Gemensam tillsynsmekanism

Centrala mål:

Att säkerställa en bättre tillsyn över Europas banksektor i enlighet med enhetliga standarder och krav
Att se till att Europas banksektor är stabil
Att bidra till finansiell stabilitet och finansiell integration i euroområdet och på hela den inre marknaden

Den gemensamma tillsynsmekanismen, som är en viktig pelare i bankunionen, är ett system på EU-nivå för tillsyn över kreditinstitut i euroområdet och i de EU-medlemsstater utanför euroområdet som väljer att ansluta sig till mekanismen.

Syftet med mekanismen är att säkerställa en bättre tillsyn över Europas banksektor.

Tillsynen sker genom en integrerad struktur med en överstatlig myndighet – Europeiska centralbanken) – och nationella tillsynsmyndigheter som verkar i nära samarbete i enlighet med enhetliga höga standarder och krav.

Den gemensamma tillsynsmekanismens verksamhet stöds av en annan av bankunionens huvudpelare, den gemensamma resolutionsmekanismen, som består av en gemensam resolutionsmyndighet (nämnden) och en gemensam resolutionsfond som ska hjälpa till att rekonstruera banker i kris.

Huvuduppgifter

att utöva tillsyn över kreditinstitutens efterlevnad av tillsynskraven
att upptäcka svagheter i ett tidigt skede
att se till att åtgärder vidtas för att avhjälpa dessa svagheter och förhindra att situationen börjar hota den övergripande finansiella stabiliteten

Struktur

Den gemensamma tillsynsmekanismen består av Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella tillsynsmyndigheterna i de deltagande EU-länderna.

Rättsakter

De texter som ligger till grund för den gemensamma tillsynsmekanismen är en förordning genom vilken ECB tilldelas tillsynsuppgifter och en ändrad förordning om inrättande av Europeiska bankmyndigheten.

Samarbetsformer

De praktiska formerna för samarbete mellan Europeiska centralbanken och de nationella tillsynsmyndigheterna fastställs i ECB-förordningen, som även kallas ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen.

SSM framework regulation (EUR-Lex)

Liknande former har inrättats för samarbete mellan Europeiska unionens råd och ECB, samt mellan Europaparlamentet och ECB.

Vem gör vad inom den gemensamma tillsynsmekanismen?

Europeiska centralbanken

ECB ansvarar för hur den gemensamma tillsynsmekanismen fungerar på ett övergripande plan.

ECB utövar direkt tillsyn över alla ”betydande” banker inom euroområdet (och särskilt stora systemviktiga banker) i nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter.

Banker som står under direkt tillsyn är de som har tillgångar på minst 30 miljarder euro eller vars tillgångar utgör minst 20 % av deras hemländers BNP. För närvarande fin ns cirka 120 sådana banker i euroområdet och de står för nära 85 % av euroområdets totala banktillgångar.

Förteckning över banker som står under tillsyn av ECB

Tillsyn innebär att det utförs regelbundna kontroller för att se till att bankerna är lämpade att bedriva sin verksamhet. I detta ingår en granskning av hur de lånar ut, lånar och investerar eller, mer allmänt, hur de efterlever det enhetliga regelverket.

ECB kommer att börja utföra sina tillsynsuppgifter fullt ut i november 2014.

Under den förberedande fasen kontrolleras att banken är sund genom en ”samlad bedömning” som inkluderar en översyn av bankens balansräkning, särskilt tillgångarnas kvalitet, och ”stresstester” som är utformade för att testa om bankerna är tillräckligt kapitaliserade och kan motstå kriser.

ECB genomför dessa granskningar i samarbete med Europeiska bankmyndigheten där så är lämpligt.

ECB:s vägledning för banktillsyn

ECB har även befogenhet att bevilja eller återkalla banktillstånd i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter och att förelägga banker sanktioner vid överträdelser.

Dessutom överser ECB den tillsyn över mindre banker som utförs av nationella tillsynsmyndigheter. För att säkerställa att tillsynsstandarderna tillämpas enhetligt kan ECB besluta att utöva direkt tillsyn över vilken bank som helst i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.

ECB ansvarar inför Europeiska unionens råd och Europaparlamentet för genomförandet av dessa regler. ECB har ingått lämpliga överenskommelser om transparens och ansvarsutkrävande med både Europaparlamentet och rådet.

Ingående bedömning (ECB)

ECB:s tillsynsnämnd

ECB:s tillsynsuppgifter utförs av en särskilt inrättad tillsynsnämnd. Nämndens beslut ska anses antagna om inte ECB-rådet förkastar dem.

Nämnden består av

ordföranden
vice ordföranden
4 företrädare för ECB
1 företrädare för varje nationell tillsynsmyndighet i de deltagande EU-medlemsstaterna

I tillsynsnämnden har de länder utanför euroområdet som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen samma fullständiga rösträtt som de medlemmar som tillhör euroområdet.

Danièle Nouy utsågs till ordförande i ECB:s tillsynsnämnd i december 2013 och Sabine Lautenschläger utsågs till vice ordförande i februari 2014. Båda utsågs för en mandatperiod på 5 år som inte kan förlängas.

Nationella tillsynsmyndigheter

De nationella tillsynsmyndigheterna ansvarar för tillsyn över mindre banker och utför löpande tillsynsuppgifter som rör konsumentskydd, penningtvätt, betaltjänster och filialer till banker utanför EU.

Europeiska unionens råd

Rådet utser tillsynsnämndens ordförande och vice ordförande. Kandidaterna föreslås av ECB och Europaparlamentet måste ge sitt godkännande.

Dessutom har parlamentet och rådet rätt att inleda ett förfarande för att skilja ordföranden från sitt uppdrag. Dock är det ECB som avgör vilka eventuella åtgärder som ska vidtas.

Europeiska bankmyndigheten

Europeiska bankmyndigheten (EBA) ansvarar för att se till att det enhetliga regelverket genomförs på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt inom banksektorn. EBA deltar också i förberedelserna av de stresstester för banker som utförs av ECB genom att samordna det EU-omfattande stresstestsystemet i sin helhet.

Europeiska bankmyndighetens roll vid stresstester

Varför behövs en gemensam tillsynsmekanism?

Det var nödvändigt med en integrerad banktillsyn på EU-nivå för att hantera den ökade risken för att bankkriser inom EU får negativa gränsöverskridande spridningseffekter. Denna risk har ökat i takt med den europeiska banksektorns verksamhet i andra länder och de ömsesidiga beroenden som den leder till.

Risken visade sig vara särskilt akut inom euroområdet, där den senaste finansiella krisen gjorde klart att det inte räcker med att samordna den banktillsyn som sker på nationell nivå för att hantera kriser och säkerställa finansiell stabilitet. Medlemsstaterna beslutade därför att det krävdes ett gemensamt system för banktillsyn.