Att främja strukturreformer och investeringar: flexibiliteten i stabilitets- och tillväxtpaktens regler

Översikt

Europeiska rådet enades i juni 2014 om att det fanns ett behov av att utreda hur de reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten kan tillämpas mer flexibelt, utan att man förändrar dem. Syftet är att stödja EU:s ansträngningar för att höja investeringsnivåerna och uppmuntra strukturreformer.

På inrådan av Europeiska rådet utfärdade kommissionen i januari 2015 meddelandet "Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler".

I meddelandet förklaras hur kommissionen avser att tillämpa stabilitets- och tillväxtpakten mer flexibelt i samband med att den utreder hur väl medlemsstaterna följer paktens regler.

Kommissionen tillämpar redan den nya tolkningen av paktens regler, och eftersom det inte finns något behov av att ändra de befintliga reglerna finns heller inget behov av att vidta lagstiftningsåtgärder.

Rådet ställde sig bakom en gemensamt överenskommen ståndpunkt om meddelandet från februari 2016, som kommer att användas som utgångspunkt för en uppdatering av uppförandekoden, som är den nuvarande tolkningen av anvisningarna för stabilitets- och tillväxtpaktens tillämpning ("Närmare angivelser för genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten").

Huvudsakliga mål

En mer flexibel tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens regler bör bidra till att

uppmuntra genomförandet av strukturreformer
få fart på investeringarna

I rådet

Februari 2016: rådet ställde sig bakom en gemensam ståndpunkt om flexibel tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten. Den överenskomna ståndpunkten kommer att fungera som grund för en uppdatering av uppförandekoden för genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten.

December 2015: rådet bekräftade en gemensam ståndpunkt om flexibilitet inom befintliga reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten. Ståndpunkten godkändes av Ekofinrådet.

Oktober 2015: Ekofinrådet diskuterade kommissionens meddelande om flexibiliteten i stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler med utgångspunkt i en föredragning av ordföranden i ekonomiska och finansiella kommittén.

Januari 2015: Rådet diskuterade en flexibel tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens regler med fokus på tillämpningen av "strukturreformsklausulen" och "investeringsklausulen". Rådet enades också om att ekonomiska och finansiella kommittén ska fortsätta sin tekniska analys av kommissionens meddelande.

Riktlinjer för flexibilitetsutnyttjande inom stabilitets- och tillväxtpakten: huvudpunkter

Meddelandet om flexibilitetsutnyttjande inom stabilitets- och tillväxtpakten fokuserar på en flexiblare tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens regler genom att följande faktorer beaktas:

strukturreformer, som genomförs av medlemsstaterna
investeringsverksamhet, som verkställs av regeringarna
konjunkturförhållandena i var och en av medlemsstaterna

1. Flexibel tillämpning av "strukturreformsklausulen"

Strukturreformsklausulen kommer att tillämpas annorlunda för medlemsstater som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del jämfört med dem som omfattas av den korrigerande delen.

Medlemsstater som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del

Befintliga regler:

medlemsstater som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del tillåts avvika tillfälligt från det medelfristiga budgetmålet eller från den finanspolitiska anpassningsbanan, under förutsättning att de genomför större strukturreformer. Denna regel ger medlemsstaterna möjlighet att täcka de kortfristiga kostnaderna för genomförandet av sådana reformer som kommer att ge långsiktiga fördelar, och ger dem mer tid att nå sina medelfristiga budgetmål.

Flexibel tillämpning:

Avvikelsen kan beviljas om strukturreformerna lever upp till vissa kriterier, dvs. om de

är "större"
ger mätbara långsiktigt positiva budgeteffekter
är genomförda fullt ut

Klausulen kommer att vara tillämplig för de medlemsstater som ännu inte har påbörjat genomförandet av sina reformer men som ändå kan ge en detaljerad beskrivning med väl definierade åtgärder och trovärdiga tidsramar för genomförandet.

Den tillfälliga avvikelsen får inte överstiga 0,5 % av BNP och medlemsstaten måste nå sitt medelfristiga budgetmål inom fyra år.

Medlemsstater som beviljats avvikelse måste dessutom upprätthålla en säkerhetsmariginal för att säkerställa att avvikelsen inte leder till att landets offentliga underskott överstiger 3 % av BNP.

Rådet kommer att tillåta tillfälliga avvikelser efter det att kommissionen har slutfört sin bedömning och bekräftat att överenskomna reformer har genomförts.

Medlemsstater som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del

Befintliga regler:

Kommissionen måste utreda relevanta medelfristiga ekonomiska, budgetmässiga och andra faktorer i en medlemsstat innan den kan inleda förfaranden vid alltför stora underskott eller föreslå en förlängning av tidsfristerna för korrigering av alltför stora underskott. Dessa faktorer omfattar genomförandet av strukturreformer.

Flexibel tillämpning:

Hänsyn ska tas inte bara till pågående större strukturförändringar, utan även till planer för större strukturreformer. Sådana planer måste innehålla tydliga åtgärder och realistiska tidsramar för genomförande.

