Skip to content

Förordningen om kritiska råmaterial: en vändpunkt för EU

EU:s regler om kritiska råmaterial bidrar till att säkra de material som är nödvändiga för Europas ekonomi och stöder strategiska industrier samtidigt som de stärker EU:s kapacitet att utvinna, bearbeta, återvinna och diversifiera försörjningskällorna.

Betydelsen av kritiska råmaterial

EU:s efterfrågan på bland annat basmetaller, batterimaterial och sällsynta jordartsmetaller förväntas öka avsevärt, med tanke på deras breda tillämpning inom ett antal expanderande industrier, däribland utvecklingen av system för ren energi och ökade investeringar i chip, rymdindustrin, försvarsindustrin och andra högteknologiska sektorer.

EU har anpassat sin strategiska hållning för att säkra tillgången till råmaterial som anses vara kritiska.

Den 23 maj 2024 trädde förordningen om kritiska råmaterial i kraft. Syftet med den är att systematiskt ta itu med beroendet av leveranser från länder utanför EU, stärka Europas industriella motståndskraft och minska risken för försörjningsavbrott som påverkar viktiga sektorer i ekonomin.

Illustration som visar ett vindkraftverk, ett hus med solpaneler och ett flygplan som vart och en är märkt med kemiska formler, t ex för bor, gallium, magnesium och skandium.
Kritiska råmaterial

Kritiska råmaterial

Minskat beroende och tryggad försörjning

Målet med förordningen är att minska EU:s beroende av tredjelandsleverantörer av strategiska råmaterial. Därför fastställs fyra icke-bindande riktmärken, som ska uppnås senast 2030, för vart och ett av de 17 identifierade strategiska råmaterialen.

Minst 10 procent av EU:s årliga förbrukning ska komma från utvinning i EU

Minst 40 procent av EU:s årliga förbrukning ska komma från förädling i EU

Minst 25 procent av EU:s årliga förbrukning ska komma från materialåtervinning

Inget enskilt land utanför EU får leverera mer än 65 procent av något strategiskt råmaterial

Förändrad försörjning

Det tar tid att förverkliga nya projekt för kritiska råmaterial. Förordningen om kritiska råmaterial föreskriver ambitiösa tidsfrister för offentliga förvaltningar och ber medlemsländerna att inrätta gemensamma kontaktpunkter för att undvika förseningar. Dessutom bör strategiska projekt prioriteras för att påskynda de administrativa förfarandena.

Strategiska projekt

Strategiska projekt är ett centralt verktyg i förordningen om kritiska råmaterial. Dessa projekt är investeringar i gruvdrift, bearbetning och återvinning som kommissionen utsett som prioriteringar för sin försörjningstrygghet, efter samråd med det berörda medlemslandet.

I medlemsländerna ska sådana projekt erhålla

  • snabbare tillståndsprocesser
  • enklare finansiering
  • starkare politiskt stöd

De flesta kritiska råmaterial levereras från utlandet, främst från Kina, men vissa kritiska råmaterial kommer från EU. Att utvidga denna inhemska bas är ett centralt mål för förordningen om kritiska råmaterial, tillsammans med internationella strategiska partnerskap för projekt utomlands.

Det första urvalet, som avslutades 2025, gav 60 projekt: 47 projekt i 13 EU-länder, och 13 projekt i partnerländer. Tillsammans omfattar de 14 av de 17 strategiska råmaterialen.

Snabbare tillståndsprocesser

Tillståndsprocesserna har historiskt sett varit en av de största flaskhalsarna för utvecklingen av råmaterialprojekt i Europa.

Genom förordningen om kritiska råmaterial införs bindande tidsfrister för tillståndsbeslut, och det föreskrivs att varje medlemsland inrättar en gemensam kontaktpunkt för projektutvecklare, vilket ger en tydligare och snabbare väg genom nationella processer.

Internationella partnerskap: en breddad leverantörsbas

Diversifiering av utbudet innebär att man bygger upp tillförlitliga förbindelser med ett större antal länder, så att ingen enskild leverantör kan störa den europeiska industrin.

EU:s strategiska partnerskap om råmaterial omfattar både formella avtal och partnerskap i olika utvecklingsstadier.

I början av 2026 hade EU upprättat strategiska partnerskap med 16 länder: Argentina, Australien, Chile, Demokratiska republiken Kongo, Grönland, Kazakstan, Kanada, Namibia, Norge, Rwanda, Serbien, Sydafrika, Ukraina, USA, Uzbekistan och Zambia.

I november 2025 undertecknade EU ett partnerskap för ren handel och rena investeringar med Sydafrika, som inkluderar ett samförståndsavtal om värdekedjor för kritiska mineraler och metaller (hela vägen från malm i gruvan till färdig produkt, inbegripet gruvdrift, bearbetning, tillverkning, transport och återvinning).

Ytterligare tryggad EU-försörjning

Den 4 mars 2026 antog rådet sin ståndpunkt om de föreslagna ändringarna av förordningen om kritiska råmaterial. Dessa föreslagna ändringar ska stärka EU:s försörjningstrygghet och öka cirkulariteten för kritiska råmaterial som svar på det växande geopolitiska tryck som påverkar tillgången till dessa resurser.

Med utgångspunkt i kommissionens handlingsplan ResourceEU, som lades fram i december 2025, ska de föreslagna ändringarna öka återvinningskapaciteten och stärka andrahandsmarknaden för kritiska råmaterial, särskilt vad gäller permanentmagneter som används inom strategiska sektorer som fordonsindustrin, artificiell intelligens och försvarsindustrin.

I rådets ståndpunkt

  • föreskrivs att medlemsländer och bolagsstyrelser ska underrättas om tillgången till kritiska råmaterial riskerar att påverkas
  • förtydligas kommissionens befogenheter att föreslå åtgärder som ska minska försörjningsriskerna
  • möjliggörs användningen av produktpass för att uppfylla informationskraven för permanentmagneter

Rådet och parlamentet kommer att förhandla om den slutliga utformningen av lagarna.

Senast ändrad: 13 augusti 2026