Skip to content

EU:s hälsopolitik

EU bidrar till att förbättra folkhälsan genom finansiering och lagstiftning som syftar till att hantera gränsöverskridande hälsohot, läkemedel, patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, förebyggande av sjukdomar och främjande av god hälsa.

Vilken roll har EU i hälsopolitiken?

EU-länderna ansvarar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. EU:s roll i hälsopolitiken utgör därför ett komplement till den nationella politiken.

EU:s initiativ för hälso- och sjukvård ska

  • skydda och förbättra EU-invånarnas hälsa
  • bidra till moderniseringen av hälso- och sjukvårdsinfrastrukturen
  • effektivisera Europas hälso- och sjukvårdssystem
  • stärka beredskapen och åtgärderna för att hantera gränsöverskridande hot mot människors hälsa

På hälsoområdet antar EU lagar och rekommendationer för att skydda människor när det gäller t.ex. hälso- och sjukvårdsprodukter och patienträttigheter.

Samordning av folkhälsofrågor är en nödvändig följd av den fria rörligheten för personer och varor på den inre marknaden. EU‑samarbetet på folkhälsoområdet syftar till att ta itu med gemensamma hälsoutmaningar som beror på t.ex. antimikrobiell resistens, kroniska sjukdomar som kan förebyggas och en åldrande befolkning.

En hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas i all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Artikel 168 i EUF-fördraget (rättslig grund för EU:s hälsopolitik)

Centrala åtgärder i EU:s hälsopolitik

Det finns bland annat EU-lagar om

  • patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
  • läkemedel och medicintekniska produkter
  • allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa
  • cancer, rökning och främjande av god hälsa
  • organ, blod, vävnader och celler

Patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

Enligt EU-lagstiftningen har EU-medborgare rätt till hälso- och sjukvård i valfritt EU-land och rätt att få ersättning för utlandsvård från sina hemländer. Det europeiska sjukförsäkringskortet garanterar att nödvändig hälso- och sjukvård ges på samma villkor och till samma kostnad som för de som är försäkrade i landet i fråga.

I ett EU-direktiv om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård fastställs dessutom villkoren för att en patient ska kunna resa till ett annat EU-land för att få vård och ersättning.

Det europeiska hälsodataområdet

Den 21 januari 2025 antog rådet en ny lag som gör det lättare att utbyta och få tillgång till hälsodata på EU-nivå.

Förordningen om ett europeiskt hälsodataområde syftar till att förbättra enskilda personers tillgång till och kontroll över sina egna e-hälsodata och samtidigt göra det möjligt att återanvända vissa data för forsknings- och innovationsändamål, vilket kommer att gynna patienter i Europa.Genom förordningen skapas en hälsospecifik datamiljö som säkerställer gränsöverskridande tillgång till digitala tjänster och produkter inom hälso- och sjukvård i EU.

Enklare tillgång till hälsodata för den enskilde

Enligt de nya reglerna ska privatpersoner få snabbare och enklare tillgång till e-hälsodata, oavsett om de befinner sig i sitt hemland eller i ett annat EU-land. De får också större kontroll över hur uppgifterna används. EU-länderna ska inrätta en e-hälsomyndighet för att genomföra de nya bestämmelserna.

Större forskningspotential

Det europeiska hälsodataområdet kommer också att ge forskare och beslutsfattare tillgång till specifika typer av anonymiserade och säkra hälsodata, så att de kan utnyttja den enorma potential som EU:s hälsodata erbjuder för att bidra till vetenskaplig forskning, ta fram bättre behandlingar och förbättra patientvården.

Säkerställd interoperabilitet

För närvarande varierar digitaliseringsnivån för hälsodata i EU från ett medlemsland till ett annat, vilket gör det svårare att dela data över gränserna. Enligt den nya förordningen ska alla elektroniska patientjournalsystem uppfylla specifikationerna i det europeiska formatet för utbyte av elektroniska patientjournaler, vilket säkerställer att de är interoperabla på EU-nivå.

Läkemedel och medicintekniska produkter

EU reglerar godkännandet av läkemedel på EU-nivå genom Europeiska läkemedelsmyndigheten, och på nationell nivå genom de behöriga myndigheterna i EU-länderna. Det finns särskilda regler för godkännande av

  • läkemedel för pediatrisk användning
  • särläkemedel (används för att behandla, diagnostisera eller förebygga sällsynta sjukdomar som drabbar högst 5 av 10 000 personer i EU)
  • traditionella växtbaserade läkemedel
  • vacciner

EU reglerar också kliniska prövningar som levererar de uppgifter som används för godkännandet. Syftet är att garantera läkemedlens säkerhet, effekt och kvalitet. När ett läkemedel har släppts ut på marknaden fortsätter det att övervakas genom EU-systemet för säkerhetsövervakning så länge det finns tillgängligt.

