"Vi använder kakor för att förbättra din besöksupplevelse. Nödvändiga kakor krävs för grundläggande funktioner på rådets webbplats. Icke nödvändiga kakor hjälper oss att ta fram rapporter med anonymiserad och samlad statistik för att bättre tillgodose dina behov.
55 %-paketet: rådet enas om allmänna riktlinjer för växthusgasminskningar och deras sociala konsekvenser
Rådet har antagit sina förhandlingspositioner om viktiga lagstiftningsförslag i 55 %-paketet. Paketet, som lades fram av EU-kommissionen den 14 juli 2021, kommer att göra det möjligt för Europeiska unionen att minska sina nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 procent fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer och att uppnå klimatneutralitet 2050.
Den överenskommelse som under det franska ordförandeskapets ledning nåtts mellan medlemsländerna om 55 %-paketet utgör ett avgörande steg för att uppnå våra klimatmål inom de större sektorerna i ekonomin. Den ekologiska omställningen och energiomställningen kommer att kräva bidrag från alla sektorer och alla medlemsländer, på ett rättvist och inkluderande sätt. Rådet är nu redo att förhandla med Europaparlamentet om att slutföra paketet. Europeiska unionen kommer därigenom mer än någonsin att stå i främsta ledet i kampen mot klimatförändringarna.
Agnès Pannier-Runacher, Frankrikes energiomställningsminister
EU-länderna antog en gemensam ståndpunkt om EU:s utsläppshandelssystem, ansvarsfördelning mellan medlemsländer i sektorer utanför utsläppshandelssystemet (förordningen om ansvarsfördelning), utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), inrättandet av en social klimatfond och nya utsläppsnormer för koldioxid för person- och skåpbilar.
Dessa överenskommelser banar väg för förhandlingar med Europaparlamentet.
EU:s utsläppshandelssystem
EU:s utsläppshandelssystem är en koldioxidmarknad baserad på ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter för energiintensiva industrier och elproduktionssektorn.
Rådet enades om att behålla den övergripande ambitionen på utsläppsminskningar på 61 % senast 2030 i sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet, såsom kommissionen föreslagit.
Rådet enades också om en engångsminskning av det övergripande utsläppstaket med 117 miljoner utsläppsrätter (ändring av basåret) och om en större minskningstakt av taket på 4,2 % per år (linjär minskningsfaktor).
Rådet ställde sig bakom förslaget om att stärka reserven för marknadsstabilitet genom att förlänga den ökade årliga intagsnivån av utsläppsrätter (24 %) till efter 2023 och fastställa ett tröskelvärde på 400 miljoner utsläppsrätter utöver vilket de utsläppsrätter som ingår i reserven inte längre är giltiga.
Rådet enades om att göra aktiveringen av den mekanism som vid överdrivet stora prisökningar frigör kvoter från reserven för marknadsstabilitet på marknaden automatisk och mer reaktiv.
När det gäller sektorer som omfattas av gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM) godkände rådet förslaget att under tioårsperioden 2026–2035 gradvis fasa ut gratis tilldelning av utsläppsrätter för de sektorer som berörs av CBAM. Rådet godtog dock en långsammare minskningstakt i början och en snabbare i slutet av denna tioårsperiod. Stöd till utfasningen av fossila bränslen i dessa sektorer möjliggörs genom innovationsfonden. Rådet uppmanade också kommissionen att övervaka effekterna av CBAM, bland annat på koldioxidläckage vid export, och att bedöma behovet av ytterligare åtgärder.
Vad gäller moderniseringsfonden behöll rådet ökningen av fondens volym genom auktionering av ytterligare 2,5 % av taket, ökningen av andelen för prioriterade investeringar till 80 % och tillägget av nya stödberättigade sektorer, enligt kommissionens förslag. Rådet beslutade att utöka förteckningen över medlemsländer som får stöd från moderniseringsfonden. Naturgasprojekt kommer i princip inte att vara berättigade till stöd från fonden. Rådet införde dock en övergångsåtgärd som gör det möjligt för fondens stödmottagare att fortsätta att finansiera naturgasprojekt på vissa villkor.
