Hur EU bemöter kriser och bygger upp resiliens
EU arbetar på olika fronter för att förbättra sin förmåga att bemöta kriser och stärka resiliensen mot framtida utmaningar.
Hantering av framtida nödlägen
EU har under sin historia drabbats av många kriser och gradvis genomfört politiska och institutionella förändringar för att förbättra sin förmåga att hantera framtida nödlägen.
Coronapandemin har visat att kriserna blir alltmer komplexa och inte stannar vid gränserna. EU och dess medlemsländer har redan gränsöverskridande samarbets- och solidaritetsmekanismer för att effektivt hantera kriser och skydda människor.
EU:s verktyg för att hantera kriser måste dock utvecklas. I framtiden måste EU vara redo att hantera akuta kriser av olika slag som kan vara mångfasetterade eller av hybridkaraktär, ha kaskadeffekter eller inträffa samtidigt.
För att öka sin resiliens mot framtida utmaningar måste EU förbättra den sektorsövergripande och gränsöverskridande krishanteringen. Dessutom måste kriskommunikationen förbättras och kampen mot desinformation intensifieras. Resiliens är förmågan att inte bara stå emot och hantera utmaningar utan också ställa om på ett hållbart, rättvist och demokratiskt sätt.
I november 2021 antog rådet slutsatser om stärkt beredskap, insatsförmåga och resiliens vid framtida kriser. Den 16 december 2021 välkomnade EU:s ledare slutsatserna och efterlyste en förstärkning av EU:s krishantering genom en allriskstrategi och att resiliens byggs upp och övervakas.
Med tanke på den inre marknadens oumbärliga roll för EU betonar rådet att krisrelaterade åtgärder bör vara tillfälliga, proportionella och fullt samordnade, med målet att man så snart som möjligt ska kunna återuppta den inre marknadens normala funktion, inbegripet fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital i enlighet med fördragen. Rådets slutsatser – november 2021
Krishanteringsmekanismer i EU
Såväl vid naturkatastrofer som vid katastrofer och kriser som orsakats av människor finns det flera krishanteringsmekanismer som EU kan utnyttja för att ge hjälp och lösa situationen.
EU:s civilskyddsmekanism
Genom EU:s civilskyddsmekanism samordnas insatserna vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan på EU-nivå. Mekanismens syfte är att
- verka för samarbete mellan nationella civilskyddsmyndigheter
- öka allmänhetens kunskap om och beredskap inför katastrofer
- möjliggöra snabb och effektiv samordnad hjälp till de drabbade länderna
Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) utgör civilskyddsmekanismens kärna, och arbetar dygnet runt med att samordna EU:s katastrofhanteringsinsatser.
Mekanismen omfattar också en europeisk civilskyddspool. Det är en resurspool som medlemsländerna har inrättat och som står redo att rycka in direkt – i eller utanför EU.
EU:s civilskyddsmekanism i siffror (Infografik)
I mars 2022 antog rådet slutsatser om civilskyddsinsatser i EU med anledning av klimatförändringarna. Eftersom extrema väderhändelser blir vanligare och intensivare ville ministrarna att civilskyddet skulle anpassas till sådana händelser, så att EU blir mer motståndskraftigt mot klimatförändringarna.
I slutsatserna uppmanas bland annat till följande åtgärder:
- investera i forskning och innovation
- utarbeta lämpliga förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder
- utveckla civilskyddskapaciteten
- förbättra medborgarnas beredskap genom mer information
- uppmuntra medborgare och frivilliga att delta i civilskyddsinitiativ
Krissamordning i rådet
Arrangemangen för integrerad politisk krishantering (IPCR-mekanismen) bidrar till ett snabbt och samordnat beslutsfattande på EU:s politiska nivå vid stora och svåra kriser, till exempel terrordåd.
Genom mekanismen samordnar rådets ordförandeskap insatserna på politisk nivå genom att föra samman EU-institutioner, berörda medlemsländer och andra viktiga aktörer.
IPCR-mekanismen är nu aktiverad för att samordna EU:s åtgärder som svar på migrationskrisen och coronautbrottet. Rådets krissamordningsmekanism kan utlösas antingen av ordförandeskapet eller till följd av att ett medlemsland åberopar solidaritetsklausulen.
Så fungerar EU:s arrangemang för integrerad politisk krishantering (Infografik)
Europeiska unionens solidaritetsfond
Europeiska unionens solidaritetsfond inrättades 2002 för att snabbt kunna ge stöd vid stora naturkatastrofer och visa solidaritet med katastrofdrabbade regioner i Europa. Medlemsstaterna kan begära medel från solidaritetsfonden vid katastrofer, till exempel översvämningar, skogsbränder, jordbävningar, oväder och torka.
I april 2020, efter det att coronapandemin bröt ut, utvidgades solidaritetsfondens tillämpningsområde så att det nu omfattar större hot mot folkhälsan.
Sedan fonden inrättades har den använts för att hantera effekterna av 118 naturkatastrofer och 20 hot mot folkhälsan.
- EU:s solidaritetsfond (EU-kommissionen)
- Coronakrisen – rådet antar åtgärder för omedelbart frigörande av medel (pressmeddelande 30.3.2020)
- EU:s budget: rådet enas om att ge 454,8 miljoner euro i katastrofhjälp till Rumänien, Italien och Turkiet (pressmeddelande 18.9.2023)
- Europeiska unionens solidaritetsfond: rådet enas om att ge 1 028,54 miljoner euro i katastrofhjälp till Italien, Slovenien, Österrike, Grekland och Frankrike (pressmeddelande 23.9.2024)
- Europeiska unionens solidaritetsfond: rådet enas om 116 miljoner euro i katastrofhjälp till Tyskland och Italien (pressmeddelande 28.11.2024)
Förberedelser inför hälsokriser i framtiden
Coronapandemin har visat att EU behöver samordna sina åtgärder för att kunna hantera hälsokriser snabbt och effektivt.
Med utgångspunkt i lärdomarna från pandemin antog EU fyra förordningar inom ramen för paketet om en europeisk hälsounion för att förbättra unionens förmåga att förebygga, upptäcka och snabbt vidta åtgärder med anledning av gränsöverskridande hälsokriser:
- en ny förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa
- reviderade mandat för EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)
- ram för nödlägen när det gäller medicinska motåtgärder
I september 2021 inrättade EU-kommissionen också myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera). Hera har inrättats för att garantera utveckling, tillverkning, upphandling och rättvis fördelning av centrala medicinska motåtgärder inom EU.
Krisplan för livsmedelsförsörjning
Coronapandemin har visat hur sårbar Europas livsmedelskedja är för allvarliga utmaningar mot försörjningen. I november 2021 offentliggjorde kommissionen ett meddelande med en beredskapsplan för tryggad livsmedelsförsörjning i Europa under kristider.
De åtgärder som föreslås ska hjälpa EU att möta utmaningar som extrema väderhändelser, problem som rör växtskydd och djurhälsa och brist på viktiga insatsvaror som gödselmedel, energi och arbetskraft. Kommissionen föreslår bland annat att en europeisk mekanism för beredskap och insatser vid livsmedelsförsörjningskriser inrättas och en expertgrupp med specialister från medlemsländerna, berörda parter och företrädare för länder utanför EU, som ska träffas regelbundet för att se till att EU är fullt förberett på potentiella utmaningar när det gäller livsmedelsförsörjningen.
Vid rådets möte (jordbruk och fiske) i december godkände EU-ländernas ministrar slutsatser om planen och erkände att Europas livsmedelssystem behöver framtidssäkras mot potentiella risker. Ministrarna var eniga om att de lärdomar som dragits av corona bör ligga till grund för EU:s strategi för framtida katastrofer.
EU:s jordbruksministrar höll en videokonferens i mars 2022 för att diskutera risken för betydande konsekvenser för den jordbruksbaserade livsmedelssektorn efter Rysslands invasion av Ukraina. Vid sidan av andra åtgärder som diskuterades uppdaterade kommissionen ministrarna om sin plan att aktivera den europeiska mekanismen för beredskap och insatser vid livsmedelsförsörjningskriser för att övervaka läget på marknaden.
Rättsakten om krissituationer och resiliens på den inre marknaden
I september 2024 antog rådet rättsakten om krissituationer och resiliens på den inre marknaden.
Syftet med rättsakten är att förutse, förbereda sig för och reagera på konsekvenserna av framtida kriser med hjälp av den inre marknadens styrka.
Med utgångspunkt i lärdomarna från nödlägen som coronapandemin, Rysslands krig mot Ukraina och energiförsörjningskrisen kommer den nya mekanismen att stärka den inre marknaden i kristider genom att
- underlätta rörligheten för varor, tjänster och personer
- övervaka leveranskedjorna
- säkerställa tillgång till kritiska varor
Rättsakten om krissituationer och resiliens på den inre marknaden
Tvångslicenser
EU har tagit fram nya regler för tvångslicenser som är tillämpliga i hela unionen i händelse av en kris.
Tvångslicensiering gör det möjligt för en regering att tillåta att en tredje part använda ett patent utan patentinnehavarens tillstånd.
I krislägen kan tvångslicensiering bidra till att ge tillgång till viktiga produkter och viktig teknik, till exempel om patenthavaren inte har kapacitet att producera de mängder som krävs av en viktig produkt och om ett frivilligt avtal varken är tillgängligt eller genomförbart.
Tvångslicensiering bör endast beviljas efter att ett nöd- eller krisläge har aktiverats på EU-nivå.
Den 27 oktober 2025 godkände rådet den nya förordningen som
- betonar att tvångslicensiering är en sista utväg
- undantar gas, halvledare och försvarsprodukter från förordningens tillämpningsområde
- ser till att det inte finns någon skyldighet att röja företagshemligheter
Resiliens mot fysiska och digitala risker
Vid sitt toppmöte den 20–21 oktober 2022 fördömde Europeiska rådet i starka ordalag sabotagen mot kritisk infrastruktur, till exempel mot Nord Stream-ledningarna, och framhöll att EU kommer att bemöta varje avsiktlig störning av kritisk infrastruktur eller andra hybridåtgärder med enade och beslutsamma motåtgärder.
I syfte att stärka motståndskraften hos kritisk infrastruktur uppmanade EU-ländernas ledare medlemsländerna att
- utan dröjsmål vidta effektiva åtgärder
- samarbeta med varandra, kommissionen och andra relevanta aktörer
EU arbetar med att ta fram nya regler för att göra fysiska och digitala kritiska entiteter mer motståndskraftiga.
Skydd av nätverks- och informationssystem
2016 antogs EU-direktivet om säkerhet i nätverks- och informationssystem (NIS-direktivet). Det är den allra första EU-omfattande lagen med syftet att öka samarbetet mellan medlemsländerna i den viktiga frågan om cybersäkerhet.
Genom direktivet fastställdes säkerhetsrelaterade skyldigheter för leverantörer av samhällsviktiga tjänster inom kritiska sektorer som t.ex. sjukhus, energinät, järnvägar, datacentraler, offentliga förvaltningar, forskningslaboratorier och fabriker som tillverkar viktiga medicintekniska produkter och läkemedel. Direktivet utgjorde också ett avgörande steg mot ökad cyberresiliens i EU.
Som en del av EU:s strategi för cybersäkerhet föreslog kommissionen i december 2020 ett reviderat NIS-direktiv (NIS2). Det nya förslaget är ett svar på den föränderliga hot bilden och tar hänsyn till den digitala omvandlingen av vårt samhälle, vilken har påskyndats av coronakrisen.
Rådet och Europaparlamentet har nått en preliminär överenskommelse om de nya åtgärderna, som kommer att
- säkerställa förstärkt risk- och incidenthantering och ökat samarbete
- bredda reglernas tillämpningsområde
Skydd av kritisk infrastruktur
I december 2022 antog rådet nya regler för att säkerställa att kritiska sektorer som t.ex. rör energi, vatten, transport och sjukvård kan förebygga, skydda sig mot, reagera på, hantera och återhämta sig från
- hybridattacker
- naturkatastrofer
- terroristhot
- hot mot folkhälsan
Syftet med reglerna är att minska sårbarheten och stärka motståndskraften hos kritiska entiteter.
Kritiska entiteter är entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster som är avgörande för upprätthållandet av centrala samhällsfunktioner, ekonomisk verksamhet, folkhälsan och den allmänna säkerheten samt miljön. En av nyckelkomponenterna i en kritisk entitet är dess infrastruktur. Det kan handla om en tillgång, en anläggning, utrustning, ett nätverk eller ett system som är nödvändiga för att tillhandahålla en samhällsviktig tjänst.
Enligt de nya reglerna måste kritiska entiteter
- identifiera alla relevanta risker som i hög grad skulle kunna störa samhällsviktiga tjänster
- vidta lämpliga åtgärder för att garantera tjänsternas motståndskraft
- anmäla driftsstörningar till de behöriga myndigheterna
Rådet antog också en rekommendation om den kritiska infrastrukturens motståndskraft i december 2022 som svar på sabotage mot Nord Stream-ledningarna.
Genom rekommendationen stärks EU:s förmåga att skydda sin kritiska infrastruktur. Den omfattar tre prioriterade områden: beredskap, insatser och internationellt samarbete.
It-säkerhet inom finanssektorn
Den 28 november 2022 nådde rådet och Europaparlamentet en preliminär överenskommelse om rättsakten om digital operativ motståndskraft (Dora), i syfte att ytterligare stärka it-säkerheten för finansiella enheter.
Genom Dora fastställs enhetliga krav för säkerheten i nätverks- och informationssystem hos
- företag och organisationer som är verksamma inom finanssektorn
- kritiska tredje parter som tillhandahåller IKT-relaterade tjänster
Genom denna akt skapas ett regelverk för digital operativ motståndskraft där alla företag måste se till att de kan stå emot, reagera på och återhämta sig från alla typer av IKT-relaterade störningar och hot.
De nya reglerna utgör en mycket robust ram som stärker it-säkerheten i finanssektorn och förebygger och mildrar cyberhoten.
Digitaliseringen av finanssektorn
Senast ändrad: 26 maj 2025