Kommentarer från Donald Tusk efter det informella mötet mellan de 27 stats- och regeringscheferna den 23 februari 2018

I dag diskuterade vi de politiska prioriteringar för EU som vi vill ska återspeglas i den fleråriga budgeten för tiden efter 2020. Budgetförhandlingar är alltid komplicerade. Men den här gången förs debatten i ett annat geopolitiskt sammanhang utanför Europa och med brexit i åtanke. Och jag är glad att kunna säga att alla ledare förhöll sig öppna snarare än defensiva inför arbetet Vi enades om att EU ska satsa mer pengar på förhindrande av olaglig migration, på försvar och säkerhet och på Erasmus+-programmet. Många ledare framhöll den fortsatta betydelsen av sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken, investeringar i forskning och innovation och alleuropeisk infrastruktur. Det står klart att prioriteringarna är kopplade till budgetens storlek och att EU i detta sammanhang måste ta itu med det intäktsgap som brexit orsakar.

Trots sedvanliga skilda uppfattningar är alla ledare beredda att verka för en modernisering av EU:s budget och politik. Och många är redo att bidra med mer till budgeten för tiden efter 2020.

När det gäller tidpunkten för våra förhandlingar enades vi om att vi bör sikta på att påskynda arbetet jämfört med tidigare förhandlingar. Men det verkar bli riktigt svårt för Europeiska rådet att nå en överenskommelse redan i år. Vi kommer att kunna göra en bättre bedömning av läget när vi har fått kommissionens förslag.

Den andra diskussionen handlade om EU-institutionerna – en fråga som i hög grad kan uppfattas som en angelägenhet endast för Bryssel.

Vi talade om Europaparlamentets nya sammansättning efter 2019. Ledarna ställde sig i stort sett bakom logiken att färre medlemsstater bör innebära färre platser, och att antalet parlamentsledamöter alltså bör sänkas från 751 till 705.

I frågan om toppkandidater (i bland kallade Spitzenkandidaten) rådde det enighet om att Europeiska rådet inte i förväg kan garantera att det kommer att föreslå en av toppkandidaterna som ordförande för Europeiska kommissionen. Det finns ingen automatik i den processen. Det framgår tydligt av fördraget att det är Europeiska rådets självständiga behörighet att föreslå kandidaten, med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpliga samråd.

Ledarna kommer att återkomma till frågan om transnationella listor längre fram.

Jean-Claude lade också fram idén om en sammanslagning av våra båda tjänster, men det fanns ingen lockelse att arbeta vidare med det – framför allt eftersom det avsevärt skulle minska medlemsstaternas roll i EU.

I dag har jag också informerat ledarna om att jag kommer att presentera ett utkast till riktlinjer för de framtida förbindelserna mellan EU och Storbritannien vid toppmötet i mars. Vi har för avsikt att anta de här riktlinjerna, oavsett om Storbritannien har sin bild av de framtida förbindelserna klar för sig eller inte. Det är naturligtvis mycket bättre om så är fallet, men vi kan inte stå och vänta. Jag hoppas att få större klarhet om Storbritanniens planer nästa vecka, när jag träffar Theresa May i London.

I kväll informerade president Nicos Anastasiades och premiärminister Alexis Tsipras oss om den senaste utvecklingen i fråga om Turkiets olagliga överträdelser i Östra Medelhavsområdet och Egeiska havet. Jag vill på alla EU-ledares vägnar uttrycka vår solidaritet med Cypern och Grekland och uppmanar enträget Turkiet att upphöra med denna verksamhet. Jag upprepar vårt stöd för Republiken Cyperns suveräna rätt att utforska och utnyttja sina naturresurser i enlighet med EU-rätten och internationell rätt, inbegripet FN:s havsrättskonvention.

Dessa åtgärder står i motsättning till Turkiets åtagande om goda grannförbindelser och normaliseringen av dessa med alla medlemsstater. Vi är beredda att samarbeta med Turkiet, och vid marstoppmötet kommer vi att bedöma om förutsättningarna är uppfyllda för att vi ska kunna hålla ledarmötet med Turkiet i Varna den 26 mars.

Slutligen och, enligt min uppfattning, viktigast: Syrien. Assadregimen utför brutala attacker mot oskyldiga män, kvinnor och barn. Ryssland och Iran, som stöder regimen, låter detta hända. Vi uppmanar dem att stoppa våldet. EU kräver ett omedelbart eldupphör och att humanitärt tillträde till och skydd av de civila skyndsamt tillhandahålls.

Från frågestunden:

Det finns ingen automatik i valet av nästa ordförande för Europeiska kommissionen, men håller ni med anhängarna av toppkandidatsprocessen när de hävdar att den är mer demokratisk? Är den process som i dag finns i fördraget mindre demokratisk?

