var och en av institutionerna och en förstärkning av såväl Europaparlamentet inom ramen för den rådande institutionella jämvikten som de nationella parlamentens roll. I detta sammanhang bör det erinras om att i enlighet med fördraget skall ett enhetligt förfarande fastställas för val till Europaparlamentet. Många av oss anser att Europaparlamentets förfaranden är alltför många och alltför invecklade och förespråkar därför att de minskas till tre: samråd, samtycke och medbeslutande.

Det idag tillämpade medbeslutandeförfarandet är alltför komplicerat, och vi föreslår att konferensen förenklar det utan att ändra maktbalansen mellan rådet och Europaparlamentet. Många av oss föreslår också att konferensen skall öka räckvidden av medbeslutandeförfarandet. En medlem anser emellertid att Europaparlamentet fick omfattande nya befogenheter genom Maastrichtfördraget och därför bör växa in i dessa befogenheter innan det söker nya.

Nationella parlament bör också delta på ett lämpligt sätt. Detta betyder inte att de måste införlivas med unionens institutioner. Många av oss anser att unionens beslutsförfaranden bör organiseras på ett sätt som tillåter de nationella parlamenten att på tillfredsställande sätt granska och påverka sina respektive regeringars ställningstaganden i samband med unionens beslutsfattande. Några av oss föreslår en mera direkt inblandning av de nationella parlamenten, och i detta sammanhang lade en av oss fram idén med en nyligen inrättad rådgivande kommitté. Samarbete mellan nationella parlament samt mellan dessa och Europaparlamentet bör också främjas.

Ministerrådets beslutsprocesser och arbetssätt behöver ses över. Unionen måste kunna fatta effektiva beslut i rätt tid. Men ett effektivt beslutsfattande innebär inte nödvändigtvis ett enkelt beslutsfattande. Unionens beslut måste ha ett folkligt stöd. Många av oss anser att större effektivitet skulle kunna uppnås genom att fler beslut i rådet fattas med kvalificerad majoritet, vilket enligt mångas mening bör bli det allmänna förfarandet i den utvidgade gemenskapen. Några av oss anser att detta endast kan förespråkas om den demokratiska legitimiteten förbättras genom en omviktning av rösterna med hänsyn till folkmängden. En av oss motsätter sig i princip en utvidgning.

Vi anser att rådets ordförandeskap spelar en avgörande roll för att unionens angelägenheter skall kunna skötas effektivt, och vi stödjer rotationsprincipen. Men det nuvarande systemet kan komma att lösas upp efter hand om det tillämpas på en utvidgad union. Alternativa tillvägagångssätt som kombinerar kontinuitet med rotation bör undersökas närmare.

Vi är överens om att kommissionen bör behålla sina tre huvudfunktioner: främjandet av det gemensamma intresset, ensamrätten att lägga fram lagförslag och övervakning av gemenskapslagstiftningen. Dess legitimitet, understruken av parlamentets godkännande, bygger på dess oberoende, dess trovärdighet, dess kollegialitet och dess effektivitet. Kommissionens sammansättning var avsedd för en gemenskap bestående av sex länder. Vi har fastställt alternativ för kommissionens framtida sammansättning för att bibehålla dess möjligheter att fylla sina funktioner i en utvidgad union som kan utökas till mer än dubbelt så många medlemsstater som de som förhandlade fram Maastrichtfördraget.

I stort går en åsikt inom gruppen ut på att i framtiden behålla det nuvarande systemet med den förstärkning av kollegialitet och enhetlighet som krävs. Detta alternativ skulle göra det möjligt för alla medlemmar att ha minst en kommissionär. En annan åsikt går ut på att säkerställa att större kollegialitet och enhetlighet uppnås genom att antalet kommissionärer blir mindre än antalet medlemsstater och att deras oberoende förstärks. Förfaranden skall fastställas för hur dessa medlemmar skall väljas ut på grundval av kvalifikationer och engagemang för unionens allmänna intresse. När

konferensen fattar beslut om kommissionens framtida sammansättning kan den också undersöka möjligheten att tillsätta överordnade och underordnade kommissionärer.

Några av oss anser att Regionkommittén har en viktig roll att spela i gemenskapslagstiftningen och att detta organs rådgivande roll borde utnyttjas bättre.

Europas insatser beror på dess förmåga att fatta gemensamma beslut och att sedan följa dem. En förbättring av gemenskapslagstiftningens tydlighet och kvalitet skulle bidra till detta, liksom en bättre ekonomisk förvaltning och en effektivare kamp mot bedrägerier. Konferensen bör också förstärka domstolens nyckelroll, särskilt i fråga om att säkerställa att gemenskapslagen tolkas och följs på ett enhetligt sätt.

I Maastrichtfördraget fastställs unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Enligt vår åsikt var detta rätt beslut vid rätt tidpunkt, en tidpunkt då det kalla krigets slut ökade Europeiska unionens ansvarsbörda att lägga grunden till fred och framsteg i Europa och annorstädes.

De möjligheter som fördraget för närvarande erbjuder har gett en del positiva resultat. Vi anser emellertid att tiden är mogen för att ge denna gemensamma politik möjlighet att fungera effektivare.

Unionen behöver idag kunna spela sin roll på det internationella planet som en faktor för fred och stabilitet. Även om unionen är en ekonomisk makt idag är den fortfarande politiskt svag och dess roll är därför ofta begränsad till att finansiera beslut som fattats av andra.

Vi anser att konferensen måste finna metoder och medel för att ge unionen större möjligheter till externt agerande i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Den måste kunna fastställa sina intressen, besluta om sitt agerande och genomföra det effektivt. En utvidgning kommer att göra denna uppgift svårare men också mera nödvändig.

Detta innebär att unionen gemensamt måste kunna analysera och förbereda sitt externa agerande. Med detta i åtanke föreslår vi att en gemensam enhet för analys och planering av utrikespolitiken skall inrättas. De flesta av oss anser att denna enhet bör vara ansvarig inför rådet. Många av oss anser också att den skall rekryteras från medlemsstaterna, rådet och kommissionen och inrättas inom unionens institutionella ramar. Några har föreslagit att rådets generalsekreterare borde vara enhetens chef, vars funktioner så småningom skulle kunna smälta samman med VEU:s generalsekreterares.

Det krävs också möjlighet att fatta beslut. I detta syfte föreslår vi att konferensen undersöker hur förfaranden för beslutsfattande och finansiering skall revideras för att anpassa dem till utrikespolitikens karaktär, vilken måste förena respekten för staternas suveränitet med behovet av diplomatisk och ekonomisk solidaritet. Det bör överenskommas gemensamt om och i så fall hur möjligheten till flexibla tillvägagångssätt skall föreskrivas för att inte hindra dem som vill företa gemensamma aktioner att göra detta. Några medlemmar förespråkar att omröstning med kvalificerad majoritet skall utvidgas till att gälla GUSP, och andra föreslår att Europaparlamentets samrådsroll skall förstärkas på detta område.

Unionen måste kunna genomföra sina externa aktioner med en högre profil. Vi har undersökt flera möjliga alternativ för att säkerställa att unionen skall kunna tala med en röst. Tanken att GUSP skulle kunna personifieras av ett ansikte och en röst har föreslagits av några av oss. Många har betonat nödvändigheten av ett strukturerat samarbete mellan rådets ordförandeskap och kommissionen så att de olika delar av rådets externa dimension för vilka de ansvarar fungerar som en sammanhängande helhet.

Denna större politiska roll för unionen i världen bör överensstämma med dess nuvarande ekonomiska inflytande som främsta handelspart och främsta givare av humanitärt bistånd. Konferensen måste finna sätt att säkerställa att unionens utrikespolitik blir synlig för dess medborgare och för världen, att den är representativ för dess medlemsstater och att den är konsekvent i sin kontinuitet och globala karaktär.

