Rådet antar rekommendation om tillräcklig minimiinkomst

Syftet med rådets rekommendation är att bekämpa fattigdom och social utestängning och att eftersträva höga sysselsättningsnivåer genom att främja ett tillräckligt inkomststöd med hjälp av minimiinkomst, faktisk tillgång till möjliggörande och väsentliga tjänster för personer som saknar tillräckliga resurser samt genom att främja integration på arbetsmarknaden av dem som kan arbeta.

En rekommendation om att stärka de sociala skyddsnäten

Även om alla medlemsländerna har sociala skyddsnät har de kommit olika långt med att göra dem tillgängliga och tillräckliga. Rådet rekommenderar därför att medlemsländerna tillhandahåller och, vid behov, stärker sina stabila sociala skyddsnät. Det ska göras genom att ett tillräckligt inkomststöd som innefattar minimiinkomstförmåner kombineras med andra åtföljande monetära förmåner och naturaförmåner samt genom att tillgång ges till möjliggörande och väsentliga tjänster. Medlemsländerna rekommenderas att fastställa nivån för minimiinkomsten genom en öppen och stabil metod, i enlighet med nationell lagstiftning och med deltagande av relevanta berörda parter, med hänsyn till de totala inkomstkällorna, hushållens särskilda behov och mindre gynnade förhållanden, inkomsten för en låginkomsttagare eller en minimilöntagare, levnadsstandarder och köpkraft samt prisnivåer och därmed sammanhängande utveckling. För att främja jämställdhet, inkomsttrygghet och ekonomiskt oberoende för kvinnor, unga vuxna och personer med funktionsnedsättning, anser rådet dessutom att det bör vara möjligt att begära att inkomststödet ges till enskilda medlemmar i hushållet.

Medlemsländerna rekommenderas också att gradvis uppnå en tillräcklig nivå för inkomststöd senast 2030, samtidigt som de säkerställer hållbarheten i de offentliga finanserna. Medlemsländerna bör dessutom regelbundet se över och vid behov anpassa nivån på minimiinkomsten för att upprätthålla dess tillräcklighet. I tider av ekonomisk nedgång kan det vara viktigt med flexibilitet i utformningen av minimiinkomsten för att lindra de negativa sociala konsekvenserna och fungera stabiliserande för ekonomin.

Minimiinkomst: en viktig väg ut ur fattigdom och utestängning

Minimiinkomst är en viktig del i strategier för att ta sig ur fattigdom. Den bidrar också till en hållbar och inkluderande återhämtning i tider av ekonomisk kris. Stabila sociala skyddsnät inte bara förbättrar de sociala och hälsomässiga utsikterna för dem som är längst bort från arbetsmarknaden. De åstadkommer även bestående sociala och ekonomiska fördelar för Europeiska unionen, vilket leder till mer jämlika, sammanhållna och resilienta samhällen.

Trots framsteg under det senaste årtiondet var antalet personer som löpte risk för fattigdom eller social utestängning 2021 över 95,4 miljoner, och kvinnor löpte större risk än män. Covid-19-pandemin belyste de sociala och ekonomiska fördelarna med tillräckliga och målinriktade sociala skyddsnät, och medförde åtgärder för att begränsa spridningen som i oproportionerligt hög grad påverkade kvinnor och missgynnade grupper, framför allt i fråga om tillgången till hälso- och sjukvård och utbildning. Rysslands oberättigade och olagliga anfallskrig mot Ukraina ledde till en kraftig ökning av energipriserna och till efterföljande inflation, vilket drabbade låginkomsthushåll och lägre medelinkomsthushåll ytterligare.

Bakgrund

Denna rekommendation bygger på rådets rekommendation 92/441/EEG om gemensamma kriterier för tillräckliga resurser och socialtjänstförmåner i de sociala trygghetssystemen, som det kommer att ersätta. Den är vidare ett komplement till kommissionens rekommendation 2008/867/EG om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden. I rådets slutsatser den 9 oktober 2020 manade man till förstärkning av minimiinkomstskyddet för att bekämpa fattigdom och social utestängning under och efter covid-19-pandemin.

Kommissionen presenterade förslaget till rekommendation vid mötet i arbetsgruppen för sociala frågor den 7 oktober 2022. Efter behandling i arbetsgruppen nåddes en överenskommelse om kompromisstexten under det tjeckiska ordförandeskapet. Eftersom den tid som krävdes för juristlingvisternas granskning inte möjliggjorde ett formellt antagande i december nådde Coreper och rådet en politisk överenskommelse om texten i Coreper den 30 november 2022, och vid mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 8 december 2022. Rekommendationen antogs formellt som en A-punkt vid rådets möte den 30 januari 2023.