Så fungerar e-euron

Vad är e-euron?

E-euron är EU:s projekt för att införa en digital form av kontanter. Den skulle vara en digital centralbanksvaluta, ges ut av Europeiska centralbanken (ECB) och vara tillgänglig för alla i euroområdet.

E-euron skulle vara ett komplement, inte ersätta, sedlar och mynt. Den skulle ge människor ytterligare valmöjligheter när de betalar, samtidigt som sedlar och mynt behålls som betalningsmedel.

Offentliga och privata pengar

För att förstå hur e-euron skulle fungera är det viktigt att skilja mellan centralbankspengar och privata pengar.

Centralbankspengar är offentliga pengar eftersom de ges ut av en centralbank och därmed utgör en ”kollektiv nyttighet”. För närvarande finns de tillgängliga för allmänheten främst i form av sedlar och mynt som används för kontantbetalningar.

Privata pengar skapas av affärsbanker. Däri ingår pengar på bankkonton som används för dagliga betalningar, t.ex. kortbetalningar eller överföringar på nätet. I vardagen omvandlar människor regelbundet privata pengar till offentliga pengar (till exempel genom att ta ut kontanter) och vice versa.

E-eurons viktigaste egenskaper

Varför behöver vi en digital euro?

E-euron måste införas för att euron ska fortsätta att tillgodose människors förändrade betalningspreferenser och för att stärka euroområdets strategiska oberoende.

Anpassning till e-betalningar

Även om kontanter fortfarande är den vanligaste betalningsmetoden i Europa förlitar sig människor i euroområdet i allt högre grad på kort, mobilappar och onlinebetalningar.

För närvarande finns centralbankspengar endast i fysisk form (dvs sedlar och mynt) och kan inte användas direkt för vardagens e-betalningar. En digital euro skulle överbrygga den klyftan genom att alla får möjlighet att betala digitalt med en offentlig valuta, som stöds av ECB och existerar vid sidan av sedlar och mynt.

Transaktioner vid köp av varor och tjänster i euroområdet

• Study on the payment attitudes of consumers in the euro area (ECB)

Stärker Europas öppna strategiska oberoende

E-betalningarna i euroområdet är fragmenterade. Många länder är starkt beroende av internationella kortsystem för kortbetalningar (13 av 20). Digitala betalningar i euro behandlas därför ofta via infrastrukturer utanför EU, varvid tillhörande uppgifter lagras i ett land utanför EU och avgifterna bestäms enligt kommersiella villkor som fastställs utanför EU.

E-euron skulle ge en alleuropeisk betalningslösning som kan användas i hela euroområdet, förvaltas på EU-nivå och drivas av europeiska leverantörer. Den skulle stärka motståndskraften i euroområdets betalningssystem och ge människor ett europeiskt digitalt betalningsalternativ, vid sidan av de privata lösningarna.

Hur skulle e-euron fungera?

E-euron skulle utformas så att den är lätt att använda och att känna igen och liknar andra digitala betalningslösningar.

Man skulle kunna få tillgång till e-euron genom ett särskilt digitalt konto eller genom en e-plånbok, som tillhandahålls av en bank eller en annan mellanhand. En grundläggande e-plånbok för e-euro ska man kunna skapa och använda utan kostnad.

Med ett konto för e-euron och en e-plånbok ska man, beroende på omständigheterna, kunna

• betala i butiker, både på nätet och personligen
• betala från person till person, t.ex. skicka pengar till vänner eller familj
• använda e-euron online och offline, även utan internetuppkoppling

För att skydda den finansiella stabiliteten skulle det finnas gränser för hur mycket e-euro enskilda personer kan ha i sin plånbok vid en viss tidpunkt. Dessa gränser skulle säkerställa att e-euron främst används som betalningsmedel i stället för som värdebevarare och skulle bidra till att förebygga risker för den finansiella stabiliteten.

Hur skiljer sig e-euron från kort eller mobilappar?

E-euron skulle inte ersätta kort eller mobilappar, utan komplettera dem genom att erbjuda ytterligare ett sätt att betala digitalt.

I dag är många e-betalningar i euroområdet beroende av betalningssystem som drivs utanför EU. Vid användning av dessa system kan betalningar i euro hanteras i infrastrukturer utanför EU innan de når säljaren. Det innebär att betydande betalningsflöden och tillhörande avgifter samt personliga transaktionsuppgifter hanteras av leverantörer utanför EU.

Med e-euron skulle betalningarna hanteras inom EU. E-euron skulle vara en ”offentlig” valuta från ECB, som ger ut och skyddar euron. Man skulle då kunna betala digitalt med centralbankspengar i hela euroområdet genom en gemensam europeisk betalningslösning som är tillgänglig i alla euroländer.

Bank- och kreditkort och mobilappar är däremot beroende av privata bankpengar, som ges ut av affärsbanker, och drivs genom privata betalningssystem, ofta med avgifter.

Hur skiljer sig e-euron från kryptotillgångar?

E-euron skulle inte vara en kryptotillgång.

E-euron skulle stödjas av ECB, den institution som ger ut och skyddar euron, precis som sedlar och mynt. Den skulle alltid behålla sitt nominella värde: en e-euro skulle alltid ha exakt samma värde som ett 1-euromynt.

Kryptotillgångar (t.ex. kryptovaluta) stöds eller förvaltas däremot inte av en central myndighet. Deras värde kan variera avsevärt, vilket gör dem riskfyllda och instabila. Det finns inte heller någon garanti för att kryptotillgångar vid behov kan växlas in mot kontanter eller användas som betalningsmedel.

Lagstiftningsprocessen för att införa e-euron

I juni 2023 lade kommissionen fram ett lagstiftningspaket om den gemensamma valutan” (Europaketet: nya förslag ska göra det lättare att använda kontanter och skapa ett regelverk för e-euron). Paketet innehåller ett förslag om den rättsliga ramen för ett eventuellt införande av e-euron samt ett kompletterande förslag om eventuell distribution genom betaltjänstleverantörer som är registrerade i medlemsländer som inte har euron som valuta.

Den 19 december 2025 antog rådet ståndpunkter om centrala förslag för att stärka euron genom att införa en digital euro. Nu när man har enats om dessa ståndpunkter kan rådet inleda förhandlingar med EU-parlamentet.

När förslaget om att inrätta den rättsliga ramen har antagits av parlamentet och rådet kommer det i slutändan att vara upp till ECB att besluta om den digitala euron ska ges ut. ECB har nyligen sagt att e-euron kan börja användas 2029.

Ett förslag om tillgång till kontanter

Europaketet innehåller också ett förslag om att stärka kontanters ställning som lagligt betalningsmedel. Detta innebär att eurokontanter i form av sedlar och mynt måste vara allmänt tillgängliga och accepterade som betalningsmedel för varor och tjänster och för att betala skulder, utom i noggrant fastställda och övervakade undantag.

Den 19 december 2025 enades rådet om sin ståndpunkt som syftar till att klargöra dessa regler, bland annat hur de ska samverka med e-euron, för att säkerställa samstämmigheten mellan de två formerna av centralbankspengar. De viktigaste bestämmelserna i förslaget handlar om att

• säkra acceptansen av kontanter som betalningsmetod i hela euroområdet
• garantera att människor har tillgång till grundläggande kontanttjänster och fritt kan välja den betalningsmetod som de föredrar

• En enda valuta: rådet enas om den digitala euron och kontanternas roll (pressmeddelande 19.12.2025)