Europeiska läkemedelsmyndigheten inrättades 1995 och är ett europeiskt nätverk som omfattar över 40 nationella tillsynsmyndigheter. Detta garanterar ett konstant utbyte och flöde av information om den vetenskapliga utvärderingen av läkemedel i EU.

Det finns också ett europeiskt regelverk för medicintekniska produkter. Det säkerställer medicintekniska produkters säkerhet och effektivitet, och gör det lättare för patienter att få tillgång till produkter på den europeiska marknaden.

Den 30 maj 2024 antog rådet nya regler som uppdaterar lagen om medicintekniska produkter i syfte att bidra till att förebygga bristlägen och underlätta övergången till större öppenhet och tillgång till information. Genom dessa regler ändrades lagstiftningen om medicintekniska produkter, inklusive medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Ändringarna innebär att man

  • ytterligare förlänger övergångsperioden för vissa medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik
  • möjliggör ett gradvis införande av Eudamed, en ny elektronisk databas
  • kräver att tillverkarna ska uppmärksamma potentiella brister på kritiska medicintekniska produkter och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik

Gränsöverskridande hot mot hälsan

EU och medlemsländerna samordnar och samarbetar på hälsosäkerhetsområdet. Medlemsländerna ansvarar själva för risk- och krishantering. EU har dock behörighet att stödja, samordna och komplettera nationella åtgärder.

Övervakning, tidig varning, beredskap och insatser för att bekämpa allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa är väsentliga delar i arbetet för att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå i Europeiska unionen.

EU:s smittskyddsmyndighet ECDC erbjuder EU-länderna oberoende vetenskaplig rådgivning, bistånd och sakkunskap om hot mot folkhälsan, t.ex. smittsamma sjukdomar.

En viktig milstolpe i uppbyggnaden av en starkare ram för EU:s hälsosäkerhet var beslutet från 2013 om att förbättra beredskapen och stärka kapaciteten för samordnade insatser vid hälsokriser. Beslutet stärker också den roll som hälsosäkerhetskommittén (organ bestående av företrädare för medlemsländerna) har när det gäller att bemöta allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Erfarenheterna av covidpandemin har fått EU-länderna att förbättra EU:s motståndskraft mot framtida pandemier.

2022 antog EU flera förordningar (det s.k. paketet för en europeisk hälsounion) för att ytterligare stärka EU:s ram för hälsosäkerhet och stärka viktiga EU-byråers roll när det gäller krisberedskap och krishantering.

Främja hälsa och bekämpa sjukdomar

Cancer

Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken och en av de främsta orsakerna till förtida dödsfall i EU. Under 2020 diagnostiserades uppskattningsvis 2,7 miljoner människor i EU med cancer. Dessutom beror 52 % av dödsfallen i arbetet i EU varje år på cancer (källa: EU-kommissionen).

Cancer inverkar inte bara direkt på människors hälsa och välbefinnande, cancer påverkar också hälso- och sjukvårdssystemen och de sociala systemen, statsbudgetarna, produktiviteten och tillväxten i ekonomin, där även en frisk arbetskraft ingår.

År 2003 godkände rådet en rekommendation om cancerscreening och uppmuntrade EU-länderna att genomföra populationsbaserade, kvalitetssäkrade screeningprogram. Efter rapporten om genomförandet av rekommendationen och de senaste vetenskapliga rönen såg rådet över rekommendationen från 2003 för att säkerställa att ännu fler människor kan omfattas av cancerscreening.

Den tidigare rekommendationen om cancerscreening från 2003 var begränsad till bröstcancer, livmoderhalscancer och tjock- och ändtarmscancer, men 2022 enades EU-länderna om att bredda dess fokus till att även omfatta lungcancer, prostatacancer och magcancer.

I juni 2024 antog rådet en rekommendation som syftar till att bekämpa cancer som kan förebyggas genom vaccination i EU genom att främja vaccinationer mot humant papillomvirus (HPV) och hepatit B-virus (HBV).

Rekommendationen syftar till att hjälpa medlemsländerna att öka vaccinationstäckningen och förbättra övervakningen av vaccinationstäckningen.

EU har också flera lagar för att skydda arbetstagare mot farliga ämnen och kemikalier, däribland cancerframkallande och mutagena ämnen och bly.

