Skip to content

Rådet och internationella avtal

Läs om rådets centrala funktion i arbetet med internationella avtal med länder, regioner och internationella organisationer utanför EU och varför och hur EU ingår dessa avtal.

Vad är rådets roll i utarbetandet och ingåendet av internationella avtal

Rådet spelar en central roll i förhandlingarna om och ingåendet av avtal. Man deltar i alla skeden av förfarandet, från att ge förhandlaren (vanligtvis kommissionen) förhandlingsmandat till att bemyndiga undertecknande av avtalet och anta det slutliga beslutet om EU:s samtycke till att vara bunden av det.

Rådet fattar främst sina beslut om internationella avtal genom omröstning med kvalificerad majoritet. Rådet fattar dock med enhällighet på områden där enhällighet krävs för EU-lagstiftning, såsom beskattning, och för särskilda kategorier av avtal, t.ex. associeringsavtal.

EU-institutionernas funktion vid förhandlingar om och ingående av internationella avtal och de olika stegen i förfarandet fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Många av rådets förberedande organ bidrar genom att förbereda, förhandla om och ingå internationella avtal, däribland Ständiga representanternas kommitté (Coreper), handelspolitiska kommittén och arbetsgrupperna med inriktning på specifika geografiska eller politiska områden.

Varför ingår EU internationella avtal?

Internationella avtal är avgörande för EU eftersom de främjar unionens politiska mål, främjar europeiska ekonomiska intressen och stärker Europas globala inflytande genom att upprätthålla europeiska värden på den världsarenan.

De kan omfatta breda ämnesområden såsom handel, samarbete och utveckling, specifika politikområden såsom fiske, tullar, transporter, vetenskap och teknik.

Internationella avtal främjar globalt samarbete och är ett viktigt verktyg för att upprätthålla stabilitet, förutsägbarhet, säkerhet och rättvisa i hela världen. De bidrar till att bevara en regelbaserad världsordning eftersom de fastställer gemensamma regler och standarder.

Genom att agera som en enhet inom Europeiska unionen gynnas medlemsländerna av ökad förhandlingsstyrka när de sluter avtal med tredje parter.

Typer av internationella avtal

EU har förhandlat om och ingått mer än 1 000 avtal både med ett eller flera länder utanför EU och med internationella organisationer, såsom WTO och FN.

De vanligaste typerna av avtal som EU ingår är följande:

  • Associeringsavtal
  • Frihandelsavtal
  • Ekonomiska partnerskapsavtal
  • Partnerskaps- och samarbetsavtal

EU kan ingå internationella avtal, förutsatt att ingående av avtalet

  • föreskrivs i fördragen
  • krävs för att uppnå ett av EU:s politiska mål i fördragen
  • föreskrivs i en rättsligt bindande EU-akt
  • kan påverka gemensamma regler eller ändra deras tillämpningsområde

Internationella avtal som ingås av EU som juridisk person är bindande för institutionerna och medlemsländerna.

De är en integrerad del av EU-rätten och ingår i en egen kategori, som är skild från primärrätten (fördragen) och sekundärrätten (förordningar och direktiv). Deras rättsliga ställning är överordnad sekundärrätten, som därför måste följa dem.

Upphävande av internationella avtal

På grundval av ett förslag från kommissionen eller den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik kan rådet anta ett beslut om att helt eller delvis tillfälligt upphäva tillämpningen av ett internationellt avtal eller säga upp ett avtal med hänsyn till en viss situation.

Några exempel är följande:

  • Upphävande av avtalet om förenklade viseringsförfaranden med Ryssland som svar på den fullskaliga invasionen av Ukraina (2022)
  • Upphävande av avtalet om förenklade viseringsförfaranden med Belarus som svar på de hybridattacker som Lukasjenkaregimen inlett (2021)
  • Delvist upphävande av samarbetsavtalet med Syrien som svar på den syriska regimens kränkningar av de mänskliga rättigheterna (2011)
  • Upphävande av delar av Cotonouavtalet med Zimbabwe på grund av den fortsatta oron över situation när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i landet (2010)

Läs mer:

Senast ändrad: 23 februari 2026