1. Europeiska rådet sammanträdde i Nice den 7, 8 och 9 december. Arbetet inleddes med ett åsiktsutbyte med Europaparlamentets talman, Nicole Fontaine, om de viktigaste diskussionspunkterna.

2. Europeiska rådet välkomnar rådets, Europaparlamentets och kommissionens gemensamma proklamation av stadgan om de grundläggande rättigheterna, som i en och samma text tar upp medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och samhälleliga rättigheter vilka hittills har framställts i olika internationella, europeiska eller nationella källor. Europeiska rådet önskar att stadgan skall få största möjliga spridning bland unionens medborgare. I enlighet med slutsatserna från Köln kommer frågan om stadgans räckvidd att behandlas i ett senare skede.

3. Regeringskonferensen, församlad på stats- och regeringschefsnivå, nådde enighet om utkastet till Nicefördraget på grundval av de texter som återfinns i dokument SN 533/1/00 REV 1. Texterna kommer nu att bli föremål för juristlingvisternas nödvändiga slutgranskning och den nödvändiga slutliga harmoniseringen så att fördraget kan undertecknas i början av 2001 i Nice.

4. Detta nya fördrag stärker institutionernas legitimitet, effektivitet och acceptans hos allmänheten och möjliggör för unionen att åter bekräfta sitt starka engagemang för utvidgningsprocessen. Europeiska rådet räknar med att unionen från och med den dag Nicefördraget träder i kraft kommer att kunna ta emot nya medlemsstater så snart som dessa har visat att de är i stånd att uppfylla de skyldigheter som följer av anslutningen och förhandlingarna har avslutats på ett framgångsrikt sätt.

5. Europeiska rådet erinrar om vikten av att genomföra de rekommendationer för verksamheten som antogs av Europeiska rådet i Helsingfors om rådets sätt att fungera och noterar rapporten om det nya medbeslutandeförfarandet. Det erinrar om sitt åtagande att stödja den administrativa reformen av kommissionen. Det noterar med tillfredsställelse de åtgärder som rådet och kommissionen vidtagit och som syftar till att förbättra effektiviteten i unionens externa åtgärder.

6. Europeiska rådet bekräftar åter den historiska vidden av Europeiska unionens utvidgningsprocess och den politiska prioritering som ett framgångsrikt slutförande av denna process utgör. Det välkomnar intensifieringen av förhandlingarna med kandidatländerna, som har lett till mycket viktiga framsteg, särskilt under de senaste månaderna.

7. Europeiska rådet anser att det nu är dags att ge nya impulser åt denna process. Det instämmer i slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 4 december 2000 om den strategi som kommissionen föreslagit. Det noterar med tillfredsställelse att principen om differentiering, som bygger på varje enskilt kandidatlands egna meriter, liksom på möjligheten till upphämtning, har bekräftats i rådets slutsatser. Färdplanen för de 18 kommande månaderna kommer att underlätta de fortsatta förhandlingarna varvid man skall ha i åtanke att de länder som är bäst förberedda har möjlighet att gå fram snabbare.

8. Europeiska rådet anser att denna strategi, tillsammans med slutförandet av regeringskonferensen om institutionella reformer, kommer att göra det möjligt för unionen att, i enlighet med det mål som Europeiska rådet i Helsingfors satte upp, från slutet av år 2002 kunna ta emot de nya medlemsstater som är klara för medlemskap i hopp om att de skall kunna delta i nästa val till Europaparlamentet. Europeiska rådet kommer i juni 2001 i Göteborg att utvärdera de framsteg som gjorts i genomförandet av denna nya strategi, för att kunna utfärda nödvändiga riktlinjer så att processen kan slutföras på ett framgångsrikt sätt.

9. Europeiska rådet uppskattar de ansträngningar som kandidatländerna gjort för att skapa sådana villkor att regelverket kan antas, genomföras och tillämpas effektivt. Kandidatländerna uppmanas att fortsätta och att påskynda de reformer som är nödvändiga för att förbereda sig för anslutning, särskilt när det gäller förstärkning av deras administrativa kapacitet, för att kunna gå med i unionen så snabbt som möjligt. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att föreslå ett program för gränsområdena i syfte att stärka deras ekonomiska konkurrenskraft.

10. Europeiska rådet noterar rådets rapport om kandidatländernas växelkursstrategier, vilken fastställer en strategi som är förenlig med anslutning till unionen, därpå deltagande i växelkursmekanismen och slutligen antagande av euron. Det välkomnar upprättandet av en ekonomisk och finansiell dialog med kandidatländerna.

11. Europeiska rådet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller att genomföra föranslutningsstrategin för Turkiet och gläds särskilt åt överenskommelsen om ramförordningen och partnerskapet för anslutning vid rådsmötet den 4 december 2000. Det betonar hur viktigt detta dokument är för ett närmande mellan unionen och Turkiet, ett närmande som Europeiska rådets slutsatser från Helsingfors öppnade vägen för. Turkiet uppmanas att snabbt lägga fram sitt nationella program för antagande av regelverket och att grunda det på partnerskapet för anslutning.

12. Det möte som Europeiska konferensen hade på stats- eller regeringschefsnivå den 7 december 2000 möjliggjorde en fördjupad diskussion om institutionella reformer och Europeiska unionens verksamhet på längre sikt. Europeiska rådet anser att Europeiska konferensen utgör en värdefull ram för en dialog mellan unionens medlemsstater och de länder som önskar ansluta sig. Det har föreslagit att länderna som ingår i stabiliserings- och associeringsprocessen, liksom Eftaländerna, skall inbjudas i egenskap av blivande medlemmar.

13. Europeiska rådet har godkänt ordförandeskapets rapport och dess bilagor om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (se bilaga).

14. Europeiska rådet uppmanar det kommande ordförandeskapet, tillsammans med generalsekreteraren/den höge representanten, att se till att arbetet framskrider i rådet (allmänna frågor), i enlighet med mandaten i ordförandeskapets rapport. Målet är att Europeiska unionen snabbt skall bli operativ på detta område. Ett beslut i detta avseende kommer att fattas av Europeiska rådet så snart som möjligt under 2001 och senast vid Europeiska rådet i Laeken. Det svenska ordförandeskapet uppmanas att lägga fram en rapport om samtliga dessa ärenden vid Europeiska rådet i Göteborg.

Europeisk social agenda

15. Europeiska rådet godkänner den europeiska sociala agendan (se bilaga) som, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon och på grundval av kommissionens meddelande, fastställer de prioriterade konkreta åtgärderna för de fem kommande åren kring sex strategiska riktlinjer på alla områden inom socialpolitiken. Denna agenda utgör ett viktigt steg för att stärka och modernisera den europeiska sociala modellen som kännetecknas av de oupplösliga banden mellan ekonomisk utveckling och sociala framsteg.

16. På grundval av kommissionens och rådets rapporter och en regelbundet uppdaterad resultattavla kommer Europeiska rådet varje år vid sitt vårmöte att granska genomförandet av denna agenda vilket kommer att ske för första gången i Stockholm i mars 2001. Europeiska rådet uppmanar bland andra arbetsmarknadens parter att till fullo delta i genomförandet och uppföljningen av agendan, särskilt vid ett årligt möte före Europeiska rådets vårmöte.

17. Den ekonomiska tillväxttakten i Europeiska unionen är nu den mest gynnsamma på 10 år; den kommer troligen att uppgå till 3,5 % i år. Arbetslösheten har minskat för tredje året i följd sedan 1997 och vid halvårsskiftet 2000 uppgick den till 8,7 %, och den beräknas för 2001 understiga 8 %. Under samma period ökade sysselsättningsgraden från 60,7 % till 62,1 %.

18. Europeiska rådet noterar kommissionens förslag om riktlinjer för sysselsättningen 2001 som bekräftar den åtgärd på medellång sikt som Europeiska rådet i Luxemburg tog initiativ till. Dessa riktlinjer medför förbättringar i synnerhet för att öka de kvantifierade målen genom att hänsyn tas till de kvalitativa aspekter som är utmärkande för varje land. Riktlinjerna skall göra det möjligt att ta hänsyn till arbetets kvalitet, stärka utvecklingen av företagaranda och ta hänsyn till utbildningens och det livslånga lärandets övergripande mål.

19. Europeiska rådet samtycker till överenskommelsen i rådet om dessa riktlinjer, om de enskilda rekommendationerna riktade till medlemsstaterna och om den gemensamma rapporten. Det välkomnar det konstruktiva deltagandet av Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter och den integrerade metod som inbegriper de ekonomiska och utbildningsrelaterade aspekterna som har varit ledande vid arbetet med detta ärende.

20. Europeiska rådet godkänner de mål i kampen mot fattigdom och social utslagning som antagits av rådet. Det uppmanar medlemsstaterna att utarbeta sina prioriteringar inom ramen för dessa mål, att före juni 2001 lägga fram en nationell handlingsplan som omfattar en period på två år och att fastställa indikatorer och uppföljningsföreskrifter så att framstegen kan bedömas.

21. Europeiska rådet understryker betydelsen av de texter som nyligen antagits i kampen mot alla former av diskriminering i enlighet med artikel 13 i fördraget.

22. Europeiska rådet noterar delrapporterna från högnivågruppen för socialt skydd om den framtida utvecklingen av det sociala skyddet när det gäller pensioner samt från Kommittén för ekonomisk politik om de ekonomiska följderna av en åldrande befolkning.

23. Europeiska rådet godkänner rådets tillvägagångssätt att på ett övergripande sätt bedöma hållbarheten och kvaliteten i pensionssystemen. Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen utbyta sina erfarenheter genom att lägga fram sina nationella strategier på detta område. Resultatet av denna första övergripande undersökning av pensionernas hållbarhet på lång sikt bör vara tillgängligt för Europeiska rådet i Stockholm.

24. Europeiska rådet välkomnar överenskommelsen om den sociala dimensionen av Europabolag. Denna överenskommelse, som tar hänsyn till de olikartade situationerna i medlemsstaterna när det gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, ger medlemsstaterna möjlighet att överföra eller inte överföra till sin nationella lagstiftning de referensbestämmelser om arbetstagarmedverkan som är tillämpliga på Europabolag som har bildats genom sammanslagning. För att ett Europabolag skall kunna registreras i en medlemsstat som inte har överfört dessa referensbestämmelser, krävs det att en överenskommelse ingås om villkoren för arbetstagarnas inflytande och medverkan, eller att inget av de deltagande bolagen omfattades av bestämmelser om deltagande före registreringen av Europabolaget. Europeiska rådet uppmanar på denna grundval rådet att före årets slut färdigställa de texter som gör det möjligt att utarbeta stadgan för Europabolag.

25. Europeiska rådet noterar de viktiga framsteg som skett i förhandlingarna om utkastet till direktiv om information till och samråd med arbetstagarna och uppmanar rådet att fortsätta behandlingen av detta direktiv.

Rörlighet för studerande och lärare

26. Europeiska rådet godkänner den av rådet antagna resolutionen om en handlingsplan för rörlighet (se bilaga). Det uppmanar medlemsstaterna att stärka sin interna samordning för att genomföra de 42 konkreta åtgärderna, av administrativ, föreskrivande, finansiell eller social art, avsedda att definiera, öka och demokratisera rörligheten i Europa samt främja lämpliga finansieringsformer. Det kommer att ske en utvärdering av gjorda framsteg vartannat år.

27. Europeiska rådet noterar kommissionens och rådets delrapporter om genomförandet av handlingsplanen eEurope i vilka det redogörs för de framsteg som gjorts. Vid sitt möte i Stockholm kommer det att börja behandla en första rapport om hur denna plan bidrar till utvecklingen av ett kunskapsbaserat samhälle och de prioriteringar som skall fastställas för det fortsatta genomförandet. I detta sammanhang kommer man även att behandla det bidrag denna plan innebär för moderniseringen av den offentliga förvaltningen i medlemsstaterna, mot bakgrund av det möte mellan ministrarna för offentlig förvaltning som ägt rum i Strasbourg.

28. Europeiska rådet noterar de framsteg som gjorts i uppbyggnaden av ett europeiskt område för forskning och innovation. Det önskar att de åtgärder som vidtagits för att öka insynen i forskningsresultaten och göra vetenskapliga karriärer attraktivare skall fortsätta. Det noterar rådets slutsatser om de finansiella gemenskapsinstrument som är avsedda för små och medelstora företag och de första resultaten av EIB:s initiativ "Innovation 2000".

29. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att lägga fram en första rapport för Europeiska rådet i Stockholm om framstegen i förverkligandet av det europeiska området för forskningsverksamhet och innovation.

30. Europeiska rådet noterar kommissionens rapport om Galileo-projektet. Finansieringen avseende valideringsfasen kommer att grunda sig på krediter från gemenskapen och från Europeiska rymdorganisationen. Partnerskapet mellan det privata och det allmänna kommer att behövas för projektet och dess fortsatta förvaltning. Europeiska rådet bekräftar slutsatserna från Köln om den roll den privata finansieringen bör spela. Europeiska rådet anmodar rådet att vid sitt möte den 20 december 2000 fastställa villkoren för Galileo-projektet, bl.a. i en strävan att garantera en god finansiell förvaltning och ett balanserat deltagande av samtliga medlemsstater.

Strukturella indikatorer

31. Europeiska rådet välkomnar den förteckning över strukturella indikatorer (som är kompatibla mellan de olika medlemsstaterna) som utarbetats på grundval av kommissionens och rådets arbete. Dessa indikatorer, som även är ett uttryck för de framsteg som gjorts, kommer att ligga till grund för utarbetandet av den sammanfattande rapporten. Ett begränsat antal indikatorer kommer att fastställas av rådet före Europeiska rådet i Stockholm.

32. Europeiska rådet instämmer i huvudsak i de inledande konstateranden som görs i den interimistiska rapporten från den kommitté som leds av Alexandre Lamfalussy om regleringen av de europeiska värdepappersmarknaderna och den tredje rapporten från kommissionen om handlingsplanen för finansiella tjänster. Det uppmanar rådet och kommissionen att avlägga rapport i denna fråga i Stockholm i mars 2001 på grundval av den slutgiltiga rapporten från kommittén.

33. Europeiska rådet välkomnar de förbättringar som gjorts beträffande Eurogruppens sätt att fungera och i fråga om dess synlighet. Det välkomnar även avsikten att utvidga antalet frågor, särskilt strukturfrågor, som tas upp i det forumet med vederbörligt iakttagande av slutsatserna från Europeiska rådet i Luxemburg. Förbättringarna är avsedda att öka samordningen av den ekonomiska politiken och kommer att bidra till förstärkt tillväxtpotential i euroområdet.

34. Europeiska rådet noterar de framsteg som gjorts för att förbereda införandet av euromynt och eurosedlar. Kommissionens resultattavla som regelbundet redovisas inom Eurogruppen gör det möjligt att följa hur långt de olika länderna har framskridit. Europeiska rådet önskar att förberedelsearbetet påskyndas och föreslår följande gemensamma datum för information i denna fråga i euroområdet under 2001: veckan kring den 9 maj i samband med Europadagarna, presentation av euromynt och eurosedlar i september, tillgång till mynt för privatpersoner i mitten av december i de medlemsstater som har valt detta, införande av euromynt och eurosedlar den 31 december vid midnatt. Ett effektivt system för att skydda euron mot förfalskning måste antas så tidigt som möjligt under 2001.

35. Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse överenskommelsen om "skattepaketet" och i synnerhet huvudinnehållet i direktivet om beskattning av sparande i enlighet med den tidsplan och de villkor som fastställdes av Europeiska rådet i Feira. Europeiska rådet anmodar kommissionen och ordförandeskapet att med det snaraste inleda samtal med Förenta staterna och andra tredje länder för att främja antagandet av motsvarande åtgärder om beskattning av inkomster från sparande. De berörda medlemsstaterna har förpliktat sig att göra det som är nödvändigt för att samma åtgärder som tillämpas i Europeiska unionen skall antas i samtliga beroende eller associerade territorier som avses i slutsatserna från Feira. Arbetet med uppförandekoden (företagsbeskattning) måste fortsätta parallellt med detta så att koden och direktivet om beskattning av sparande kan antas samtidigt. Ordförandeskapet och kommissionen skall rapportera om samtliga delar av skattepaketet till Europeiska rådet vid mötet i Göteborg.