Rådet stärkte också vissa av innovationsfondens bestämmelser, särskilt när det gäller den kapacitet som syftar till att göra deltagandet i projekt mer effektivt och geografiskt balanserat, samtidigt som principen om spetskompetens i projekttilldelningen bibehålls. Rådet enades om att ägna särskild uppmärksamhet åt utfasningen av fossila bränslen i sjöfartssektorn inom ramen för innovationsfonden.
Rådet förbättrade båda fondernas styrning och transparens.
En ytterligare gratis tilldelning under en övergångsperiod kan på vissa villkor beviljas fjärrvärmesektorn i vissa medlemsländer, i syfte att främja utfasningen av fossila bränslen i den sektorn.
Rådet enades om att ta med utsläpp från sjöfarten i tillämpningsområdet för utsläppshandelssystemet. I den allmänna riktlinjen godtas kommissionens förslag om ett gradvis införande av skyldigheter för rederier att överlämna utsläppsrätter. Eftersom medlemsländer som är starkt beroende av sjötransporter av naturliga skäl kommer att drabbas hårdast, enades rådet om att omfördela 3,5 % av taket för auktionerade utsläppsrätter till dessa medlemsländer. Dessutom tar man i den allmänna riktlinjen hänsyn till geografiska särdrag och föreslår övergångsåtgärder för små öar, vintersjöfart och resor i samband med allmän trafikplikt, och man stärker åtgärderna för att bekämpa risken för koldioxidläckage inom sjöfartssektorn.
Den allmänna riktlinjen inbegriper andra utsläpp än koldioxid i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering på sjöfartsområdet från och med 2024, och en översynsklausul införs så att de senare kan tas med i utsläppshandelssystemet.
Rådet enades om att skapa ett nytt separat utsläppshandelssystem för byggnads- och vägtransportsektorerna. Det nya systemet kommer att gälla för distributörer som levererar bränslen för förbrukning inom byggnads- och vägtransportsektorerna. Införandet av de skyldigheter som rör auktionering och överlämnande kommer dock att försenas med ett år jämfört med kommissionens förslag (auktionering av utsläppsrätter från och med 2027 och överlämnande från och med 2028). Utsläppsminskningsbanan och den linjära minskningsfaktorn som fastställs till 5,15 från 2024 och 5,43 från 2028 följer kommissionens förslag. Rådet behöll förslaget om att auktionera ut ytterligare 30 % av auktionsvolymen under det första året efter det att systemet införts, så att det fungerar smidigt (”tidigareläggning”).
Rådet införde en bestämmelse om frivilligt deltagande för alla fossila bränslen. Det införde förenklade krav för övervakning, rapportering och verifiering för små bränsleleverantörer.
Rådet lade till en tillfällig möjlighet för alla medlemsländer att undanta leverantörer från överlämnandet av utsläppsrätter fram till december 2030, om de omfattas av en koldioxidskatt på nationell nivå som motsvarar eller överstiger auktionspriset för utsläppsrätter i utsläppshandelssystemet inom byggnads- och vägtransportsektorn.
Rådet enades om att gradvis fram till 2027 fasa ut gratis utsläppsrätter för luftfartssektorn och anpassa förslaget till det globala systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia). EU:s utsläppshandelssystem kommer att gälla för flygningar inom EU (plus Storbritannien och Schweiz), medan Corsia kommer att gälla för EU-aktörer för flygningar mellan EU och tredjeländer som deltar i Corsia. Rådet enades om att avsätta 20 miljoner av de gratis utsläppsrätter som fasats ut för att kompensera för merkostnaderna i samband med användningen av hållbara flygbränslen. Dessutom innebär rådets överenskommelse att hänsyn tas till särskilda geografiska särdrag, och man föreslår i detta sammanhang begränsade undantag under en övergångsperiod.
