EU:s handelspolitik
EU antar handelslagar och förhandlar om och ingår internationella avtal om handelsfrågor med länder utanför EU genom sin handelspolitik.
Det här är EU:s handelspolitik
Handelspolitiken är ett område där EU har exklusiv behörighet. Det betyder att det är EU som lagstiftar i handelsfrågor och ingår internationella handelsavtal, inte medlemsländerna.
Genom att agera tillsammans med en samlad röst på den globala arenan, snarare än med många olika handelsstrategier, får EU en starkare ställning när det gäller global handel.
EU hanterar handelsförbindelserna med länder utanför EU genom handelsavtal. De är utformade för att skapa bättre handelsmöjligheter och undanröja handelshinder.
Handel med varor och tjänster spelar en betydande roll för ökad hållbar tillväxt och sysselsättning. Mer än 30 miljoner arbetstillfällen är redan i dag beroende av export till länder utanför EU. Den framtida globala tillväxten beräknas ske till 90 % utanför EU:s gränser. Handel är alltså en tillväxtfaktor och därför en central prioritering för EU.
Rådet har ett starkt engagemang för stabila och regelbaserade multilaterala handelssystem. En ansvarsfull handelspolitik från EU:s sida går hand i hand med en hög grad av öppenhet och en effektiv kommunikation med medborgarna om fördelarna och utmaningarna med handel på öppna marknader.
Rättvis handel på lika villkor
Europeiska unionen vill att handeln med länder utanför EU ska vara rättvis och ske på lika villkor.
Därför har EU arbetat för att reformera sina handelsrelaterade regler i grunden de senaste åren. Reformen omfattar främst följande områden:
- motverkande av tvång
- utländska direktinvesteringar
- bilaterala skyddsåtgärder
- antidumpning
- handelspolitiska skyddsinstrument
Tanken bakom EU:s lagstiftningsinitiativ är att skydda EU:s producenter och företag från potentiell skada som kan orsakas av vissa utländska handelsmetoder.
Åtgärder mot tvång
Den 23 oktober 2023 antog rådet det nya instrumentet mot tvång. Detta verktyg ska skydda EU och dess medlemsländer från ekonomiskt tvång från tredjeländer som använder åtgärder som påverkar handel eller investeringar.
Exempel på svar på ekonomiskt tvång från länder utanför EU är införande av handelsrestriktioner, till exempel i form av
- höjda tullar
- import- eller exportlicenser
- restriktioner på området för tjänster, tillgång till utländska direktinvesteringar eller offentlig upphandling
Instrumentet mot tvång är utformat med sikte på att tvångsåtgärderna ska kunna trappas ned och upphöra genom dialog. Eventuella motåtgärder från EU:s sida ska endast vidtas som en sista utväg.
Granskning av utländska direktinvesteringar
Den 5 mars 2019 antog rådet en förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen. Den trädde i kraft i oktober 2020.
På grund av den höga graden av integration inom EU kan utländska direktinvesteringar i ett medlemsland utgöra en risk för säkerheten eller den allmänna ordningen i ett annat medlemsland eller i hela EU.
De nya reglerna om utländska direktinvesteringar gör det möjligt för EU att identifiera nya utmaningar och vidta lämpliga åtgärder. I detta syfte ska den nya ramen:
- skapa ett samarbetsforum där medlemsländerna och kommissionen kan utbyta information och ta upp frågor som rör särskilda investeringar
- göra det möjligt för EU-kommissionen att avge yttranden när en investering hotar säkerheten eller den allmänna ordningen i mer än ett medlemsland
- uppmuntra internationellt samarbete om granskning av investeringar, inbegripet utbyte av erfarenheter, bästa praxis och information om frågor av gemensamt intresse
- fastställa vissa krav för medlemsländer som vill behålla eller anta ett granskningssystem på nationell nivå
I januari 2024 föreslog kommissionen en översyn av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar för att åtgärda befintliga brister och förbättra instrumentets effektivitet.
Detta förslag till översyn bygger på kommissionens och medlemsländernas erfarenheter genom en granskning av 1 200 transaktioner för utländska direktinvesteringar under de senaste tre åren inom ramen för den befintliga förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar.
Övergripande bilaterala skyddsåtgärder
Den 28 januari 2019 antog rådet en förordning som gör det möjligt att tillämpa skyddsåtgärder i handelsavtal.
Förordningen omfattar de frihandelsavtal som EU har med Japan, Singapore och Vietnam. Ytterligare handelsavtal kan läggas till.
Bilaterala skyddsåtgärder är kopplade till handelsavtalen och möjliggör tillfälligt upphävande av tullförmåner.
Före detta initiativ lades den bilaterala skyddsmekanismen fram separat i samband med varje handelsavtal.
I och med den nya lagstiftningen ska sådana åtgärder ingå i nya handelsavtal genom en övergripande ram.
Antidumpning
Den 4 december 2017 antog rådet nya regler för att skydda EU mot illojala handelsmetoder. De trädde i kraft den 20 december 2017.
EU:s uppdaterade antidumpningsregler är tillämpliga på fall där priset på importerade produkter har sänkts på konstlad väg genom statlig inblandning.
Den rättsliga ramen innebär att det inte längre görs någon skillnad mellan marknadsekonomier och icke-marknadsekonomier vid beräkningen av dumpning.
Dessutom måste kommissionen bevisa att det råder en betydande snedvridning av marknaden mellan försäljningspriset och tillverkningskostnaden för en produkt.
Handelspolitiska skyddsinstrument
Den 8 juni 2018 trädde den nya förordningen om modernisering av EU:s handelspolitiska instrument i kraft.
Syftet med förordningen är att skydda EU:s producenter mot skada orsakad av illojal konkurrens och att garantera en fri och rättvis handel. Den gör de handelspolitiska skyddsinstrumenten mer förutsägbara, öppna för insyn och tillgängliga, särskilt för små och medelstora företag.
EU vill att antidumpnings- och antisubventionsinstrumenten ska bli effektivare och bättre lämpade för att skydda producenter i EU mot otillbörliga metoder som används av utländska företag, och mot risk för vedergällning.
Samtidigt bör det blir lättare för importörer att förutse varierande tullsatser, så att deras affärsplanering underlättas. Hela systemet bör bli mer transparent och användarvänligt.