Vilka typer av sanktioner antar EU?
EU:s sanktioner kan riktas mot regeringar i länder utanför EU, enheter och enskilda personer. EU kan införa restriktiva åtgärder för att genomföra FN:s resolutioner, skärpa FN:s sanktioner eller på eget initiativ.
Mål för EU:s sanktioner
EU:s sanktioner kan riktas mot
- regeringar i länder utanför EU på grund av deras politik
- enheter (företag) som tillhandahåller medel för den politik som sanktionerna är riktade mot
- grupper eller organisationer, t.ex. terroristgrupper
- enskilda personer, såsom terrorister eller personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna
Sanktionerna utformas för att minimera de negativa följderna för dem som inte är ansvariga för den politik eller de åtgärder som har lett till sanktionerna.
EU arbetar framför allt för att minimera inverkan för den civila lokalbefolkningen och för legitima verksamheter inom eller med det berörda landet.
Vad innebär sanktionerna?
De flesta av EU:s sanktioner är inriktade på enskilda personer och enheter och består av frysning av tillgångar och reseförbud. EU kan också anta sektorsspecifika åtgärder, t.ex. ekonomiska och finansiella åtgärder.
För sanktioner i snäv bemärkelse krävs en särskild rättslig grund i EU:s fördrag. Här ingår
vapenembargon
Export av varor och teknik som anges i EU:s militära förteckning förbjuds.
reseförbud
Personer som omfattas får inte resa in i eller transitera genom EU-territorier.
frysning av tillgångar
Alla tillgångar som tillhör personer och enheter som är föremål för sanktioner i EU fryses.
oåtkomliga medel
Personer och enheter i EU kan inte göra några medel tillgängliga för dem som är föremål för sanktioner.
ekonomiska sanktioner
Restriktioner avseende handel, försvar, teknik, finans, transport och energi.
diplomatiska sanktioner
Diplomatiska förbindelser avbryts eller diplomater från EU kallas hem.
FN-sanktioner och EU-sanktioner
Det finns tre typer av sanktioner som EU kan genomföra: FN-sanktioner, blandade sanktioner och autonoma EU-sanktioner.
FN-sanktioner
EU genomför alla sanktioner som antagits av FN:s säkerhetsråd genom att införliva dem i EU-lagstiftningen. EU för en ständig dialog med FN för att bättre samordna EU-ländernas respektive sanktionsåtgärder.
Blandade sanktioner
EU kan också förstärka FN-sanktioner genom att tillämpa strikta åtgärder, utöver dem som FN:s säkerhetsråd infört.
Autonoma EU-sanktioner
Rådet kan också besluta att införa sanktioner på eget initiativ. Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) eller EU:s medlemsländer kan föreslå denna typ av sanktioner. De gäller i regel i 12 månader.
Restriktiva åtgärder fastställs i beslut från rådet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).
Landsbaserade och tematiska sanktioner
De flesta av EU:s sanktioner antas mot bakgrund av en särskild situation i ett visst land. Sanktioner har till exempel införts mot bakgrund av situationen i Ryssland, Belarus, Iran, Nordkorea, Syrien, Demokratiska republiken Kongo och Venezuela.
Länder som omfattas av ett sanktionssystem:
- Afghanistan
- Belarus
- Bosnien och Hercegovina
- Burundi
- Centralafrikanska republiken
- Demokratiska republiken Kongo
- Guatemala
- Guinea
- Guinea-Bissau
- Haiti
- Iran
- Irak
- Libanon
- Libyen
- Mali
- Moldavien
- Myanmar/Burma
- Nicaragua
- Niger
- Ryssland
- Somalia
- Sydsudan
- Sudan
- Syrien
- Tunisien
- Turkiet
- Ukraina
- Venezuela
- Jemen
- Zimbabwe
Dessutom har EU också antagit fyra tematiska sanktioner mot dem som är ansvariga för
- terroristhandlingar
- kränkningar av de mänskliga rättigheterna
- cyberattacker
- spridning och användning av kemiska vapen
Alla rättsakter som rör EU-sanktioner offentliggörs i EU:s officiella tidning.
Se även
Varför EU antar sanktioner
Hur antas EU-sanktioner och hur ses de över?
Sanktioner
Senast ändrad: 3 december 2025