Kampen mot cancer inom EU

Kampen mot cancer är en av EU:s högst prioriterade frågor inom hälsopolitiken.

EU:s plan mot cancer omfattar sjukdomens alla stadier, från de förebyggande insatserna till cancerpatienternas och de överlevandes livskvalitet, med fokus på åtgärder som spänner över flera politikområden.



Planen syftar till att vända utvecklingen mot ett ökande antal cancerfall i hela EU, och till att skapa en sundare, rättvisare och mer hållbar framtid för alla.

EU-ländernas ministrar diskuterade den europeiska hälsounionen i december 2021 och efterlyste då ytterligare förstärkning av hälsofrämjande och förebyggande åtgärder, tidig upptäckt och tidig behandling av cancer.

Europas plan mot cancer ska få stöd av åtgärder inom många politikområden, alltifrån sysselsättning, utbildning, socialpolitik och rättvisa till marknadsföring, jordbruk, energi, miljö och klimat, transport, sammanhållningspolitik och beskattning. Läs mer om EU:s plan mot cancer.

Ett lila band omgivet av ömtåliga blommor
Cancer är en av de främsta orsakerna till förtida dödsfall i EU

Rökning

Av de hälsorisker som går att undvika är rökning den enskilt största. Rökning är också den vanligaste orsaken till förtida död och orsakar nästan 700 000 dödsfall varje år i EU. Omkring 50 % av rökarna dör i förtid (i genomsnitt 14 år tidigare än icke-rökare).

Direktivet om tobaksvaror innehåller regler för tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter för att skydda konsumenterna i EU. I ett annat direktiv om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror infördes höga skatter på tobaksvaror, vilket syftar till att minska tobakskonsumtionen, särskilt bland ungdomar.

I rådets rekommendation från 2009 om rökfria miljöer uppmanas EU-länderna att skydda människor från exponering för tobaksrök på offentliga platser och på arbetsplatsen.

Antimikrobiell resistens

Antimikrobiell resistens uppstår när mikroorganismer som t.ex. bakterier utvecklar resistens mot ett eller flera läkemedel. Denna resistens ökar på grund av överanvändning av antibiotika och olämpligt bortskaffande av läkemedel. Den orsakar omkring 35 000 dödsfall årligen i EU (siffror från 2020). Situationen förvärras ytterligare av bristen på utveckling av nya antimikrobiella läkemedel.

Den 13 juni 2023 antog rådet en rekommendation som syftar till att intensifiera EU:s insatser för att bekämpa antimikrobiell resistens på områdena människors och djurs hälsa och miljön.

Illustration av två bakterier
Fem skäl till att vara uppmärksam på antimikrobiell resistens (Infografik)

Fem skäl till att vara uppmärksam på antimikrobiell resistens (Infografik)

Vaccinering

Vaccinationspolitiken faller under medlemsländernas behörighet. EU hjälper medlemsländerna att samordna politik och nationella program.

I december 2018 antog rådet en rekommendation för att stärka EU-samarbetet i fråga om sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. Detta initiativ innehåller riktlinjer om hur man ska bemöta vaccinationsskepsis, förbättra vaccinationstäckningen, främja samordning av upphandling av vaccin samt stödja forskning och innovation. Det uppmuntrar också EU-länderna att utarbeta och genomföra nationella vaccinationsplaner.

I december 2022 antog EU:s hälsoministrar slutsatser om vaccinering som ett av de effektivaste verktygen för att förebygga sjukdomar och förbättra folkhälsan. De betonar att medlemsländerna skulle kunna dra nytta av en ännu mer samordnad EU-strategi för vaccinering för att förebygga och begränsa spridningen av epidemier och sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. Slutsatserna är inriktade på två åtgärdsområden: kamp mot vaccinskepsis och förberedelse för kommande utmaningar genom EU-samarbete.

Säkerhet vad gäller ämnen av mänskligt ursprung

Många behandlingar av allvarliga sjukdomar är beroende av tillgången på blod, vävnader och celler.

2002 och 2004 antog EU lagar för att skydda patienter som får blod, vävnader och celler, och även fastställa minimikrav i fråga om kvalitet och säkerhet vid alla steg från donation till behandling och uppföljning. Denna EU-lagstiftning har garanterat säkerheten för miljontals patienter som genomgår blodtransfusion och blodtransplantation.

Den 27 maj 2024 antog rådet nya regler som syftar till att förbättra säkerheten och kvaliteten på blod, vävnader och celler som används inom hälso- och sjukvården och underlätta gränsöverskridande utbyte av dessa ämnen inom EU.

