Skip to content

Efter Cotonouavtalet

Avtalet efter Cotonouavtalet är den övergripande ramen för EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet.

Den 15 november, efter undertecknandet, blev avtalet efter Cotonouavtalet Samoa-avtalet.

Samoa-avtalet är den övergripande ramen för EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet.

Det nya Osaks–EU-partnerskapsavtalet

Det nya partnerskapsavtalet kommer att fungera som den nya rättsliga ramen för EU:s förbindelser med 79 länder.Till dessa hör 47 länder i Afrika, 16 länder i Karibien och 15 länder i Stillahavsområdet samt Republiken Maldiverna.

Avtalet syftar till att stärka EU:s och AKS-ländernas förmåga att tillsammans bemöta globala utmaningar.

Avtalet innehåller gemensamma principer och fastställer följande sex prioriterade områden:

  • demokrati och mänskliga rättigheter
  • rättvis ekonomisk tillväxt och utveckling
  • klimatförändringar
  • mänsklig och social utveckling
  • fred och säkerhet
  • migration och rörlighet

Avtalet kommer att inkludera en gemensamgrund på AKS-nivå tillsammans med tre regionala protokoll för Afrika, Karibien respektive Stillahavsområdet med inriktning på regionernas särskilda behov.

Den 20 juli gav rådet klartecken åt undertecknande och provisorisk tillämpning av partnerskapsavtalet som den nya rättsliga ramen för de kommande tjugo åren efter Cotonouavtalet.

Det nya avtalet kommer att undertecknas officiellt under de kommande månaderna av EU och dess medlemsländer och av Osaks-medlemmarna. Den provisoriska tillämpningen kommer att inledas den första dagen i den andra månaden efter undertecknandet.

Cotonouavtalet

Den nuvarande partnerskapsramen, Cotonouavtalet, antogs år 2000 och ersatte Lomékonventionen från 1975. Avtalet slöts för en tjugoårsperiod.

Från början var det tänkt att Cotonouavtalet skulle löpa ut i februari 2020. Nu har det dock förlängts till och med den 30 november 2021, såvida inte det nya partnerskapsavtalet mellan EU och AKS-länderna dessförinnan börjar tillämpas provisoriskt eller träder i kraft.

Målet med Cotonouavtalet är att minska och på sikt utrota fattigdomen och bidra till en gradvis integrering av AKS-länderna i världsekonomin.

Det bygger på tre pelare:

  • utvecklingssamarbete
  • ekonomiskt samarbete och handelssamarbete
  • den politiska dimensionen
EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet
EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (Infografik)

EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (Infografik)

Gemensamma institutioner (Cotonouavtalet)

AKS–EU-ministerrådet är den högsta institutionen för partnerskapet mellan AKS-länderna och EU. Det sammanträder en gång per år, växelvis i Bryssel och ett AKS-land, och består av

  • medlemmar av Europeiska unionens råd
  • en kommissionsledamot
  • en minister från varje AKS-land

AKS–EU-ambassadörskommittén bistår ministerrådet och övervakar genomförandet av Cotonouavtalet.

AKS–EU-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete granskar genomförandet av utvecklingsfinansieringssamarbetet och övervakar framstegen.

AKS–EU:s gemensamma ministerkommitté för handel diskuterar handelsrelaterade frågor som angår alla AKS-länder. Den övervakar förhandlingarna och genomförandet av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Den granskar även de multilaterala handelsförhandlingarnas inverkan på handeln mellan AKS-länderna och EU samt AKS-ländernas ekonomiska utveckling.

Gemensamma parlamentariska AKS–EU-församlingen är ett rådgivande organ som består av lika många företrädare från EU och AKS-länderna. Församlingen främjar demokratiska processer och underlättar en ökad förståelse mellan människorna i EU och AKS-länderna. Dessutom diskuterar den utvecklingsfrågor och partnerskapet mellan AKS-länderna och EU, inbegripet avtalen om ekonomiskt partnerskap.

Aktuella verksamhetsområden

1. Utveckling

EU stöder program och initiativ som gynnar flera länder inom gruppen AKS-länder. EU har också program för ytterligare regional ekonomisk tillväxt och utveckling i specifika regioner i AKS-området.

