Ordlista: reformen av den ekonomiska och monetära unionen

Ordlista: reformen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU)

En uppsättning åtgärder som ska göra att euroområdet fungerar bättre.

Vid eurotoppmötet i juni 2018 fick Eurogruppen i uppdrag att ytterligare stärka utformningen av EMU.
I uppdraget ingick att

• förstärka bankunionen
• minska riskerna i banksektorn
• införa en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden som ska tillhandahållas genom Europeiska stabilitetsmekanismen
• utarbeta instrument för finansiellt stöd och utforma Europeiska stabilitetsmekanismens uppgifter

Eurogruppen diskuterade också olika idéer om att bygga upp en finanspolitisk kapacitet för euroområdet. Den 4 december antog Eurogruppen en utförlig rapport som överlämnades till euroländernas ledare inför eurotoppmötet den 14 december.

Bankunionen

Skuldnedskrivning (bail-in): Mekanism genom vilken kostnaderna för att rädda en bank som hamnat i eller sannolikt kommer att hamna i kris först och främst bärs av dess aktieägare och borgenärer och inte av skattebetalarna (bail-out).

Bankunionen: System på EU-nivå för tillsyn och resolution av banker som bygger på EU-omfattande regler.

Europeiska stabilitetsmekanismens säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden ska användas som en sista utväg i händelse av en bankresolution, om den gemensamma resolutionsfondens tillgängliga resurser är otillräckliga. Medel som lånas ut av säkerhetsmekanismen kommer att återbetalas av banksektorn. Säkerhetsmekanismen ska tillhandahållas av Europeiska stabilitetsmekanismen.

Det europeiska insättningsgarantisystemet: Förslag från EU-kommissionen som syftar till att tillhandahålla ett mer kraftfullt och enhetligt skydd för insättningar inom euroområdet. Målet är att inrätta ett gemensamt system som försäkrar alla sparare inom bankunionen för insättningar på upp till 100 000 euro.

Minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder Minimibelopp av kapital och skulder som en bank måste inneha för att täcka förluster och rekapitalisera sig vid en eventuell finansiell kris. Detta är ett centralt instrument som möjliggör en välordnad resolution av banker i kris utan att hota stabiliteten i det finansiella systemet.

Nödlidande lån: Ett banklån betraktas som nödlidande när mer än 90 dagar förflyter utan att låntagaren gör de överenskomna avbetalningarna eller betalar den överenskomna räntan.

Den gemensamma resolutionsfonden: Fond som används för hjälpa banker i obestånd. Den är helt och hållet finansierad av banksektorn.

Den gemensamma resolutionsmekanismen: System för välordnad resolution av banker i kris med minsta möjliga kostnader för skattebetalarna och realekonomin. Det består av en central resolutionsmyndighet inom bankunionen, den gemensamma resolutionsnämnden och den gemensamma resolutionsfonden.

Den gemensamma tillsynsmekanismen: Gemensamt system för tillsyn av banker inom EU. ECB ansvarar för den direkta tillsynen över de största bankerna i euroområdet medan mindre betydande banker fortfarande övervakas av de nationella bankmyndigheterna med ECB i en samordnande roll.

Reformen av Europeiska stabilitetsmekanismen

Omstrukturering av skuld: Process som gör det möjligt för en enhet – privat eller offentlig – i finansiell kris att minska eller omförhandla en skuld som den inte kan återbetala i syfte att förbättra eller återställa likviditet så att den kan fortsätta sin verksamhet.

Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM): Internationellt finansinstitut som tillhandahåller finansiellt bistånd till länder i euroområdet som har drabbats eller hotas av allvarliga finansiella svårigheter. Sammantaget har den en total utlåningskapacitet på 500 miljarder euro.

Krisförebyggande verktyg: Uppsättning instrument som ESM för närvarande förfogar över för att kunna fullgöra sitt uppdrag: lån inom ramen för ett makroekonomiskt anpassningsprogram, uppköp på marknader (primära och sekundära), förebyggande kreditlina, lån till direkt och indirekt rekapitalisering av banker. Hittills har det endast varit aktuellt att utnyttja lån inom ramen för ett finansieringsprogram och indirekt rekapitalisering av banker.

Förebyggande kreditlina: Finansiellt stöd som beviljas av ESM till ett land innan det får svårt att anskaffa medel på kapitalmarknader, i syfte att förhindra krissituationer. Det kan ställas ut genom ett lån eller genom utfärdande av nya obligationer och andra värdepapper. Det finns två typer av förebyggande kreditlinor:

• Villkorad förebyggande kreditlina: Tillgänglig för ett medlemsland vars ekonomiska och finansiella situation i grund och botten är sund, vilket fastställs genom bedömning av sex kriterier för stödberättigande, såsom statsskuld, utlandsställning och marknadstillträde på rimliga villkor.
• Kreditlina med utvidgade villkor: Tillgänglig för ett medlemsland vars ekonomiska och finansiella situation fortfarande är sund men som inte uppfyller kriterierna för stödberättigande för villkorad förebyggande kreditlina. Kreditlina med utvidgade villkor kan utnyttjas endast när korrigerande åtgärder vidtas för att undvika framtida problem i fråga om tillträde till marknadsfinansiering.

Klausuler om kollektivt agerande: Rättsliga regler för statsobligationer som gör omstrukturering av skuld mer välordnad och förutsägbar. De begränsar risken för att en liten grupp obligationsinnehavare ska besluta sig för att inte delta i omstruktureringen och i stället bilda en blockerande minoritet, i hopp om att nå en uppgörelse som är bättre för dem själva (problem med framhärdande borgenärer) Sådana situationer kan leda till att krisen inte kan lösas så snabbt som annars hade varit fallet. Finansministrarna inom euroområdet har för avsikt att införa sådana regler senast 2022 och att skriva in detta åtagande i ESM-fördraget.

Instrument för konkurrenskraft och konvergens

Förslag om att skapa ett budgetinstrument med syftet att främja ekonomisk konvergens som stärker konkurrenskraften i medlemsländerna inom euroområdet. Detta instrument skulle utgöra en del av EU:s budget.