När det gäller toppkandidatprocessen, stämmer det inte att den på något sätt skulle vara mer demokratisk. Enligt fördraget ska Europeiska kommissionens ordförande föreslås av medlemsstaternas demokratiskt valda ledare och han eller hon bör väljas av Europaparlamentets demokratiskt valda ledamöter. Detta är kommissionsordförandens dubbla demokratiska legitimitet. Om en av de båda grunderna för legitimiteten tas bort blir processen inte mer utan mindre demokratisk. Att någon är toppkandidat betyder naturligtvis inte att han eller hon inte kan bli nästa ordförande för Europeiska kommissionen. Jag är fast övertygad om att det till och med kan öka chanserna – det säger sig självt – men det finns inte och kan inte finnas någon automatik.

När det gäller villkorlighet: påverkades dagens debatt på något sätt av förbundskansler Angela Merkels kommentarer i går? Fanns det några synpunkter på idén om att villkora utbetalningarna ur nästa fleråriga budgetram beroende på flyktingmottagandet?

Jag har bara hört positiva reaktioner på detta. Jag blev positivt överraskade eftersom villkorligheten inte ifrågasattes. Exempelvis sade Polens premiärminister Morawiecki att även Polen är redo att stödja villkorlighet men att villkorligheten bör bygga på synnerligen objektiva kriterier, men jag tror att det här inte är någon kontroversiell åsikt. Diskussionen i dag var mycket allmän, men för tillfället är en eventuell villkorlighet mindre kontroversiell än väntat.

Du ska besöka London i nästa vecka. Regeringen där verkar ha kommit överens om något slag av ambitiösa "kontrollerade avvikelser". Är detta den typ av klarhet som du efterlyser? Vad får detta för följder för de riktlinjer om de framtida förbindelserna som ni ska anta i mars?

Jag är glad över att den brittiska regeringen verkar röra sig mot en mer detaljerad ståndpunkt, men om medias rapportering stämmer är jag rädd för att dagens brittiska ståndpunkt bygger på ren illusion. Filosofin om att både äta kakan och ha den kvar verkar fortfarande vara aktuell. Redan från allra första början har en av EU27-ländernas grundprinciper varit att det inte kan bli tal om att ”plocka russinen ur kakan” eller att det ska finnas en inre marknad à la carte. Detta är utan tvekan en grundprincip och kommer att så förbli. Nästa vecka träffar jag premiärminister Theresa May i London för att diskutera Storbritanniens ståndpunkt och i mars kommer EU27-länderna att anta nya riktlinjer om de framtida förbindelserna. Jag är helt säker på att vi som 27 EU-länder kommer att vara extremt realistiska i vår bedömning av eventuella nya förslag.

Jag skulle vilja fråga om den senaste utvecklingen i förbindelserna mellan Polen och Israel. Är dessa spänningar resultatet av ett missförstånd eller kanske ett misstag eller måhända illvilja från den ena partens sida? Vad är dina tankar kring detta?

Jag hade möjlighet att tala med premiärminister Morawiecki i dag, i anslutning till Europeiska rådets möte. Jag gav honom min bedömning av det läge som Polen befinner sig i och slutsatserna av mina möten med EU-ländernas ledare där jag också tagit upp dessa frågor. Jag bemödade mig om att slå vakt om vårt lands goda rykte under dessa samtal – vilket inte är en helt lätt uppgift för tillfället. Premiärminister Morawiecki förstår detta, det framgick tydligt under vårt samtal. Och jag vill understryka, vilket jag också sade till premiärminister Morawiecki, att situationen är mycket allvarlig och att den direkt påverkar polska intressen, Polens rykte och Polens ställning i världen. Det finns bara ett råd att ge: vi ser två vågor som måste hejdas – allt måste göras för att få stopp på dem. Först och främst vågen av negativa omdömen om Polen – en våg som börjar likna en tsunami. Och så den andra vågen – en våg av dåraktiga och otillständiga verbala angrepp och antisemitiska uttalanden som gjorts i Polen. Den polska regeringen har alla verktyg den behöver för att hejda båda dessa vågor, om den verkligen har viljan. Vi har alla, även jag, lagt ned mycket arbete i Polen under de senaste 30 åren för att se till att Polen har goda förbindelser med omvärlden, inklusive Israel och med den judiska folkgruppen. Vi kan inte låta någon omintetgöra allt detta arbete på bara några veckor. Det är inte för sent för konkreta åtgärder, precis som det inte heller är för sent för normal mänsklig anständighet.

Videoinspelningar