Den gemensamma jordbrukspolitiken

Stöd till jordbrukare och landsbygdsområden

Flera EU-lagar bildar tillsammans en enhetlig politik för jordbruket – den gemensamma jordbrukspolitiken. GJP inrättades 1962 och är det EU-politikområde som funnits längst. Den står i dag för 386,6 miljarder euro av EU:s budget för 2021–2027 eller cirka 0,34 euro per dag och EU-medborgare.

Den gemensamma jordbrukspolitiken

• förser 447 miljoner EU-medborgare med säkra livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser
• garanterar en skälig levnadsstandard genom att ge stöd till 7 miljoner jordbrukare
• bevarar naturtillgångar och bidrar till klimatåtgärder med 40 procent av sin budget

Politiken består av tre delar:

• direktstöd för jordbrukare
• åtgärder för att stabilisera marknaderna
• stöd till landsbygdsområden

Direktstöd för jordbrukare

EU ger jordbrukare direktstöd för att

• ge dem en stabil inkomst och skydda dem mot fluktuerande priser och dåliga skördar
• de ska kunna ägna sig åt kollektiva nyttigheter som normalt inte betalas av marknaden, som att se efter sin jordbruksmark och uppfylla kraven på livsmedelssäkerhet och miljö- och djurskydd
• göra jordbruket lönsamt

Tack vare stödet har vi en tillförlitlig och riklig tillgång på livsmedel till överkomliga prisers samtidigt som jordbrukarna uppfyller standarderna för säkerhet, miljö, djurhälsa och djurskydd, som hör till de striktaste i världen. Jordbrukare som inte uppfyller kraven får mindre eller inget stöd (”skärpta villkor”).

• Inkomststöd i praktiken (EU-kommissionen)

Åtgärder för att stabilisera marknaderna

Den gemensamma jordbrukspolitiken inkluderar flera marknadsåtgärder för att stabilisera jordbruksmarknaderna, förebygga marknadskriser och motverka en hög prisvolatilitet, som till exempel kan bero på ett kortsiktigt överutbud. Dessa åtgärder är

• EU-finansiering till medlemsländerna för att hantera problem inom vissa sektorer
• särskilda regler för internationell handel med jordbruksprodukter
• tillfälliga interventioner i kristider, antingen av regeringar som kan köpa och lagra produkter som vete, ris eller mjölkpulver, eller som stöd till privata aktörer för att lagra produkter som socker eller olivolja

Dessa marknadsåtgärder ingår i förordningen om en samlad marknadsordning.

EU uppdaterade dessa regler under 2026 för att stärka jordbrukarnas förhandlingsposition och se till att de får rättvis ersättning för de livsmedel de producerar. Dessa ändringar gör det lättare för jordbrukarna att

• dra nytta av skriftliga, tydliga avtal och rättvisa villkor
• få incitament att ansluta sig till producentorganisationer som kooperativ och föreningar
• kollektivt förhandla fram avtal
• dra nytta av tydliga regler för användningen av termen ”kött” och köttrelaterade namn

• Rådet och parlamentet överens om att ge jordbrukarna en starkare förhandlingsposition i livsmedelskedjan (pressmeddelande 5.3.2026)
• Översikt över marknadsåtgärder (EU-kommissionen)

Stöd till landsbygdsområden

Sedan början av 2000-talet har den gemensamma jordbrukspolitiken hjälpt landsbygdsområden att utvecklas, blomstra och behålla sin befolkning.

Nästan hälften av Europa består av utpräglade landsbygdsområden, där 25 procent av EU:s 447 miljoner människor bor. Dessa områden hör också till EU:s minst gynnade regioner, med en BNP per capita som ligger betydligt under EU-genomsnittet.

EU:s åtgärder för landsbygdsutveckling inom jordbrukspolitiken bidrar till att

• modernisera gårdar
• öka investeringarna i infrastruktur, inbegripet konnektivitet och grundläggande tjänster
• stärka jordbrukssektorns konkurrenskraft
• säkra generationsskiften inom jordbruket

Dessutom kompletterar EU:s sammanhållningspolitik landsbygdsutvecklingspolitiken, särskilt genom att stödja en balanserad utveckling i olika regioner.

