Akten om kritiska råvaror: rådet antar förhandlingsposition

Rådet har antagit sin ståndpunkt (”förhandlingsmandatet”) om förslaget till en förordning som anger en ram för trygg och hållbar försörjning av kritiska råvaror, mer känd som akten om kritiska råvaror. Förordningen utnyttjar både den inre marknadens och partnerskapens styrka för att diversifiera leveranskedjorna för kritiska råvaror, som för närvarande är beroende av import från en handfull länder utanför EU.

Rådets ståndpunkt höjer ambitionsnivån för återvunna och förädlade råvaror, stärker hållbarhetskriterierna, anpassar tillståndsförfarandet och undersöker EU-ländernas skyldigheter att se till att hänsyn tas till deras olika situationer.

När det gäller råvaror ligger Europas framtid i stor utsträckning i händerna på ett fåtal länder utanför EU. Med hjälp av akten om kritiska råvaror vill vi ta tillbaka vår autonomi på ett sant europeiskt sätt: vi ska utvinna våra mineraler på ett hållbart sätt, materialåtervinna så mycket som möjligt och arbeta i partnerskap med likasinnade länder utanför EU för att främja deras utveckling och hållbarhet, samtidigt som vi säkrar våra leveranskedjor.

Ebba Busch, Sveriges energi- och näringsminister samt vice statsminister

Trygga försörjningen både härifrån och från utlandet

Den föreslagna förordningen undersöker frågans interna och externa dimensioner för att säkra tillgången på råvaror som är avgörande för vår ekonomi, särskilt för den gröna och digitala omställningen. I kommissionens förslag fastställdes fyra mål för att europeiska råvaror ska bidra med mer:

• minst 10 % av EU:s årliga förbrukning ska komma från utvinning i EU
• minst 40 % av EU:s årliga förbrukning ska komma från förädling i EU
• minst 15 % av EU:s årliga förbrukning ska komma från inhemsk materialåtervinning
• högst 65 % av EU:s årliga förbrukning av varje strategisk råvara ska i varje relevant steg av förädlingen komma från ett enda land utanför EU

För att uppnå dessa mål fastställs i förordningen en lista på 34 kritiska råvaror, däribland 16 som också anses vara av strategisk betydelse, och flera åtgärder för att minska riskerna med vårt nuvarande beroende. Dessa åtgärder omfattar förenklade tillståndsförfaranden för projekt som anses vara strategiska, med utsedda nationella kontaktpunkter, riskanalys, medlemsländernas prospekteringsplaner, investeringar i forskning, innovation och kompetens samt miljöskydd genom att råvarors cirkularitet och hållbarhet främjas.

På den globala arenan fastställs i förordningen åtgärder för att diversifiera importen av kritiska råvaror. Det handlar bland annat om att stärka kontakterna och skapa partnerskap med tillförlitliga länder för att främja deras utveckling. Samtidigt ska leveranskedjorna för Europa säkras.

Genom förordningen inrättas ett rådgivande organ, Europeiska nämnden för kritiska råvaror, som ska ge kommissionen råd om urvalet av strategiska projekt och andra aspekter av förordningen.

Rådets ståndpunkt

Rådet håller med om målen i kommissionens förslag men föreslår några förbättringar för att ta hänsyn till de olika situationer som medlemsländerna står inför. Rådet

• höjer ambitionsnivån för förädlings- och materialåtervinningskapaciteten – från 40 % till 50 % vad gäller förädlingen och från 15 % till 20 % när det gäller materialåtervinning
• lägger till bauxit/aluminiumoxid/aluminium som strategiska råvaror och kritiska råvaror
• efterlyser en mer frekvent uppdatering av listan över kritiska och strategiska råvaror (minst vart tredje år i stället för vart fjärde år)
• skärper de nationella åtgärderna för hållbarhet och cirkularitet, t.ex. genom
  • ökad återanvändning av produkter med stor potential för materialåtervinning av råvaror
  • incitament för materialåtervinning av sekundära kritiska råvaror från avfall
  • identifiering av anläggningar för utvinningsavfall där sekundära råvaror kan materialåtervinnas
  • främjande av återvinning av magneter från produkter i slutet av deras livstid
• ta hänsyn till de olika administrativa systemen i varje land, så att medlemsländerna kan utse en eller flera kontaktpunkter (t.ex. i regionerna), men medlemsländerna bör hjälpa de projektansvariga att identifiera de utsedda kontaktpunkterna på en webbplats
• underlätta tillståndsförfaranden för strategiska projekt
• undanta medlemsländer från skyldigheten att genomföra nationella undersökningsprogram om relevanta geologiska förhållanden saknas och de kan styrka detta
• se till att den inre marknaden fungerar väl genom strängare övervakningsskyldigheter när det gäller konkurrens och fri rörlighet för råvaror
• förtydliga rollerna för nämnden för kritiska råvaror, som anpassas mer till andra liknande organ (dvs. europeiska nämnden för halvledare); dessutom inrättas en undergrupp inom nämnden som ska diskutera frågor som rör allmänhetens kunskap om och acceptans för projekt för kritiska råvaror och en annan undergrupp som ska diskutera åtgärder för att främja cirkularitet, resurseffektivitet och substitution av kritiska råvaror

Vad händer nu?

Genom det överenskomna mandatet formaliseras rådets förhandlingsposition. Det ger rådets ordförandeskap mandat för förhandlingar med Europaparlamentet, som inleds så snart parlamentet har antagit sin ståndpunkt.

• Kommissionens förslag
• Förhandlingsmandat

  Resursen finns för närvarande bara på följande språk:

  EN