36. Europeiska rådet kommer att hålla sitt första ordinarie vårmöte i Stockholm den 23- 24 mars 2001 och särskilt ägna sig åt att behandla ekonomiska och sociala frågor på grundval av den sammanfattande rapport som kommissionen utarbetat och de relevanta rapporterna från rådet, även mot bakgrund av de demografiska utmaningar unionen måste ta itu med. Mötet kommer att ge tillfälle att sammanfatta genomförandet av den övergripande strategi som beslutades i Lissabon. Detta första möte har en särskild betydelse för den fortsatta processen, och Europeiska rådet anmodar samtliga deltagande parter att aktivt fortsätta med förberedelserna med beaktande av det inledande arbete som det nuvarande ordförandeskapet utfört.

37. Europeiska rådet bekräftar nödvändigheten av att så snart som möjligt och fullt ut förverkliga de principer som infördes genom Amsterdamfördraget, i vilket det föreskrivs en hög hälsoskyddsnivå för människor vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. I samband med detta noterar Europeiska rådet rådets resolution om försiktighetsprincipen (se bilaga).

38. Europeiska rådet noterar att kommissionen överlämnat ett förslag till förordning om, å ena sidan, fastställande av allmänna principer och grundläggande krav i livsmedelslagstiftningen och, å andra sidan, inrättande av en europeisk livsmedelsmyndighet. Politiken för livsmedelssäkerhet skall tillämpas på hela djurfoder- och livsmedelskedjan. Den nya europeiska livsmedelsmyndigheten skall fungera på högsta nivå när det gäller vetenskaplig kompetens, oberoende och insyn och på så sätt bidra till att kriser förebyggs. Europeiska rådet uppmanar rådet och parlamentet att påskynda arbetet så att den framtida europeiska livsmedelsmyndigheten kan fungera redan i början av 2002.

B. BSE

39. Europeiska rådet noterar de åtgärder i kampen mot BSE som rådet har beslutat om: användning av testprogram, stopp för användning av djurmjöl i foder för produktionsdjur och borttagande av specificerat riskmaterial, varvid förteckningen över detta material vid behov kan utökas. Alla dessa åtgärder skall genomföras skyndsamt och noggrant för att ge konsumenterna en hållbar garanti för säkert nötkött. Ökade ansträngningar i fråga om humanmedicin och veterinärmedicinsk forskning är nödvändiga för att säkerställa förebyggande, diagnosticering och behandling av denna sjukdom.

40. Europeiska rådet noterar kommissionens avsikt att föreslå åtgärder för att förbättra situationen på marknaden för nötkött, analysera situationen för uppfödarna och fördjupa sin analys av tillgång och efterfrågan på oljeväxter och proteinrika växter, varvid budgetplanen strikt skall respekteras.

41. Europeiska rådet uppmanar Europaparlamentet och rådet att snarast möjligt anta bestämmelserna om hamnstatskontroll av fartyg och om klassningssällskap, bland annat genom att man inför ett system med förstärkta kontroller av de fartyg som uppvisar de flesta riskerna samt bestämmelser om påskyndad utrangering av oljetankfartyg med enkelskrov och därvid så långt detta är möjligt söka få till stånd en överenskommelse i Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).

42. Europeiska rådet noterar kommissionens nya förslag om att stärka sjösäkerheten. Förslagen syftar till att förbättra det europeiska systemet för rapportering och information om sjötrafiken, inrätta ett europeiskt organ för sjösäkerhet och råda bot på bristerna i den befintliga internationella ordningen för ansvar och skadestånd.

43. Samtliga dessa förslag utgör ett väsentligt bidrag till den strategi för unionen i fråga om sjösäkerhet som Europeiska rådet hade begärt. Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att i förtid genomföra de åtgärder som de femton medlemsstaterna enats om, i det fall dessa inte kräver en internationell ram.

D. Miljö

Klimatförändring

44. Europeiska rådet beklagar att det inte gick att nå en överenskommelse vid Haagkonferensen. Det betonar nödvändigheten av att samtliga parter som omfattas av bilaga B till protokollet omedelbart vidtar åtgärder som möjliggör för dem att fullgöra sina åtaganden och bekräftar unionens åtagande att beslutsamt verka för ratificering av Kyotoprotokollet så att det kan träda i kraft senast 2002. Under förhandlingarna gjordes framsteg på samtliga punkter som diskuterades, särskilt när det gäller utvecklingsländerna, och dessa framsteg måste utnyttjas i de fortsatta förhandlingarna med samtliga parter inklusive utvecklingsländerna. Europeiska rådet stöder förslaget om att informella diskussioner skall föras i Oslo före årsslutet. Den sjätte partskonferensen skall omedelbart återuppta sitt arbete. Europeiska rådet riktar en vädjan till alla parter att göra sitt yttersta för att så snart som möjligt nå fram till en överenskommelse.

45. Europeiska rådet har med intresse tagit del av rådets rapport om integrering av miljöhänsyn i den ekonomiska politiken. Det noterar rekommendationen om att i första hand använda incitament särskilt när det gäller beskattning. Rapporterna om denna integrering är ett viktigt bidrag till utformningen av den europeiska strategi för hållbar utveckling som skall behandlas av Europeiska rådet i Göteborg.

46. Europeiska rådet noterar med intresse det arbete som utförts när det gäller internationell miljöförvaltning och tänkbara lösningar för att råda bot på miljöförvaltningens nuvarande svagheter på såväl kort som lång sikt, inbegripet det eventuella inrättandet av en världsmiljöorganisation. Europeiska rådet uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete på detta område och att förelägga Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001 detaljerade förslag även med sikte på Rio +10.

47. Europeiska rådet noterar kommissionens meddelande om tjänster i allmänhetens intresse och godkänner det uttalande som rådet har antagit (se bilaga). Det uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta sitt arbete i enlighet med dessa riktlinjer och bestämmelserna i artikel 16 i fördraget. Europeiska unionen noterar kommissionens avsikt att i nära samarbete med medlemsstaterna överväga metoder som säkerställer större förutsägbarhet och ökad rättssäkerhet vid tillämpningen av konkurrensrätten i samband med tjänster i allmänhetens intresse. Rådet och kommissionen skall avlägga rapport för Europeiska rådet om genomförandet av dessa riktlinjer vid Europeiska rådets möte i december 2001.

48. Europeiska rådet anmodar kommissionen att i samarbete med rådets generalsekretariat utföra en ingående studie av försörjningstryggheten i unionen och peka på möjligheter att inleda ett samarbete på detta område.

Kamp mot penningtvätt

49. Europeiska unionen skall delta fullt ut i den internationella kampen mot penningtvätt. En överenskommelse har träffats om särskilt viktiga texter såsom direktivet och rambeslutet om penningtvätt. Europeiska rådet uppmanar kommissionen och rådet snarast genomföra de riktlinjer som finansministrarna, inrikesministrarna och justitieministrarna fastställde den 17 oktober 2000, i synnerhet de som syftar till att man redan i juni 2001 skall kunna vidta motåtgärder mot sådana territorier som av Finansiella aktionsgruppen betecknas som icke samarbetsvilliga.

50. Rådet uppmanas att skyndsamt vidta de åtgärder som förordas i programmen för ömsesidigt erkännande av domar i syfte att underlätta överföring av domar inom unionen.

51. Europeiska rådet erinrar om nödvändigheten att främja det operativa samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga organ i fråga om övervakning av unionens yttre gränser och särskilt dess sjögränser, bl.a. i syfte att utöva bättre kontroll av den olagliga invandringen. Det noterade med intresse brevet om detta från den spanska och den italienska premiärministern. Det uppmanar rådet att vidta åtgärder i detta avseende och, vid behov, knyta kandidatländerna till detta samarbete.

52. Europeiska rådet noterar framsteg på alla områden inom ramen för den politik som fastställdes i Tammerfors: partnerskap med ursprungsländerna, integration av medborgare i tredje land och kontroll av migrationsströmmarna. Europeiska rådet begär att kvarstående problem beträffande de texter som behandlar kampen mot människohandel och olaglig invandring snarast skall lösas i enlighet med den uttryckliga uppmaning som gavs i Feira. Europeiska rådet noterar också att kommissionen överlämnat två meddelanden om invandringspolitiken och ett gemensamt asylförfarande och uppmanar rådet att skyndsamt inleda diskussionen om dessa frågor.

53. Europeiska rådet välkomnar den överenskommelse som träffades i rådet om Media Plus-programmet för stöd till den audiovisuella industrin liksom antagandet av en resolution om de nationella stödsystemen avseende denna sektor.

54. Europeiska rådet noterar uttalandet som rådet har antagit om idrottens speciella karaktär (se bilaga). För övrigt hälsar Europeiska rådet med tillfredsställelse rådets slutsatser om den internationella antidopningsbyrån och beslutar att intensifiera det europeiska samarbetet inom detta område. Det noterar också FN:s milleniedeklaration inför det nya årtusendet om främjande av fred och ömsesidig förståelse genom idrotten och den olympiska freden.

55. Europeiska rådet noterar kommissionens uppdaterade arbetsprogram vars syfte är att fullt ut genomföra fördragets bestämmelser om regionerna i gemenskapens yttersta randområden och också de förslag som lagts fram till förmån för dessa regioner. Europeiska rådet uppmanar rådet att skyndsamt granska dessa förslag. Europeiska rådet kommer vid mötet i Göteborg i juni 2001 att med beaktande av alla dess aspekter göra en bedömning av hur långt arbetet framskridit.

56. Europeiska rådet noterar kommissionens rapport om Poseima och de aviserade åtgärderna som syftar till att göra det möjligt att utveckla ekonomin i ögrupperna Azorerna och Madeira. Med hänsyn till mjölksektorns ekonomiska och sociala betydelse för dessa regioner i unionens yttersta randområden har kommissionen föreslagit att konsumtion av mjölk- och mjölkprodukter från Azorerna på vissa villkor undantas från den nationella beräkningen av tilläggsavgiften under fyra år från och med 1999/2000.

57. Med utgångspunkt i förklaring nr 30 till Amsterdamfördraget bekräftar Europeiska rådet behovet av särskilda åtgärder till förmån för öregionerna enligt artikel 158 i EG-fördraget på grund av deras strukturella nackdelar som dämpar den sociala och ekonomiska utvecklingen inom befintliga budgetramar.

58. Europeiska rådet välkomnade och gav sitt starka stöd till de ansträngningar som Förenta nationernas generalsekreterare gjort för att med iakttagande av säkerhetsrådets resolutioner nå en övergripande överenskommelse om Cypernfrågan och för att nå ett positivt resultat i den process som inleddes i december 1999. Det vädjar till alla berörda parter att bidra till ansträngningarna i denna riktning.

59. Den fjärde Europa- Medelhavs-konferensen i Marseille har bekräftat relevansen av den process som inleddes i Barcelona för fem år sedan och har beslutat om viktiga riktlinjer för att ingjuta nytt liv i partnerskapet.

60. Europeiska rådet bekräftar unionens åtagande att fördjupa detta partnerskap på alla områden. Meda-programmet, som har reformerats på grundval av erfarenheterna från de första åren, kommer att tilldelas 5,35 miljarder euro för perioden 2000–2006, vilket återspeglar den vikt som unionen fäster vid partnerskapet. Europeiska rådet stöder Europeiska investeringsbankens extra stöd på en miljard euro till länderna i området.

61. Europeiska rådet noterar läget i förhandlingarna om det framtida fiskeavtalet med Konungariket Marocko och hoppas att en lösning kan nås före årets slut. Om detta inte visar sig vara möjligt, uppmanar Europeiska rådet kommissionen att med iakttagande av budgetplanen föreslå ett särskilt handlingsprogram för omstrukturering av den fiskeflotta från gemenskapen som har bedrivit fiske inom ramen för det gamla avtalet och förlänga det nuvarande systemet för stöd till denna flotta för att den skall avstå från att bedriva någon verksamhet.

62. Toppmötet i Zagreb den 24 november – vid vilket de länder i regionen som nyligen återgått till demokratiskt styre medverkade för första gången – välkomnade de historiska förändringar som inträffat på västra Balkan, först i Kroatien och sedan i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Europeiska unionen lägger allra största vikt vid situationens utveckling i sydöstra Europa och kommer att fortsätta att aktivt stödja de västbalkanska ländernas strävan efter demokrati, fungerande rättstat, försoning och samarbete, grundade på respekten för de befintliga gränser och andra internationella skyldigheter som utgör en helhet och bidrar till vart och ett av dessa länders närmande till Europeiska unionen. Europeiska rådet understryker vikten av stabilitetspaktens bidrag och erinrar om det intresse som andra initiativ för främjande av samarbetet med länderna i denna region tilldrar sig. Det bekräftar att stabiliserings- och associeringsprocessen är av central betydelse för unionens politik till förmån för de fem berörda länderna, som vart och ett är föremål för en individuellt utformad åtgärd. Goda utsikter till anslutning, oupplösligt kopplade till framsteg som skall göras på området regionalt samarbete, erbjuds dessa länder inom stabiliserings- och associeringsprocessen i enlighet med slutsatserna från Köln och Feira. Anslaget till det Cards-program som riktar sig till dessa länder uppgår till 4,65 miljarder euro för perioden 2000- 2006. Europeiska rådet fortsätter att stödja Europeiska kommissionens och Donaukommissionens ansträngningar att återupprätta sjöfarten på Donau. Detta är en mycket viktig faktor för att stimulera ekonomin i regionen och utveckla det regionala samarbetet.

63. Europeiska rådet välkomnar antagandet av rådets och kommissionens uttalande om gemenskapens utvecklingspolitik. Rådet välkomnar dessutom antagandet av en resolution om överförbara sjukdomar och fattigdom. I resolutionen fastställs en övergripande strategi i kampen mot folksjukdomar som hiv/aids, tuberkulos och malaria i utvecklingsländerna; i vilken även den viktiga frågan om tillgång till behandling ingår.

1. Europeiska rådet i Lissabon fastställde det strategiska målet att Europeiska unionen skall "bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning".

2. Europeiska rådet fastställde även målet om full sysselsättning i Europa i ett samhälle som är bättre anpassat till kvinnors och mäns personliga val. Slutmålet är att med utgångspunkt i tillgänglig statistik höja sysselsättningsgraden (för närvarande 61 % i genomsnitt) till en nivå som ligger så nära 70 % som möjligt före år 2010 samt verka för att andelen kvinnor på arbetsmarknaden (för närvarande 51 % i genomsnitt) överstiger 60 % före år 2010. Stats- och regeringscheferna betonade att en genomsnittlig ekonomisk tillväxt på ungefär 3 % bör vara en realistisk prognos för de närmaste åren om de åtgärder som de fastställde i Lissabon genomförs mot en sund makroekonomisk bakgrund.

3. Inom denna ram uppdrog Europeiska rådet åt det franska ordförandeskapet att inleda överläggningar "med utgångspunkt i ett meddelande från kommissionen i syfte att kunna nå enighet om en europeisk social agenda vid Europeiska rådets möte i Nice i december, inbegripet de initiativ som de olika inblandade parterna lägger fram".

4. I enlighet med dessa riktlinjer lade kommissionen den 28 juni 2000 fram sitt meddelande om en ny europeisk social agenda. Detta meddelande har av kommissionen, inom ramen för dess femårsplan, aviserats som en av de viktigaste delarna i dess ekonomiska och sociala agenda. Medlemsstaterna betonade enhälligt kvaliteten på detta bidrag. De ansåg att meddelandet utgör en relevant utgångspunkt med hänsyn till riktlinjerna som fastställdes vid Europeiska rådet i Lissabon och i Feira. Det erinras även om att detta meddelande belyser hur kommissionen ämnar använda sin initiativrätt på det socialpolitiska området.

5. Europaparlamentets resolution som antogs den 26 oktober 2000 lämnade på denna grundval väsentliga inslag för fördjupning och förbättring. I den betonas i synnerhet följande punkter: Betydelsen av samspelet mellan ekonomisk politik, socialpolitik och sysselsättningspolitik, de olika instrumentens roll och särskilt den öppna metoden för samordning och lagstiftning, mobilisering av samtliga aktörer. Europaparlamentet önskar förstärka agendan på en rad punkter och betonar att en årlig uppföljning av den sociala agendan är nödvändig på grundval av en resultattavla som utarbetas av kommissionen.

6. Ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs yttranden har även berikat diskussionen. Bidragen från arbetsmarknadens parter samt från icke-statliga organisationer har gjort det möjligt att införliva synpunkter från dessa nyckelaktörer för socialpolitiken. Relevanta kommittéer och arbetsgrupper i rådet eller kommissionen, särskilt Sysselsättningskommittén, högnivågruppen för socialt skydd och Rådgivande kommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män har även bidragit till arbetet.

7. I Lissabon erinrade medlemsstaterna om att: "Den europeiska sociala modellen, med sitt utvecklade system för socialt skydd måste ligga till grund för övergången till en kunskapsbaserad ekonomi. De underströk att "Människorna är Europas största tillgång, och bör stå i fokus för unionens politik. Det kommer att vara av yttersta vikt att satsa på människorna och att bygga upp en aktiv och dynamisk välfärdsstat, både för Europas plats i kunskapsekonomin och för att se till att framväxandet av denna nya ekonomi inte ytterligare förvärrar de rådande sociala problemen arbetslöshet, social utslagning och fattigdom."

8. Kärnan i kommissionens meddelande var behovet av att säkerställa en positiv och dynamisk samverkan mellan ekonomisk politik, socialpolitik och sysselsättningspolitik och mobilisera samtliga aktörer för att uppnå detta strategiska mål.

9. Ur denna synvinkel måste socialpolitikens dubbla ändamål understrykas nämligen att agendan skall förstärka socialpolitikens roll som konkurrensfaktor och samtidigt skall den göra det möjligt för socialpolitiken att bli effektivare när det gäller strävan att uppnå egna mål i fråga om skydd för den enskilde, minskad ojämlikhet och social sammanhållning. Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter har särskilt framhållit detta dubbla ändamål. Ekonomisk tillväxt och social sammanhållning förstärker nämligen varandra ömsesidigt. Ett samhälle med större social sammanhållning och mindre utslagning är en garanti för en starkare ekonomi.

10. En sådan strategi förutsätter i första hand ett ökat deltagande på arbetsmarknaden, framför allt av grupper som är underrepresenterade eller missgynnade. Flera och bättre arbetstillfällen är nämligen nyckeln till social integration. Man bör främja en mer öppen arbetsmarknad och uppmuntra till mångfald inom sysselsättningen som en konkurrensfaktor och som en faktor för social integration. Den strategi för ömsesidig förstärkning av den ekonomiska och den sociala politiken som fastställdes i Lissabon och som består i att mobilisera all tillgänglig sysselsättningspotential är på detta sätt av avgörande betydelse för att garantera pensionssystemens hållbarhet.

11. För att förbereda framtiden bör Unionen utgå från sina regelverk. Den skall fortsätta att stödja de värderingar om solidaritet och rättvisa som kännetecknar den och som högtidligt bekräftas genom stadgan om de grundläggande rättigheterna. Den europeiska sociala modellen som särskilt kännetecknas av sociala trygghetssystem på hög nivå, av vikten av den sociala dialogen och av tjänster i allmänhetens intresse som omfattar verksamhet som är väsentlig för den sociala sammanhållningen, bygger idag, utöver mångfalden av de olika medlemsstaternas socialsystem, på en gemensam grund för värderingar.

12. Den europeiska sociala modellen har utvecklats under de senaste fyrtio åren med hjälp av ett betydande gemenskapsregelverk som genom Maastricht- och Amsterdamfördragen har kunnat förstärkas avsevärt. Detta omfattar i fortsättningen grundläggande bestämmelser på många områden: som till exempel fri rörlighet för arbetstagare, jämställdhet mellan kvinnor och män i yrkeslivet, hälsa och säkerhet för anställda, arbets- och anställningsvillkor och på senare tid kamp mot alla former av diskriminering. Det sociala kapitlet i fördraget har bekräftat den grundläggande betydelse som avtalen mellan arbetsmarknadens parter har i lagstiftningsprocessen. Europeiska rådets extra möte i Luxemburg utgjorde en viktig etapp i mobiliseringen av Europeiska unionen för att främja sysselsättningen. Amsterdamfördraget, med den europeiska sysselsättningsstrategin och Europeiska rådet i Lissabon och i Feira, med den öppna samordningsmetoden när det gäller social utslagning samt ett förstärkt samarbete på området för socialt skydd har medfört nya och relevanta metoder för att utvidga de nya områdena för gemenskapsåtgärder.

13. Det mål som fastställdes i Lissabon förutsätter att Europeiska unionen identifierar de nya utmaningar som ställer krav på lösningar inom de fem närmaste åren.

14. Dynamiken i tillväxten i Europa bör, med stöd av fortsatta strukturreformer, göra det möjligt att uppnå målet om en återgång till full sysselsättning. Detta perspektiv förutsätter en ambitiös politik när det gäller en ökad sysselsättningsgrad, minskade regionala klyftor, minskad ojämlikhet, samt en förbättring av sysselsättningens kvalitet.

15. Det är av grundläggande betydelse att förbättra kompetensen och att utöka möjligheterna till livslångt lärande genom att ge arbetsmarknadens parter en viktig roll. Kompetensutveckling är nämligen nödvändig för att förbättra anpassningsförmågan, konkurrenskraften och för att bekämpa social utslagning. Förändringar i arbetsorganisationen kommer att bli nödvändiga för att fullt ut kunna utnyttja de möjligheter informations- och kommunikationstekniken erbjuder. Flexibilitet och trygghet bör kombineras i samband med en föränderlig ekonomi.

16. Den snabba utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken och biovetenskapen gör det uppenbart för oss alla att det är nödvändigt att, i enlighet med det mål som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon, stå i första ledet i ekonomin och i kunskaps- och innovationssamhället, vilka utgör nya drivkrafter för tillväxt och utveckling.

17. De tekniska förändringarna måste också ta sig uttryck i höjd levnadsstandard och bättre levnadsvillkor, vilket kommer hela samhället till godo. Framväxandet av ny informations- och kommunikationsteknik utgör sålunda ett unikt tillfälle som bör utnyttjas fullt ut samtidigt som man bör se till att klyftan inte ökar mellan dem som har tillgång till nya kunskaper och de som är utestängda från dem.

18. Den ekonomiska integrationen och skapandet av binationella eller multinationella företag leder till en ökad rörlighet hos kvinnor och män mellan unionens länder. Denna tendens, som redan är tydlig hos unga akademiker och högre tjänstemän, måste uppmuntras och underlättas, särskilt för lärare, forskare och personer under utbildning. De nationella utbildningssystemen måste på lämpligt sätt ta hänsyn till detta krav. Dessutom måste de gemenskapsbestämmelser som säkerställer att arbetstagarnas sociala rättigheter bibehålls när de utnyttjar sin rätt till rörlighet moderniseras och förbättras.

19. Genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen och förekomsten av en stor inre marknad medför en ökad öppenhet när det gäller att jämföra kostnader och priser. Denna integration är ett bevis på ökad konkurrenskraft och kommer att visa sig genom omstruktureringar av produktionsapparaterna och sektorsvisa förändringar, som måste kontrolleras och åtföljas av ökade ansträngningar för att ge arbetstagarna kvalifikationer och utbildning. Det är nödvändigt att utveckla ett positivt synsätt när det gäller dessa förändringar genom att företag och arbetstagare görs delaktiga.

20. En varaktig och icke-inflatorisk tillväxt inom den ekonomiska och monetära unionen innebär också att löneutvecklingen skall vara förenlig bl.a. med utvecklingen av produktivitetsökningen i alla medlemsstater och med bestämmelserna i fördragen om bevarande av prisstabilitet.

21. Den åldrande befolkningen är en utmaning för alla medlemsstater. Förutom en fortsatt lämplig familjepolitik, krävs nya lösningar, vare sig det gäller ökat kvinnligt deltagande i arbetslivet, underlättande och stöd för äldre arbetstagare att stanna kvar i yrkesverksamhet, hållbarheten i pensionssystemen och åtgärder för att hantera vårdbehoven.

23. Den sociala sammanhållningen, vägran att acceptera varje form av utslagning och diskriminering samt jämställdhet mellan kvinnor och män är värderingar som är väsentliga för den europeiska sociala modellen och dessa bekräftades på nytt vid Europeiska rådets möte i Lissabon. Sysselsättning är det bästa skyddet mot social utslagning. Alla måste få del av tillväxten, vilket förutsätter fortsatta intensifierade målmedvetna åtgärder, särskilt i s.k. problemområden, för att bemöta de sammansatta och mångfaldiga dimensionerna av företeelser som utslagning eller bristande jämlikhet. Jämsides med sysselsättningspolitiken spelar den sociala trygghetspolitiken en avgörande roll, men man måste även inse betydelsen av andra faktorer som boende, utbildning, hälsa, information och kommunikation, rörlighet, säkerhet och rättvisa, fritid och kultur. Medborgare i tredje land som lagligen vistas på unionens territorium måste också framgångsrikt integreras.

24. Utvidgningen är en utmaning för Europeiska unionen, särskilt på det sociala området. Unionen bör beslutsamt stödja kandidatländernas redan inledda ansträngningar att anpassa och förändra sina sociala system och främja en process för närmande när det gäller framsteg. Dessa länder står inte endast inför den stora utmaningen att anpassa och omvandla sina system, utan även inför de flesta av de problem som de nuvarande medlemsstaterna i Europeiska unionen måste söka lösa. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn till den kommande utvidgningen på alla socialpolitikens områden.

25. Globaliseringen av handel och finansiella transaktioner breddar konkurrensen och ökar kraven på konkurrenskraft vilket har konsekvenser för socialpolitiken (till exempel de sociala avgifternas inverkan på lönekostnaderna). Multilaterala förhandlingar med tyngdpunkt på ekonomiska frågor får i allt högre grad en social dimension (till exempel debatten om grundläggande sociala rättigheter, frågan om säkra livsmedel). Det är viktigt att Europeiska unionen ser till att sociala aspekter beaktas i internationella förhandlingar.

26. För att kunna anta dessa nya utmaningar bör agendan säkerställa en modernisering och fördjupning av den europeiska sociala modellen och inom socialpolitikens alla områden betona främjandet av kvaliteten. Kvalitet i utbildning, i arbetet, i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och i hela socialpolitiken utgör faktorer som är väsentliga för att Europeiska unionen skall nå sina fastställda mål för konkurrenskraft och full sysselsättning. Vid genomförandet av dessa åtgärder och dessa insatser på gemenskapsnivå bör man i synnerhet sträva efter att säkerställa genomförandet av de gemensamma målen, med

iakttagande av subsidiaritetsprincipen och genom att ge den sociala dialogen fullt utrymme.

27. Alla aktörer, Europeiska unionens institutioner (Europaparlamentet, rådet, kommissionen), medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhället och företagen har en roll att spela.

28. För att genomföra den sociala agendan bör hela utbudet av befintliga gemenskapsinstrument utnyttjas, nämligen: den öppna samordningsmetoden, lagstiftningen, den sociala dialogen, strukturfonderna, stödprogrammen, den integrerade politiska strategin, analys och forskning.

29. I agendan skall erkännas nödvändigheten av att till fullo ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och olikheterna mellan medlemsstaterna i fråga om traditioner och situationer, när det gäller sociala frågor och sysselsättning.

30. Den bör också bibehålla en smidighet så att hänsyn kan tas till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

31. Att förstärka och modernisera den europeiska sociala modellen, så att den kan möta de nya utmaningarna, innebär att alla följderna av samspelet mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning måste beaktas när man fastställer unionens politik. De strategiska alternativen för denna politik måste fastställas på denna grundval.

32. Med tanke på de riktlinjer som fastställdes vid Europeiska rådet i Lissabon och i Feira samt på grundval av kommissionens meddelande föreslår rådet (sysselsättning och socialpolitik) att Europeiska rådet i Nice godkänner nedanstående punkter:

att lägga fram lämpliga förslag samt utöva sina genomförande- och kontroll befogenheter när det gäller tillämpningen av gemenskapsrätten i enlighet med den roll fördraget tillerkänner kommissionen,

att i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon om den öppna samordningsmetoden stödja denna med hjälp av lämpliga initiativ, särskilt vad avser utarbetandet av indikatorer i samråd med Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd.

får i uppdrag att med deltagande av andra rådskonstellationer genomföra den sociala agendan,

skall med deltagande av Europaparlamentet under hela den sociala agendan behandla lämpliga förslag som kommissionen lägger fram, så att de kan antas i enlighet med bestämmelserna i fördraget.

skall enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon om den öppna samordningsmetoden fastställa och uppdatera riktlinjerna samt de lämpliga eller de gemensamma målen och, i förekommande fall, fastställa kvantitets- och kvalitetsindikatorer och utvärderingskriterier; skall ge Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd i uppdrag att stödja rådets arbete genom att främja bidrag från arbetsmarknadens parter och, när det gäller social utslagning, från icke-statliga organisationer; välkomnar Europaparlamentets önskan att fullt ut delta i detta genomförande och upprätta lämpliga kontakter.

Arbetsmarknadens parter uppmanas

att före Europeiska rådets vårmöte fullt ut utnyttja möjligheterna i fördraget när det gäller avtalsförhållanden och gemensamma åtgärder samt att meddela vilka åtgärder de gemensamt har vidtagit eller avser att vidta,

att i detta avseende förelägga Europeiska rådet i Stockholm ett första gemensamt bidrag i mars nästa år.

skall enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon om den öppna samordningsmetoden överföra riktlinjerna och de lämpliga eller de gemensamma målen till den nationella, regionala och lokala politiken genom att fastställa särskilda mål och besluta om åtgärder med beaktande av nationella, regionala och lokala särdrag.

att i den sammanfattande årliga rapporten till Europeiska rådet beskriva kommissionens initiativ och betona alla andra aktörers bidrag till en modernisering och förbättring av den europeiska sociala modellen så att det strategiska mål som fastställdes i Lissabon kan uppnås,

att inom denna ram sörja för uppföljning och kontroll av genomförandet av den sociala agendan i enlighet med önskemålen från Europeiska rådet i Lissabon, inom ramen för sitt meddelande av den 28 juni 2000 och nedanstående riktlinjer och sin översyn efter halva tiden år 2003; att därför med sikte på Europeiska rådets vårmöte, lägga fram en årlig resultattavla med framsteg som gjorts när det gäller genomförande av åtgärderna.

a) Öka deltagandet i arbetslivet genom att intensifiera den politik som syftar till att förbättra möjligheterna att förena yrkeslivet och familjelivet för såväl män som kvinnor, och att för särskilda grupper (särskilt långtidsarbetslösa, arbetstagare med funktionshinder, äldre arbetstagare, minoriteter) underlätta tillträde till sysselsättning eller fortsatt sysselsättning: en jämförande studie som kommissionen skall genomföra fram till 2002 om de strukturella faktorer som kan främja deltagandet på arbetsmarknaden, och anpassning av riktlinjerna för sysselsättning, särskilt genom att fastställa ett nytt kriterium för utvärdering av resultaten i fråga om förbättrade strukturer för barnomsorgen.

b) Förstärka och upprätthålla den samordnade strategin för sysselsättning på grundval av Sysselsättningskommitténs arbete. År 2002 genomföra en översyn och utvärdering av effekterna av denna strategi för att få vägledning om dess framtida utveckling.

c) I detta sammanhang bättre beakta målen om sysselsättningens kvalitet och dess betydelse för tillväxten eftersom den är en viktig faktor för att göra det attraktivt och motiverande att börja arbeta. Ett meddelande från kommissionen under 2001 kommer att handla om sysselsättningspolitikens bidrag till sysselsättningens kvalitet i alla dess aspekter (särskilt arbetsvillkor, hälsa och säkerhet, lön, lika möjligheter, balans mellan flexibilitet och säkerhet, förhållandet mellan arbetsmarknadens parter). På grundval av detta kommer Sysselsättningskommittén att i slutet av år 2001 lägga fram en rapport om detta så att man kan fastställa indikatorer för att garantera en uppföljning.

