Tidslinje: EU-samarbete om säkerhet och försvar

Lissabonfördraget, som undertecknades 2007, träder i kraft och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken byter namn till den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Däri föreskrivs inrättandet av en europeisk utrikestjänst. Kommissionens delegationer i länder utanför EU blir EU-delegationer.

• Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP)

Europeiska försvarsbyrån inrättas för att stödja medlemsländerna och Europeiska rådet så att man kan förbättra Europas försvarskapacitet på krishanteringsområdet och främja den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

• Europeiska försvarsbyrån

Vid toppmötet i Bryssel antas en europeisk säkerhetsstrategi. Syftet med den är att åstadkomma ett säkert Europa i en bättre värld, kartlägga hot mot EU, identifiera de strategiska målen och fastställa de politiska konsekvenserna för Europa.

• Den europeiska säkerhetsstrategin – Ett säkert Europa i en bättre värld

Berlin plus-arrangemangen undertecknas och gör det möjligt att använda Natos strukturer, mekanismer och resurser till uppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

• Berlin plus-arrangemangen

Vid Europeiska rådets möte i Köln beslutar EU-15 att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska förstärkas.

• Europeiska rådets slutsatser den 3–4 juni 1999

Vid Europeiska rådets möte i Maastricht läggs grunden för en politisk union i och med inrättandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och början till en gemensam försvarspolitik, i form av den andra pelaren i Maastrichtfördraget.

Texten undertecknas i februari 1992 och träder i kraft i november 1993.

• Maastrichtfördraget