Varför EU antar sanktioner

Sanktioner är ett instrument för att förebygga konflikter eller reagera på framväxande eller pågående kriser och för att främja fred, demokrati, respekt för rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och internationell rätt.

Hur och när EU antar sanktioner

Restriktiva åtgärder – eller sanktioner – är ett viktigt verktyg i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik). De gör det möjligt för EU att reagera på globala utmaningar och utvecklingar som strider mot dess mål och värden.

Beslut om sanktioner fattas enhälligt av Europeiska unionens råd.

EU:s sanktioner är riktade mot dem som ansvarar för den politik eller de åtgärder som EU vill påverka. De riktar sig inte mot länder eller befolkningar.

Sanktioner är inte bestraffande, utan syftar i stället till att förändra politiken eller beteendet hos dem som är föremål för sanktioner och därigenom främja målen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

I dessa mål ingår att

Ett kollage med flera delar. Till vänster mot blå bakgrund: mynt, ett oljefat, en telekommunikationsantenn och två stridsdrönare. Till höger mot blekblå bakgrund: en hand som gör ett stopptecken, en kvinna med lyft arm och en domarklubba.

Bild på en hand som håller cirkeln med de 12 EU-stjärnorna

värna EU:s värderingar, grundläggande intressen och säkerhet

stödja demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och folkrätten

Bild på jordklotet med några blad på vardera sidan som symboliserar fred

bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten

Sanktionerna kan riktas mot regeringar i länder utanför EU, icke-statliga enheter, grupper och enskilda personer och bestå av frysning av tillgångar och reseförbud. EU kan också anta ekonomiska sanktioner och diplomatiska åtgärder.

Alla restriktiva åtgärder som EU antar är i full överensstämmelse med åtagandena enligt folkrätten, även dem som rör humanitärt bistånd, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Riktlinjer om restriktiva åtgärder

2004 enades kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik om några grundläggande principer för

användningen av sanktioner
genomförandet av sanktioner
hur effekterna av sanktioner ska mätas och kontrolleras

Bästa praxis för ett effektivt genomförande av restriktiva åtgärder uppdaterades senast 2022. Riktlinjerna för genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder uppdaterades senast 2018.

Undantag av humanitära skäl

EU:s sanktioner överensstämmer fullt ut med internationell rätt, inbegripet internationell humanitär rätt.

Den 9 december 2022 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2664 (2022), som föreskriver ett permanent humanitärt undantag från de åtgärder för frysning av tillgångar som införts genom FN:s sanktionssystem.

Den 14 februari 2023 beslutade rådet att införa det humanitära undantaget i enlighet med resolution 2664 i FN:s sanktionssystem på EU-nivå, och den 31 mars 2023 infördes det humanitära undantaget i FN:s och EU:s system för så kallade blandade sanktioner, där EU:s åtgärder kompletterar sanktioner som införts av FN:s säkerhetsråd.

Mellan 2023 och 2024 införde rådet ytterligare det humanitära undantaget i vissa restriktiva åtgärder, inbegripet i de system som inrättats med hänsyn till situationen i Bosnien och Hercegovina, Burundi, Guinea, Libanon, Myanmar, Nicaragua, Tunisien, Venezuela och Zimbabwe samt i samband med cyberattacker och terrorism.

Dessa beslut visar att EU är fast beslutet att undvika att sanktionerna får oavsiktliga negativa konsekvenser för humanitär verksamhet och den vikt som fästs vid fullständig efterlevnad av internationell rätt.

Överträdelser mot sanktioner är ett brott

Den 28 november 2022 antog rådet ett beslut om att lägga till överträdelse av restriktiva åtgärder i förteckningen över EU-brott i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. På så sätt kan man undvika olika grader av verkställighet av sanktioner i medlemsstaterna och risken för att dessa åtgärder kringgås.

Den 12 april 2024 antog rådet även nya regler för att se till att överträdelser av restriktiva åtgärder blir brottsliga.

Tack vare dessa nya regler betraktas vissa handlingar som brott i samtliga medlemsländer, till exempel att bidra till att kringgå ett reseförbud, handla med varor som omfattas av sanktionerna eller ägna sig åt förbjuden finansiell verksamhet. Anstiftan och medhjälp till dessa brott kan också komma att bestraffas.

Medlemsländerna måste se till att brott mot EU-sanktionerna bestraffas med verkningsfulla och proportionella straffrättsliga påföljder, som varierar beroende på brottet. Avsiktliga brott mot sanktionerna måste dock leda till fängelsestraff som strängaste påföljd.

Mer information

Se även

Senast ändrad: 12 april 2024