e) I detta sammanhang stödja sysselsättningsstrategins lokala och regionala dimension. Den regionala dimensionen kommer att kräva ett strategiskt tillvägagångssätt på alla nivåer, även på europeisk nivå, och skulle kunna kräva en varierad och målinriktad politik för de olika regionerna i syfte att nå de mål som fastställdes i Lissabon samt en förstärkt regional sammanhållning.

f) Förbättra det faktiska tillträdet till utbildning och livslångt lärande, särskilt inom den nya tekniken för att undvika kompetensbrist. Strategierna på detta område bör samordna det ansvar som delas mellan offentliga organ, arbetsmarknadens parter och enskilda, med ett lämpligt bidrag från det civila samhället. Arbetsmarknadens parter uppmanas att förhandla om åtgärder för att förbättra den eftergymnasiala utbildningen och yrkesutbildningen i syfte att öka förutsättningarna för anpassning. Parterna och regeringarna uppmanas även att före utgången av 2001 meddela rådet (sysselsättning och socialpolitik) vilka bestämmelser som antagits på europeisk och på nationell nivå i samband med de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen. En konferens om denna fråga kommer att anordnas för de berörda aktörerna under 2002. Det kommer att inrättas ett europeiskt pris för särskilt progressiva företag.

g) Främja identifiering och spridning av bra metoder för informationssamhällets sysselsättning och sociala dimension, i nära samarbete med högnivågruppen om denna fråga, och ytterligare utveckla aspekten "mänskliga resurser" i handlingsplanen e-Europa.

h) Underlätta de europeiska medborgarnas rörlighet genom att

i) Under den sociala agendans varaktighet inleda diskussioner om sambanden mellan migrationsflöden och sysselsättningspolitik.

j) Uppmana kommissionen att med iakttagande av sin behörighet i denna fråga enligt fördraget fortsätta diskussionerna om förhållandet mellan socialpolitiken och konkurrenspolitiken och upprätthålla lämpliga kontakter med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.

a) Förstärka arbetstagarnas medverkan i hanteringen av förändringarna genom att senast 2002 förbättra gemenskapsramen för arbetstagarnas rätt till information, samråd och medverkan (översyn av direktivet om ett europeiskt företagsråd, fortsatt granskning av direktiven om information och samråd och om den sociala aspekten av det europeiska samhället).

b) Bland annat på grundval av ett meddelande från kommissionen år 2002 utveckla gemenskapsstrategin för arbetsmiljö

– kodifiera, anpassa och vid behov förenkla befintliga normer,

c) I samband med det växande ömsesidiga beroendet mellan de europeiska ekonomierna, ta hänsyn till förändringar i arbetsmiljö och anställningsförhållanden

– inleda diskussioner som skulle kunna leda till förhandlingar om ett delat ansvar mellan företag och arbetstagare när det gäller möjligheten till yrkesintegration och anpassning av arbetstagarna, särskilt med tanke på rörligheten,

d) Stödja initiativ som har anknytning till företagens sociala ansvar och hanteringen av förändringen genom ett meddelande från kommissionen.

e) Förbättra sättet att fungera för den makroekonomiska dialogen som bestämdes vid Europeiska rådet i Köln så att den fullt ut bidrar till en positiv och dynamisk samverkan mellan den ekonomiska och sociala politiken och sysselsättningspolitiken. Främja informationsutbytet mellan gemenskapsinstitutionerna och arbetsmarknadens parter om utvecklingen i fråga om lönebildning och lönernas sammansättning.

f) Senast 2004 arrangera diskussioner om individuell uppsägning med beaktande av sociala förmåner och arbetsmarknadens nationella kännetecken.

g) Under 2001 komplettera gemenskapslagstiftningen om arbetstid genom att slutbehandla bestämmelserna om vägtransportsektorn. Driva på arbetet med de texter som rör social harmonisering inom sjö- och lufttransporter.

a) Senast i juni 2001, med hjälp av den nya öppna samordningsmetod som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Lissabon, genomföra en nationell tvåårig handlingsplan mot fattigdom och social utslagning på grundval av de mål som antagits gemensamt. Denna plan skall ange de framsteg som eftersträvas genom den nationella politiken och de indikatorer som används för att uppskatta resultaten av vidtagna åtgärder. Från och med 2001 gå vidare på grundval av de indikatorer som medlemsstaterna fastställer i sin nationella handlingsplan med målet att nå samstämmighet mellan dessa indikatorer och definitionen av indikatorer som antagits gemensamt.

b) Använda de möjligheter som den nya informations- och kommunikationstekniken erbjuder för att minska den sociala utslagningen genom att främja allas tillträde till kunskapssamhället, och i detta syfte genomföra kommissionens handlingsplan "e-Europa 2002 – Ett informationssamhälle för alla", som antogs av Europeiska rådet i Feira.

c) Efter de första nationella handlingsplanerna följa upp 1992 års rekommendation om minimigarantier för resurser som skall garanteras genom systemen för socialt skydd och undersöka vilka initiativ som kan tas för att åtfölja framstegen i frågan.

d) Genom utbyte av erfarenheter stödja medlemsstaternas insatser i fråga om stadsplanering i syfte att bekämpa social och spatial segregation.

e) Utvärdera effekterna av ESF, inbegripet gemenskapsinitiativet Equal för att främja social integration.

f) Se till att gemenskapslagstiftningen om kamp mot all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning faktiskt genomförs. Utveckla utbytet av erfarenheter och goda rutiner för att förstärka denna politik.

g) I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors inleda en mer handlingskraftig politik för integrering av de tredjelandsmedborgare som lagligen vistas på unionens territorium vars mål är att ge dem rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med Europeiska unionens medborgares rättigheter och skyldigheter. Utveckla erfarenhetsutbytet om den integrationspolitik som förs på nationell nivå.

h) Särskilt i samband med det europeiska året för personer med funktionshinder (2003) utveckla alla åtgärder som syftar till en bättre integrering av personer med funktionshinder inom alla områden av det samhällslivet.

i) Skapa förutsättningar för framgångsrika partnerskap med arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer, regionala och lokala myndigheter och de sociala myndigheternas administrativa organ. Engagera företagen i partnerskapen för att förstärka deras sociala ansvar.

a) Fortsätta det mellanstatliga samarbetet och utbytet om rätta strategier för att trygga säkra och bärkraftiga pensioner i framtiden: nationella bidrag skall översändas inför Europeiska rådets möte i Stockholm (mars 2001), en utredning i frågan skall översändas från rådet (sysselsättning och socialpolitik) till Europeiska rådets möte i Göteborg (juni 2001), som skall besluta om tidsplanen för det fortsatta arbetet.

b) Utifrån den politik som förs i varje medlemsstat analysera de ändringar som gjorts i systemen för socialt skydd samt de framsteg som återstår för att göra arbete lönsammare och främja säkra inkomster (2002) och för att främja möjligheten att förena yrkesliv och familjeliv.

c) Fram till 2003 slutföra en diskussion om möjligheterna att, med iakttagande av solidaritetskraven, garantera en hög och hållbar nivå för hälsoskyddet, med hänsyn tagen till effekten av åldrandet (långvård): rapport från rådet (sysselsättning och socialpolitik) i samverkan med rådet (hälso- och sjukvård).

d) På grundval av kommissionens undersökningar behandla utvecklingen av situationen i fråga om den gränsöverskridande tillgången till vård och hälsovårdsprodukter av hög kvalitet.

e) Under hela agendan följa upp och utvärdera det närmare samarbetet när det gäller socialt skydd, planera och utarbeta lämpliga indikatorer för området.

a) Införliva begreppet lika möjligheter på alla relevanta områden, i synnerhet de som omfattas av den sociala agendan, i utformning, uppföljning och utvärdering av politiken genom att inrätta lämpliga mekanismer och verktyg, t.ex., i förekommande fall, utvärderingar av genusperspektivets påverkan samt uppföljningsverktyg och kriterier för utvärdering av resultatet.

b) Förbättra kvinnornas tillträde till beslutsfattandet genom att i varje medlemsstat fastställa mål som är lämpliga eller framstegsmål, uppställda efter en tidsplan, inom den offentliga sektorn och den ekonomiska och sociala sektorn.

c) Genomföra kommissionens meddelande "På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001–2005)", inför antagandet behandla förslagen om ändring av direktivet från 1976 om lika behandling och förstärka rättigheterna i fråga om jämställdhet genom att senast 2003 anta ett direktiv, grundat på artikel 13 i EG-fördraget, för att främja likabehandling av kvinnor och män inom andra områden än sysselsättning och yrkesverksamhet.

d) Utveckla kunskapen, sammanslagningen av resurser och erfarenhetsutbytet, bland annat genom att ett europeiskt institut för genusfrågor och ett nätverk av experter inrättas. Genomförbarhetsstudien bör genomföras under 2001.

e) Vidga och förstärka initiativ och åtgärder som syftar till att främja jämställdhet inom yrkeslivet mellan kvinnor och män, särskilt när det gäller lönefrågor. Utveckla det befintliga initiativet för kvinnliga företagare.

f) Se till att man bättre kan förena yrkesliv och familjeliv, i synnerhet genom att främja att det tas ett kvalitetsansvar för barn och vårdbehövande personer.

a) Förbereda utvidgningen i syfte att främja de ekonomiska och sociala framstegen i en utvidgad union:

b) Utveckla ett enhetligt tillvägagångssätt om internationella sociala frågor inom ramen för multilaterala organisationer (Förenta nationerna, Världshälsoorganisationen, Europarådet, Internationella arbetsorganisationen och, i förekommande fall, WTO, OECD).

c) Stärka samarbetspolitikens sociala dimension, bland annat kampen mot fattigdom, utveckling av hälsa och utbildning samt beaktandet av jämställdhet mellan kvinnor och män (i synnerhet inom ramen för Europa–Medelhavs-processen).

– Området för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör inte avgränsas strikt, utan den snabba utvecklingen av vår ekonomiska, vetenskapliga och tekniska miljö bör beaktas.

– Öppnandet av marknaden för vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som genomförts inom ramen för programmet om den inre marknaden, har haft en positiv effekt på tjänstetillgången och på tjänsternas kvalitet och pris.

– Bidraget från tjänster av allmänt ekonomiskt intresse till den europeiska konkurrenskraften svarar mot målen skydd av konsumentintressena, användarsäkerhet, social sammanhållning och fysisk planering samt hållbar utveckling.

– Vikten av neutralitetsprincipen, frihetsprincipen och proportionalitetsprincipen bekräftas på nytt. Dessa utgör en garanti för att medlemsstaterna själva får fastställa sina uppgifter liksom bestämmelserna för förvaltning och finansiering av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, medan kommissionen tar på sig ansvaret för att se till att bestämmelserna för den inre marknaden och för konkurrensen iakttas.

– Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör utföras med beaktande av legitima förväntningar hos konsumenterna och medborgarna som önskar rimliga priser i ett system med överskådliga priser och som är beroende av lika tillträde till kvalitetstjänster som är oumbärliga för den ekonomiska, sociala eller territoriella anpassningen.

Dessutom uttalades ett antal farhågor:

– Tillämpningen av bestämmelserna för den inre marknaden och för konkurrensen bör ge möjlighet att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är ekonomiskt bärkraftiga och under rättssäkra förhållanden, vilket bland annat säkerställer principerna om lika behandling, kvalitet och kontinuitet beträffande dessa tjänster. I detta avseende bör det bland annat fastställas hur de olika finansieringssätten av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fördelar sig med tillämpning av bestämmelserna för statligt stöd. I synnerhet bör det fastställas om överensstämmelsen mellan stöd för att kompensera extrakostnader för utförande av uppgifter av allmänt ekonomiskt intresse föreligger, med fullt beaktande av artikel 86.2.

– Bidraget från tjänster av allmänt ekonomiskt intresse till den ekonomiska tillväxten och till det sociala välbefinnandet motiverar fullt ut en regelbunden utvärdering med iakttagande av subsidiaritetsprincipen av hur uppgifterna utförs, särskilt beträffande kvalitet på tjänsterna, tillgänglighet, tillförlitlighet och ett rättvist och överskådligt pris. Denna utvärdering kan genomföras på lämplig nivå, till exempel inom ramen för Cardiffprocessen, på grundval av utbyte av goda lösningar och inbördes utvärdering, medlemsstaternas bidrag och kommissionens rapporter. Samråd med medborgare och konsumenter kan också genomföras, till exempel i ett forum som "Den inre marknaden i medborgarnas och företagens tjänst".

A. beaktar att det i EG-fördragets principer anges att gemenskapens åtgärder bör syfta till en hög skyddsnivå för människors hälsa, för konsumenterna och för miljön och att dessa mål bör integreras i Europeiska unionens politik och åtgärder,

B. beaktar att det i fördragets artikel 174.2 erkänns att försiktighetsprincipen är en av de principer som skall beaktas i gemenskapspolitiken på miljöområdet; anser att denna princip även är tillämplig på människors hälsa liksom på området för djurfrågor och fytosanitära frågor,

C. beaktar att det, vid rätt tillfälle och i relevanta organ, kunde vara lämpligt att granska nödvändigheten av och möjligheten att i enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis formellt förankra försiktighetsprincipen även i andra bestämmelser i fördraget, särskilt de som har anknytning till hälsovård och konsumentskydd,

D. erinrar om att detta erkännande kan inordnas i ett hållbart utvecklingsperspektiv,

E. påminner om att denna princip återfinns i olika internationella texter, bl.a. i Rio-deklarationen från 1992, i 1992 års konvention om klimatförändringar, i 1992 års konvention om biologisk mångfald och i protokollet om biosäkerhet från 2000 samt flera konventioner om skydd för den marina miljön,

G. anser att försiktighetsprincipen inte får användas för att vidta förtäckta restriktioner mot handeln,

H. beaktar de allmänna mål som är inskrivna i ingressen till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen (WTO), särskilt de som gäller en hållbar utveckling, skydd och bevarande av miljön; beaktar de allmänna undantag som anges i artikel XX i GATT-avtalet och i artikel XIV i GATS-avtalet, liksom att det i artikel 5.7 i avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder finns bestämmelser om hur man skall gå till väga när det föreligger risker och de vetenskapliga beläggen är otillräckliga; beaktar dessutom avtalet om tekniska handelshinder enligt vilket man bör ta under övervägande vilka risker en underlåtenhet att tillämpa dessa åtgärder kan medföra för människors hälsa eller säkerhet, djurs eller växters liv, eller miljön,

I. beaktar att Europeiska unionen fäster stor vikt vid stöd till utvecklingsländerna för att dessa skall kunna delta i avtalen om sanitära och fytosanitära åtgärder och om tekniska handelshinder, med tanke på de särskilda svårigheter dessa länder stöter på i detta avseende,

J. påminner om de rekommendationer som utfärdats av WTO:s paneler, särskilt överprövningsorganet för fallet "hormoner", om WTO-medlemmarnas rätt "att fastställa sin egen hälsoskyddsnivå, som kan vara högre än den i befintliga internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer", liksom att beakta minoritetssynpunkter bland experterna,

K. inser att de offentliga myndigheterna har ansvaret för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön och att människors växande oro för de risker de utsätts för bör beaktas.

1. välkomnar kommissionens initiativ att lägga fram ett meddelande om försiktighetsprincipen, vars allmänna riktlinjer det delar,

2. anser att försiktighetsprincipen är tillämplig på gemenskapens och medlemsstaternas politik och åtgärder och gäller offentliga myndigheters åtgärder som vidtas såväl av gemenskapsinstitutionerna som medlemsstaternas myndigheter; dessa offentliga myndigheter bör göra sitt yttersta för att relevanta internationella organ till fullo skall erkänna principen,

3. konstaterar att försiktighetsprincipen gradvis befästs som en internationell rättslig princip på hälso- och miljöskyddsområdet,

5. anser att gemenskapen och medlemsstaterna enligt internationell rätt har rätt att fastställa den skyddsnivå de anser lämplig inom ramen för riskhanteringen, att de för att uppnå detta mål kan vidta lämpliga åtgärder enligt försiktighetsprincipen; och att det inte alltid är möjligt att i förväg fastställa en lämplig skyddsnivå för samtliga situationer,

6. anser det nödvändigt att fastställa riktlinjer för försiktighetsprincipen för att klargöra formerna för dess tillämpning,

7. anser att försiktighetsprincipen bör tillämpas så snart som möjliga skadliga effekter för hälsan och miljön har fastställts, och när man efter en preliminär vetenskaplig utredning grundad på tillgängliga uppgifter inte kan dra några säkra slutsatser om risknivån,

8. anser att den vetenskapliga riskbedömningen bör genomföras konsekvent och bemöda sig om att fastställa faran, karakterisera den, bedöma exponeringen och karakterisera risken, enligt den befintliga praxis som är erkänd på gemenskapsnivå och på internationell nivå, och anser att på grund av otillräckliga uppgifter, farans art och att den är överhängande är det ibland inte möjligt att systematiskt slutföra dessa etapper,

9. anser att den offentliga myndigheten, för att göra riskbedömningen, bör förse sig med en lämplig forskningsram och särskilt stödja sig på vetenskapskommittéer och relevanta vetenskapliga arbeten, såväl nationella som internationella; och att den skall ha ansvaret för att organisera en riskbedömning som bör göras på ett sätt som är sektorsövergripande, kontradiktoriskt, oberoende och öppet,

10. framhåller att även eventuella minoritetssynpunkter bör framhävas i riskbedömningen; dessa bör kunna komma till uttryck och berörda aktörer bör få kännedom om dem, särskilt om de klarlägger att det saknas vetenskapliga bevis,

11. bekräftar att man bör göra en funktionell åtskillnad mellan de som ansvarar för den vetenskapliga riskbedömningen och de som ansvarar för riskhanteringen, men erkänner samtidigt behovet av att utveckla en ständig dialog mellan dessa,

12. anser att ansvariga offentliga myndigheter bör vidta riskhanteringsåtgärder grundade på en politiska bedömning av den eftersträvade skyddsnivån,

13. anser att ett brett spektrum av åtgärder för att nå den eftersträvade skyddsnivån bör övervägas vid valet av riskhanteringsåtgärder,

14 anser att alla etapper bör genomföras öppet, särskilt riskbedömningen och riskhanteringen, inklusive uppföljningen av beslutade åtgärder,

15. anser att det civila samhället bör engageras och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att samråda med alla berörda parter på ett så tidigt skede som möjligt,

16. anser att ett lämpligt utbyte av vetenskapliga yttranden och riskhanteringsåtgärder bör säkerställas,

17. anser att vidtagna åtgärder bör stå i samklang med proportionalitetsprincipen med beaktande av riskerna på kort sikt och på lång sikt samt syfta till att nå den höga skyddsnivå som eftersträvas,

18. anser att åtgärderna inte får leda till godtycklig eller omotiverad diskriminering när de tillämpas; när det finns flera möjligheter att uppnå samma skyddsnivå för hälsa eller miljö bör de minst restriktiva åtgärderna för utbytena eftersträvas,

19. anser att åtgärderna borde överensstämma med de åtgärder som redan vidtagits i liknande situationer, eller att liknande tillvägagångssätt används med beaktande av den senaste vetenskapliga utvecklingen och den eftersträvade skyddsnivåns utveckling,

20. framhåller att de vidtagna åtgärderna förutsätter en granskning av de fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärden vidtas eller inte. Denna granskning skall beakta de sociala och miljömässiga kostnaderna liksom hur befolkningen godtar de olika alternativen och, när så är möjligt, omfatta en ekonomisk analys, eftersom de krav som är förbundna med skyddet för folkhälsan, inbegripet miljöns konsekvenser för folkhälsan, bör prioriteras,

21. anser att beslut som fattas enligt försiktighetsprincipen bör granskas på nytt med hänsyn till hur den vetenskapliga kompetensen utvecklas; i detta syfte bör man säkerställa att följderna av dessa beslut följs upp och en kompletterande forskning bör bedrivas för att minska osäkerheten,

22. anser att den behöriga myndigheten, vid fastställandet av de åtgärder som vidtas enligt försiktighetsprincipen och inom ramen för uppföljningen av dem, skall ha möjlighet att, enligt tydliga bestämmelser som fastställts på lämplig nivå, från fall till fall avgöra vem det åligger att tillhandahålla nödvändiga vetenskapliga uppgifter så att en mer komplett riskbedömning kan göras,

1. Europeiska rådet har noterat Europeiska kommissionens rapport om idrott till Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999 för att bevara nuvarande idrottsliga strukturer och upprätthålla idrottens sociala funktion inom Europeiska unionen. Idrottsorganisationerna och medlemsstaterna har det främsta ansvaret för att sköta idrottsärendena. Även om gemenskapen inte har direkta befogenheter på detta område bör den i åtgärder i enlighet med fördragets olika bestämmelser beakta idrottens sociala, fostrande och kulturella funktion, som ligger till grund för dess särart, för att iaktta och främja den etik och solidaritet som är nödvändig för att bevara dess sociala roll.

2. Europeiska unionen önskar särskilt bevara solidaritetens sammanhållande och förenande kraft, som förenar idrottens alla nivåer, rättvisa tävlingar, ideella och materiella intressen, liksom idrottsutövarnas - särskilt de omyndigas - fysiska integritet.

3. Idrotten är en mänsklig verksamhet som grundas på sociala, fostrande och kulturella värden. Den leder till assimilering, deltagande i det sociala livet, tolerans, accepterande av olikheter och respekt för regler.

4. Idrotten bör vara tillgänglig för alla med respekt för individens målsättning och förmåga och som tävling eller fritidsverksamhet, organiserad eller enskild.

5. För fysiskt eller psykiskt handikappade är den fysiska och idrottsliga verksamheten ett utmärkt sätt för individuell mognad, rehabilitering, social och solidarisk anpassning och bör därför uppmuntras. Europeiska rådet välkomnar därför det värdefulla och föredömliga bidraget från handikapp-OS i Sydney.

6. Medlemsstaterna uppmuntrar frivilligt arbete inom idrotten genom åtgärder som främjar ett relevant skydd och ett erkännande av de frivilligas ekonomiska och sociala roll, eventuellt med stöd av gemenskapen inom ramen för dess befogenheter.

7. Europeiska rådet framhåller sitt stöd till idrottsorganisationernas självständighet och deras rätt att själva leda sitt arbete genom lämpliga föreningsstrukturer. Det inser att idrottsorganisationerna, med beaktande av nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning, och på grundval av demokrati och öppenhet, har till uppgift att organisera och främja sin verksamhet, bland annat beträffande särskilda idrottsliga bestämmelser, utformningen av landslag så som de anser det bäst med tanke på målet.

8. Europeiska rådet konstaterar att eftersom det finns olika nivåer av idrottsutövande sida vid sida, från motionsidrott till elitidrott, har riksidrottsförbunden en central roll för den nödvändiga solidariteten mellan de olika nivåerna: de ger en stor allmänhet möjlighet att få tillträde till idrottsevenemang, ger mänskligt och ekonomiskt stöd till amatöridrotten, främjar lika tillgång till idrott på alla nivåer för kvinnor och män, fostrar ungdomar, skyddar idrottsutövarnas hälsa, kämpar mot dopning, mot våld och rasistiska och främlingsfientliga yttringar.

9. Denna sociala roll medför ett särskilt ansvar för riksidrottsförbunden och utgör grund för erkännandet av deras befogenheter vid anordnande av tävlingar.

10. Samtidigt som riksidrottsförbunden beaktar utvecklingen i idrottsvärlden bör de spela huvudrollen inom en organisation som säkerställer den idrottsliga sammanhållningen och ett demokratiskt deltagande.

11. Riktlinjerna för fostran av idrottande ungdomar är nödvändiga för livskraften inom idrotten, landslagen och elitidrotten och bör uppmuntras. Riksidrottsförbunden bör, vid behov i partnerskap med offentliga myndigheter, vidta nödvändiga åtgärder för att bevara resurserna för fostran i anslutna klubbar och kvaliteten på denna fostran med beaktande av lagstiftning och praxis på nationell nivå och gemenskapsnivå.

12. Europeiska rådet framhåller idrottens välgörande inverkan på ungdomar och betonar nödvändigheten av att i synnerhet idrottsorganisationerna ägnar särskild uppmärksamhet åt utbildning och yrkesutbildning för idrottande ungdomar på elitnivå, så att deras integration i arbetslivet inte äventyras på grund av deras idrottskarriär, åt deras psykiska balans och deras familjeband samt åt deras hälsa, särskilt förhindrande av dopning. Europeiska rådet uppskattar bidraget från föreningar och organisationer som i sitt utbildningsarbete tillgodoser dessa krav och därigenom lämnar ett värdefullt socialt bidrag.

13. Europeiska rådet känner oro för kommersiella avtal som rör minderåriga idrottsutövare, bl.a. dem som kommer från tredje land, om de inte följer gällande arbetslagstiftning eller äventyrar de unga idrottsutövarnas hälsa och välbefinnande. Europeiska rådet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att utreda sådan verksamhet, kontrollera den och, i förekommande fall, planera lämpliga åtgärder.

14. Europeiska rådet anser att ägande och ekonomisk kontroll genom samma finansielle aktör för flera idrottsklubbar som deltar i samma tävlingar i en och samma idrottsgren kan inverka menligt på det rättvisa i tävlingen. Riksidrottsförbunden uppmanas att genomföra kontrollbestämmelser för klubbarnas förvaltning om detta skulle visa sig vara nödvändigt.

15. Försäljning av rätten till TV-sändningar är i dag en av de viktigaste inkomstkällorna för vissa idrottsgrenar. Europeiska rådet anser att det initiativ som tas för att på lämpliga nivåer och med hänsyn till nationell praxis fördela en del av inkomsterna från försäljningen är välgörande för principen om solidaritet mellan idrottens alla nivåer och alla idrottsgrenar.

16. Europeiska rådet stöder med kraft dialogen mellan idrottsrörelsen, särskilt fotbollsorganisationerna, de organisationer som företräder yrkesidrottsmännen, gemenskapen och medlemsstaterna om utvecklingen när det gäller systemet för övergångar med beaktande av idrottens särskilda behov och gemenskapsrätten.

17. Gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta granska sina riktlinjer, med beaktande av fördraget och i enlighet med respektive befogenheter, med hänsyn till dessa allmänna principer.

– utbilda undervisande och administrativ personal i rollen som ansvariga så att de kan ge råd och vägledning och utarbeta projekt när det gäller rörligheten;

– utforma och anta en kvalitetsstadga som säkerställer ett gott mottagande av medborgare i andra länder under utbildning;

– upprätta en förteckning över utbytesvägar och befintliga goda rutiner på detta område samt över studerande- och lärarutbyten;

– inventera den finansiering av rörligheten som bestrids av unionen, medlemsstaterna, lokala myndigheter, den offentliga och den privata sektorn;

Den viktigaste uppgiften för medlemsstaterna är att ta fram militära resurser som kan ställas till EU:s förfogande för hantering av krissituationer. Det gäller att mobilisera medlemsstaternas insatser på detta område.

Konferensen om resursåtaganden i Bryssel den 20 november visade att Europa genom sina bidrag kvantitativt sett helt kan tillgodose de identifierade behoven för att genomföra de olika slags krishanteringsuppdrag som omfattas av det övergripande mål som fastställdes i Helsingfors.

Vid detta tillfälle framhävde medlemsstaterna även sin beslutsamhet att vidta nödvändiga åtgärder för att ytterligare förbättra sin operativa förmåga i syfte att till fullo uppfylla behoven för de mest krävande Petersberguppdragen, särskilt när det gäller beredskap, insatsförmåga, uthållighet och förmåga att samverka. När det gäller de gemensamma målen enades medlemsstaterna om att fortsätta sina insatser för ledning, underrättelsetjänst samt resurser för strategiska flyg- och sjötransporter.

Ministermötena i anknytning till konferensen om resursåtaganden med de europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar i EU och andra länder som är kandidater till anslutning till unionen, ledde till att dessa stater meddelade att de kommer att lämna ytterligare bidrag, med tanke på att de kan delta i operationer ledda av EU. Medlemsstaterna välkomnar dessa bidrag som utvidgar och förstärker de resurser som står till förfogande för EU-ledda operationer i krishanteringssyfte.

Europeiska unionen har fortsatt att utveckla de civila resurserna inom de fyra prioriterade områden som fastställdes av Europeiska rådet i Feira, dvs. polis, stärkande av rättssäkerheten samt stärkande av den civila förvaltningen och räddningstjänsten. Arbetet har inriktats på ett konkret mål för polisen enligt vilket medlemsstaterna före 2003 bör kunna tillhandahålla 5 000 polistjänstemän för internationella uppdrag, varav 1000 skall kunna sättas i tjänst inom 30 dagar samt fastställande av konkreta mål när det gäller stärkandet av rättssäkerheten. Arbetet inom kommittén för krishanteringens civila aspekter har möjliggjort viktiga framsteg när det gäller att ta fram mål för polisen. En metod har tagits fram och användningsbegrepp har utformats. Medlemsstaternas engagemang bör nu konkretiseras genom en anmodan om frivilliga bidrag. Det har dessutom fastställts att det är nödvändigt att förse rådets generalsekretariat med permanent expertis i polisiära frågor.

Genom arbetet med att stärka rättssäkerheten, det andra prioriterade området från Feira, kommer man att kunna fastställa konkreta mål på detta område som överensstämmer med utvecklingen av Europeiska unionens polisresurser. Det seminarium om detta som anordnades i Bryssel den 25 oktober gjorde det möjligt att inleda de första överläggningarna och fastställa de första riktlinjerna för det fortsatta arbetet under kommittén för krishanteringens civila aspekter. I samband med det arbetet har en databas inrättats inom rådets generalsekretariat i syfte att bedöma medlemsstaternas resurser för att återupprätta domstols- och kriminalvårdssystemet.

Överläggningar om samarbetet med FN, OSSE och Europarådet har inletts. Dessa överläggningar kommer att fortsätta.

Bidragen till EU:s civila krishanteringsoperationer från stater som inte är medlemmar i EU, särskilt till EU:s polisuppdrag, kommer att behandlas i positiv anda enligt förfaranden som återstår att fastställa.

Ett dokument som innehåller de viktigaste momenten i det arbete som har genomförts när det gäller de civila aspekterna av krishanteringen bifogas denna rapport.

Den process som inleddes efter Europeiska rådets möte i Köln syftar till att göra det möjligt för Europeiska unionen att åta sig alla aspekter av krishantering. För att EU fullt ut skall kunna spela sin roll på den internationella scenen måste unionen förfoga över alla de instrument som behövs för en övergripande metod för krishantering, och därvid särskilt

För att Europeiska unionen fullt ut skall kunna ta sitt ansvar beslutar Europeiska rådet att inrätta följande permanenta politiska och militära organ som bör kunna inleda sitt arbete:

Dokument om dessa organs sammansättning, befogenheter och funktion bifogas denna rapport.

De medel som behövs för att dessa organ skall kunna fungera bör ökas så snart som möjligt, särskilt när det gäller den militära staben.

För att säkerställa att den civila och militära krishanteringen blir effektiv och enhetlig är det nödvändigt att ett system införs som gör det möjligt att utnyttja synergin mellan de civila och militära instrumenten.

Ett dokument (dok. 13957/1/00 REV 1 COR 1) som utgör en referensram för detta har lagts fram av generalsekreteraren/den höge representanten och uppmärksammats. Rådets generalsekretariat har distribuerat ytterligare ett dokument om förfaranden för krishantering som bland annat innehåller en bilaga om lägescentralen. Detta dokument kommer att analyseras ingående och därefter kommer tester och övningar att genomföras så att det så småningom kan anpassas efter erfarenheterna innan det godkänns.

I detta system för krishantering spelar Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik en central roll vid fastställandet och uppföljningen av EU:s reaktion på en kris. Generalsekreteraren/den höge representanten, som kan vara ordförande i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, spelar en viktig roll som drivkraft. Han bidrar också till att göra unionens insats och politik effektiv och synlig.