De flesta av EU:s utvecklingsprogram för AKS-länderna finansieras genom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (NDICI) Detta instrument ingår i sin tur i EU:s nya långtidsbudget för 2021–2027. NDICI får ett totalt anslag på omkring 79,5 miljarder euro (i löpande priser). Europeiska utvecklingsfonden (EUF), som tidigare finansierades genom direkta bidrag från medlemsländerna, avvecklas från och med 2021.

2. Handel

EU har förhandlat fram en rad avtal om ekonomiskt partnerskap med de 79 AKS-länderna. Syftet med dessa avtal är att skapa ett gemensamt handels- och utvecklingspartnerskap, som backas upp med utvecklingsstöd.

Rådet ger kommissionen mandat att förhandla fram dessa avtal och måste underteckna det slutliga avtalet när det har slutförts.

Avtal om ekonomiskt partnerskap med afrikanska länder

I juli 2014 slutfördes förhandlingarna om det regionala avtalet om ekonomiskt partnerskap med 16 västafrikanska länder, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (WAEMU). Undertecknandeprocessen pågår för närvarande. I avvaktan på att ett heltäckande regionalt avtal om ekonomiskt partnerskap med Västafrika antas har stegvisa ekonomiska partnerskapsavtal med Elfenbenskusten och Ghana börjat tillämpas provisoriskt den 3 september 2016 respektive den 15 december 2016.

I juli 2014 slutfördes även förhandlingarna med länder i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC). Avtalet undertecknades den 10 juni 2016 i Kasane i Botswana. Det började tillämpas provisoriskt den 10 oktober 2016.

I oktober 2014 slutfördes förhandlingarna med Östafrikanska gemenskapen. Undertecknandeprocessen pågår för närvarande.

Kamerun var det enda landet i regionen som undertecknade avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Centralafrika den 15 januari 2009. Den 4 augusti 2014 började avtalet att tillämpas provisoriskt.

I regionen östra och södra Afrika undertecknade Mauritius, Seychellerna, Zimbabwe och Madagaskar ett avtal om ekonomiskt partnerskap 2009. Avtalet har tillämpats provisoriskt sedan den 14 maj 2012.

Avtal om ekonomiskt partnerskap i Karibien

I oktober 2008 undertecknade EU ett avtal om ekonomiskt partnerskap med Cariforum, en grupp om 15 karibiska länder. Avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum och EU har tillämpats provisoriskt sedan den 29 december 2008.

Avtal om ekonomiskt partnerskap i Stillahavsområdet

Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och AKS-länderna i Stillahavsområdet undertecknades av Papua Nya Guinea i juli 2009 och av Fiji i december 2009. Papua Nya Guinea ratificerade det i maj 2011. I juli 2014 beslutade Fiji att börja tillämpa avtalet provisoriskt. Av de 14 länderna i Stillahavsområdet står Papua Nya Guinea och Fiji för merparten av handeln med EU. Samoa anslöt sig till avtalet om ekonomiskt partnerskap den 21 december 2018, medan Salomonöarna gjorde detsamma den 17 maj 2020.

3. Migration

Migration är en viktig del av förbindelserna mellan EU och AKS-länderna. Samarbetsramen för detta område fastställs i artikel 13 i Cotonouavtalet.

Denna artikel 13 innehåller bestämmelser om att förbättra villkoren i ursprungs- och transitländer, laglig migration och irreguljära invandrares återvändande.

I november 2015 hölls ett toppmöte mellan EU och ledarna för de mest berörda afrikanska länderna för att förstärka det politiska samarbetet om migration. De enades om en handlingsplan med 16 konkreta åtgärder. Under toppmötet lanserades också EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer.

Åtgärder med anledning av migrationstrycket

Ministerrådet och Europeiska rådet arbetar med att få en heltäckande europeisk migrationspolitik på plats

4. Samrådsförfarande (artikel 96)

I Cotonouavtalet fastställs ett förfarande som kan tillämpas om en av parterna inte respekterar partnerskapets grundläggande delar. Dessa delar omfattar respekt för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen.

Målet med förfarandet är att man ska återgå till ett normalt förhållande mellan parterna. Om ingen överenskommelse uppnås kan den part som inledde processen vidta åtgärder rörande samarbetsprojekt och utvecklingsbistånd.

När det gäller EU kan rådet inleda denna process genom en inbjudan till samråd. Rådet leder samråden och antar beslutet om att avsluta dem.

Ämnen