Hur EU hanterar migration i krissituationer och force majeure-situationer

EU:s regelverk innehåller särskilda åtgärder för exceptionella situationer som kan sätta ett betydande tryck på ett medlemslands migrations- och asylsystem. Dessa situationer kan inbegripa en kris, t.ex. instrumentalisering av migranter, eller force majeure.

Krissituationer

En krissituation är en exceptionell situation med massankomst av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer till et medlemsland land-, luft- eller sjövägen, inbegripet personer som landsätts efter sök- och räddningsinsatser.

Det viktigaste kriteriet är att situationen gör att ett medlemslands asyl-, mottagnings- eller återvändandesystem inte fungerar, med allvarliga konsekvenser för det gemensamma europeiska asylsystemets funktion som helhet.

Instrumentalisering av migranter

Instrumentalisering är en situation där ett land utanför EU eller en fientlig icke-statlig aktör uppmuntrar eller underlättar tredjelandsmedborgares eller statslösa personers förflyttning till EU:s yttre gränser eller till ett medlemsland, i syfte att destabilisera EU eller ett medlemsland.

För att betraktas som instrumentalisering måste sådana handlingar kunna äventyra ett medlemslands väsentliga funktioner, däribland upprätthållandet av lag och ordning eller skyddet av den nationella säkerheten.

Solidaritets- och stödinsatser

Solidaritetsinsatserna kan bestå av

omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd och personer som beviljats internationellt skydd

ekonomiska bidrag, inklusive stöd i länder utanför EU

alternativa solidaritetsåtgärder, såsom kapacitetsuppbyggnad, utplacering av personal eller annat operativt stöd

Dessa åtgärder syftar till att förhindra att ett medlemsland bär en oproportionerlig andel av trycket på sitt asyl- och migrationssystem, samtidigt som det säkerställs att alla medlemsländer bidrar till solidaritet.

Ansvarskompensationer

Om omplaceringen och andra solidaritetsåtgärder inte täcker alla identifierade behov kan ansvarskompensationer tillämpas. Ett bidragande medlemsland kan då ta ansvar för asylansökningar för vilka det medlemsland som står inför krisen normalt skulle vara ansvarig.

Detta kan innebära att man bidrar med mer än sin tilldelade andel, och att eventuella ytterligare bidrag beaktas i framtida solidaritetsbidrag.

Undantag från gräns- och asylförfaranden

Vissa tidsfrister kan förlängas och särskilda undantag kan tillämpas på de normala asyl- och gränsförfarandena. Dessa åtgärder ger ytterligare flexibilitet samtidigt som de skyddar de sökandes rättigheter.

Beroende på situationen kan detta omfatta

• mer tid för att registrera ansökningar om internationellt skydd – upp till fyra veckor i stället för sju dagar
• mer tid för att slutföra gränsförfarandet – upp till 18 veckor i stället för 12
• förlängda tidsfrister för att avgöra vilket medlemsland som är ansvarigt för en asylansökan
• undantag från eller utvidgning av gränsförfarandets tillämpningsområde

I exceptionellt allvarliga situationer med massankomst kan ett medlemsland också tillfälligt befrias från vissa återtagandeskyldigheter om dess asylsystem riskerar att inte fungera.

I instrumentaliseringssituationer kan gränsförfarandet tillämpas på en bredare grupp av sökande, medan skyddsåtgärder kvarstår för vissa grupper, däribland barn under 12 år, familjemedlemmar och personer med särskilda förfarande- eller mottagningsbehov.

• Lagstiftningsärenden i korthet: Förordningen om krissituationer och force majeure-situationer (EU-kommissionen)
• Förordningen om hantering av kris- och force majeure-situationer (EUR-Lex)