EU-projektet är till sin karaktär öppet. För att krishanteringen skall bli effektiv önskar Europeiska unionen dra nytta av bidragen från europeiska Natomedlemstater som inte ingår i EU och övriga länder som är kandidater till anslutning till unionen, särskilt från dem som har vilja och förmåga att avsätta betydande resurser för deltagande i Petersberguppdragen. Förutsättningen för denna öppna hållning är naturligtvis att principen om Europeiska unionens beslutsautonomi respekteras.

För genomförandet av de bestämmelser som man enades om i Feira har ordförandeskapet inlett och utvecklat en regelbunden och viktig dialog om GESFP med de berörda länderna. Bland annat hölls ministermöten den 21 november, i förlängningen av åtagandekonferensen om militära resurser. Denna dialog har också utvecklats inom den interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik som har hållit möten om den övergripande strukturen den 27 juli, 2 oktober och 17 november, samt genom militära expertmöten för att förbereda bidragen från tredje land till resursmålen. Detta samråd har skett i tillägg till de möten som genomförts för unionens politiska dialog med sina partner.

Dokumentet om "arrangemang för europeiska Natomedlemsstater som inte ingår i EU och övriga länder som är kandidater till anslutning till unionen" finns i bilagan till denna rapport. Genom dessa arrangemang kommer de att i enlighet med gjorda åtaganden att kunna regelbundet konsulteras under krisfria perioder och under krisperioder i bredaste möjliga form associeras till militära operationer under EU:s ledning.

På grundval av beslut som fattades vid Europeiska rådet i Feira och i nära samråd med Nato har Europeiska unionen under det franska ordförandeskapet fortsatt arbetet med att förbereda upprättandet av en permanent och effektiv förbindelse mellan de två organisationerna. De bifogade dokumenten om arrangemangen för samråd, samarbete och öppenhet med Nato samt formerna för EU:s tillgång till Natos medel och resurser (Berlin Plus) representerar EU:s bidrag till arbetet med de kommande arrangemangen mellan de två organisationerna. EU förväntar sig att Nato skall reagera positivt så att dessa arrangemang kan införas på en ömsesidigt tillfredsställande grundval.

Samrådet och samarbetet mellan de två organisationerna kommer att utvecklas i de frågor av gemensamt intresse som rör säkerhet, försvar och krishantering för att göra det möjligt att ge det mest ändamålsenliga militära svaret på krisen och säkerställa en effektiv krishantering under full respekt för Natos och EU:s beslutsautonomi.

EU påminner om den vikt unionen fäster vid att vid behov kunna utnyttja garantin om tillgång till planeringsresurser och vid förutsättningen att kunna förfoga över de Natos medel och resurser som har tagits med i kommunikén från toppmötet i Washington. Europeiska unionen kommer att anlita Nato för den operativa planeringen av en operation där Natos medel och resurser tas i anspråk. När unionen undersöker alternativen för en operation, kan utarbetandet av de militärstrategiska alternativen i samband därmed komma att kräva ett bidrag från Nato i form av planeringsresurser.

EU understryker vikten av lämpliga bestämmelser som ger tillgång till alliansens strukturer för dem som så önskar för att vid behov underlätta alla medlemsstaters effektiva deltagande i operationer som utnyttjar Natos medel och resurser under EU:s ledning.

De möten mellan interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik och Nordatlantiska rådet som hölls den 19 september och den 9 november utgjorde ett avgörande steg i utvecklingen av förtroendefulla förbindelser mellan EU och Nato. Arbetet i de specialgrupper som skapades i Feira, samt i expertgruppen för militära resurser (HTF plus) har lett till framsteg i fråga om öppenhet och samarbete mellan de två organisationerna. Det interimistiska säkerhetsavtal som ingicks mellan de två generalsekreterarna gynnade utvecklingen av dessa förbindelser genom att det tillät den första utväxlingen av dokument och öppnade vägen för ett slutgiltigt arrangemang mellan Europeiska unionen och Nato.

Europeiska unionen har bekräftat sin avsikt att åta sig VEU:s krishanteringsverksamhet. Unionen noterade därvid de åtgärder som fastställdes av VEU:s ministerråd i Marseille för att dra konsekvenserna för VEU av den utveckling EU har genomgått.

Rådet antog följande principbeslut om införlivande av tillämpliga VEU-uppgifter i Petersberguppdragen:

Rådet enades också om att främja den transatlantiska dialogen genom att ge Institutet för säkerhetsstudier i uppdrag att utarbeta verksamheter som liknar dem som för närvarande genomförs inom ramen för det transatlantiska forumet, enligt närmare bestämmelser som det återstår att fastställa och som skall ge alla berörda stater möjlighet att delta.

I Feira erinrades om att Ryssland, Ukraina och andra europeiska stater som unionen för en politisk dialog med, samt andra intresserade stater, till exempel Kanada, kan inbjudas att delta i EU:s operationer.

I detta perspektiv föreslår unionen att dialogen, samarbetet och samrådet om säkerhets- och försvarsfrågor med de berörda länderna stärks inom ramen för befintliga avtal och på grundval av följande principer:

I normala fall svarar unionen genom möten för informationsutbytet i frågor som har samband med GESFP och den militär krishanteringen, i regel en gång i halvåret i KUSP-trojkan. Kompletterande möten kommer vid behov att organiseras efter beslut i rådet. I samband med kriser, när en militär operation för krishantering övervägs, kommer dessa detta samråd, i form av en trojka eller på initiativ av generalsekreteraren/den höge representanten, att bilda ramen för meningsutbyten och diskussioner om de tänkbara parternas eventuella deltagande.

Europeiska unionen har redan välkomnat intresset från kanadensisk sida. Ett intensifierat samråd kommer med Kanada vid krissituationer att föras. Kanadas deltagande kommer att vara av särskilt intresse vid EU-operationer där Natos medel och resurser tas i anspråk. När unionen företar en fördjupad undersökning av ett alternativ som tar Natos medel och resurser i anspråk kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt samrådet med Kanada.

De länder som deltar i en operation kan utse kontaktpersoner vid planeringsstaberna och ta plats i kommittén för bidragsgivare tillsammans med samtliga EU-medlemmar och de har därvid samma rättigheter och förpliktelser som övriga deltagande stater vad avser den löpande hanteringen av operationen.

Dessa inledande principer påverkar inte de särskilda mekanismer för samråd och/eller deltagande om vilka överenskommelser kan komma att ingås med vissa av de berörda länderna. EU har sålunda tillsammans med Ryssland antagit en gemensam förklaring om stärkande av dialogen om politiska frågor och säkerhet i Europa där bland annat särskilda samråd i säkerhets- och försvarsfrågor nämns.

De Europeiska råden i Köln, Helsingfors, och därefter i Feira, beslutade att unionen skulle ta sitt fulla ansvar för konfliktförebyggande åtgärder. Europeiska rådet i Feira uppmanade därför generalsekreteraren/den höge representanten och kommissionen att lägga fram konkreta rekommendationer för Europeiska rådet i Nice om hur konsekvens och effektivitet i Europeiska unionens verksamhet på det konfliktförebyggande området kan förbättras.

Rapporten lades fram för Europeiska rådet som med tillfredsställelse tog del av de konkreta rekommendationer som lades fram av generalsekreteraren/den höge representanten och kommissionen, samt betonade behovet av att fortsätta detta arbete.

1. Det svenska ordförandeskapet uppmanas att, på grundval av denna rapport, tillsammans med generalsekreteraren/den höge representanten fortsätta arbetet i rådet (allmänna frågor) med att utveckla den europeiska politiken för säkerhet och försvar och genomföra nödvändiga åtgärder på följande områden:

2. Det svenska ordförandeskapet uppmanas att fram en rapport om dessa områden för Europeiska rådet i Göteborg.

1. Sedan Europeiska rådets möte i Köln har, särskilt tack vare det arbete som utförts av det finländska och det portugisiska ordförandeskapet, en av unionens prioriteringar varit att utveckla och inrätta de civila och militära medel och resurser som krävs för att Europeiska unionen skall kunna besluta om samtliga uppdrag som i EU-fördraget fastställs om konfliktförebyggande och krishantering (Petersberguppdragen( 2)) och att genomföra dessa. Unionen har därvid framhållit sin beslutsamhet att utveckla en autonom beslutsförmåga och, när Nato som sådant inte medverkar, inleda och föra militära operationer under EU:s ledning för att bemöta internationella kriser. Medlemsstaterna har i detta syfte beslutat ta fram effektivare militära resurser. Denna process, genomförd utan onödigt dubbelarbete, innebär inte att en europeisk armé inrättas. Dessa åtgärder utgör en integrerad del av förstärkningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Unionen kommer således att i högre grad kunna bidra till den internationella säkerheten i enlighet med Förenta nationernas stadga, OSSE-stadgan och Helsingforsavtalets slutakt. Unionen erkänner att Förenta nationernas säkerhetsråd har huvudansvaret för fredsbevarande och internationell säkerhet.

2. När det gäller militära resurser, som kompletterar de övriga instrument som unionen förfogar över, beslutade medlemsstaterna vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 att deras övergripande mål var att 2003 inom 60 dagar och för en tid av minst ett år kunna sätta in styrkor på upp till armékårsnivå (60 000 man). Dessa styrkor bör vara militärt självförsörjande med nödvändiga resurser för ledning och underrättelsetjänst, logistik, övrigt understöd och, där detta är behövligt, flyg- och sjöstridskrafter.

Medlemsstaterna beslutade i Helsingfors även att snabbt fastställa kollektiva resursmål, särskilt när det gäller ledning, underrättelsetjänst och strategiska transporter. Vid Europeiska rådet i Feira i juni 2000 ville Europeiska unionen även uppmuntra de länder som är kandidater till anslutning till EU och de europeiska länder som är medlemmar i Nato att bidra till en ökad europeisk kapacitet. Genom det arbete som utförts sedan Europeiska rådet i Feira har Europeiska unionen kunnat fastställa vilka resurser som är nödvändiga för att utföra Petersberguppdragen, inbegripet de mest krävande av dessa. EU:s behov när det gäller militära resurser och styrkor för att uppnå det övergripande målet har därvid också kunnat anges. Dessa behov har sammanställts i en resurskatalog. Vid utarbetandet av denna katalog har man i enlighet med vad Europeiska rådet i Feira enades om utnyttjat Natos militära kunnande.

3. Medlemsstaterna deltog i en konferens om resursåtaganden den 20 november i Bryssel då man kunde sammanställa de konkreta nationella åtaganden som motsvarar de militära resursmål som Europeiska rådet i Helsingfors( 3) fastställt. Vid konferensen kunde man även ange ett antal områden där ansträngningar kommer att göras för att förbättra befintliga resurser, investeringar, utveckling och samordning, så att Europeiska unionen får eller efterhand förbättrar de resurser som krävs för ett självständigt agerande. Medlemsstaterna presenterade sina första åtaganden i detta avseende.

Denna konferens utgör den första etappen i en krävande process för att förstärka de militära resurserna för EU:s krishantering i syfte att uppnå det övergripande mål som fastställts för 2003, och processen kommer att fortsätta efter denna tidpunkt för att de kollektiva resursmålen skall uppnås. Vid Europeiska rådet i Helsingfors beslutade medlemsstaterna dessutom att snabbt fastställa kollektiva resursmål på områdena ledning, underrättelsetjänst och strategiska transporter och välkomnade de beslut i denna riktning som redan tillkännagetts av vissa stater: – att utveckla och samordna de militära medlen för övervakning och tidig varning; – att öppna de befintliga nationella försvarsgrensgemensamma militära

högkvarteren för officerare från andra medlemsstater; – att stärka de befintliga multinationella europeiska styrkornas förmåga till snabba insatser; – att förbereda inrättandet av ett europeiskt kommando för flygtransporter; – att öka antalet förband som snabbt kan sättas in; – samt att stärka resurserna för strategiska sjötransporter. Dessa strävanden kommer att fortsätta. Det är och förblir väsentligt för den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens trovärdighet och effektivitet att Europeiska unionens militära resurser för krishantering förstärks så att EU har möjlighet att ingripa med eller utan hjälp av Natos resurser.

4. Vid konferensen om resursåtaganden förpliktade sig medlemsstaterna i enlighet med besluten från de europeiska råden i Helsingfors och Feira till nationella bidrag på frivillig basis, vilka motsvarar de resurser för snabba insatser som fastställts som behov för att uppnå det övergripande målet. Dessa åtaganden har samlats i en katalog som kallas styrkekatalog. En analys av denna katalog gör det möjligt att förklara att Europeiska unionen omkring år 2003 i enlighet med det övergripande mål som fastställdes i Helsingfors kommer att vara i stånd att utföra samtliga Petersberguppdrag men att vissa resurser behöver förbättras, såväl på det kvantitativa som det kvalitativa planet, för att optimera de resurser som står till unionens förfogande. I detta hänseende har ministrarna åter bekräftat sitt åtagande att fullt ut uppfylla de mål som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Helsingfors. I detta syfte kommer de att sträva efter att så snart som möjligt fastställa de kompletterande initiativ som kan inledas på nationell basis eller i partnersamarbete för att uppfylla de behov som identifierats. Dessa strävanden kommer att utgöra ett tillägg till de bidrag som redan fastställts. För de berörda länderna sker en ömsesidig förstärkning av dessa strävanden och strävandena inom ramen för Natos initiativ för försvarsresurser (Defence Capabilities Initiative DCI).

A. Beträffande styrkorna

B. Beträffande de strategiska resurserna

5. I enlighet med besluten från de Europeiska råden i Helsingfors och Feira om de kollektiva resursmålen har medlemsstaterna även förpliktat sig till ansträngningar på medellång och lång sikt för att förbättra såväl sina operativa som sina strategiska resurser. Medlemsstaterna har förpliktat sig att bland annat inom ramen för pågående omorganisation av sina väpnade styrkor fortsätta att vidta åtgärder för att förstärka sina egna resurser samt föra vidare befintliga projekt och projekt som håller på att utarbetas för att införa multinationella lösningar, inbegripet gemensamt resursutnyttjande.

Den omstrukturering av den europeiska försvarsindustrin som pågår i vissa medlemsstater utgör i detta hänseende en positiv faktor. Den främjar utvecklingen av de europeiska resurserna. Exempelvis har de berörda medlemsstaterna erinrat om det arbete de utför inom ett antal centrala projekt som kommer att bidra till att förstärka de resurser som står till unionens förfogande: framtida transportflygplan (Airbus A 400M), fartyg för sjötransport, helikoptrar för trupptransporter (NH 90). Vissa medlemsstater har även meddelat att de har för avsikt att fortsätta sina strävanden att förse sig med utrustning för att förstärka säkerheten och effektiviteten vid militär verksamhet. Slutligen har medlemsstaterna åtagit sig att förbättra säker tillgång till satellitbilder för unionen, särskilt genom utvecklingen av ny optisk satellitutrustning och radarsatellitutrustning (Helios II, SAR Lupe och Cosmos skymed).

6. För att säkerställa varaktigheten i de europeiska strävandena att förstärka resurserna har medlemsstaterna enats om betydelsen av att fastställa en utvärderingsmekanism som möjliggör uppföljning och underlättar framstegen mot ett förverkligande av de förpliktelser som ingåtts för att såväl kvantitativt som kvalitativt uppfylla det övergripande målet.

Denna mekanism, vars huvuddrag skall godkännas vid Europeiska rådet i Nice (se tillägg till bilaga I), syftar till att ge unionen kapacitet att utvärdera och följa upp sina mål (med utgångspunkt i det arbete som utförs av HTF-gruppen (arbetsgruppen för utvecklande av styrkemålen från Helsingfors)) genom ett samrådsförfarande medlemsstaterna emellan. För att man skall undvika onödigt dubbelarbete kan mekanismen för de berörda medlemsstaterna utnyttja tekniska uppgifter från Natos befintliga mekanismer som försvarsplaneringen och processen för planering och översyn (PARP). Detta kommer att göras med stöd av EU:s militära stab genom samråd mellan experter inom en arbetsgrupp bildad enligt samma mall som vid utarbetandet av resurskatalogen (HTF plus). Dessutom kommer information och öppenhet mellan EU och Nato att på lämpligt sätt säkerställas genom den arbetsgrupp för resurserna som inrättats för de båda organisationerna, vilken, där överlappning förekommer, skall vidta åtgärder för att säkerställa samstämmighet mellan utvecklingen av resurser inom EU och Nato (särskilt de som följer av de mål som fastställdes vid Europeiska rådet i Helsingfors respektive Natos initiativ för försvarsresurser, DCI).

