Skip to content

EU:s bankregelverk

EU:s bankregelverk omfattar alla banker och andra kreditinstitut och alla värdepappersföretag som är verksamma inom EU. Bankregelverket ska garantera stabilitet och integritet, och samtidigt upprätthålla allmänhetens förtroende för det finansiella systemet.

Målen för EU:s bankregelverk

Skydda insättarna

Skydda insättarnas medel genom att upprätthålla välkapitaliserade banker som kan stå emot finansiella chocker.

Förebygga systemrisker

Minska risker som kan leda till finanskriser och destabilisera ekonomin.

Harmonisera standarder

Fastställa enhetliga regler för att skapa lika villkor och främja rättvis konkurrens mellan kreditinstitut.

Öka motståndskraften och öppenheten

Stärka den övergripande stabiliteten och tydligheten för att bygga upp förtroende och säkerställa långsiktig hållbarhet.

De viktigaste rättsliga instrumenten

EU har antagit rättsliga instrument som gäller olika delar av banksektorn. Här följer en sammanfattning av de viktigaste rättsakterna.

Kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet

I kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet fastställs detaljerade tillsynskrav för bland annat kapitalkrav, likviditet, bruttosoliditet, riskhantering och tillsyn.

Dessa regler ska säkerställa att bankerna har tillräckligt med kapital och likviditet, så att riskerna minskar och potentiella förluster kan absorberas.

Direktivet om insättningsgarantisystem

Direktivet om insättningsgarantisystem skyddar insättare i medlemsländerna genom att garantera återbetalning av insättningar på upp till 100 000 euro om en bank går i konkurs. I direktivet fastställs också regler för nationella insättningsgarantisystem, som bland annat omfattar täckningsgränser, finansiering och utbetalningsförfaranden.

Alla banker måste delta i dessa system.

Medlemsbankerna betalar bidrag i på grundval av sin riskprofil och andra faktorer. Genom garantisystemen samlas alla bidragen i en fond. Om en bank går i konkurs och insättningar blir indisponibla, måste insättningsgarantisystemen kunna ersätta alla typer av insättningar som är skyddade enligt direktivet.

Direktivet om återhämtning och resolution av banker

Genom direktivet om återhämtning och resolution av banker inrättas en ram för ordnad återhämtning och resolution av fallerande banker, som ska minimera effekterna på ekonomin och undvika undsättningar som finansieras av skattebetalare.

Direktivet

  • garanterar att fallerande banker hanteras effektivt genom resolutionsplanering och krisprotokoll
  • förhindrar att skattebetalarna får betala notan vid eventuella bankkonkurser, genom att en skuldnedskrivningsmekanism införs (aktieägare och borgenärer måste stå för kostnaderna om en bank går i konkurs)
  • inrättar resolutionsfonder, finansierade av banksektorn, som ska vid behov ska stödja resolution av fallerande banker

Förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen

I förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen fastställs ramen för Europeiska centralbankens (ECB) roll när det gäller att övervaka banker av stor betydelse i bankunionen.

Där beskrivs ECB:s tillsynsansvar och dess samarbete med nationella behöriga myndigheter.

Förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen

Förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen utgör ramen för den gemensamma resolutionsnämndens uppgifter i samband med resolution av fallerande banker inom bankunionen.

I förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen fastställs nämndens befogenheter vid resolutionsplanering, beslutsprocesserna och användningen av den gemensamma resolutionsfonden.

Basel III

Basel III är en uppsättning internationella bankbestämmelser som har utarbetats av Baselkommittén för banktillsyn och som ska stärka bankernas kapitalkrav genom att öka likviditeten och minska bankernas skuldsättning.

Dessa standarder har integrerats i EU:s regelverk genom ändringar av kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet.

Jämfört med Basel II tillförs genom Basel III ett antal centrala bestämmelser enligt vilka

  • bankerna måste ha mer kapital för att täcka potentiella förluster och garantera större stabilitet under finansiella nedgångar
  • bankerna måste ha tillräckliga högkvalitativa likvida tillgångar för att överleva ett stresscenario på 30 dagar (likviditetstäckningskvot)
  • bankerna måste ha stabila finansieringskällor som stöd för verksamheten under en ettårig tidshorisont (stabil nettofinansieringskvot)
  • en icke-riskbaserad åtgärd genomförs som ska minska risken för alltför låg bruttosoliditet i banksektorn (bruttosoliditetsgraden)
  • regler för bättre riskhanteringspraxis och strängare stresstester införs som ska leda till att bankerna kan stå emot ekonomiska chocker på ett effektivt sätt

Rådet antog lagstiftningspaketet om genomförande av Basel III den 30 maj 2024. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2025. Vissa krav omfattas av en flerårig infasningsperiod.

