Det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Vad är det ordinarie lagstiftningsförfarandet?

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet är det vanligaste förfarandet på EU-nivå för att anta lagstiftning. Det gäller för de allra flesta av EU:s politikområden.

I enlighet med förfarandet förhandlar Europeiska unionens råd och Europaparlamentet gemensamt om och antar EU-lagar. De är medlagstiftare.

Hur förslag blir till EU-lagstiftning

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet steg för steg

1. 1

   Förslag

   EU-kommissionen lägger fram ett förslag till en ny EU-lag för rådet och parlamentet.

2. 2

   Granskning (behandling)

   Rådet och parlamentet granskar förslaget och kan ändra det. Denna granskning kallas för behandling. Förfarandet kan ta upp till tre behandlingar.

3. 3

   Antagande

   Lagen antas om rådet och parlamentet enas om samma text vid någon behandling. Om ingen överenskommelse nås antas inte lagen.

Mer än 85 % av lagarna som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet antas i slutet av första behandlingen eller början av andra behandlingen.

Lagstiftningsförslag

EU-kommissionen ansvarar för att föreslå nya EU-lagar. Detta kallas för initiativrätt. Arbetet vägleds av de politiska prioriteringar som Europeiska rådet enats om och som anges i kommissionens arbetsprogram.

Kommissionen lämnar sitt lagstiftningsförslag till rådet och parlamentet

Samtidigt översänder kommissionen förslaget till de nationella parlamenten för granskning. Om det är lämpligt skickas förslaget också till andra EU-institutioner och EU-organ, såsom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, för att inhämta deras synpunkter.

Kan rådet lägga fram lagstiftningsförslag?

Medan kommissionen vanligtvis utarbetar lagstiftningsförslag på eget initiativ kan rådet, parlamentet eller EU-medborgarna (genom ett europeiskt medborgarinitiativ) också be kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag. Kommissionen beslutar sedan om den ska agera eller inte, och måste under alla omständigheter motivera sitt beslut.

Det finns bara några få undantag från kommissionens initiativrätt. På vissa områden av det rättsliga samarbetet kan EU:s medlemsländer till exempel lägga fram ett lagstiftningsförslag om det stöds av minst en fjärdedel av alla medlemsländer.

Granskning av förslaget

Efter att ha mottagit förslaget granskar rådet och parlamentet det i detalj.

I rådet deltar två förberedande organ vid varje granskning:

1. En arbetsgrupp bestående av nationella experter diskuterar förslagets tekniska aspekter
2. Coreper (Ständiga representanternas kommitté, som består av medlemsländernas EU-ambassadörer) tar upp känsligare frågor eller politiska frågor

Genom de förberedande organen verkar rådet för att enas om en gemensam ståndpunkt om förslaget, som alla medlemsländer har enats om.

Europaparlamentet utarbetar sin ståndpunkt genom diskussioner i dess relevanta utskott.

Första behandlingen

Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen och väljer att antingen godta eller ändra förslaget.

Rådet granskar parlamentets ståndpunkt och kan antingen

• godkänna den, vilket innebär att lagen antas
• föreslå ändringar, varpå den ändrade texten skickas tillbaka till parlamentet för en andra behandling

Tidsfrist: det finns ingen tidsfrist för första behandlingen.

Rådet kan också anta en allmän politisk riktlinje som gör det möjligt för parlamentet att få ett hum om i vilken riktning diskussionerna i rådet bär, vilket i sin tur kan bidra till att föra förhandlingarna framåt. Vanligtvis sker detta innan parlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen. Den allmänna riktlinjen ersätter dock inte rådets formella ståndpunkt vid första behandlingen.

Dokument med allmän riktlinje finns, när de offentliggörs, i rådets register över officiella handlingar.

• De senaste dokumenten med allmän riktlinje (rådets register över handlingar)

Andra behandlingen

Om ingen överenskommelse nås vid första behandlingen fortsätter både parlamentet och rådet att se över varandras ståndpunkter.

Först granskar parlamentet rådets ståndpunkt vid första behandlingen och kan antingen

• godkänna den, vilket innebär att lagen antas
• avvisa förslaget, vilket innebär att lagen inte antas och att förfarandet avslutas
• föreslå ändringar, vilket innebär att den ändrade texten skickas tillbaka till rådet

Rådet granskar parlamentets ändringar vid andra behandlingen och kan antingen

• godkänna alla ändringar, vilket innebär att lagen antas, eller
• inte godkänna alla ändringar, vilket innebär att förlikningskommittén sammankallas

Tidsfrist: tre månader för varje institution, med möjlighet till förlängning med en månad.

• Förlikningskommittén

Förhandla fram kompromisser genom trepartsmöten

När som helst under förfarandet får rådet och parlamentet hålla informella möten, så kallade trepartsmöten, för att försöka närma sina ståndpunkter till varandra.

Vid trepartsmötena deltar företrädare för rådet, parlamentet och kommissionen. Det kan röra sig om allt från tekniska diskussioner mellan experter till politiska förhandlingar mellan ambassadörer eller ministrar och ledamöter av Europaparlamentet. För rådets del leder företrädare för det land som innehar det roterande rådsordförandeskapet förhandlingarna.

Varje informell överenskommelse som nås vid ett trepartsmöte måste godkännas formellt av varje institution.

Förfarandets bakgrund

Rådets och parlamentets gemensamma antagande av EU-lagar infördes genom Maastrichtfördraget (1993) under namnet medbeslutandeförfarandet. Till en början tillämpades den endast på ett begränsat antal områden, såsom den inre marknaden, invandring, socialpolitik och miljö.

Dess tillämpningsområde utvidgades sedan genom

• Amsterdamfördraget (1999) och Nicefördraget (2003), som utvidgade det till ytterligare politikområden
• Lissabonfördraget (2009), genom vilket det gjordes det till det huvudsakliga beslutsförfarandet för de flesta EU-lagar och vari det döptes om till det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Rättslig grund

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställs i artiklarna 289 och 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

• Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Läs mer

• Typer av EU-lagstiftning
• EU:s lagstiftningsportal
• Interinstitutionell gemensam handbok för rättsakter som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet
• Ärenden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och som avslutats under det danska ordförandeskapet (juli–december 2025)