De nya reglerna stärker den befintliga rättsliga ramen och ökar flexibiliteten så att lagstiftningen håller jämna steg med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Överenskommelsen om de nya reglerna utvidgar tillämpningsområdet så att det omfattar mer än bara blod, vävnader och celler och även omfattar bröstmjölk och tarmflora från människor.

Psykisk hälsa

God psykisk hälsa är ett tillstånd av välbefinnande där människor kan förverkliga sin förmåga, hantera stress, arbeta och bidra till samhällslivet. Problemen med psykisk ohälsa i EU är dock mycket stora.

Att förbättra den psykiska hälsan är en social och ekonomisk nödvändighet för EU och dess medlemsländer som har blivit tydligare sedan covidpandemin.

Under det spanska ordförandeskapet antog rådet 2023 slutsatser om att prioritera psykisk hälsa och mentalt välbefinnande, med särskilt fokus på de mest brådskande frågorna och de mest utsatta grupperna, såsom personer med otrygga anställningar och ungdomar.

e-hälsa

EU-kommissionen har inkluderat e-hälsa som ett av de viktigaste områdena i sin agenda för den digitala tidsåldern. Med e-hälsa avses verktyg och tjänster som använder informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att förbättra förebyggande, diagnos, behandling, övervakning och hantering av sjukdomar.

Coronakrisen har visat hur viktig den digitala omvandlingen är inom hälso- och sjukvårdssektorn. Digitaliseringen kan stärka hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft, öka deras effektivitet och förbättra deras övergripande hantering av pandemin.

Bild: Ett digitalt Europa
Ett digitalt Europa (Infografik)

Ett digitalt Europa (Infografik)

EU:s åtgärder med anledning av coronapandemin

Redan i början av pandemin arbetade EU tillsammans med medlemsländerna för att stärka de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och begränsa virusets spridning. EU samordnade insatserna på EU-nivå utifrån de bästa vetenskapliga rönen och gav EU-länderna rekommendationer om folkhälsoåtgärder.

Några exempel på vad EU gjorde på folkhälsoområdet som svar på pandemin:
  • ökade kapaciteten för framställningen av ett säkert och effektivt vaccin genom EU:s vaccinstrategi
  • såg till att medicinska förnödenheter och personlig skyddsutrustning tillhandahölls genom
    • upprätthållande av den fria rörligheten för varor på den inre marknaden
    • gemensam upphandling och inrättande av ett gemensamt europeiskt lager inom ramen för RescEU
  • tillhandahöll stöd till forskning och innovation för behandlingar och vacciner
Infografik: EU:s krisåtgärder med anledning av coronapandemin: EU:s insatser
EU:s krisåtgärder med anledning av coronapandemin (Infografik)

EU:s krisåtgärder med anledning av coronapandemin (Infografik)

Finansiering: programmet EU för hälsa

EU för hälsa är det nya EU-programmet på hälsoområdet för perioden 2021–2027. Coronapandemin har stor inverkan på patienter, hälso- och sjukvårdspersonal och hälso- och sjukvårdssystem i Europa. Programmet är en kraftfull reaktion på covid-19-pandemin. Det är också inriktat på långsiktiga EU-åtgärder på hälsoområdet. Syftet är att förbättra folkhälsan i EU och göra unionen bättre rustad att hantera framtida hälsokriser.

Genom programmet investeras 5,3 miljarder euro. Finansiering tillhandahålls till stödberättigade enheter, hälso- och sjukvårdsorganisationer och icke-statliga organisationer från EU-länder eller länder utanför EU som är associerade till programmet.

Programmets mål är att

  • förbättra och främja hälsan i EU
  • skydda människor mot allvarliga gränsöverskridande hot mot deras hälsa
  • se till att läkemedel finns tillgängliga till ett överkomligt pris
  • stärka hälso- och sjukvårdssystemen och deras motståndskraft och resurseffektivitet

Rådets roll inom EU:s hälsopolitik

Som på andra politikområden fastställer Europeiska rådet EU:s allmänna politiska riktning och prioriteringar även på hälsoområdet.

Europeiska unionens råd förhandlar fram och antar EU-lagar och samordnar medlemsländernas politik på hälsoområdet. När det gäller lagstiftning agerar rådet i de flesta fall tillsammans med Europaparlamentet. Rådet kan också utfärda rekommendationer om folkhälsa till EU-länderna.

Hälsofrågor diskuteras i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

Senast ändrad: 14 april 2026