"Vi använder kakor för att förbättra din besöksupplevelse. Nödvändiga kakor krävs för grundläggande funktioner på rådets webbplats. Icke nödvändiga kakor hjälper oss att ta fram rapporter med anonymiserad och samlad statistik för att bättre tillgodose dina behov.
Med ditt tillstånd kommer vi att använda kakor för att ta fram aggregerade anonyma data om besökarnas besök på webbplatsen. Vi använder dessa data för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.
Ny teknik inom bankverksamhet och betalningar håller på att förändra sektorn för finansiella tjänster. EU skapar en konkurrenskraftig finanssektor genom att främja innovation och fastställer regler som ger finansiell stabilitet och skyddar konsumenterna.
Vad är digitaliseringen av finanssektorn?
Med digitalisering av finanssektorn menas användningen av digital teknik, särskilt teknik för digitala liggare och tokenisering av tillgångar, inom finansiell verksamhet.
Konsumenter och företag förlitar sig i allt högre grad på digitala finansiella tjänster, en trend som påskyndats av covid-19-pandemin. Den digitala innovationen håller på att omforma finanssektorn – allt från mobila banktjänster, näthandel och kontaktlösa betalningar till kapitalförvaltning och kryptovalutor.
Denna omvandling skapar nya möjligheter för företag i fråga om utveckling och innovation, vilket skapar tillväxt och arbetstillfällen. Samtidigt medför den risker, särskilt när det gäller cybersäkerhet, finansiering av olaglig verksamhet, konsumentskydd och finansiell stabilitet.
EU strävar efter att utnyttja fördelarna med digitaliseringen av finanssektorn och samtidigt hantera riskerna med den. Syftet är att skapa en konkurrenskraftig och innovativ finanssektor, säkra konsumentskyddet och skapa förutsättningar för starka europeiska marknadsaktörer att vara ledande inom denna sektor.
Digitaliseringen av finanssektorn kan vara en katalysator för strukturomvandling när det gäller anskaffning, fördelning, avveckling och övervakning av kapital. Den kan krympa avståndet mellan sparare och innovatörer, mellan småföretag och stora kapitalansamlingar och mellan nationella marknader och en helt och hållet europeisk marknad. Detta skulle kunna leda till en effektivare kapitalallokering och lägre kostnader för det finansiella systemet, vilket skulle bidra till en bättre finansiering av den reala ekonomin.
Brev från Eurogruppens ordförande Kyriakos Pierrakakis till eurotoppmötets ordförande António Costa, den 11 mars 2026.
Vad är teknik för distribuerade liggare och tokenisering av tillgångar?
Distribuerade liggare är, i vid bemärkelse, en decentraliserad och delad (efter samtycke) databas genom vilken en transaktion valideras. Detta innebär att ett nätverk av datorbaserade noder kan ersätta den traditionella finansmarknadsstrukturen som bygger på ett enda register för registrering av transaktioner och ägande av tillgångar.
Tokenisering av finansiella tillgångar – dvs. utgivande, lagring och omsättning av tillgångar i form av kodblock som innehåller tillgångarnas samtliga egenskaper och algoritmer/regler för att utföra transaktioner med dem – bygger på tekniken för distribuerade liggare (DLT) och har fått en mer framträdande roll, först i samband med kryptotillgångar och nu alltmera i samband med ”traditionella” finansiella tillgångar såsom obligationer, investeringsfonder, aktier eller råvaror.
En digital euro
I takt med att den digitala finanssektorn utvecklas arbetar EU för att införa en digital euro, en elektronisk form av ”centralbankspengar” som skulle ges ut av Europeiska centralbanken för allmänt bruk, vid sidan av fysiska kontanter.
Den digitala euron ska vara ett komplement till sedlar och mynt, inte ersätta dem. Den erbjuder människor och företag ytterligare valmöjligheter när de betalar, samtidigt som sedlar och mynt behålls som betalningsmedel.
Den digitala euron kan stödja digitaliseringen av EU:s finanssektor tack vare sin potential som ett kompletterande, innovativt och säkert betalningsmedel.
Samtidigt skulle den bidra till Europas strategiska autonomi genom att minska beroendet av icke-europeiska betalningslösningar och stärka motståndskraften hos EU:s betalningssystem.
