Rådets roll i EU:s beslutsfattande
En central aktör i EU:s beslutsfattande
Europeiska unionens råd är en av de tre viktigaste institutionerna i EU:s beslutsfattande.
Europeiska unionens råd företräder EU-ländernas regeringar
Funktion: medlagstiftare
Europaparlamentet företräder EU-medborgarna
Funktion: medlagstiftare
EU-kommissionen företräder EU:s övergripande intressen
Funktion: initiativtagare till lagstiftning och verkställande organ
I de flesta fall beslutar rådet och Europaparlamentet tillsammans, som medlagstiftare, om förslag från Europeiska kommissionen. Utöver denna delade lagstiftande roll är rådet i vissa fall och för vissa ämnen den huvudsakliga beslutsfattaren.
Detta gör rådet till en central aktör i utformningen av politik och lagstiftning på EU-nivå.
Två huvudsakliga lagstiftningsförfaranden
Det finns två huvudsakliga förfaranden som används för att anta EU-lagstiftning. Det som skiljer dem åt är rådets roll och de fall där respektive förfarande tillämpas.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet
Rådet enas om lagar med Europaparlamentet. Detta förfarande gäller för de flesta politikområden och omfattar 95 % av EU:s lagstiftning.
Särskilt lagstiftningsförfarande
Rådet fattar beslut efter samråd med eller godkännande från Europaparlamentet. Detta förfarande tillämpas i särskilda fall, såsom konkurrensrätten.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet: när rådet beslutar tillsammans med Europaparlamentet
Enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet förhandlar rådet och Europaparlamentet om och antar EU-lagstiftning gemensamt. De är medlagstiftare.
Omkring 95 % av EU:s lagstiftning (på mer än 80 politikområden) antas genom detta förfarande.
Särskilt lagstiftningsförfarande: när rådet är den huvudsakliga beslutsfattaren
I vissa specifika fall är rådet den huvudsakliga beslutsfattaren och fattar vanligtvis beslut på grundval av förslag från kommissionen. Parlamentet agerar inte som medlagstiftare, men måste höras eller ge sitt godkännande.
Exempel på detta är undantag från den inre marknaden, konkurrenslagstiftning och åtgärder för att bekämpa diskriminering.
Ett specialfall: antagandet av EU:s budgetar
Både EU:s långtidsbudget och årliga budget antas i enlighet med särskilda förfaranden.
Antagandet av EU:s långtidsbudget
EU:s långtidsbudget, den så kallade fleråriga budgetramen, antas enligt särskilda lagstiftningsförfaranden:
- förordningen om den fleråriga budgetramen, som fastställer de högsta belopp som EU kan spendera på de olika politikområdena, antas av rådet efter Europaparlamentets godkännande
- beslutet om egna medel, som fastställer hur EU:s budget ska finansieras, antas av rådet efter att Europaparlamentet har hörts
Europeiska rådet är också delaktigt. I linje med sin roll enligt EU-fördragen ger det politisk vägledning om huvudprioriteringarna i långtidsbudgeten innan Europeiska unionens råd färdigställer den.
Antagande av EU:s årliga budget
EU:s årliga budget antas i enlighet med ett särskilt förfarande. Kommissionen lägger fram ett förslag till budget. Det är sedan rådet och Europaparlamentet som granskar förslaget och beslutar om budgeten på lika villkor. De måste enas om samma text.
Om de inte kan nå en överenskommelse måste kommissionen lägga fram ett nytt budgetförslag.
Övriga förfaranden
Rådets roll i fråga om genomförandeakter och delegerade akter
När en EU-lag väl har antagits kan den behöva kompletteras för att återspegla utvecklingen, eller så kan ytterligare regler krävas för att se till att den genomförs korrekt. För att göra detta kan rådet och parlamentet bemyndiga kommissionen att anta delegerade akter eller genomförandeakter.
I särskilda fall är det rådet och inte kommissionen som ansvarar för antagandet av genomförandeakter.
Rådets slutsatser och resolutioner
Rådet antar inte bara lagar. Det antar också dokument såsom slutsatser och resolutioner, som inte är rättsligt bindande. Dessa används för att uttrycka en politisk ståndpunkt eller ge vägledning i frågor inom EU:s politikområden.
Internationella avtal och överenskommelser
Rådet spelar en central roll när det gäller att förhandla och ingå internationella avtal. Man deltar i alla skeden av förfarandet, från att ge förhandlaren (vanligtvis kommissionen) förhandlingsmandat till att bemyndiga undertecknande av avtalet och anta det slutliga beslutet om EU:s samtycke till att vara bunden av det.
Läs mer
Senast ändrad: 6 oktober 2026