Skip to content

Avtal om bättre lagstiftning

Vad är avtalet om bättre lagstiftning?

Syftet medavtalet om bättre lagstiftning är att förbättra EU:s lagstiftningsarbete och se till att EU-lagstiftningen tillgodoser medborgarnas och näringslivets behov på ett bättre sätt. Den ska göra EU:s lagstiftningsprocess tydligare, öppen för aktörernas synpunkter och enklare att följa med i. Den kommer också att bidra till bedömningen av hur EU:s lagar påverkar små och medelstora företag, lokala industrier och vanliga medborgare. Genom agendan inför man ett nytt avtal mellan EU-institutionerna som är utformat för att förenkla och förtydliga samarbetet dem emellan.

Ett av huvudsyftena med avtalet om bättre lagstiftning, (som också kallas smart lagstiftning) är att se till att målen med EU:s politik och lagar förverkligas till minsta möjliga kostnad och administrativa börda. Det är ett arbetssätt som gör att de politiska besluten kan förberedas på ett öppet och tydligt sätt baserat på bästa tillgängliga rön och ett omfattande deltagande från aktörernas sida. Bättre lagstiftning omfattar hela policycykeln, dvs. utformning och förberedelse av politik, antagande, genomförande, tillämpning, utvärdering och översyn. Under var och en av policycykelns faser kommer det att finnas vissa särskilda principer, mål, verktyg och processer som ska garantera att EU har bästa möjliga lagstiftning.

Varför behöver vi detta?

Det är inte lätt att sätta sig in i hur ett lagstiftningsförslag blir till på EU-nivå och att sedan följa det genom alla institutioner fram till det att förslaget ingår i nationell lagstiftning. Processen är ofta komplicerad och kan ta lång tid. Samtidigt är det otroligt viktigt att säkerställa lagstiftningens kvalitet och se till att den uppfyller samhällets och näringslivets behov. Därför arbetar EU-institutionerna ständigt med att förbättra Europeiska unionens lagstiftningsarbete. De strävar också efter att förbättra samarbetet mellan Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd så att EU-medborgarnas intressen tillgodoses på ett bättre sätt.

Bättre lagstiftning är av central betydelse för att EU ska fungera och är en viktig faktor för konkurrenskraft, tillväxt och arbetstillfällen genom att lagstiftningen förenklas och bättre anpassas till företag och medborgare.

I detalj

Den omfattande agenda för bättre lagstiftning som Juncker-kommissionen har föreslagit består av följande två huvuddelar:

Förslag till interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning

Det omfattar särskilt program och planering, användning av verktyg för bättre lagstiftning samt delegerade akter och genomförandeakter. Detta avtal ersätter det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003.

Meddelandet Bättre lagstiftning för bättre resultat — en EU-agenda

I meddelandet redogörs för kommissionens strategi för bättre lagstiftning, och kommissionen åläggs att öka öppenheten och tydligheten i sitt arbete. I meddelandet anges också de verktyg som kommissionen ska använda, inklusive de nya integrerade riktlinjerna för bättre lagstiftning. Dessutom förklaras hur kommissionen ska stärka Refit-programmet.

Refit-programmet

Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) är kommissionens program för att EU-lagstiftningen ska förbli ändamålsenlig och ge de resultat som EU-lagstiftarna planerat.

I agendan för bättre lagstiftning ingår också ett antal kompletterande dokument med direkt koppling till det som rådet ska behandla. Dokumenten omfattar bland annat riktlinjer för bättre lagstiftning och dokument som har att göra med Refit-programmet.

I rådet

Bättre lagstiftning är en ständig prioritering för rådet. Rådet strävar efter evidensbaserad lagstiftning av bättre kvalitet samt effektivt och mindre betungande beslutsfattande. I arbetet med att se till att EU-lagstiftningen är ändamålsenlig har konkurrenskraftsrådet vid flera tillfällen antagit slutsatser om bättre lagstiftning. Dessa slutsatser har också blivit godkända av Europeiska rådet.

I mars 2015 inledde rådet (allmänna frågor) förberedelserna inför förhandlingarna om det interinstitutionella avtalet. Det uppmanade Coreper att granska frågor som kan ingå i det framtida interinstitutionella avtalet (också kallat IIA) om bättre lagstiftning. Efter diskussioner på teknisk nivå och därefter i Coreper enades ministrarna om rådets viktigaste prioriteringar vad gäller IIA (programplanering, bättre lagstiftning och expertråd om delegerade akter) vid mötet i rådet (allmänna frågor) i april 2015. Ståndpunkten togs upp i en skrivelse från Edgars Rinkēvičs, ordförande för rådet (allmänna frågor), till Frans Timmermans, kommissionens vice ordförande, och utgör grunden för förhandlingarna med de två andra institutionerna.

Kommissionen antog agendan för bättre lagstiftning den 19 maj 2015. Rådet diskuterade agendan vid mötet i rådet (allmänna frågor) den 23 juni 2015. Ministrarna utvärderade arbetet i rådet, särskilt vad gäller det interinstitutionella avtal som rådet, Europaparlamentet och kommissionen ska förhandla om. Ministrarna diskuterade också innehållet i den bredare agendan för bättre lagstiftning ur näringslivets och medborgarnas perspektiv.

Den 15 december 2015 godkände rådet ett preliminärt avtal om bättre lagstiftning som man kommit överens om med Europaparlamentet och kommissionen.

Avtalet om bättre lagstiftning antogs av rådet den 15 mars 2016. Ministrarna godkände också arrangemang för årlig programplanering som innebär att bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet omsätts i en rad konkreta praktiska steg och vägledande tidsscheman.

Avtalet undertecknades den 13 april 2016 och trädde i kraft samma dag. Det offentliggjordes i EUT den 12 maj 2016.

Ämnen