Svarsåtgärder vid migrationskriser och force majeure-situationer

Svarsåtgärder vid krissituationer

Den nya förordningen om krissituationer och foce majeure innehåller regler för lämpliga förfaranden, undantag och en solidaritetsmekanism som snabbt kan aktiveras i krislägen, såsom 2015 års migrationskris.

Antalet irreguljära inresor i EU har minskat väsentligt sedan migrationskrisen nådde kulmen 2015.

Textversion

Det totala antalet irreguljära inresor till EU har minskat kraftigt, från 1,04 miljoner under 2015 till 0,28 miljoner 2023.

Fördelningen per migrationsrutt under 2024 ser ut på följande sätt:

östra rutten: 3 995 inresor
centrala rutten: 1 533 inresor
västra rutterna: 8 067 inresor

Det nya instrumentet ska gälla vid masstillströmning av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer i ett EU-land, av en sådan omfattning och typ att de

gör att medlemslandets asyl-, mottagnings- eller återvändandesystem slutar att fungera
sannolikt kan få allvarliga följder för det gemensamma europeiska asylsystemet och EU:s system för migrationshantering

Medlemsländerna får rätt till undantag från vissa regler, exempelvis vad gäller registrering av asylansökningar eller gränsförfarandet för asyl. De nya reglerna ska tillämpas i situationer

med massiv tillströmning av flyktingar i ett eller flera medlemsländer
där migranter instrumentaliseras för politiska ändamål för att överbelasta destinationslandets kapacitet och destabilisera det
vid force majeure, såsom en pandemi, likt coronakrisen, eller en naturkatastrof

Dessa undantagsåtgärder och andra solidaritetsstödåtgärder kräver först ett förhandsbemyndigande från rådet.

Övriga åtgärder

När ett medlemsland står inför någon av de situationer som beskrivs ovan kan det medlemslandet begära bemyndigande att tillämpa undantag från de gemensamma förfarandena eller att komma i fråga för solidaritetsåtgärder.

Kommissionen ska analysera situationen och, om den bekräftas, anta ett genomförandebeslut från kommissionen om fastställande av krissituation eller force majeure. Kommissionen får också föreslå ett genomförandebeslut från rådet.

När rådet har antagit beslutet har kan undantagen tillämpas och medlemslandet omfattas av solidaritetsåtgärder. Kommissionen har inte bara i uppdrag att övervaka och se över situationen, utan kan också föreslå att rådets genomförandebeslut upphävs eller förlängs. De åtgärder som införs ska pågå i tre månader och kan förlängas upp till högst 12 månader.

Tidsfrister

För att minska trycket på ett EU-land som är utsatt för en massiv tillströmning av asylsökande tillämpas följande undantag från tidsfristerna:

Vissa perioder kan förlängas, till exempel för följande:

Registrering av ansökningar om internationellt skydd med fyra veckor

Slutförande av gränsförfarandet med ytterligare sex veckor

Avsändande av framställningar och underrättelser och återta personer som det krisdrabbade medlemslandet ansvarar för men som påträffas i ett annat medlemsland

Undantag

Som ytterligare ett undantag i krissituationer tillåter de nya åtgärderna medlemsländerna att

ändra kriterierna för gränsförfarandet antingen i syfte att minska antalet ansökningar som prövas vid gränsen eller för att utvidga användningen av gränsförfarandet så att samtliga ansökningar prövas vid gränsen, med särskilda skyddsåtgärder för utsatta grupper
befrias från sin skyldighet att återta asylsökande som de ansvarar för från ett annat EU-land (vilket krävs under normala omständigheter)

Solidaritets- och stödinsatser

Ett medlemsland som står inför en krissituation kan begära solidaritetsbidrag från övriga EU-länder. Dessa bidrag liknar dem som överenskommits inom ramen för den nya förordningen om asyl- och migrationshantering:

Omplacering av asylsökande och personer som beviljats internationellt skydd

Ekonomiska bidrag, även i länder utanför EU

Alternativa solidaritetsåtgärder såsom kapacitetsuppbyggnad eller utplacering av personal

Det övergripande målet med dessa åtgärder är att säkerställa att inget medlemsland tar ett oproportionerligt ansvar och att samtliga medlemsländer kontinuerligt bidrar till solidaritet.

Det är endast om omplaceringsåtgärderna inte täcker ett medlemslands alla behov som åtgärderna blir obligatoriska, vilket innebär att ett stödjande medlemsland tar på sig ansvaret för att pröva asylansökningar från personer som befinner sig på dess territorium men som normalt bör återtas av det medlemsland som är i krisläge. Eftersom alla behov måste täckas i krislägen kan ett medlemsland behöva bidra mer än sin skäliga andel, men i så fall skulle det medlemslandet vara berättigat att få tillbaka detta i ett senare skede.

I kristider är det EU:s solidaritetssamordnares roll att stödja omplaceringar och främja en beredskapskultur bland medlemsländerna.

Skyndsam handläggning

Om stora grupper av sökande anländer från ett visst ursprungsland eller en viss ursprungsregion och sannolikt är i behov av skydd, kan kommissionen anta en rekommendation om skyndsam handläggning.

Detta förfarande gör det möjligt att utelämna den personliga intervjun och bör avslutas inom mindre än fyra veckor.

Arbetet med migrations- och asylpakten

Den 4 oktober 2023 spikade medlemsländerna sitt förhandlingsmandat om en förordning om krissituationer, inbegripet instrumentalisering av migration, och force majeure på migrations- och asylområdet.

Den 20 december 2023 nådde rådet och Europaparlamentet en överenskommelse om denna nya lagstiftning vid särskilt svåra omständigheter samt många andra ärenden i migrations- och asylpakten.

Den 8 februari 2024 godkände EU-ländernas företrädare den uppgörelse om flera rättsakter som nåddes i december 2023 samt de tre lagar som rådet och parlamentet tidigare enats om 2022. En uppdaterad gränsförordning för återvändande godkändes också av medlemsländernas företrädare.

Rådet antog EU:s migrations- och asylpakt den 14 maj 2024.

Läs mer

Migrations- och asylpakten