Den nya internationella säkerhetssituationens mångfasetterade utmaningar betonar nödvändigheten av ett effektivt och sammanhängande europeiskt svar på grundval av en omfattande säkerhetsstrategi.

Vi anser därför att konferensen skulle kunna undersöka sätt att utveckla den europeiska identiteten ytterligare, även på säkerhets- och försvarspolitikens område. Denna utveckling bör ske i överensstämmelse med de mål som bestämdes i Maastricht, med beaktande av bestämmelserna i fördraget om att GUSP skall omfatta alla frågor i samband med unionens säkerhet, inbegripet möjligheten att formulera en gemensam försvarspolitik som så småningom kan leda fram till ett gemensamt försvar.

Konferensen måste ha i åtanke att för NATO-medlemmarnas skull bör en sådan utveckling också stärka den europeiska "pelaren" i Atlantalliansen samt den transatlantiska förbindelsen. Alliansen fortsätter att garantera det kollektiva försvaret av sina medlemmar och spelar en avgörande roll för säkerheten i Europa som helhet. Samtidigt måste det respekteras att de stater som inte är medlemmar i Alliansen har rätt att ha hand om sitt eget försvar.

Många av oss tycker att konferensen bör beakta hur utvecklingen av Europeiska unionens operativa möjligheter skall främjas, hur ett närmare europeiskt samarbete på rustningsområdet skall gynnas och hur en större samstämmighet skall säkerställas för aktioner på det militära området med beaktande av de politiska, ekonomiska och humanitära aspekterna på europeisk krishantering.

Mot bakgrund av detta önskar många av oss att ytterligare förstärka relationerna mellan EU och Västeuropeiska unionen (VEU), vilken utgör en integrerad del av unionens utveckling.

I fråga om detta har redan flera alternativ för den framtida utvecklingen av denna relation föreslagits inom gruppen. Enligt ett alternativ förespråkas ett förstärkt partnerskap mellan EU och VEU samtidigt som VEU:s fullständiga autonomi bibehålls. Enligt ett andra alternativ föreslås att en närmare förbindelse bör upprättas för att göra det möjligt för unionen att påta sig en styrande roll för VEU i fråga om humanitära, fredsbevarande och andra operationer för att hantera kriser (kända som S:t Petersburgsuppdrag). Ett tredje alternativ skulle vara att införliva dessa S:t Petersburgsuppdrag med fördraget. Som ett fjärde alternativ har tanken att gradvis integrera VEU med EU förespråkats av många av oss, vilket skulle kunna åstadkommas antingen genom att konvergensen mellan EU och VEU främjas genom att VEU förbinder sig att agera som unionens verkställande organ för operativa militära aktioner eller genom att en överenskommelse görs om en serie steg som leder till en fullständig sammanslagning av EU och VEU. I det senare fallet skulle fördraget införliva inte bara S:t Petersburgsuppdragen utan också ett kollektivt försvarsåtagande antingen i fördragets huvudtext eller i ett därtill bifogat protokoll.

I detta sammanhang har tanken framförts av några medlemmar att regeringskonferensen skall undersöka möjligheten att i det reviderade fördraget ta med en bestämmelse om ömsesidigt bistånd för försvar av unionens yttre gränser.

Det ankommer på konferensen att behandla dessa och andra möjliga alternativ.

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Europa och demokrati är två oskiljaktiga begrepp. Hittills har alla steg i uppbyggnaden av Europa beslutats genom gemensamma överenskommelser mellan medlemsstaternas demokratiska regeringar, ratificerats av de nationella parlamenten och fått folkligt stöd i våra länder. Detta är också det sätt som vi skall skapa framtiden på.

Vi inser att dessa reflexioner från gruppen bara är en etapp i en offentlig diskussion som påbörjats och letts av Europeiska rådet. Vi hoppas att dessa allmänna och gemensamma reflexioner mellan våra nationer skall leda till ett förnyat stöd för ett projekt som är nödvändigare än någonsin för dagens Europa.

___________________