Parallellt med detta arbetar Europeiska centralbanken med att införa en digital euro för kapitalmarknaderna, för att säkerställa att t.ex. transaktioner mellan banker eller valutatransaktioner kan slutföras i centralbankspengar. Detta kommer att stärka EU:s finansmarknader och eurons internationella roll.
Genom förordningen om marknader för kryptotillgångar fastställs för första gången ett gemensamt EU-regelverk för kryptotillgångar, utgivare av kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster.
Regelverket omfattar utgivare av kryptotillgångar utan säkerhet, dvs. den stora majoriteten kryptotillgångar såsom bitcoin, som inte har någon reserv av finansiella tillgångar för att förankra sitt marknadsvärde, och så kallade stablecoins samt handelsplattformar och plånböcker där kryptotillgångar innehas.
De nya reglerna syftar till att
bättre skydda konsumenter och investerare
bättre reglera risker i samband med kryptotillgångar
främja innovation och stärka EU:s roll som normgivare för den digitala politiken
Leverantörer av kryptotillgångstjänster kan dra nytta av tydliga och harmoniserade regler och kommer bara att behöva en enda auktorisation för att bedriva verksamhet i hela EU. De måste dock uppfylla strikta krav för att skydda konsumenternas plånböcker och kommer att hållas ansvariga om de förlorar investerarnas kryptotillgångar. Europeiska bankmyndigheten ska föra ett offentligt register över leverantörer av kryptotillgångstjänster som inte uppfyller kraven.
Leverantörer av kryptotillgångstjänster kommer också att behöva deklarera information om sitt miljö- och klimatavtryck.
Förordningen om marknader för kryptotillgångar trädde i kraft i juni 2023 och har varit tillämplig fullt ut sedan december 2024. Rådet antog formellt reglerna i maj 2023.
Kryptotillgångar är digitala representationer av värden eller rättigheter. Kryptotillgångar är en av de viktigaste tillämpningarna av teknik för distribuerade liggare (DLT) för finansiering.
Vad är stablecoins?
Till skillnad från kryptotillgångar utan säkerhet såsom bitcoin, vars värdering oundvikligen är föremål för svängningar på marknaden, är s.k. stablecoins kryptovalutor där man försöker koppla marknadsvärdet till en extern referens, t.ex. en traditionell valuta. Utgivare av stablecoins brukar upprätta en reserv av statspapper, andra tillgångar med hög likviditet och kontanter för att stödja värdet av stablecoins och skydda denna stabilisering.
Rättsakten om digital operativ motståndskraft
I takt med att finanssektorn blir alltmer beroende av digitala processer och programvara uppstår ökade risker i samband med störningar och hot mot informations- och kommunikationstekniksystem (IKT).
Rättsakten om digital operativ motståndskraft för finanssektorn (DORA-förordningen) kommer att säkerställa att den europeiska finanssektorn kan hantera allvarliga driftsstörningar. Genom DORA-förordningen fastställs enhetliga krav för säkerheten i nätverks- och informationssystem hos företag och organisationer som är verksamma inom finanssektorn samt kritiska tredje parter som tillhandahåller dem tjänster relaterade till IKT, däribland molnplattformar och dataanalystjänster. Alla företag måste se till att de kan stå emot, reagera på och återhämta sig från IKT-relaterade störningar och hot.
Rådets och parlamentets förhandlare nådde en preliminär överenskommelse om DORA-förordningen i maj 2022. Rådet antog formellt reglerna i november 2022.
EU arbetar för att undanröja hinder för användningen av teknik för distribuerade liggare (DLT) på finansmarknaderna, som en del av sin strategi för digitalisering av finanssektorn.
Paketet för marknadsintegration och tillsyn, som lades fram av EU-kommissionen i december 2025, innehåller åtgärder för att stödja en bredare användning av DLT och för att finansmarknaderna i hela EU ska fungera bättre.
Paketet bygger på erfarenheterna från den befintliga DLT-pilotordningen och syftar till att göra det lättare för finansmarknadsaktörer att använda den tekniken för handel och avveckling av finansiella instrument och för att expandera sin verksamhet.
Syftet är också att förbättra integrationen och effektiviteten på EU:s kapitalmarknader genom att anpassa befintliga regler till ny teknik och samtidigt bibehålla garantier för finansiell stabilitet och investerarskydd.