En social klimatfond
Rådet enades om att inrätta en social klimatfond till stöd för utsatta hushåll, mikroföretag och transportanvändare och till stöd för ett utsläppshandelssystem för byggnads- och vägtransportsektorerna.
Varje medlemsland ska lämna in en social klimatplan till kommissionen, med åtgärder och investeringar för att hjälpa utsatta medborgare att klara av de höjda koldioxidpriserna. Fonden ska ge finansiellt stöd till medlemsländerna för att finansiera de åtgärder och investeringar som anges i deras planer, öka energieffektiviteten i byggnader och renoveringen av byggnader, minska koldioxidutsläppen från uppvärmning och kylning av byggnader och öka användningen av utsläppsfri och utsläppssnål mobilitet och transport, även tillfälligt och begränsat direkt inkomststöd.
Rådet enades om att fonden ska ingå i EU:s budget och finansieras med externa inkomster avsatta för särskilda ändamål upp till högst 59 miljarder euro. Tack vare budgetstrukturen kan fonden utnyttja ett antal garantier kopplade till EU:s budget utan att förhandlingar behöver inledas om den fleråriga budgetramen.
Fonden ska inrättas för perioden 2027–2032, så att den sammanfaller med det att utsläppshandelssystemet träder i kraft för byggnads- och vägtransportsektorerna, och med retroaktivt stödberättigande för utgifter från den 1 januari 2026.
Rådet beslutade att tillämpa ett tak på 35 % av de beräknade totala kostnaderna för de sociala klimatplanerna på medlemsländernas möjlighet att erbjuda tillfälligt direkt inkomststöd.
Rådet enades om att alla medlemsländer ska få dra nytta av fonden och behöll kommissionens föreslagna tilldelningsmetod. Rådet beslutade att inte behålla det nationella bidrag (medfinansiering) som planerades i kommissionens förslag. Angående fondens förvaltningsmetod valde rådet en direkt resultatbaserad förvaltning i kombination med inslag av delad förvaltning. Det beslutade därför att medlemsländerna ska kunna få tekniskt stöd för genomförandet av åtgärderna i planen.
Förordningen om ansvarsfördelning
Rådet enades om ett mål för minskade utsläpp av växthusgaser på EU-nivå på 40 % jämfört med 2005 för de sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, nämligen inhemsk sjötransport, jordbruk, avfall och småindustrier. Byggnads- och vägtransportsektorerna kommer att omfattas av både det nya särskilda utsläppshandelssystemet och förordningen om ansvarsfördelning. Sammantaget står dessa sektorer för närvarande för ungefär 60 % av EU:s utsläpp av växthusgaser.
Rådet enades om att behålla de höjda nationella mål som tilldelats varje medlemsland i enlighet med kommissionens förslag. Rådet konstaterade att det krävs att alla medlemsländers insatser blir enhetliga över tid, samtidigt som man tar hänsyn till nationella särdrag om förordningens mål ska uppnås. Rådet enades om att de linjära utsläppsbanorna för varje medlemsland ska justeras 2025 endast om detta leder till högre årliga gränser för medlemslandet i fråga, av skäl som rör förutsägbarhet och hänsyn till oförutsedda händelsers (exempelvis coronapandemins) inverkan på utsläppen.
Mer specifikt höjs mängden årliga utsläppskvoter som kan överföras mellan medlemsländerna till 10 % för åren 2021–2025 och 20 % för åren 2026–2030. Dessa utbyten görs också mer transparenta, särskilt genom utökade rapporteringsskyldigheter. Flexibiliteten inom utsläppshandelssystemet ska förenklas. Tack vare den får nio medlemsländer mellan 2021 och 2030 utnyttja en begränsad mängd utsläppsrätter för att enklare kunna kompensera för utsläpp inom sektorerna som omfattas av ansvarsfördelning. Den gör även arrangemangen för den användning av extra reserver som kommissionen föreslår mer flexibla. Vidare behålls det förslag som innebär att flexibiliteten för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) delas in i två perioder.
Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk
Sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) omfattar användning av mark, träd, växter, biomassa och timmer. Utsläpp och upptag i LULUCF-sektorn tas med i beräkningen av EU:s övergripande mål för 2030.
Rådet bekräftade ett övergripande mål på 310 Mt koldioxidekvivalenter i nettoupptag i LULUCF-sektorn 2030 på EU-nivå. Det utgör en höjning av upptagen på ungefär 15 % jämfört med nuläget. De nuvarande reglerna som innebär att utsläppen inte får överskrida upptagen (förbudet mot att generera nettoutsläpp) fortsätter gälla till 2025. För perioden 2026–2030 ska varje medlemsland ha ett bindande nationellt mål för 2030. Dessutom har rådet för varje medlemsland fastställt ett åtagande om att uppnå en viss nettosumma av utsläpp och upptag av växthusgaser för hela perioden 2026–2030 (budgeten för 2026–2030). Budgeten ska baseras på en bana med vägledande årliga mål. Rådet beslutade att behålla fördelningen av mål mellan medlemsländerna i enlighet med kommissionens förslag.
Rådet enades om att stärka flexibiliteten till stöd för EU-länder som har svårt att nå sina mål på grund av faktorer utanför deras kontroll som påverkar LULUCF-sektorn, förutsatt att unionen som helhet når sitt mål för 2030.
Rådet införde i synnerhet ytterligare flexibilitet kopplad till effekterna av klimatförändringarna och organiska jordarter, baserad på objektiva och mätbara kriterier och indikatorer. För att få tillgång till flexibiliteten måste de berörda medlemsstaterna lämna in underlag till kommissionen på grundval av en väldefinierad metod. Rådet beslutade dessutom att behålla alternativet att undanta utsläpp från naturliga störningar från LULUCF-bokföring under perioden 2026–2030, förutsatt att kompensationen för naturliga störningar inte tillämpas inom ramen för flexibiliteten.
Rådet bekräftade att man avskaffar möjligheten att spara LULUCF-krediter mellan de två perioderna för efterlevnad (2021–2025 och 2026–2030).
Rådet enades om att kommissionen ska lämna in en rapport inom sex månader från den första globala översynen enligt Parisavtalet (som genomförs 2023) om inkluderingen av växthusgasutsläpp utom koldioxid från jordbruket i tillämpningsområdet för förordningen och om fastställande av målen för markanvändningssektorn efter 2030.
Utsläppsnormer för koldioxid för person- och skåpbilar
Rådet enades om att höja målen för minskning av koldioxidutsläpp för nya personbilar och nya skåpbilarför 2030 till 55 % respektive 50 %. Rådet enades också om att införa ett mål för minskade koldioxidutsläpp på 100 % till 2035 för nya person- och skåpbilar.
Förarnas kommer att kunna ladda sina fordon i alla medlemsländer efter den relaterade översynen av utbyggnaden av en infrastruktur för alternativa bränslen.
Under 2026 kommer kommissionen att bedöma framstegen mot målen för en utsläppsminskning på 100 % och behovet av att se över målen med hänsyn till den tekniska utvecklingen, även vad gäller laddhybridteknik och vikten av en genomförbar och socialt rättvis övergång till noll utsläpp.
Rådet enades om att avsluta incitamentsmekanismen för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon från och med 2030.
Vad händer nu?
Eftersom rådet nu har enats om sina ståndpunkter om förslagen kan förhandlingarna med Europaparlamentet börja i syfte att nå en överenskommelse om de slutliga lagtexterna.
Den överenskommelse som under det franska ordförandeskapets ledning nåtts mellan medlemsländerna om 55 %-paketet utgör ett avgörande steg för att uppnå våra klimatmål inom de större sektorerna i ekonomin. Den ekologiska omställningen och energiomställningen kommer att kräva bidrag från alla sektorer och alla medlemsländer, på ett rättvist och inkluderande sätt. Rådet är nu redo att förhandla med Europaparlamentet om att slutföra paketet. Europeiska unionen kommer därigenom mer än någonsin att stå i främsta ledet i kampen mot klimatförändringarna.