Förenkling av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
Förenkling
Förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken ingår i EU:s övergripande strategi för bättre lagstiftning. EU siktar på att när så är möjligt förenkla och minska mängden EU-lagstiftning genom att minska byråkratin och regelbördan för företag, medborgare och myndigheter.
En första handlingsplan för att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken lades fram 2006. Sedan dess har förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken fortsatt. Dessutom har den gemensamma jordbrukspolitiken reformerats avsevärt, senast 2013. Reformerna gör att den gemensamma jordbrukspolitiken kan möta de utmaningar som jordbruket står inför. Den omfattande reformen 2013 var inriktad på tre prioriteringar:
- hållbar livsmedelsproduktion
- hållbar förvaltning av naturresurser
- välbalanserad utveckling av landsbygdsområden
EU:s kommissionär för jordbruk och landsbygdsutveckling, Phil Hogan, har gjort förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken till en högprioriterad EU-fråga under sitt mandat, och inriktar sig särskilt på genomförandet av den politiken.
Rådets roll är att se till att återkoppling från medlemsländerna beaktas och att medlemsländerna är delaktiga i förenklingsprocessen.
Varför förenkling behövs
Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013 förbättrade jordbruksregelverket. Detta var första gången som en reform genomfördes genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, som innebär att rådet och Europaparlamentet gemensamt och på lika villkor stiftar lagar. Det krävdes både tid och ansträngningar för att få till stånd en korrekt tillämpning av de nya reglerna eftersom de förändringar som reformen innebar var så omfattande. Detta gäller särskilt för vissa områden, exempelvis miljöanpassning av gårdsstödet som innebar att man införde miljövänliga jordbruksmetoder, t.ex. diversifiering av grödor, och bevarande av landskapets ekologiska rikedom och ett minimiområde med permanent betesmark.
EU-institutionerna vill nu gå igenom vad man kommit överens om och infört och se var det finns utrymme för förbättringar på kort eller medellång sikt och vad som kan göras bättre nästa gång. Inledningsvis kommer förenklingsarbetet främst att inriktas på delegerade akter och genomförandeakter – de rättsakter som bidrar till införandet av de detaljbestämmelser som behövs för att verkställa den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken.
En enklare ram för alla den gemensamma jordbrukspolitikens aktörer ska göra EU:s jordbruk konkurrenskraftigare. Ett enklare regelverk för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer också att spara tid och minska kostnaderna för jordbrukare, ekonomiska aktörer och myndigheter som måste följa eller förvalta den gemensamma jordbrukspolitiken, med fortsatt respekt för principen om sund ekonomisk förvaltning.
I detalj
I början av 2015 inledde kommissionsledamot Phil Hogan en grundlig genomgång av hela regelverket på jordbruksområdet för att kartlägga möjligheterna till förenkling på området. Efter denna inledande genomgång sade Phil Hogan att han skulle se över reglerna för områden med miljöfokus och alla andra aspekter av ordningen för grundstöd som skulle kunna förbättra jordbrukarnas liv. Han lät också förstå att det finns över 200 andra kommissionsförordningar som också kan komma i fråga för förenkling.
Följande principer framhölls:
- alla nya och redan framlagda förslag bör bidra till förenkling
- kommissionsförordningarna om genomförande av den samlade marknadsordningen bör revideras så att de blir färre
- en översyn av bestämmelserna om områden med ekologiskt fokus inom ramen för ordningen för direktstöd bör ske efter det första tillämpningsåret
- bestämmelserna om geografiska beteckningar bör noga ses över för att se till att de är så effektiva och enkla som möjligt
Många medlemsländer lät också förstå att miljöanpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör prioriteras i förenklingsarbetet.
I rådet
Rådets mål är att säkerställa att medlemsländernas jordbruksministrar och delegater deltar i förenklingsarbetet, särskilt mot bakgrund av att delegerade akter används alltmer vid genomförandet av den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken.
En inledande diskussion om förenkling hölls vid rådsmötet med jordbruks- och fiskeministrar den 15–16 december 2014. Kommissionen lade då fram huvuddragen i sin förenklingsplan.
Rådet höll även en riktlinjedebatt om förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken under ett möte i rådet (jordbruk och fiske) den 16 mars 2015 och antog slutsatser vid mötet i rådet (jordbruk och fiske) den 11 maj 2015. I dessa slutsatser låg fokus på potentialen att förenkla de delegerade akterna och genomförandeakterna.
- Rådet (jordbruk och fiske), 16.3.2015
- Rådets slutsatser om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken, 11 maj 2015
Sedan maj 2015 har debatter på rådsnivå om det aktuella läget i förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken hållits den 16 november 2015 och den 17 maj 2016, då kommissionen presenterade de förenklingsåtgärder som redan vidtagits och de som är planerade för de följande månaderna, med undantag för miljöanpassning.
- Rådet (jordbruk och fiske), 16.11.2015
- Rådet (jordbruk och fiske), 17.5.2016
- Information från kommissionen om förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken, 12.5.2016
Vid mötet i rådet (jordbruk och fiske) den 18 juli 2016 presenterade kommissionen sin rapport om första året av genomförande av miljöanpassningsåtgärder, inbegripet resultatet av det offentliga samrådet. Presentationen åtföljdes av en diskussion bland ministrarna.
Den 6 mars 2017 diskuterade rådet den gemensamma jordbrukspolitikens framtid. Framför allt utbytte ministrarna tankar om hur de prioriteringar för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken som anges i ordförandeskapets diskussionsunderlag kan uppnås och huruvida direktstödet och landsbygdsutvecklingen bör ombalanseras.
Förenkling lyftes allmänt fram som en övergripande prioritering för den framtida politiken i syfte att frigöra hela den ekonomiska potentialen i EU:s jordbruks- och landsbygdsområden. Följande övriga prioriteringar pekades ut:
- stärka återhämtningsförmågan
- ta itu med miljörelaterade utmaningar
- investera i landsbygdens ekonomiska bärkraft och livskraft
- säkerställa generationsskiftet
- bibehålla marknadsinriktningen
- stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan