Kritiska råmaterial
Kritiska råmaterial är avgörande för funktionen och integriteten hos en lång rad industrier. Säkrad tillgång till dessa material är avgörande för EU:s konkurrenskraft och ekonomiska trygghet.
Vad är kritiska råmaterial och vad används de till?
Metaller, mineraler och naturmaterial utgör byggstenarna i många produkter som är en del av vår vardag. De råmaterial som är av särskild ekonomisk betydelse och har en hög leveransrisk kallas kritiska råmaterial.
Kritiska råmaterial är avgörande för funktionen och integriteten hos en lång rad viktiga industrier runt om EU. Till dessa industrier hör förnybar energi, fordonstillverkning, digital teknik och försvar. Kritiska råmaterial finns också i varor som telefoner, elbilar, vindkraftverk, gödsel och luftfartyg.
vibrationstekniken i telefoner = volfram
elfordon = litium, kobolt och nickel
vindkraftverk = bor
För de 34 kritiska råmaterial som identifierats har en särskild förteckning över strategiska råmaterial (se de 17 strategiska råmaterialen i mörkgult nedan) upprättats för de råmaterial vars efterfrågan förväntas öka snabbare än tillgången under de kommande åren på grund av deras ekonomiska betydelse (stimulerad efterfrågan) och komplexa produktionskrav (begränsad tillgång).
Förteckningen kommer att ses över regelbundet.
- aluminium/bauxit/aluminiumoxid
- kokskol
- litium
- fosfor
- antimon
- fältspat
- lätta sällsynta jordartsmetaller*
- skandium
- arsenik
- flusspat
- magnesium
- kiselmetall
- baryt
- gallium
- mangan
- strontium
- beryllium
- germanium
- grafit
- tantal
- vismut
- hafnium
- niob
- titanmetall
- bor
- helium
- platinametaller
- volfram
- kobolt
- tunga sällsynta jordartsmetaller
- fosforit
- vanadin
- koppar
- nickel
Strategiska råmaterial bland tunga och lätta sällsynta jordartsmetaller: Nd, Pr, Tb, Dy, Gd, Sm och Ce
Den ekonomiska betydelsen av kritiska råmaterial
Kritiska råmaterial är avgörande för Europas ekonomi och för den teknik som driver på de gröna och digitala omställningarna. De är viktiga komponenter i batterier, elfordon, vindkraftverk, halvledare, AI-teknik och försvarssystem.
I takt med att efterfrågan inom dessa sektorer ökar, både i Europa och i resten av världen, blir säker tillgång till dessa material allt viktigare för EU:s industriella konkurrenskraft, innovation och ekonomiska säkerhet.
Materialefterfrågan i Europeiska unionen (scenariot med hög efterfrågan)
Grafen visar de fem kritiska råmaterial med högst efterfrågan i EU 2020 och hur efterfrågan för dem förväntas se ut 2030 och 2050.
Till exempel väntas aluminium vara av kritisk betydelse för Europas övergång till en hållbar framtid, eftersom det är en nyckelkomponent i nästan all den teknik för ren energi som prioriteras i förordningen om nettonollindustrin, inklusive solcellssystem, vindkraftverk, nätteknik och batterier. Efterfrågan förväntas öka med 543 procent mellan 2020 och 2050.
Datan representerar en prognos för efterfrågan på kritiska råmaterial för fem strategiska EU-sektorer, nämligen förnybar energi, elektromobilitet (e-mobilitet), industrin, informations- och kommunikationsteknik (IKT), rymd- och luftfart samt försvarssektorn.
Den globala tillgången och efterfrågan
Kritiska råmaterial kommer främst från länder utanför EU på grund av materialens ojämna fördelning över världen, skillnader i social acceptans (kopplade till lokala territoriella konsekvenser) och konkurrerande markanvändning mellan ekonomiska verksamheter.
För närvarande är EU väldigt beroende av ett begränsat antal länder för flera kritiska råmaterial. I vissa fall är EU nästan helt beroende av en enda leverantör. Detta gäller särskilt vissa sällsynta jordartsmetaller och andra strategiska material som litium, som importeras från ett mycket litet antal producentländer.
Stora leverantörer till EU av kritiska råmaterial
Världskarta över de största leverantörerna till EU av kritiska råmaterial: Kina är både den största leverantören i världen och till EU för de flesta kritiska råmaterial, däribland baryt, vismut, gallium, germanium, magnesium, naturlig grafit, alla sällsynta jordartsmetaller (både tunga och lätta), volfram och vanadin.
Även om Kina är en stor EU-leverantör, har leveranserna av ett antal kritiska råmaterial sin källa inom EU. Till exempel importeras kokskol och koppar från Polen, arsenik från Belgien, hafnium från Frankrike, strontium från Spanien och nickel från Finland.
En sådan koncentration av globala leveranskedjor för kritiska råmaterial i ett litet antal länder ökar EU:s risk för försörjningsstörningar kopplade till geopolitiska spänningar, handelsrestriktioner eller ökande och konkurrerande global efterfrågan. Eftersom dessa material är avgörande för strategiska sektorer kan störningar påverka den europeiska industrin, konkurrenskraften och den ekonomiska stabiliteten.
Sedan 2024 har tredjeländers exportrestriktioner för sällsynta jordartsmetaller och andra kritiska material dessutom ökat behovet av att påskynda EU:s diversifieringsstrategi.
Sedan 2023 har Kina till exempel antagit en rad exportkontrollåtgärder som omfattar kritiska råmaterial som grafit, gallium, volfram, vismut, germanium och sällsynta jordartsmetaller. Dessa åtgärder gäller också vissa batteriprodukter och viss utrustning som används för att bearbeta sällsynta jordartsmetaller.
Kina håller på att vidareutveckla sitt exportkontrollsystem, bland annat för vissa kritiska råmaterial och relaterade produkter. Detta ökar osäkerheten för EU:s industriella aktörer och får konsekvenser för EU:s ekonomiska säkerhet och EU:s insatser för att minska strategiska beroenden.
Samtidigt har andra globala aktörer intensifierat sina ansträngningar för att säkra tillgången till kritiska råmaterial för sina industrier genom att finansiera projekt för kritiska råmaterial och diversifiera sina leveranser genom partnerskap.
Förordningen om kritiska råmaterial
Den europeiska förordningen om kritiska råmaterial trädde i kraft den 23 maj 2024. Dess främsta mål är att minska EU:s beroende av leverantörer från tredjeländer för strategiska råmaterial.
I förordningen fastställs fyra icke-bindande riktmärken för 2030:
- minst 10 procent av EU:s årliga förbrukning ska brytas i EU
- minst 40 procent ska bearbetas inom unionen
- minst 25 procent ska komma från återvinning inom EU
- inget enskilt tredjeland ska stå för mer än 65 procent av leveransen till EU
Förordningen främjar också tekniska framsteg och resurseffektivitet för att bidra till att dämpa den förväntade ökningen av EU:s efterfrågan på kritiska och strategiska råmaterial.
Förordningen om kritiska råmaterial: en vändpunkt för EU
Senast ändrad: 13 augusti 2026