Mekanismen kommer att grundas på följande principer:

e) Tillräcklig flexibilitet för att anpassa åtagandena efter nya behov.

Förbindelser med Nato:

Överenskommelserna om öppenhet, samarbete och dialog mellan EU och Nato bör fastställas i dokumentet om fasta överenskommelser mellan EU och Nato. Inom utvärderingsmekanismen kommer dessutom följande principer att beaktas:

h) Behovet att undvika onödigt dubbelarbete, t.ex. i fråga om begärd information.

Förbindelser med tredje land:

Granskningen av det arbete som genomförs inom EU skall ske med stöd av EU:s militära stab, inom det mandat som denna tilldelats, och rapporter härom skall överlämnas till rådet.

1. Europeiska rådet i Helsingfors den 10–11 december 1999 beslutade om att söka uppfylla vissa resursmål (ett övergripande mål samt kollektiva mål inom områdena ledning och kontroll, underrättelser och strategiska transporter) för att kunna genomföra alla Petersberguppdragen som fastställs i Amsterdamfördraget, däri inbegripet de mest krävande bland dem.

2. Europeiska rådet beslutade även att ge rådet (allmänna frågor) i uppdrag att utarbeta de övergripande målen och resursmålen samt en "metod för samråd varigenom dessa mål kan uppfyllas och vidmakthållas och varigenom nationella bidrag som återspeglar medlemsstaternas politiska vilja och engagemang för dessa mål kan anges av varje medlemsstat, med en regelbunden översyn av de framsteg som gjorts."

3. Europeiska rådet i Feira noterade de framsteg som gjorts och bekräftade åter hur viktigt det var "att skapa en översynsmekanism för att mäta vilka framsteg man gör i uppfyllandet av dessa mål".

4. Sedan Helsingfors

a) har det övergripande målet utarbetats av medlemsstaternas militära experter, som, i mån av behov med hjälp av Nato:s experter, upprättat, ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt, en reserv eller "resurskatalog" som behövs för hela skalan av de planerade Petersberguppdragen. Medlemsstaterna har överlämnat sina bidrag och fastställt områden där framsteg fortfarande är nödvändiga för att till fullo uppfylla behoven för de mest krävande Petersberguppdragen,

b) har medlemsstaterna gjort åtaganden både när det gäller befintliga medel och åtgärder för att avhjälpa de återstående behoven vid konferensen om åtagande om resurser den 20 november 2000,

c) har bidrag till resurser och styrkor i europeiska Nato-medlemsstater som inte är med i EU och kandidatländer för anslutning till EU beaktats och välkomnats som ytterligare bidrag av värde för att förbättra de europeiska militära resurserna.

5. Som en följd av arbetet med att uttrycka det övergripande målet i en detaljerad katalog över nödvändiga resurser och av nationella åtaganden för att tillhandahålla dessa, bör den översynsmekanism som planerades i Helsingfors nu fastställas mer i detalj. Det finns tre specifika mål:

a) Att möjliggöra för EU att säkerställa uppföljningen och att underlätta framstegen för att uppfylla de åtaganden som gjorts för att uppnå det allmänna målet, ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt.

b) Att möjliggöra för EU att utvärdera och, om nödvändigt, ompröva sina resursmål, fastställda för att tillgodose behoven för hela skalan av Petersberguppdragen, mot bakgrund av ändrade omständigheter.

Såsom överenskommits i Helsingfors, kommer medlemsstaterna i fråga att använda bland annat befintliga planeringsförfaranden för försvar, däri inbegripet, när det är lämpligt, Nato:s förfaranden och planerings- och översynsprocessen för partnerskapet för fred.

6. Samrådsmetoden och översynsprocessen som initierats i Helsingfors bör iaktta följande principer:

a) EU:s beslutsautonomi skall bevaras, särskilt när det gäller fastställande, utvärdering, översyn och uppföljning av resursmålen.

b) Den politiska och frivilliga karaktären på de åtaganden som gjorts skall erkännas, vilket innebär att medlemsstaterna är ansvariga för eventuella anpassningar av åtagandena med hänsyn till den utvärdering som gjorts.

c) Öppenhet, enkelhet och tydlighet, bland annat för att möjliggöra jämförelser mellan medlemsstaternas åtaganden.

d) Utvärderingen av de framsteg som gjorts skall vara kontinuerlig och regelbunden och genomföras på grundval av rapporter som gör det möjligt för ministrarna att fatta lämpliga beslut.

e) Tillräcklig flexibilitet för att anpassa åtagandena till nya behov.

g) Behovet av en ömsesidig förstärkning av EU:s resursmål och resursmålen för berörda länder enligt initiativet för försvarsresurser (DCI).

i) Mekanismen kommer att garantera att hänsyn tas till bidrag från europeiska stater som är medlemmar i Nato men som inte är med i EU, samt från kandidatländer, för att göra det möjligt att utvärdera deras ytterligare åtaganden som bidrar till förbättrade europeiska resurser och för att underlätta ett eventuellt deltagande från deras sida i EU:s operationer i enlighet med de beslut som fattades i Helsingfors och Feira.

7. De framsteg som gjorts sedan Helsingfors utgör de första etapperna av en planerings- och utvärderingsverksamhet som kommer att bibehållas på regelbunden basis.

Processen kommer även fortsättningsvis att stödja sig på den metod som framgångsrikt använts när det övergripande målet först utarbetades, bland annat anlitande av medlemsstaternas och Nato:s experter genom expertgrupper grundade på HTF-gruppen och/eller den utökade HTF-gruppen. I denna process kommer EU:s militära stab att bidra till processen för att utarbeta, utvärdera och se över resursmålen i enlighet med sitt mandat.

Allt arbete kommer att bli föremål för rapporter till EU:s militära kommitté som i mån av behov kommer att upprätta rekommendationer till det interimistiska militära organet.

EU:s mekanism har följande huvuduppgifter:

a) Fastställande av EU:s resursmål för den militära krishanteringen.

De mål som först fastställts av Europeiska rådet i Helsingfors kommer att utvärderas och revideras om nödvändigt. Nya resursmål samt en lämplig tidsplan kommer att fastställas av Europeiska rådet, när det bedömer det vara nödvändigt att avspegla EU:s politiska beslut i utvecklingen av GEFSP.

b) Uppföljningen, under ledning av EU:s militära kommitté, av en "resurskatalog" över nödvändiga styrkor och resurser för dessa mål. Denna uppföljning kommer att utföras genom upprättande och analys av hypoteser och planeringsscenarier av en arbetsgrupp med nationella experter, med hjälp av EU:s militära stab, (HTF) som anlitar Nato:s expertis genom en expertgrupp grundad på den utökade HTF-gruppen.

c) Fastställandet och harmoniseringen av de nationella bidragen avseende nödvändiga resurser. Inledningsvis fullgjordes denna uppgift vid ministerkonferensen om åtaganden om resurser i november 2000 som föregicks av en process under ledning av EU:s militära kommitté med upprepad inventering av medlemsstaternas första anbud, granskning av dessa ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt, fastställande av icke helt tillgodosedda behov och inventering av ytterligare anbud. De nationella bidragen bör utvärderas och harmoniseras på nytt mot bakgrund av de revideringar som godtagits av behoven. För länderna i fråga bör detta utföras på ett sätt som säkerställer enhetligheten med försvarsplaneringen (DPP) och processen för planering och översyn PARP).

d) Den kvantitativa och kvalitativa granskningen av framstegen i uppfyllandet av de nationella åtaganden som tidigare godtagits, däri inbegripet behoven när det gäller styrkornas interoperabilitet (C3, utbildning, övning, utrustning)( 4) och normerna i fråga om styrkornas tillgänglighet. Denna utvärdering kommer att göras av EU:s militära kommitté på grundval av det ingående arbetet av expertgruppen (HTF) med hjälp av, i den mån det behövs, Nato genom expertgruppen grundad på den utökade HTF-gruppen. EU:s militära kommitté bör fastställa alla brister och lämna rekommendationer till det interimistiska militära organet om åtgärder som gör det möjligt att säkerställa att de åtaganden som medlemsstaterna gjort överensstämmer med behoven.

e) Ändring av de nationella åtagandena om nödvändigt.

8. Mot bakgrund av den positiva erfarenhet som förvärvats inom ramen för det arbete som utförts sedan Helsingfors för att utarbeta resursmålen, bör militära expertgrupper, i synnerhet de i huvudstäderna, med hjälp av EU:s militära stab, och grupper inom Nato/Shape och den internationella militära staben (IS) (grundade på HTF och HTF plus) kunna fullfölja sin verksamhet på regelbunden basis för att, bland annat

EU:s militära kommitté kommer att dra slutsatser av utbytena på expertnivå, i syfte att lägga fram lämpliga rekommendationer för det interimistiska militära organet.

9. En grupp EU/Nato för resurser, grundad på den ad hoc-grupp som inrättats av Europeiska rådet i Feira, kommer att vidta åtgärder för att säkerställa en enhetlig utveckling av EU:s och Nato:s resurser där de överlappar varandra (i synnerhet de som rör EU:s övergripande mål och Nato:s DCI( 5). Den kommer att bidra till öppenheten, informationsutbytet och dialogen mellan de båda organisationerna.

10. De ytterligare bidragen från de europeiska Nato-medlemmar som inte är anslutna till EU och övriga kandidatländer kommer att beaktas och tas emot som ytterligare bidrag av värde för förbättringen av de europeiska militära resurserna. Dessa bidrag kommer att granskas, tillsammans med länderna i fråga, på grundval av samma kriterier som för medlemsstaternas bidrag.

Dessa rapporter kommer även att kunna göras inom den enhetliga strukturen för samråd med länder som inte är medlemmar i EU.

11. Fastställandet av en detaljerad tidsplan kommer att granskas längre fram, med beaktande av nödvändigheten för länderna i fråga att säkerställa enhetligheten med Nato:s planeringsregler. I princip kommer den ovan beskrivna mekanismen att, åtminstone var sjätte månad, ge upphov till rapporter till rådet om de framsteg som uppnåtts i uppfyllandet av resursmålen. Åtminstone under initialskedet kommer EU:s mekanism att behöva kontrolleras relativt ofta av försvarsministrarna beträffande utvecklingen av de kollektiva och nationella åtagandena för att garantera att det övergripande målet uppfylls senast 2003. Däremot torde en fullständig utvärdering av alla led i processen för det övergripande målet inte behövas. Den närmare utformningen av denna utvärderingsmekanism för militära resurser som behöver preciseras under nästa ordförandeskap kan också bli föremål för en översyn mot bakgrund av den erfarenhet som förvärvats.

För att effektivt kunna anta den utmaning som krishantering innebär har Europeiska unionen åtagit sig att inom ramen för genomförandet av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken förstärka och förbättra sin handlingsförmåga, bl.a. när det gäller krishanteringens civila aspekter. Av denna anledning fastställde Europeiska rådet i Santa Maria de Feira att polisen, förstärkning av rättssäkerheten, förstärkning av den civila förvaltningen samt räddningstjänsten skall utgöra fyra prioriterade insatsområden, där unionen avser att fastställa konkreta resurser som den kan utnyttja vid insatser inom sådana ledande organ som Förenta nationerna och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) eller inom ramen för självständiga EU-ledda uppdrag.

Unionens verksamhet på dessa områden kommer att ge den en möjlighet att i högre grad bidra till konfliktförebyggande och krishantering i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga.

På grundval av rekommendationerna från Europeiska rådet i Santa Maria da Feira har den kommitté som inrättades genom rådets beslut av den 22 maj 2000 för krishanteringens civila aspekter i sitt arbete prioriterat genomförandet av det konkreta mål som rör polisen. Kommittén har behandlat förstärkningen av rättssäkerheten i syfte att fastställa konkreta mål för detta område. Ett möte med företrädare för Förenta nationerna, OSSE och Europarådet har anordnats, bl.a. för att fastställa områden och principer för samarbete med dessa organisationer.

Detta dokument ger en beskrivning av de viktigaste inslagen i det arbete som utförts av kommittén för krishanteringens civila aspekter.

I Feira åtog sig medlemsstaterna att i form av ett frivilligt samarbete före 2003 tillhandahålla upp till 5 000 poliser, varav 1 000 skall kunna sättas in inom 30 dagar, för internationella uppdrag avseende alla former av insatser i samband med konfliktförebyggande och krishantering.

För att förverkliga detta konkreta mål har kommittén för krishanteringens civila aspekter utarbetat en "metod med vars hjälp dessa etappmål kan uppnås och upprätthållas genom frivilliga bidrag". Man har enats om att detta dokument skall ligga till grund för de kommande ordförandeskapens arbete.

· Utarbeta generiska planeringsscenarier och fastställa de uppdrag som blir följden därav.

På grundval av en pragmatisk strategi har således kommitténs arbete gjort det möjligt att bättre fastställa de principer som skall ligga till grund för unionens strategi för polisaspekterna i riskhanteringen, att överväga möjligheten att utnyttja europeiska polisstyrkor och göra betydande framsteg när det gäller att fastställa vilka typer av resurser som krävs.

Följande vägledande principer har fastställts:

– Utbildning av lärare, främst i form av samarbetsprogram.

För ersättningsuppdrag bör de nödvändiga resurserna omfatta bland annat följande:

– Att utbyta information mellan medlemsstaterna genom ett nät av kontaktpunkter.

– Att samspela med den militära strukturer.

I enlighet med rekommendationerna från Feira har särskild uppmärksamhet ägnats åt öka polisuppdragens effektivitet genom samtidiga insatser för att stärka och återupprätta det lokala domstols- och kriminalvårdssystemet.

En databas har i detta sammanhang inrättats för att registrera medlemsstaternas resurser att tillhandahålla personal inom domstols- och kriminalvårdsväsendet. Den uppdateras regelbundet genom samordningsmekanismen och utgör ett första steg mot fastställande av konkreta mål inom detta område.

Ett seminarium under rubriken "Att stärka rättsstatsprincipen vid krishantering – vilka är Europeiska unionens konkreta mål?" hölls den 25 oktober 2000. De inledande överläggningarna mellan EU och företrädarna för Förenta nationerna, OSSE och Europarådet omfattade fyra teman: konkreta erfarenheter, lärdomar och utsikter, rättsliga ramar, metoder och frågor om mervärde. Att företrädare för Förenta nationerna, OSSE och Europarådet deltog i seminariet gav möjlighet att bredda Europeiska unionens diskussioner på grundval av dessa internationella organisationers konkreta erfarenheter.

Arbetet med att stärka de civila aspekterna av krishantering bör fullföljas beslutsamt så att Europeiska unionen på ett effektivare sätt kan använda civila instrument i för att förebygga och hantera krissituationer.

Framstegen i arbetet med polisresurserna gör det nu möjligt att planera den tredje etappen av den metod som antogs för uppnå det konkreta målet. Det gäller nu att konkretisera medlemsstaternas åtagande genom en anmodan till frivilliga bidrag, vilken bör organiseras snarast i enlighet med förfaranden som återstår att fastställa. Arbetet bör därför inriktas på att bland annat fastställa kvaliteten på de resurser som behövs och precisera behoven för att planera och genomföra den europeiskas polisstyrkans operationer. Nästa ordförandeskap uppmanas att tillsammans med generalsekreteraren/den höge representanten lägga fram förslag om detta.

När det gäller rättsstaten, är det hädanefter möjligt för Europeiska unionen att inom detta område fastställa konkreta mål i anslutning till utvecklingen av polisresurser. Därför kan man studera scenarier med utgångspunkt i nyligen gjorda erfarenheter för att fastställa vilka resurser som behövs, såväl när det gäller medlemsstaternas medel som Europeiska unionens sakkunskap. De teman som togs upp vid seminariet den 25 oktober 2000 bör bland annat prägla det framtida arbetet i Kommittén för de civila aspekterna av krishantering.

På dessa två områden kommer kommissionen och samordningsmekanismen inom rådets generalsekretariat att fortsätta att bidra till arbetet.

I det kommande arbetet inom Kommittén för de civila aspekterna av krishantering måste överensstämmelsen och samordningen med det pågående arbetet på angränsande områden inom andra av unionens institutioner säkerställas.

När det gäller att stärka den civila förvaltningen och räddningstjänsten, bör Europeiska unionen fortsätta sin diskussion med utgångspunkt i rekommendationerna från Europeiska rådet i Feira i syfte att fastställa konkreta mål och ge EU lämpliga medel för att på ett effektivt sätt hantera invecklade politiska konflikter.

Bidrag till EU:s civila krishanteringsoperationer från stater som inte är medlemmar i EU kommer att behandlas i en positiv anda enligt metoder som återstår att fastställa.

Europeiska unionen kommer slutligen att vidareutveckla samarbetet med Förenta nationerna, OSSE och Europarådet, bland annat mot bakgrund av mötet med dessa organisationer inom Kommittén för de civila aspekterna av krishantering och seminariet om att stärka rättsstaten.

1. Det åligger Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att bl.a.

2. Dessutom skall Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik i en krissituation vara den instans inom rådet som behandlar krissituationer och utreder alla tänkbara möjligheter för unionens reaktion, inom den gemensamma institutionella ramen och utan att förfaranden för beslut och genomförande inom varje pelare åsidosätts. Således är endast rådet, vars arbete förbereds av Coreper, och kommissionen var och en inom sitt respektive kompetensområde och enligt de förfaranden som fastställs i fördragen, behöriga att fatta beslut som är juridiskt bindande. Kommissionen utövar sitt ansvar samt sin initiativrätt i enlighet med fördragen. Corepers ansvar fastställs i artikel 207 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 19 i rådets arbetsordning. Därför skall Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik i god tid hänskjuta frågor till Coreper.

I en krissituation är en nära samordning mellan dessa instanser särskilt nödvändig. Den säkerställs särskilt genom

För att förbereda EU:s reaktion på en kris åligger det Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att föreslå rådet vilka politiska mål unionen bör eftersträva samt rekommendera ett antal samstämmiga valmöjligheter som syftar till att lösa krisen. Kommittén kan bland annat utarbeta ett yttrande där rådet rekommenderas att besluta om en gemensam åtgärd. Den skall, utan att kommissionens roll åsidosätts, övervaka genomförandet av de åtgärder som beslutats och utvärdera följderna av dem. Kommissionen skall informera Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik om de åtgärder den har vidtagit eller planerar att vidta. Medlemsstaterna skall informera kommittén om de åtgärder som de har vidtagit eller har för avsikt att vidta på nationell nivå.

Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik skall utöva den "politiska kontrollen och den strategiska ledningen" av EU:s militära reaktion på en kris. Därför skall kommittén bland annat på grundval av den militära kommitténs yttranden och rekommendationer utvärdera de viktiga punkter (militärstrategiska alternativ inklusive orderkedja, operationskoncept och operationsplan) som skall överlämnas till rådet.

Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik har en viktig roll när det gäller att intensifiera samråden bl.a. med Nato och berörda tredje länder.

Generalsekreteraren/höge representanten skall på grundval av arbetet i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik gör, dra upp riktlinjerna för lägescentralens verksamhet. Lägescentralen skall stödja kommittén och ge den information på ett sätt som lämpar sig för krishantering.

För att göra det möjligt för Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att fullständigt utöva "den politiska kontrollen och den strategiska ledningen" av en militär krishanteringsoperation, skall följande bestämmelser genomföras:

Europeiska rådet i Helsingfors beslutade att inom rådet upprätta nya ständiga politiska och militära organ som gör det möjligt för EU att utföra sina åligganden vid samtliga uppdrag i samband med förebyggande av konflikter och krishantering som definieras i EU-fördraget, de s.k. Petersberguppdragen.

I enlighet med Helsingforsrapporten skall Europeiska unionens militära kommitté (EUMC), som kommer att inrättas inom rådet, bestå av överbefälhavare (CHOD) som skall företrädas av militärrepresentanter (MILREP). EUMC skall sammanträda på överbefälhavarnivå när detta är nödvändigt. Denna kommitté skall ge råd i militära angelägenheter och utfärda rekommendationer till Kommittén för politik och säkerhetspolitik samt ge Europeiska unionens militära stab (EUMS) militär ledning. Chefen för EUMC skall närvara vid rådsmöten där beslut som påverkar försvarspolitiken skall fattas.

EUMC är det högsta militära organet inom rådet.

EUMC:s behörighet anges därför nedan:

EUMC har som uppgift att ge kommittén för politik och säkerhetspolitik råd och rekommendationer i alla militära angelägenheter inom EU. Den skall leda all militär verksamhet inom EU.

Den skall vara den rådgivande instansen i militära angelägenheter, på en grundval av konsensus.

Den skall utgöra ett forum för militärt samråd och samarbete mellan EU:s medlemsstater på området för konfliktförebyggande och krishantering.

Det skall ge råd i militära angelägenheter och utfärda rekommendationer till Kommittén för politik och säkerhetspolitik på begäran av denna eller på eget initiativ, inom ramen för riktlinjer från kommittén, särskilt när det gäller

a) I krishanteringssituationer:

På begäran av kommittén för politik och säkerhetspolitik skall kommittén ge inledande föreskrifter till chefen för EUMS att utarbeta och lägga fram strategiska militära alternativ.

Kommittén skall utvärdera de strategiska militära alternativ som utarbetats av EUMS och översända dem till kommittén för politik och säkerhetspolitik, tillsammans med sin egen utvärdering och sina militära råd.

På grundval av det militära alternativ som rådet valt skall det ge tillstånd till inledande planeringsföreskrifter till befälhavaren för operationen.

På grundval av utvärderingen från EUMS skall den ge råd och rekommendationer till kommittén för politik och säkerhetspolitik

Den skall ge kommittén för politik och säkerhetspolitik råd om avslutningsalternativet för en operation.

b) Under en operation

skall EUMC övervaka det korrekta utförandet av de militära operationer som genomförs på operationsbefälhavarens ansvar,

skall EUMC:s ledamöter vara med i eller företrädas i kommittén med bidragande länder.

Ordföranden för EUMC skall ha generals- eller amiralsgrad (fyra stjärnor) vid utnämningen och helst tidigare ha varit överbefälhavare i en av EU:s medlemsstater.

Han skall utses av medlemsstaternas överbefälhavare i enlighet med godkända förfaranden och utnämnas av rådet på rekommendation från ett EUMC-möte på överbefälhavarnivå.

Hans maktbefogenheter härrör från EUMC och han skall vara ansvarig inför EUMC. På internationell nivå ha ordföranden befogenhet att företräda EUMC inom kommittén för politik och säkerhetspolitik och rådet, allt efter omständigheterna.

Ordföranden för EUMC skall ha stöd av en egen stab och biträdas av EU:s militära stab, särskilt när det gäller administrativt stöd inom rådets generalsekretariat.

De förbindelser som skall inrättas mellan EUMC och Natos militära myndigheter fastställs i dokumentet om de permanenta arrangemangen mellan EU och Nato. Förbindelserna mellan EUMC och sådana europeiska icke-medlemsstater som är medlemmar av Nato och andra länder, som är kandidater för anslutning till EU, fastställs i dokumentet om EU:s förbindelser med tredje land.

EUMC skall biträdas av en militär arbetsgrupp (EUMCWG), av EU:s militära stab samt vid behov av andra avdelningar och instanser.

EU:s medlemsstater beslutade i Helsingfors att inom rådet upprätta nya ständiga politiska och militära organ som gör det möjligt för EU att utföra sina åligganden vid samtliga de uppdrag i samband med förebyggande av konflikter och krishantering som definieras i EU-fördraget, de s.k. Petersberguppdragen. Enligt Helsingforsslutsatserna skall EU:s militära stab "inom rådets organisation" tillhandahålla militär sakkunskap och stöd till den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, inklusive genomförande av EU-ledda militära insatser för krishantering.

För detta ändamål skall uppgifterna för EU:s militära stab definieras enligt följande:

Den militära staben skall utfärda tidig förvarning, göra en lägesbedömning och strategisk planering för Petersbergsuppgifterna, inklusive identifiering av europeiska nationella och multinationella styrkor och genomföra politik och beslut i enlighet med direktiv från Europeiska unionens militära kommitté (EUMC).

– Den skall vara källan till EU:s militära sakkunskap.

– Förbindelserna mellan EUMS och de europeiska Natomedlemmar som inte är medlemmar i EU och kandidatländerna kommer att fastställas i dokumentet om EU:s förbindelser med tredje länder.

ARRANGEMANG FÖR EUROPEISKA NATO-MEDLEMMAR
SOM INTE ÄR MEDLEMMAR AV EU
OCH ANDRA LÄNDER SOM ÄR KANDIDATER FÖR ANSLUTNING TILL EU

I Feira enades man om följande riktlinjer:

På grundval av det som man enades om i Helsingfors och Feira skall formerna för samråd under normala perioder grundas på följande:

Hur ofta samråd skall hållas och hur de skall utformas bör bedömas pragmatiskt och med hänsyn till effektivitet under förutsättning att det under varje ordförandeskap anordnas minst två möten i sammansättningen EU + 15 med inriktning på frågor som rör GESFP och eventuella följder för de berörda länderna. Inom denna ram kommer åtminstone två möten att anordnas under varje ordförandeskap med de 6 europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU (sammansättningen EU + 6).

Ett ministermöte mellan de 15 och de 6 kommer att anordnas under varje ordförandeskap.

Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik kommer att spela en framträdande roll i genomförandet av denna bestämmelse som även kommer att omfatta minst två möten mellan företrädarna i militära kommittén samt diskussioner mellan militärexperterna (bland annat de som rör utformningen av resursmålen kommer att fortsättas för att ge europeiska Nato-medlemmar som inte är medlemmar av EU och andra länder som är kandidater till anslutning till EU möjlighet att bidra till processen med att förbättra de europeiska militärresurserna); expertmöten kommer att kunna sammankallas i andra ärenden än beträffande resurser, till exempel under en krisperiod för information om de planerade strategiska alternativen.

Dessa möten kommer att komplettera dem som hålls inom ramen för den förstärkta politiska GUSP-dialogen.

Detta mötesschema skall vara vägledande. Kompletterande möten kommer att kunna anordnas om omständigheterna så kräver. Varje ordförandeskap kommer att lägga fram ett planerat tidsprogram för halvårets möten och dagordningen för dem. De berörda staterna kommer också att kunna lägga fram förslag.

Varje tredje land som så önskar kommer att kunna utse en företrädare från sin beskickning till EU för att säkerställa uppföljningen av GUSP och sköta kontakterna med Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik.

För att underlätta anslutningen till unionens militära verksamhet för tredje länder som så önskar kommer dessa att kunna utse en officer med ackreditering hos Europeiska unionens stab som kommer att sköta kontakterna. Minst två informationsmöten kommer att anordnas under varje ordförandeskap för dessa officerare från de 15 och de 6 rörande till exempel på vilket sätt uppföljningen av krissituationer skall hanteras. Särskilda förbindelsearrangemang kommer dessutom att kunna anordnas, bland annat under Nato/EU-övningar. Dessa arrangemang kommer att bli särskilt viktiga för att de 15 och de 6 skall kunna delta i utformningen av unionens militärresurser för EU-ledda operationer.

Målet med en förbindelse mellan EU och Nato är i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors att garantera effektivt samråd, samarbete och insyn när det gäller lämplig militär reaktion i en krissituation, och att garantera en effektiv hantering av denna kris. Vid Europeiska rådet i Feira beslutades att samråd med Nato skall grundas på följande principer:

I denna anda och för att detta samråd och samarbete skall etableras inom ett riktigt strategiskt partnerskap för krishantering kommer EU:s och Natos beslutsautonomi att respekteras fullt ut.

Samrådet och samarbetet mellan de båda organisationerna kommer att utvecklas kring frågor av gemensamt intresse som rör säkerhet, försvar och krishantering för att möjliggöra lämpligaste militära reaktion på en kris och för att garantera en effektiv krishantering.

BILAGA TILL DE FASTA ÖVERENSKOMMELSERNA OM SAMRÅD

Europeiska unionen kommer att ha ständig och garanterad( 12) tillgång till Natos planeringsresurser:

När det gäller de fastställda resurserna kommer arbetet med att fastställa Natos kollektiva resurser och kapacitet som kan användas för EU-ledda insatser, att bedrivas av EU:s och Atlantpaktens experter och godkännas vid ett möte mellan de båda organisationernas militära kommittéer, så att de kan godkännas enligt varje organisations egna förfaranden.

Om EU vill göra en mer ingående granskning av ett strategiskt alternativ som utnyttjar Natoresurser och -kapacitet, skall Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik informera NAC (North Atlantic Council) om detta.

Om Natos resurser och kapacitet skall utnyttjas vid en EU-insats och det gäller att ställa i förväg fastställda resurser och kapacitet till Europeiska unionens förfogande, skall följande förfarande fastställas:

– Ett personligt engagemang av Israels premiärminister och den palestinska myndighetens president.

– Ett fullständigt och omedelbart genomförande av de åtaganden som ingicks i Sharm el-Sheikh och Gaza.

– Konkreta åtgärder från båda parter, inklusive ett slut på våldet samt för Israels del frågan om bosättningarna.

– Inledande av det arbete på plats som skall utföras av undersökningskommissionen, i vilken Javier Solana, generalsekreterare/hög representant för GUSP, deltar som företrädare för Europeiska unionen.

– Ett avtal om att inrätta en observatörsgrupp.

· Strategidokument för utvidgningen Rapport om varje kandidatlands framsteg på vägen mot anslutning

· Bidrag från generalsekreteraren/den höge representanten: referensram för övergripande och konsekvent krishantering

· Rapport från generalsekreteraren/höge representanten och kommissionen med konkreta rekommendationer om hur man kan förbättra samstämmigheten och effektiviteten i Europeiska unionens agerande när det gäller konfliktförebyggande

· Kommissionens rekommendation till rådets rekommendation om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik

· Lägesrapport från högnivågruppen för socialt skydd om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om den framtida utvecklingen av den sociala tryggheten på lång sikt: trygga och stabila pensioner

· Rapport från Ekofinrådet om översynen av gemenskapens finansieringsinstrument för företag

· Rapport från Ekofinrådet om strukturella indikatorer: ett instrument för bättre strukturpolitik

· Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: e-Europa 2002

· Rådets rapport om genomförandet av Europeiska unionens gemensamma strategi avseende Ukraina

· Uttalande om de särskilda kännetecknen för idrott och idrottens sociala funktion i Europa som bör beaktas vid genomförandet av den gemensamma politiken

· Rapport från ordförandeskapet och rådets generalsekretariat om effektivisering av medbeslutandeförfarandet

· Rådets resolution om tillämpningen av nationella system för fastställande av bokpriser

· Kommissionens arbetsdokument om artikel 299.2 – Strategi för varaktig utveckling för Europeiska unionens yttersta randområden

Footnotes:

( 1) Rådets resolution av den 17 december 1999 "På tröskeln till det nya årtusendet": utveckling av nya arbetsmetoder för europeiskt samarbete på utbildningsområdet
(EGT C 8, 12.1.2000, s. 6).

( 2) Petersberguppdragen omfattar humanitära insatser och räddningsinsatser, fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering inklusive fredsskapande åtgärder. (Art. 17.2 i FEU).

( 3) Danmark erinrade om protokoll nr 5 till Amsterdamfördraget.

( 4) C3 = Ledning, kontroll och samband.

( 5) Initiativet för försvarsresurser.

( 7) Natos grupp för politisk samordning.

( 8) Polis-militära gruppen.

( 9) Ställföreträdande överbefälhavare för de allierade styrkorna i Europa.

( 10) Enhet för politisk planering och tidig förvarning.

( 11) Generaldirektoratet för yttre förbindelser.

( 12) Utan att Nato ger tillstånd från fall till fall.