Bankunionen
Bankunionen är Europeiska unionens strategi för integrering av euroländernas banksektor.
Vad är bankunionen?
Bankunionen är ett avgörande steg på vägen till EU:s ekonomiska och monetära union.
Den består av en ram av regler, förfaranden och verktyg som ska se till att banker inom euroområdet är mer motståndskraftiga, står under bättre tillsyn och kan stå emot finansiella kriser.
Bankunionens viktigaste mål är att
- stärka bankernas säkerhet och sundhet så att de kan motstå framtida finanskriser
- försätta olönsamma banker i resolution utan att behöva använda skattebetalarnas pengar och med minsta möjliga inverkan på den reala ekonomin
- minska marknadsfragmenteringen genom harmonisering av regelverk och tillsyn
Vilka länder deltar?
Euroländerna ingår automatiskt i bankunionen.
I och med Bulgariens och Kroatiens anslutning, den 1 oktober 2020, består bankunionen för närvarande av 21 medlemsländer.
EU-länder som inte ingår i euroområdet har möjlighet att gå med i bankunionen genom att inleda ett nära samarbete med Europeiska centralbanken. Därigenom kan de delta i bankunionens tillsyns- och resolutionsmekanismer utan att införa euron.
Varför skapades bankunionen?
Bankunionen inrättades som svar på finanskrisen 2008 och den efterföljande skuldkrisen i euroområdet.
Dessa kriser visade på de djupgående sambanden inom euroområdets banksektor, där finansiella svårigheter i ett land snabbt kan sprida sig till andra länder och påverka den finansiella stabiliteten i hela regionen.
Bankunionen inrättades således 2014 för att skapa en ny och bättre integrerad europeisk struktur för banktillsyn och bankresolution. De nya reglerna bygger på det befintliga bankregelverket
Det slutliga syftet är att stärka säkerheten och sundheten hos Europas banker så att de blir mer motståndskraftiga och förtroendet för det finansiella systemet stärks.
Vilka är bankunionens pelare?
Bankunionen bygger på tre pelare. De första två är fullt operativa och gäller för länder i euroområdet och länder utanför euroområdet på frivillig basis:
- en gemensam tillsynsmekanism
- en gemensam resolutionsmekanism
- ett europeiskt insättningsgarantisystem
Den gemensamma tillsynsmekanismen
Den gemensamma tillsynsmekanismen är EU:s övernationella organ för tillsyn av banker.
I nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter ansvarar Europeiska centralbanken för tillsynen av kreditinstitut som är etablerade i bankunionen. ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna samarbetar för att
- se till att bankerna följer EU:s enhetliga regelverk
- tidigt ta itu med potentiella hot mot den finansiella stabiliteten
Den gemensamma resolutionsmekanismen
Den gemensamma resolutionsmekanismen är ett system för ändamålsenlig och effektiv resolution av olönsamma kreditinstitut. Dess syfte är att säkerställa resolutionen av fallerande banker med minimala kostnader för skattebetalarna och för realekonomin.
Den gemensamma resolutionsmekanismen fungerar genom
- Gemensamma resolutionsnämnden
- en gemensam resolutionsfond
Så fungerar den gemensamma resolutionsmekanismen (Infografik)
Ett europeiskt insättningsgarantisystem
Insättningsgarantisystemet säkerställer att insättningar i banker skyddas upp till 100 000 euro om banken fallerar. Insättningar skyddas för närvarande på medlemsstatsnivå genom nationella insättningsgarantisystem.
EU-kommissionen föreslog 2015 att ett gemensamt system för insättningsgaranti – det europeiska insättningsgarantisystemet – skulle inrättas.Med sitt enhetliga skydd för bankinsättningar är syftet med insättningsgarantisystemet att
- se till att insättarna får lika stort skydd, oavsett var i euroområdet deras bank är belägen
- bryta kopplingen mellan banker och deras nationella regeringar och därmed minska risken för finansiella spridningseffekter
- öka förmågan att hantera bankkriser effektivare och minimera de potentiella konsekvenserna för ekonomin
Det europeiska insättningsgarantisystemet är fortfarande ett förslag och har ännu inte antagits av medlagstiftarna.
Senast ändrad: 19 juni 2024