Om ett land som omfattas av stabilitet- och tillväxtpaktens korrigerande del har genomförbara reformplaner, kan kommissionen således:

rekommendera rådet att bevilja en förlängd tidsfrist för att korrigera alltför stora underskott för de länder som redan är föremål för förfaranden vid alltför stora underskott
rekommendera rådet att bevilja en längre tidsfrist för korrigering av alltför stora underskott när ett förfarande vid alltför stora underskott inleds

Övervakning

Reformernas genomförande övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Ett land som är föremål för förfarande vid alltför stora obalanser kommer att behöva presentera sina strukturreformer i den korrigerande åtgärdsplanen. I sådana fall kommer genomförandet av reformerna att övervakas inom ramen för förfarandet vid alltför stora obalanser.

2. Flexibel tillämpning av "investeringsklausulen"

Investeringar som är relaterade till Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi)

Föreslagen flexibel tillämpning:

1. Förfarandet vid alltför stora underskott ska inte inledas för medlemsstater vars offentliga underskott överstiger referensvärdet 3 % av BNP, om detta beror på en investering i ett projekt som samfinansieras av Efsi. Avvikelsen från målunderkottet måste dock vara liten och tillfällig.

2. Mindre överträdelser av referensvärdet för statsskulder (60 % av BNP) ska inte beaktas om medlemsstatens regering deltar i Efsi-relaterade investeringar.

Dessa regler är tillämpliga på alla medlemsstater oavsett om de omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande eller korrigerande del.

Övriga investeringar

Befintliga regler:

stabilitets- och tillväxtpakten medger tillfälliga avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller från den finanspolitiska anpassningsbanan, för medlemsstater vars investeringar kan anses motsvara större strukturreformer.

Flexibel tillämpning:

'Investeringsklausulen" ska tillämpas på offentliga investeringar genom att varje medlemsstats särskilda situation beaktas.

Detta innebär att medlemsstater vars investeringar anses motsvara större strukturreformer kommer att tillåtas att tillfälligt avvika från sina medelfristiga budgetmål eller den finanspolitiska anpassningsbanan om

deras BNP-tillväxt är negativ eller om deras BNP är lägre än den potentiella BNP:n
avvikelsen från det medelfristiga budgetmålet eller vägen mot det inte leder till ett offentligt underskott som är större än 3 % av BNP och en lämplig säkerhetsmarginal hålls för att förhindra att 3-procentsmålet överskrids
investeringsnivåerna har ökats till följd av den beviljade avvikelsen
avvikelsen har att göra med att en medlemsstat samfinansierar projekt som också finansieras av EU-program och Efsi
medlemsstaten kompenserar för tillfälliga avvikelser inom den tidsram som fastställts i medlemsstaternas program (stabilitetsprogram för länderna inom euroområdet och konvergensprogram för övriga medlemsstater)

Dessa regler är tillämpliga på medlemsstater som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del.

Europeiska kommissionen kommer att se över tillämpningen av "strukturreformsklausulen" och "investeringsklausulen” senast i slutet a juni 2018. Vid översynen ska man bland annat granska huruvida ”investeringsklausulen” bidrog till att få fart på investeringarna och vilka konsekvenser en fortsatt tillämpning av ”investeringsklausulen” skulle ha.

3. Konjunkturförhållanden

Inom ramen för paktens förebyggande del möts konjunkturen numera i större utsträckning i den enskilda medlemsstaten. Kommissionen kommer att använda en komplexare metod (en "matris") för att fastställa anpassningsåtgärder för vart och ett av länderna, beroende på om landet befinner sig i ekonomiska svårigheter eller i en ekonomisk uppgång.

Vid bedömning av situationen i ett land som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott (paktens korrigerande del) kommer kommissionen att så långt det är möjligt göra skillnad på sådan budgetutveckling som står under regeringarnas kontroll och sådan budgetutveckling som har att göra med en oväntad minskning av den ekonomiska aktiviteteten.

Europeiska kommissionen förväntas att för rådet lägga fram en granskningsrapport om matrisens ändamålsenlighet senast den 30 juni 2018. Kommissionen kommer särskilt att undersöka huruvida matrisen lyckades främja konjunkturdämpande politik i medlemsstaterna och bidrog till att de nådde sina medelfristiga mål. Den kommer också att titta på huruvida matrisen såg till att statsskulden minskade i en ”tillfredsställande takt”.

Vad är stabilitets- och tillväxtpakten?

Stabilitets- och tillväxtpakten, som föreskriver såväl förebyggande som avskräckande åtgärder, består av en resolution och två rådsförordningar

om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken
om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott

Vad är ett medelfristigt budgetmål?

Det medelfristiga budgetmålet avser varje medlemsstats mål för strukturell budgetbalans i förhållande till BNP. Varje land förväntas hålla sig inom målets ram under en viss tidsperiod. Det medelfristiga budgetmålet kräver att medlemsstaternas budgetar är näst intill i balans eller att budgetöverskott råder. Målet bidrar också till att säkerställa att medlemsstaterna lever upp till kravet att statsskulden hålls under 60 % av BNP och det offentliga underskottet under 3 % av BNP, och att de offentliga finanserna som helhet är hållbara.

Det medelfristiga budgetmålet fastställs individuellt för varje land vart tredje år. Det kan ses över oftare om en medlemsstat genomför strukturreformer som påverkar dess offentliga finanser.

De framsteg medlemsstaterna bör göra varje år på väg mot detta mål kallas ”anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet” och är specifika för varje land. Framstegen övervakas genom relevanta rapporteringsförfaranden inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

Det medelfristiga budgetmålet

Dokument och publikationer

Meddelande från kommissionen: Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler