Humanitärt bistånd
EU och de 27 EU-länderna utgör tillsammans den största givaren av humanitärt bistånd till befolkningar som drabbats av katastrofer runt om i världen. EU:s bistånd syftar till att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande och upprätthålla den mänskliga värdigheten.
Hjälp till de mest utsatta
EU ger humanitärt bistånd till behövande i länder utanför EU som har drabbats av katastrofer orsakade av människan eller naturkatastrofer. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de mest utsatta offren.
Till människor som behöver humanitärt bistånd räknas bland annat
- befolkningsgrupper som drabbats av undernäring och svält
- flyktingar och internflyktingar
- offer för väpnade konflikter och andra former av fysiskt och psykiskt våld
- människor vars hem eller försörjningsmöjligheter har förstörts
Exempel på katastrofer orsakade av människan och naturkatastrofer är väpnade konflikter, oroligheter, torka, översvämningar, jordbävningar, tsunamier och orkaner.
Extraordinära humanitära kriser
Enligt FN beror dagens extraordinära humanitära behov främst på en kombination av djupt rotade väpnade konflikter, accelererande klimatförändringar och global ekonomisk instabilitet. Dessa kriser överlappar varandra i allt högre grad och skapar ”komplexa nödsituationer”, där effekterna av katastrofer, krig och fattigdom förstärks.
Under 2026 är 239 miljoner människor i akut behov av humanitärt bistånd efter ett år, 2025, då ett stort antal humanitära insatser drogs in och världens biståndsarbetare utsattes för fler dödliga attacker än någonsin tidigare.
Krig, bland annat i Sudan, Gaza och Ukraina, tvingar miljontals människor på flykt och orsakar civila dödsoffer. I mitten av 2025 hade över 117 miljoner människor i hela världen tvångsförflyttats, under omfattande kränkningar av internationell humanitär rätt.
Den största givaren av humanitärt bistånd
Humanitärt bistånd är ett grundläggande inslag i EU:s utrikespolitik, ett uttryck för det universella värdet solidaritet och en moralisk skyldighet.
EU och de 27 EU-länderna utgör tillsammans den största givaren av humanitärt bistånd i världen. Enligt uppgifter från FN tillhandahöll de 40 % av det globala humanitära biståndet under 2025.
För det humanitära biståndet har EU och EU-länderna delade befogenheter enligt artikel 4.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Varje EU-land bestämmer hur stor finansiering det vill tillhandahålla vid olika kriser och till vilken humanitär organisation eller fond.
EU kompletterar och förstärker medlemsländernas insatser genom sin budget. EU:s långtidsbudget för 2021–2027 innehåller en särskild budgetpost för humanitärt bistånd, med totalt 11,57 miljarder euro anslagna för sjuårsperioden eller omkring 1,65 miljarder euro per år. EU:s budget för humanitärt bistånd för 2025 uppgick till 1,9 miljarder euro.
EU har tillhandahållit humanitärt bistånd sedan 1992 i över 110 länder och når ut till miljontals människor i hela världen varje år.
EU ger humanitärt bistånd i alla områden och länder som drabbats hårt av kriser, däribland Gaza, Syrien, Sudan, Sydsudan, Ukraina, Sahel, Jemen, Myanmar/Burma, Demokratiska republiken Kongo, Afghanistan och Haiti.
Civilskyddsbistånd
I de mest utsatta regionerna i världen går EU:s humanitära bistånd vanligtvis hand i hand med civilskyddsbistånd. Experter på båda dessa områden samarbetar för att se till att insatserna blir så samstämmiga och effektiva som möjligt.
EU:s civilskyddsmekanism, som är EU:s verktyg för att samordna biståndet till katastrofdrabbade länder, kan endast aktiveras om ett land i eller utanför EU begär bistånd. Mekanismen samordnar till exempel tillhandahållande av sök- och räddningsgrupper och utrustning, utplacering av brandbekämpningsplan och hemtransport av EU-medborgare.
Humanitärt katastrofbistånd ska inte förväxlas med utvecklingssamarbete, där man försöker stödja utvecklingsländers långsiktiga ekonomiska, miljömässiga, sociala och politiska utveckling.
Så tillhandahålls det humanitära biståndet
Biståndet samordnas av EU-kommissionens generaldirektorat för civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo).
På fältet tillhandahålls det humanitära bistånd som finansieras av EU av över 200 partnerorganisationer, däribland FN-organ (t.ex. Ocha, WFP, UNHCR och Unicef), Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen samt internationella och nationella icke-statliga organisationer.
För att få finansiering för ett humanitärt projekt måste humanitära partnerorganisationer lämna in finansieringsförslag och följa strikta riktlinjer för utvärdering och övervakning av projekt. Partnerna måste erkänna EU:s stöd genom att visa EU:s visuella identitet på projektplatserna.
Genom sitt humanitära bistånd hjälper EU de mest utsatta befolkningsgrupperna med
- livsmedelstrygghet
- nutritionsstöd
- akutsjukvård
- vatten och sanitet
- tak över huvudet
- skydd mot fysisk och psykisk skada
- utbildning i nödsituationer
- kontantbaserat stöd
Eftersom klimatförändringarna kommer att leda till att översvämningar, torka och orkaner inträffar allt oftare ger EU och dess medlemsländer också stöd för att stärka kapaciteten att reagera på klimatrelaterade katastrofer och öka motståndskraften hos dem som är mest utsatta för dessa förändringar.
EU-förordning om humanitärt bistånd
I EU:s förordning om humanitärt bistånd, som antogs 1996, fastställs hur EU- kommissionen genomför humanitära insatser på EU:s vägnar.
Den fastställer de viktigaste målen, principerna och förfarandena för genomförandet av EU:s humanitära biståndsinsatser.
De humanitära principerna
Humanitärt bistånd ges utifrån de humanitära principerna om neutralitet, humanitet, oberoende och opartiskhet. Biståndet ges oberoende av stödmottagarnas ras, etniska tillhörighet, religion, kön, ålder, nationalitet eller politiska tillhörighet.
Humanitet
Det är nödvändigt att ta sig an mänskligt lidande överallt där det påträffas, med särskild uppmärksamhet på de mest utsatta.
Neutralitet
Det humanitära biståndet får inte gynna någon sida i en väpnad konflikt eller annan tvist.
Opartiskhet
Humanitärt bistånd ska tillhandahållas enbart utifrån behov och utan diskriminering.
Oberoende
Humanitära mål måste vara åtskilda från politiska, ekonomiska, religiösa, militära eller andra mål.
Dessa principer, som har sin grund i internationell humanitär rätt, har anammats av FN i generalförsamlingens resolutioner 46/182 och 58/114.
På EU-nivå fastställs de humanitära principerna i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som undertecknades i december 2007 av Europeiska unionens råd, Europaparlamentet och EU- kommissionen.
I samförståndet beskrivs den huvudsakliga politiska ramen för EU:s insatser vid humanitära kriser. Där anges varför, hur och när EU ska agera. De övergripande målen för humanitära insatser är enligt samförståndet att
- rädda människoliv
- förebygga och lindra lidande
- bidra till att upprätthålla den mänskliga värdigheten vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan
Rådets roll i den gemensamma biståndspolitiken
Även om rådet inte fattar beslut i operativa frågor, såsom storleken på den finansiering som ska tillhandahållas som svar på särskilda kriser spelar det en viktig roll när det gäller att fastställa EU:s ståndpunkt om länder och regioner utanför EU genom att anta rådets slutsatser.
När det gäller humanitära frågor betyder detta ofta att berörda parter måste uppmanas att lösa de konflikter som ligger till grund för humanitära kriser och att EU måste förespråka respekt för internationell humanitär rätt.
Arbetsgruppen för humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd
I rådet är det arbetsgruppen för humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd som ansvarar för att diskutera frågor som rör humanitärt bistånd, t.ex.
- övervakningen av humanitära behov runt om i världen och EU:s insatser
- det internationella humanitära systemets effektivitet
- utarbetandet av EU:s uttalanden i berörda internationella organisationer och forum
- främjandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, de humanitära principerna samt respekten för internationell humanitär rätt
Arbetsgruppen inrättades 2008 efter undertecknandet av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Gruppen leds av rådets roterande ordförandeskap.
Internationell humanitär rätt
EU har förbundit sig att följa internationell humanitär rätt – regler som fastställer staters och icke-statliga väpnade gruppers ansvar under en väpnad konflikt.
Den humanitära rätten grundar sig huvudsakligen på de fyra Genèvekonventionerna från 1949 och de tilläggsprotokoll som antogs 1977 och 2005. Samtliga 27 EU-medlemsländer har ratificerat Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll. Dessa konventioner kompletteras av internationella sedvanerättsliga regler.
Reglerna kräver bland annat följande:
- snabb och obehindrad passage för humanitärt bistånd
- skydd av civila (inklusive biståndsarbetare)
- skydd av hälso- och sjukvård
- skydd av föremål som är oumbärliga för civilbefolkningens överlevnad
De är utformade för att skydda personer som inte, eller inte längre, deltar i striderna, däribland civila, sjukvårdspersonal, biståndsarbetare, skadade personer, sjuka och skeppsbrutna trupper samt krigsfångar och andra fångar. I internationell humanitär rätt fastställs också begränsningar för krigföringens medel och metoder (t.ex. förbud mot vissa vapen).
Internationell humanitär rätt kränks i allt högre grad i konflikter runt om i världen, till exempel genom
- attacker mot sjukhus och skolor
- attacker mot biståndsarbetare och sjukvårdspersonal
- nekad tillgång till livräddande humanitärt bistånd
- attacker mot civila
- rekrytering och användning av barnsoldater
- våldtäkt och annat sexuellt våld
Sådant våld drabbar civila och hindrar miljontals människor från att få livräddande bistånd.
Under 2024 dödades fler biståndsarbetare än någonsin tidigare. När året var slut hade 385 biståndsarbetare dödats, 308 skadats och 137 kidnappats. Under 2025 dödades 334 biståndsarbetare, medan 193 skadades och 112 kidnappades.
Läs mer
Krishantering
EU-arrangemang för integrerad politisk krishantering (IPCR)
EU:s civilskydd
Senast ändrad: 25 februari 2026