EU-institutionernas roller

EU:s bankregelverk omfattar flera viktiga institutioner, som var och en spelar en särskild roll för att upprätthålla den finansiella stabiliteten.

Europeiska centralbanken är den viktigaste tillsynsmyndigheten för banker av stor betydelse i euroområdet inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen. ECB ser till att dessa banker uppfyller tillsynskraven.

Den gemensamma resolutionsnämnden ansvarar för planering och förvaltning vid resolution av fallerande banker inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen. Dess arbete stöds av den gemensamma resolutionsfonden.

Europeiska bankmyndigheten (EBA) främjar effektiv och konsekvent stabilitetsreglering och tillsyn i hela EU. Den utarbetar tekniska standarder och riktlinjer som ska harmonisera regleringspraxis.

De nationella behöriga myndigheterna övervakar mindre banker och genomför EU-förordningar på nationell nivå, som ett komplement till ECB:s och EBA:s arbete.

Den senaste utvecklingen

EU:s bankregelverk fortsätter att anpassas och utvecklas som svar på globala ekonomiska förändringar, tekniska framsteg och hållbarhetsprioriteringar. Detta arbete ska stärka det finansiella systemets motståndskraft och samtidigt främja innovation och garantera konsumentskydd.

Paketetet för digitalisering av finanssektorn

Som svar på den snabba digitaliseringen av finanssektorn håller EU på att utveckla ett omfattande regelverk för hanteringen av de utmaningar som kryptovalutor, fintechinnovationer och digitala betalningssystem medför.

Hållbar finansiering

Integreringen av klassificeringsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg) i bankregelverket är en prioriterad fråga för EU. Den 19 november antog rådet nya regler som syftar till att göra klassificeringsverksamheten i EU mer konsekvent, transparent och jämförbar för att öka investerarnas förtroende för hållbara finansiella produkter.

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) kommer att auktorisera och utöva tillsyn över leverantörer av ESG-betyg som är verksamma i unionen. Den kommer också att se till att de uppfyller transparensstandarderna.

Bekämpning av penningtvätt

För att hantera framväxande risker och bekämpa ekonomisk brottslighet håller EU på att förbättra sin ram för bekämpning av penningtvätt. Det inbegriper strängare kontroller, ökad insyn i finansiella transaktioner och ökat samarbete mellan nationella myndigheter och EU-myndigheter.

Inrättandet av en nyEU-myndighet för bekämpning av penningtvätt (Amla) kommer att ha stor betydelse när det gäller att övervaka efterlevnaden och säkra en enhetlig tillämpning av reglerna för bekämpning av penningtvätt i alla medlemsländer.

Översyn av ramen för krishantering och insättningsgaranti

Under de senaste åren har medlemsländernas myndigheter ofta försökt hitta lösningar utanför EU:s ram när medelstora och mindre banker har gått i konkurs i EU. Det har ibland lett till att skattebetalarnas pengar använts för stöd till fallerande banker i stället för den interna förlusttäckningskapacitet som krävs av banken eller privata, branschfinansierade skyddsnät, i enlighet med EU:s ram för resolution av banker.

Som svar på detta föreslog kommissionen i april 2023 en reform av ramen för krishantering och insättningsgaranti för banker. Den 19 maj 2024 enades rådet om sin ståndpunkt om ramen genom att anta ett förhandlingsmandat. Den 25 juni 2025 nådde rådet och Europaparlamentet en överenskommelse om översynen, vilket var ytterligare ett steg mot att fullborda EU:s bankunion.

Reformpaketet innehåller lagstiftningsförslag om ändring av direktivet om återhämtning och resolution av banker, förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen och direktivet om insättningsgarantisystem. Översynen syftar till att överbrygga likviditetsgapet genom att ge små och medelstora banker tillgång till branschfinansierade skyddsnät som ett ytterligare verktyg för resolutionsfinansiering och minska beroendet av räddningsaktioner för oförsäkrade insättare.

Kedjestrukturer

Den 26 mars 2024 antog rådet det så kallade direktivet om kedjestrukturer som en del av reformen av ramen för krishantering och insättningsgaranti. Genom direktivet ändras direktivet om återhämtning och resolution av banker och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen. En rad riktade justeringar införs som kommer att vara avgörande för att förbättra ramens proportionalitet.

Se också

Ämnen

Senast ändrad: 25 juni 2025