Genomförandeakter och delegerade akter

Vad är genomförandeakter och delegerade akter?

Genomförandeakter och delegerade akter bidrar till att säkerställa att den lagstiftning som EU har antagit tillämpas på ett konsekvent sätt i samtliga EU-länder. De kan också innehålla detaljerade tekniska bestämmelser.

Både genomförandeakter och delegerade akter är så kallade icke-lagstiftningsakter, vilket innebär att de inte antas genom EU:s lagstiftningsförfaranden. I stället kan rådet och Europaparlamentet bemyndiga Europeiska kommissionen, EU:s verkställande organ, att anta dessa akter.

Även om genomförandeakterna inte kan ändra den huvudlag enligt vilken kommissionen får sina befogenheter, får de delegerade akterna komplettera eller ändra huvudlagens icke väsentliga delar.

Genomförandeakter

Genomförandeakter säkerställer att EU-lagstiftningen tillämpas på samma sätt i alla EU-länder. De kan inte ändra huvudlagen.

Kommittéer med nationella experter granskar kommissionens utkast till genomförandeakt. Deras yttrande kan vara bindande eller icke-bindande, beroende på förfarandet. Men rådet och parlamentet kan inte hindra att akten antas.

Exempel: databaser, regler för priser på jordbruksprodukter, godkännande av medicinska produkter

Delegerade akter

Delegerade akter gör det möjligt för kommissionen att komplettera eller ändra icke väsentliga delar av huvudlagen genom tillägg av tekniska detaljer.

De träder i kraft endast om rådet och parlamentet inte motsätter sig detta.

Exempel: regler om reseinformation, krav på märkning av livsmedel, djur- och växtskyddsåtgärder

Genomförandeakter – steg för steg

Genomförandebefogenheter tilldelas vanligtvis EU-kommissionen. I vissa särskilda fall antar istället rådet genomförandeakten.

Utkast till genomförandeakter som utarbetats av kommissionen behandlas av kommittéer med nationella experter. Det är därför detta förfarande kallas kommittéförfarande. Det finns ett fåtal undantag där kommissionen kan anta en genomförandeakt utan att involvera en kommitté, t.ex. för tilldelning av små bidrag.

Vad är en kommitté inom kommittéförfarandet?

Kommittéerna inom kommittéförfarandet består av företrädare för EU-länderna (nationella experter) och leds av kommissionen.

Vad är kommittéförfarandet?

Det finns två kommittéförfaranden som skiljer sig åt när det gäller omfattningen av kommitténs deltagande:

• rådgivande förfarande
• granskningsförfarande

Det rådgivande förfarandet

Det rådgivande förfarandet används till exempel för genomförandeakter eller för att bevilja bidrag eller finansiering.

1. 

   Steg 1

   Den rådgivande kommittén avger sitt yttrande med enkel majoritet.

2. 

   Steg 2

   Kommissionen beslutar om huruvida en akt ska antas eller inte, efter att ha beaktat kommitténs yttrande. Kommitténs yttrande är inte bindande.

Granskningsförfarandet

EU-länderna kan endast stoppa antagandet av en genomförandeakt genom granskningsförfarandet.

Detta förfarande används till exempel för genomförandeakter för stora EU-program, den gemensamma jordbrukspolitiken, fiske, miljö och arbetsmiljöregler.

1. 

   Steg 1

   Granskningskommittén avger sitt yttrande med kvalificerad majoritet, vilket motsvarar 55 % av de nationella experterna som företräder minst 65 % av EU:s befolkning.

2. 

   Steg 2

   Om kommitténs yttrande är positivt ska kommissionen anta akten. Om kommitténs yttrande är negativt får kommissionen inte anta genomförandeakten. Om kommittén inte avger något yttrande får kommissionen anta akten, såvida inte huvudlagen utesluter denna möjlighet, en enkel majoritet av kommittén motsätter sig detta eller akten gäller beskattning, finansiella tjänster eller skydd av hälsa eller säkerhet.

Om kommissionen är förhindrad att anta genomförandeakten får den

• inom två månader lägga fram ett reviderat utkast för granskningskommittén
• inom en månad lägga fram utkastet till genomförandeakt för en omprövningskommitté (som också består av nationella företrädare)

Genomförandeakter med omedelbar verkan

I vederbörligen motiverade och brådskande fall, och om lagstiftningsakten tillåter det, får kommissionen anta genomförandeakten innanden samråder med kommittén. I sådana fall gäller att

• kommissionen ska samråda med kommittén inom 14 dagar efter antagandet
• genomförandeakten är tillämplig endast under högst sex månader, om inte annat föreskrivs i lagstiftningsakten

När granskningsförfarandet tillämpas och kommittén avger ett negativt yttrande måste kommissionen omedelbart upphäva akten.

Rättslig grund

Genomförandeakter definieras i artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i kommittéförfarandeförordningen (förordning (EU) nr 182/2011).

Delegerade akter – steg för steg

Delegerade akter kan antas endast om huvudlagen ger kommissionen befogenhet att göra detta. I lagstiftningsakten fastställs målen, omfattningen och varaktigheten för denna delegering.

Både rådet och Europaparlamentet kan när som helst dra tillbaka delegeringen, även om kommissionen ännu inte har lagt fram någon delegerad akt.

Antagandet av en delegerad akt sker i tre huvudsakliga steg:

1. 1

   Utarbetande och samråd

   Den delegerade akten utarbetas av kommissionen. Den måste samråda med experter som utsetts av varje EU-land innan den antar rättsakten.

2. 2

   Behandling

   Den delegerade akten behandlas av rådet respektive parlamentet.

   Tidsfrist: två månader, eventuellt med förlängning

3. 3

   Ikraftträdande

   Om antingen rådet eller Europaparlamentet gör invändningar kan akten inte träda i kraft.

   Om inga invändningar görs träder den delegerade akten i kraft.

Rättslig grund

Omröstningsbestämmelserna anges i artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

• Register över delegerade akter och genomförandeakter (EU-kommissionen)
• Säg vad du tycker: Kom med synpunkter! (EU-kommissionen)