• Finansiering och åtgärder för landsbygdsutveckling (EU-kommissionen)
• Investeringar i sammanhållningspolitiken (EU-kommissionen)

Förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken

Den 18 december 2025 antog rådet nya åtgärder för att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet är att stärka det europeiska jordbrukets konkurrenskraft genom att minska byråkratin, stödja jordbrukare, däribland småbrukare och nystartade företag, uppmuntra innovation och öka produktiviteten. De nya åtgärderna ska

• minska den administrativa bördan och kontrollerna för jordbrukare och nationella förvaltningar
• öka stödet till småbrukare och förenkla reglerna om villkorlighet
• minska kontrollerna på plats och slopa det årliga prestationsavslutet
• öka finansieringen till jordbrukare i kristider

De föreslagna åtgärderna skulle kunna leda till årliga besparingar på upp till 1,6 miljarder euro för bönderna och mer än 200 miljoner euro för de nationella myndigheterna.

• Rådet godkänner förenkling av jordbrukspolitiken (pressmeddelande, 18.12.2025)
• Förenkling av EU-regler

Finansieringsperioden 2023–2027

Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken ses över regelbundet, så att den kan anpassas till de nya utmaningar som EU:s jordbrukssektor ställs inför.

Den nya finansieringsperioden inleddes 2023 och kommer att pågå till och med 2027. Denna cykel är främst inriktad på att

• fördela medlen mer rättvist för ett bättre stöd till mindre jordbruk och yngre jordbrukare
• bidra till EU:s miljö- och klimatmål
• ge medlemsländerna ökad flexibilitet i planeringen

Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027

Vid mötet i jordbruks- och fiskerådet den 22 september 2025 diskuterade jordbruksministrarna kommissionens förslag till ram för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

Ministrarna diskuterade hur den nya finansieringsstrukturen, inklusive 293,7 miljarder euro för inkomst- och krisstöd, kommer att anpassas till nationella och regionala partnerskapsplaner för att säkerställa hållbar tillväxt och motståndskraft inom jordbruket i hela EU.

• Jordbruks- och fiskerådet, 22–23.9.2025
• Förordningen om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027 (kommissionens förslag)

Behovet av jordbruksfinansiering

Den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin är en av de största ekonomiska sektorerna i EU. Den ger 40 miljoner arbetstillfällen, och omkring 10 miljoner jordbrukare arbetar för att tillhandahålla livsmedel av hög kvalitet till överkomliga priser samtidigt som de försöker bevara naturtillgångarna.

Jordbrukssektorn står dock inför unika utmaningar jämfört med andra sektorer eftersom

• den är väldigt beroende av vädret och klimatet och påverkas av extrema väderhändelser som torka och översvämning, vilket leder till att produktionen fluktuerar
• produktionen kräver tid och planering, vilket innebär att en anpassning av utbudet tar tid

Detta kan orsaka instabilitet på marknaden och leda till volatila priser.

Dessutom står den jordbruksbaserade livsmedelssektorn inför utmaningar som global konkurrens, ekonomiska och finansiella kriser, klimatförändringar och varierande kostnader för insatsvaror som bränsle och gödsel.

Jordbrukarnas inkomster är fortfarande nästan 40 procent lägre än inkomsterna för personer som jobbar utanför jordbruket, trots livsmedelsproduktionens betydelse och en ökning av genomsnittsinkomsterna under de senaste 20 åren.

Så stor andel av genomsnittsinkomsterna i EU tjänar jordbrukarna

Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Den gemensamma jordbrukspolitiken finansieras genom två fonder (även kallade pelare) som en del av EU:s budget:

• Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) ger direktstöd och finansierar marknadsåtgärder
• Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) finansierar utvecklingen av landsbygden

Betalningarna förvaltas på nationell nivå av varje EU-land. Utvecklingen av landsbygden medfinansieras av medlemsländerna.

• Finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EU-kommissionen)

Rådets roll i den gemensamma jordbrukspolitiken

Ministerrådet ansvarar för att anta lagstiftning, oftast tillsammans med Europaparlamentet, med utgångspunkt i förslag från kommissionen i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I slutet av 2021 godkände rådet och parlamentet nya regler för den gemensamma jordbrukspolitiken för 2023–2027, och under våren 2024 gjorde de vissa ändringar för att göra reglerna mer flexibla och minska byråkratin för jordbrukarna.

EU:s medlemsländer sköter den dagliga driften av den gemensamma jordbrukspolitiken i samarbete med kommissionen. Rådet ser till att medlemsländerna deltar i alla aspekter av politiken, särskilt när det gäller delegerade akter, som kommissionen kan anta till exempel för att uppdatera de tekniska detaljerna i lagstiftningen.

Rådets arbete med alla GJP-relaterade frågor förbereds av särskilda jordbrukskommittén (SJK), som består av företrädare för medlemsländernas regeringar. Kommittén har funnits sedan 1960.

• Särskilda jordbrukskommittén
• Vad gör rådet?

Se även